Valborgsmässoafton - repetition av Atlikursen

Som många andra slutar vi på banken tidigare idag - och eftersom jag dessutom jobbade in lunchen kunde jag gå hem redan kl 13. Nästan som förr, när jag alltid slutade kl 12 på fredagarna alltså! Efter en visserligen ganska kall, men väldigt solig vecka, har vädret tyvärr försämrats... På förmiddagen singlade snö från himlen och när jag åkte till stallet efter jobbet hade snön övergått i duggregn. Jag var förberedd - hade Woodfieldrocken med - och antagligen var det tack vare den som det i princip var uppehåll medan jag red!




Red på ridbanan och repeterade övningar från Atlikursen. Fast till skillnad mot under kursen så hade jag vanliga tredelade bettet idag. När vi skrittat igång värmde vi upp med trav på böjda spår. Började på volt i höger varv och Feykir var riktigt duktig på att hålla traven! Dock var det svårare att få honom helt mjuk i sidan... Även i vänster varv höll han traven hela tiden på volt! Avslutade travarbetet med att rida små åttor - för att försöka få honom ännu mer lösgjord.

Nästa steg var skritt på volt, böja halsen inåt och flytta ut bakdelen. Funkade riktigt bra! Därför övergick jag ganska snart till att göra samma sak i tölt. För att få maximal lösgörande effekt växlade jag ofta mellan höger och vänster volt. I vänster varv varvade jag dessutom med att rida honom utåtställd, för att få bättre koll på ytterbogen, och det resulterade i riktigt trevlig form! Tölten kändes faktiskt bitvis bättre i vänstervarvet än i högervarvet tack vare detta!

Övergick till att tölta längs spåret, med bibehållen böjning i innersidan - och formen var OK långa sträckor. Misstänkte dock att Atli skulle ha sagt "Mera e-nerdji!" om han sett oss så jag försökte verkligen sitta ordentligt på rumpan och driva och driva!

Som avslutning fick Feykir sträcka ut framåt-nedåt i trav - först med massor av drivning längs spåret och sedan mer avslappnat på små volter. Var riktigt nöjd med dagens ridpass när jag sedan skrittade av honom. Och kom ihåg att ställa höger-vänster-höger-vänster några gånger när han testade om han kanske fick hänga lite i handen nu när det "bara" var skritt...

Måste föresten leta fram min "mirakelskrapa" som jag köpt från Lillhästen! Den är verkligen SUVERÄN till vinterpälsen! Feykir gjorde ju först ett ryck och tappade massor av päls i februari när vi hade så jättekallt. Sedan var det som att han ångrade sig - och han har inte börjat släppa päls igen förrän senaste veckan. Nu är det mest "underull" han har kvar av vinterpälsen - därför är han väldigt ljus på kroppen. Och just underullen är den här skrapan suverän på!

Men först ska jag ringa och gratulera min mamma - som fyller år idag! GRATTIS, GRATTIS!!!

Torsdagsträning på Cityrehab!

...efter jobbet idag. Är bara tredje gången sedan jag började jobba heltid (två månader sedan) som jag orkat med ett andra träningspass i varmvattenbassäng/vecka. Alldeles för lite! Hoppas det blir bättre framöver - jag behöver verkligen vara i rörelse för att så gott det går bibehålla rörligheten i kroppen. Annars får jag ju ÄNNU mer ont...

Ridlektion - böja, böja, böja...

Dagens ridlektion började med "Atliuppvärmning" som Sylvia kallade det. Vi fick skritta hästarna på en liten volt, ha lös yttertygel, böja halsen med innertygeln och när hästen började söka sig nedåt ge STOR eftergift. "Jag vill att det sträcker ut halsen så att de nästan släpar mulen i backen!" sa Sylvia.

Sedan skulle vi jobba på samma sätt med trav på liten volt. Jag följde Atlis tips att börja med höger varv. Ett par gånger gick Feykir över i tölt, men det gick snabbt att hitta tillbaka till traven igen. Sylvia gjorde mig uppmärksam på att när jag gav Feykir eftergift för att han sökte sig nedåt så var han väldigt snabb att räta ut halsen igen.... men vi ville att han skulle behålla den böjd... Jag upptäckte då att jag måste jobba med jättesnabba, korta förhållningar resp eftergifter hela tiden. Så att han fick en belöning när han sökte sig nedåt, men bara en kort, kort stund. Jag skulle krama igen på innertygeln innan han hann räta ut halsen. När jag väl kom på detta funkade det mkt bra att hålla honom mjuk i innersidan!

Sedan fick vi trava saaakta längs spåret, med bibehållen böjning i innersidan. Om hästen tappade eftergiften och körde upp nacken igen skulle vi åter gå in på volt och böja ordentligt innan vi red ut på spåret igen. Och när hästen blev mjuk och eftergiven i innersidan gällde det att ha tillräckligt med drivning för att den inte skulle gå över i tölt istället!

När vi började om med trav på volt i vänster varv var Feykir faktiskt jätteduktig och höll traven precis hela tiden! Inte en enda gång försökte han gå över i tölt! Och jag satt verkligen inte bara och "höll andan" för att inte störa honom - utan jobbade massor med att böja honom i innersidan.

Efter en skrittpaus var det dags att börja om på liten volt, fast nu i tölt. Jag började i höger varv och fick till att börja med göra volten SUPERLITEN för att få Feykir att ge efter i sidan. Samtidigt fick jag driva som en galning för det var ju jättejobbigt för honom att tölta på så liten volt. Men efter en stund började han mjukna och jag kunde göra volten lite större. En stund senare kom jag på att jag gjorde PRECIS det fel som Atli påpekade i helgen: När Feykir styvnade i sidan tog jag i innertygeln för att böja hans hals, men jag gav sedan eftergift igen INNAN han behövt släppa det minsta... så han behövde alltså bara vänta ut mig så kunde han fortsätta att gå emot i handen! Skärpte till mig och böjde honom MKT mer i halsen samt höll kvar till dess jag kände att han började ge efter. Då gav jag STOR eftergift - och nu mjuknade han verkligen!

När vi sedan töltade längs spåret, med fortsatt böjning i innersidan påpekade Sylvia att jag skulle sätta mig mer ordentligt på rumpan. "Tänk att du ska luta dig bakåt, ännu mer och ännu mer och ÄNNU mer...!" När hon tillslut var nöjd kändes det verkligen som att jag låg bak över ryggen på Feykir! Men tydligen satt jag bara helt rak! Försökte sitta kvar så och hålla om ordentligt med skänklarna för att han inte skulle gå över i trav när han började slappna av. Efter en stund fick jag öka drivningen - han hade blivit FÖR avslappnad och tappade all energi!

Ö h t fick jag verkligen jobba för att få honom att ta i bak idag... Sylvia konstaterade att när han inte vill ta i ordentligt bakifrån så fastnar han i något "mellanläge" där han varken blir riktigt lätt i handen eller bra i takten... Men kanske var han fortfarande lite mör efter helgens kurs?

Jag var i alla fall HELT slut efter dagens lektion! Jag har så små marginaler nu att allt blir så jobbigt... jag orkar nästan inte ens tycka att det är kul att rida! Riktigt allvarligt! Ska prata med min läkare i morgon och diskutera hur/om jag ska gå vidare med heltidsarbetet...

Snart kommer ju vår korta, intensiva tävlingssäsong också - men en tävling i Skellefteå och en i Boden. Jag skulle SÅ gärna vilja vara med, men har inte vågat anmäla mig ännu för jag vet helt enkelt inte hur jag ska orka... Samtidigt behöver jag ju träna och vara i rörelse för att inte få mer värk...

Nu tror jag faktiskt att jag redan måste gå och lägga mig - fastän klockan inte ens är 21. SÅ trött är jag!

Bassängträning

Feykir har fått en andra vilodag på raken - efter tre dagars kursande kan det knappast skada!

Själv var jag tyvärr tvungen att vara hemma från jobbet idag, för jag har haft så´n värk... men i kväll var det träning i bassängen på Sunderby sjukhus - precis vad jag behövde! Jag tränar med en grupp från Reumatikerföreningen och man kan väl säga att jag drar ner medelåldern rätt rejält... men jag hörde förra veckan hur de benämnde mig "den unga och slanka" och bestämde direkt att jag ALDRIG ska sluta i den gruppen! ;-)

Leader of the pack

När vallackflocken fick byta hage med stoflocken i söndags blev det livat! Plötsligt var hästarna uppfyllda av bubblande vårkänslor: de sprang runt och busade till dess de var alldeles svettiga! Och Feykir låg förståss i täten - är man ledarhäst så är man!

"Bästa tölten hittills!"

Atlikursens tredje dag bjöd på strålande sol och gårdagens isande vindar var borta - härligt! Jag hade dessutom lyckats övertala Johan att följa med (självklart fullastad med kamerautrustning) och han fotade ca 2000 bilder! Så framöver kan ni se fram emot lite roligare bilder här i bloggen än bara "Feykir äter kraftfoder!"

Under min första lektion fick jag börja med att skritta på volt och flytta ut framdelen. När Feykir kändes mjuk i båda sidorna skulle jag övergå till att trava på volt. Men det tyckte inte Feykir var någon bra idé... efter några travsteg och ett galoppsprång övergick han till tölt... Fick då böja honom ordentligt på en liten volt för att han verkligen skulle slappna av och söka sig nedåt. Jag hade börjat i vänster varv, men Atli tyckte att jag skulle ta högervarvet istället - och då var det mycket lättare att få Feykir att trava avslappnat. När jag sedan bytte tillbaka till vänster varv gick även det bra. Note to self: börja värma upp med trav på volt i HÖGER varv för att sedan "ta med" lösgjordheten till vänster varv!

Så var vi redo för tölten. Fick jobba precis som igår, med att böja halsen, flytta ut bakdelen och sedan ge STOR eftergift när han började söka sig nedåt. När Feykir var passtaktig sa Atli: "Få honom att nästan tänka trav - för då får du både en bra grundform och bra takt i tölten!" Jag får verkligen jobba med att hålla Feykirs högerbog på plats! I höger varv är det lättare, eftersom han då går högerställd, men det krävs ändå mycket jobb av innerskänkeln. Och i vänster varv får högerskänkeln jobba ÄNNU mer för att hålla emot på utsidan! Det är bra att byta varv ofta när jag töltar på volt, för jag märker att jag då har lättare att komma ihåg ytterhjälperna i vänster varv.

Tillslut tyckte Atli t o m att vi var mogna att tölta längs spåret - och alla som ridit kurs för honom vet att det är ett STORT ögonblick! Så länge du inte är redo får du jobba på volten - oavsett hur många år det tar! Men nu fick vi alltså "nosa" på spåret - i höger varv. Ställde Feykir inåt och min vid det här laget nästan avdomnade högerskänkel fick verkligen kämpa för att hålla bogen på plats - men då töltade Feykir riktigt trevligt! Bra takt och trevlig form!!!

Avslutade med att låta Feykir sträcka ut i trav på volt - och nu var det INGET problem för honom att trava!

Under lunchpausen gjordes en "ommöblering" mellan hagarna - så att stoflocken och vallackflocken fick byta plats. OJ, så upplivade hästarna blev av detta! Johan var på plats och fotade så kameran rasslade medan hästarna sprang runt och busade - så det kommer bilder längre fram!

När jag skulle rida dagens andra pass var Feykir redan väl uppvärmd - han hade sprungit runt med kompisarna så att han var alldels svettig! När vi började skritta på volten kändes han mjuk och började genast söka sig framåt-nedåt. I traven kunde han inte låta bli att busa lite först, men sedan skärpte han sig och jobbade bra på volten.

Atli sa att jag skulle börja tölta i höger varv - och när jag fick Feykir att nästan tänka trav blev hela hästen mjuk och tölten riktigt trevlig! Men det gäller för mig att SNABBT göra en tydlig korrigering när han blir passtaktig! Bytte varv med stadigt stöd på yttertygeln för att försöka hålla högerbogen på plats - och jag tycker att det gick lite bättre än på förmiddagen. När vi bytte varv igen sa Atli "Nu i vändningen blev tölten jättebra - så där aktivt ska du rida hela tiden!" Hm... lättare sagt än gjort!

Sedan fick vi rida längs spåret igen! Först i höger varv och min högerskänkeln fick fortsätta att jobba som en galning! Då och då kom jag ihåg att jag skulle sitta på rumpan också... Bytte till vänster varv och det var förståss svårare. Kanske skulle jag ha ställt honom utåt korta stunder för att få högerbogen på plats?!

Vi fick ta en paus för att hämta andan - både Feykir och jag var anfådda! Atli sa att Feykir såg fin och avslappnad ut i högervarvet - men att det behövdes mer energi. (Eller e-nerdji som han säger på sin islands-svenska.) Vi fick göra ett nytt försök längs spåret och jag försökte verkligen driva mer, samtidigt som jag försökte sitta kvar på rumpan, så att han inte bara skulle springa fortare. Atli hjälpte till och smackade lite ibland också! Sedan fick Feykir sträcka ut i trav på en volt för att stretcha ryggmusklerna och varva ner.

"Den tölt jag har sett idag är er bästa hittills!" sa Atli sedan! Jag blev förståss jätteglad! Efter sista kursen i höstas sa Atli att det vi då presterat var vårt bästa hittills. Men i början av den här kursen kände jag mig verkligen ringrostig och tyckte att utvecklingen gått bakåt... Men f f a under andra passet idag fick jag några riktigt härliga töltupplevelser - och det var ju jättekul att höra av Atli att det faktiskt var bättre än i höstas också!!! I övrigt fick jag förståss veta att jag måste vara mer aktiv i min ridning - snabbt korrigera om takten inte är bra och snabbt ge belöning när Feykir gör rätt. Inga nyheter alltså... tänk om man "bara" kunde åtgärda dem också!

Nu ska jag börja gå igenom Johans alla bilder - för att sedan börja lägga ut. Håll alltså utkik här i bloggen framöver!

"I morgon är en annan dag!"

Efter gårdagens pinsamma inledning av kursen tröstade Linda mig med Christer Björkmans bevingade ord. Och som tur var hade Linda och Christer helt rätt - idag var det en HELT annan dag!




När jag kom till Mariebäck låg Feykir och tog en förmiddagstupplur i solskenet. Men när matte närmade sig hagen med mobilkameran i högsta hugg blev han ju tvungen att strääääääcka på sig och stiga upp!

Första ridpasset fick jag börja med att skritta på volt, böja Feykir med innertygeln samtidigt som jag flyttade ut bakdelen med innerskänkeln. Böja och flytta till dess han började söka sig nedåt - då snabbt STOR eftergift. Och innerskänkeln skulle förståss vara så där "elektriskt", inte ett statiskt tryck. Jag tränade på det hemma, både i går kväll och i morse för att förhoppningsvis få lite bättre koll på motoriken - och nu gick det faktiskt lite bättre!

Nästa steg var trav på volt i båda varven, till dess han kändes mjuk även där. Då fick jag samla skritten på volten och sedan göra övergång till tölt. Fortfarande på volten. Här skulle jag rida på samma sätt som i skritten: böja och flytta till dess Feykir började söka sig nedåt - då snabbt en STOR eftergift. Växlade mellan höger och vänster varv. "Att byta varv är också lösgörande!" sa Atli. Bitvis kändes Feykir mjuk och avslappnad i tölten - och då blev takten bra också.

Avslutade med trav, framåt-nedåt på volten. Sedan sa Atli att när Feykir blir passtaktig i tölten ska jag låta honom "tänka lite trav" - för när han börjar söka sig nedåt och slappnar av blir trakten bra. Fast inte tänka så mycket trav att det faktiskt blir trav - förståss. "Tänk dig att du har traven och passen som ytterligheter, med tölten mitt emellan. Där ska du balansera."

När det var dags att göra oss i ordning för dagens andra ridpass var stallgången fullproppad med turhästar - så jag stod utanför och gjorde i ordning Feykir. Och då visade han att han minsann kan trampa under sig bak - bara han vill!

Fick ha samma upplägg som på första ridpasset. Atli påpekade att jag ibland är för snabb att ge eftergift - fast Feykir inte gjort vad jag bett om. "Då lär han sig att det bara är att blunda och vänta ut dig! Du måste istället invänta den reaktion du vill ha innan du ger honom eftergiften!" Fast samtidigt var jag ibland inte alls tillräckligt snabb med eftergiften när Feykir gjorde rätt... SVÅR balansgång!!! I alla fall tyckte Atli att jag red bättre under andra passet - och jag tyckte också själv att det kändes som att några små poletter ramlat på plats.

Det är inget tvivel om att det är april! Den här ridkursen har minst sagt haft omväxlande väder: mulet, iskalla vindar, en stunds snöfall - och sedan strålande sol! Här är det Linda och KG som njuter vid solväggen, tillsammans med Loppan och Betty.

Atlikurs dag 1: "ingen hemma..."

Jobbade fram till lunch och sedan åkte jag till Mariebäck för att rida för Atli. När han frågade hur det gått sedan sist (oktober) sa jag att jag tyvärr inte orkat rida så mycket som jag velat de senaste två månaderna. Men att det å andra sidan gått ganska bra när jag väl ridit.

"OK - sa Atli, börja värma upp honom på böjda spår i trav så jag får se." Vi hade bara travat en kort stund när en kraftig vindil blåste över ridbanan och fick Feykir att börja busa runt i tölt istället. "Ta in honom på en liten volt!" sa Atli. Jag gjorde så - och tyvärr blev det alldeles tydligt att Feykir mycket väl mindes onsdagens lektion, då liten volt i tölt ofta betydde pisk i rumpan... Alltså tappade han både broms och styrning - och rusade runt på ridbanan i hysterisk tölt! :-O Jag kan ju bara gissa vad Atli tänkte "Hm... hon tyckte att det går bra... då vill jag INTE se hur det ser ut när den här människan tycker att det går dåligt!!!"

Efter en stund fick jag i alla fall styrningen så pass att jag kunde börja rida på en volt, med ledande tygeltag på innertygeln och STORA eftergifter så snart han slappnade av lite. Där snurrade vi runt en bra stund - men tillslut slappnade Feykir av så pass att han gick över i trav. Fick trava på volten till dess Feykir kändes avslappnad.

Då kunde vi äntligen börja själva lektionen! Fick skritta på volt runt Atli och flytta ut bakdelen. Han var inte riktigt nöjd med hur jag använder skänklarna... små "darrningar" med underskänkeln skulle det vara, till dess jag får önskad reaktion av Feykir. Men jag har sådana problem med motoriken i benen så jag fixar inte de där små "darrningarna" - det blir mycket större rörelser hur jag än försöker... Får försöka träna hemma i kväll utan häst få se om det hjälper lite!

När Feykir slappnade av och sökte sig framåt, nedåt på volten fick jag smyga över i tölt på volten. Hålla honom på en liten volt med ytterhjälperna, böja inåt med innerhjälperna - och STORA eftergifter när han svara med att söka sig framåt, nedåt. När Feykir slappnade av på volten blev tölten riktigt trevlig. I högervarvet gick det allra bäst - där blev han så avslappnad att han nästan ville gå över i trav. Att han alldeles nyss trodde att matte skulle slå ihjäl honom hade han uppenbarligen redan glömt! Och bitvis, strax innan han började söka sig mot traven, var tölten riktigt, riktigt bra! "Jättefin tölt! Jättebra takt!" ropade Atli.

Så avslutade vi med att Feykir först fick rulla över i trav och trava lång-låg på volt en liten stund innan jag saktade av till skritt.

"På slutet hade han bitvis riktigt bra tölt! sa Atli. Och i morgon går det bättre!"

Ingen träning idag...

Tyvärr ÄNNU en torsdag då orken inte räckte till träning i City Rehabs bassäng... Även Feykir hade vilodag - det kan han nog behöva inför gårdagens lektion!

Hela veckan har vi hållit tummarna stenhårt för att vi ska kunna genomföra helgens ridkurs, d v s att Atli ska kunna ta sig från Island till Sverige trots vulkanutbrott och askmoln. Och nyss ringde Sylvia och berättade att Atli precis klivit ombort på ett plan till Luleå! Alltså blir det kurs fre-sö!!! JÄTTEKUL!!!

This ridbana ain´t big enough...

Idag var det ridlektion igen! Vi fick börja på samma sätt som förra veckan: med framdelsvändningar för att få hästarna att verkligen korsa bakbenen ordentligt. Jag fick hålla Feykirs hals ganska mycket böjd, så kunde jag peta till lite med pisken på bakdelen UTAN att han kunde bli så stark att han kunde dra iväg med mig. Fast idag behövde jag knappt använda pisken - det märktes att "poletten" trillat ner för honom: det är lika bra att korsa bak på en gång för då blir matte nöjd! När han gjorde så - kom eftergiften och han fick skritta längs spåret en stund, medan jag ställde lite höger-vänster-höger-vänster för att hålla honom mjuk.

När vi jobbat med denna övning en stund i båda varven fick vi övergå till att istället flytta framdelen runt bakdelen. Då måste jag tänka på att sitta ordentligt på rumpan "tänk att du ska få honom att komma upp fram" och hålla honom ställd från rörelseriktningen så att bogen hamnar rätt. Och ibland en liiiten dutt med pisken på ytterbogen. Efter en stund fick vi sedan varva mellan att flytta undan bakdelen och flytta undan framdelen.

När det var dags för tölt fick vi börja på en liten volt, med mkt stöd för ytterhjälperna, ledande tygeltag på innertygeln och böja runt innerskänkeln. När Feykir inte ville ta min innerskänkel ordentligt fick jag lägga till pisken lite på inner bak. VIKTIGT att verkligen böja halsen samtidigt - så att han inte kunde dra iväg med mig. När han töltade trevligt med eftergift gick vi ut och töltade längs spåret. För att sedan då och då gå in på volt, böja ordentligt och flytta ut bakdelen m h a lite pisk. Ut på spåret igen, ställa inåt och MKT innerskänkel "tänk att du ska flytta undan bakdelen". När vi böjde och flyttade ut bakdelen på volten blev Feykir ARG - helt plötsligt krävde matte en massa aktivitet av bakbenen! HELT onödigt, enligt honom! Men jag tjurade ihop och forsatte böja - och flytta bakdel - till dess han slutade protestera - då fick han tölta längs spåret igen. Och resultatet blev RIKTIGT trevlig tölt bitvis! Bra takt och trevlig form!

Så blev det skrittpaus innan det var dags för samma galoppövning som förra veckan: trav längs spåret, galopp på volt och sedan trav igen längs spåret. Förra veckan gick det ju riktigt bra i höger galopp - men var förståss svårare i vänster. Den här gången var det värre... Vi var ovanligt många ekipage på lektionen idag - 7 stycken - och det var för mycket för Feykir! Annars har han ju börjat vänja sig vid att flera galopperar samtidigt och brukar inte längre bli så stressad... men nu var det nästan alltid någon som fattade galopp mitt framför honom... Dessutom fanns det inte riktigt utrymme till våra voltförsök... "Feykir får inte riktigt plats med sin galopp idag - det är för trångt på ridbanan!" konstaterade Sylvia. "Ge oss en ovalbana!" sa jag.

När vi sedan skrittade av hästarna var Feykir REJÄLT flåsig. Det var han redan innan galoppen faktiskt. Han blev ju så oerhört arg bitvis när jag ställde lite krav på honom i tölten så jag tror faktiskt han blev flåsig av ilska!

Sylvias praktikant har ju ridit honom två dagar. På måndag hade hon ridit ut och igår hade hon ridit på banan. "Han blir ganska stark..." hade hon konstaterat. Det är ju skönt att det inte bara är jag som tycker det! Men hon hade i alla fall jobbat enligt Sylvias instruktion med att böja och böja, till dess han lättade i handen. Och det märktes - han kändes mjuk och trevlig redan när jag skrittade igång inför lektionen!

Vänstervriden? Eller tvärt om?

I går fick Feykir vilodag (kan ju tyckas lämpligt eftersom det faktiskt var söndag) - anledningen var den lilla detaljen att matte inte kunde vrida huvudet det minsta åt höger... Det blev en heldag med varm rispåse runt nacken och idag kan jag titta åt alla håll!

Fast idag har jag ändå inte ridit - det har vara varit jobb och jobb och jobb... Men Feykir har inte varit ledig för den skull, utan Sylvias praktikant har ridit honom idag. Sylvia skulle uppmana henne att jobba med galoppen. Det skadar verkligen inte! Hon rider honom även i morgon - då är det träning i Sunderby sjukhus bassäng som gäller för matte.

Var tog våren vägen?

Det kan man VERKLIGEN fråga sig! Efter en solig förmiddag mulnade det på...och sedan började det snöa och snöa och snöa...

Feykir igår...

...och Feykir i kväll.

Jag hade kvällsfodringen och tänkte rida ett pass till på ridbanan innan dess. För att repetera andra delen av onsdagens lektion: då vi tränade galopp på volt. Hm... det var inte riktigt väder för det...

När jag kom till stallet mötte jag Madde som precis var på väg hem. Hon hade försökt rida ut längs bilvägen - men det hade blivit HEMSKA styltor av lera och blöt snö... Jag bestämde mig för att testa ridbanan istället - underlaget var ju fastare där i alla fall så förhoppningsvis blev det inte lika mycket styltor. Men någon galopp var inte aktuell idag - trodde jag...

Tyvärr visade det sig bli hemska styltor även på ridbanan... så Feykir halkade rejält flera gånger när vi skrittade igång. Ganska snart övergick jag därför till tölt. Red lååångsam tölt i kurvorna men vågade mig på lite högre tempo längs långsidorna med förhoppningen att styltorna då skulle flyga ur hovarna.

Unghingsten Sleipnir (e Berserkur) som går i hagen ovanför ridbanan blev väldigt upplivad av att se oss. Han började trava runt och göra små bocksprång. Så plötsligt drog han i väg i full galopp längs ridbanans långsida samtidigt som han blåste högt - och då blev Feykir helt panikslagen! Han kastade sig runt och galopperade efter Sleipnir - bort från det där som hingsten verkade fly ifrån. Med stora styltor som fick honom att halka hit och dit... Ingen trevlig upplevelse! Jag hade ingen chans att stoppa honom heller - han var helt enkelt inte kontaktbar! Fast när Sleipnir nått änden på sin hage stannade han - och då stannade även Feykir. Men innan jag hunnit lugna ner honom vände Sleipnir och satte av i full galopp tillbaka åt andra hållet - fortfarande vilt blåsande - och Feykir kastade sig runt och satte av efter honom... Trots att benen halkade hit och dit höll han sig i alla fall på benen till andra änden av ridbanan. Gissa om jag var snabb att hoppa av när han äntligen stannade?!

Feykir vibrerade i hela kroppen och tittade skärrat efter det där jättefarliga som han trodde att Sleipnir varnade för. Jag drog tyglarna över halsen på honom och stod sedan läääänge och pratade med honom innan han lugnat sig igen. Då gick jag bara lite med honom runt ridbanan och sedan bestämde jag att det fick räcka för idag.

Verkligen inte vad jag hade tänkt mig med dagens ridtur...men jag var bara glad att vi hade hållit oss på benen!

Vulkanskämt

Först bankkollaps och sedan vulkanaska... lilla Island har verkligen sett till att få uppmärksamhet från omvärlden den senaste tiden!

Och dessa båda händelser kombineras nu i olika skämt som florerar på internet. Här är några exempel som jag skrattat åt:

”Sorry for the flight delays, Europe. We were aiming for London, but it's hard to be accurate when firing a volcano...”

"A special announcement to the British and Dutch Governments: We don't have C in the Icelandic alphabet, so when you ask for Cash, all you get is Ash”.

Men även islänningarna får en släng av sleven, eller vad säger ni om den här?!

”The last wish of the Icelandic economy was to have its ashes scattered over Europe…”

Det gäller att ha bra på fötterna...

...när man ska ut i leran! Vad har du på fötterna när det ser ut så här? Jag är verkligen en ridstövelmänniska - föredrar absolut att rida i mina läderridstövlar från Mountain Horse! Vår, sommar och höst använder jag dem dagligen - förutom de allra varmaste dagarna då de ersätts av ridskor och shortchaps.

Vintertid använder jag stövlarna på bilden ovan. Men så här års tycker jag det är svårt... Så länge som möjligt fortsätter jag med vinterstövlarna, eftersom de har vattentät fotdel. Men de är ju fodrade så det blir VÄLDIGT varmt om fötterna! Dessutom far dragkedjan bak illa om man får grus/sand i den... När det börjar bli FÖR varmt övergår jag till kompromissen vanliga gummistövlar i hagen och läderstövlarna när jag rider. Men även vid ridning kan stövlarna bli ganska leriga - och det är ju inte bra för lädret...

Finns något bra alternativ, som är tåligt mot lera men som samtidigt ger ett hyfsat stöd åt skänkeln när man rider???!

Vad har DU på fötterna i stallet/vid ridning så här års?

WOW-känsla i ridningen!!!

Den här vackra synen mötte mig när jag kom till Mariebäck efter jobbet idag! Hade jag haft Johans tålamod hade jag förståss "photoshop:at" bort stängseltråden... men jag är alldeles för otålig! MÅSTE ju genast få skriva om dagens fantastiska ridupplevelse så jag har verkligen inte tid att fastna i något sådant! Ni får tänka bort tråden istället - samtidigt som ni tänker bort all smuts ur Feykirs päls... (Den kunde föresten någon gärna ha fått photoshop:a bort åt mig innan jag skulle rida!)

Valde ridbanan idag, framför LERIGA bilvägen och passade på att repetera övningar från lektionen i onsdags. En kanon-strategi skulle det visa sig! Efter igångskrittning red jag längs spåret, ställde höger-vänster-höger vänster för att få honom mjuk och avslappnad. Det funkar verkligen snabbare och snabbare för varje ridpass! Då och då gick vi in innanför spåret och gjorde framdelsvändningar (mycket böjning i halsen och pet på inner bak med pisken för att han verkligen skulle korsa bak). När han trampade under sig ordentligt och därmed lättade fram skrittade vi vidare längs spåret igen. Varvade framdelsvändningar för höger resp vänster skänkel. Det gick betydligt bättre att flytta honom för vänsterskänkeln idag än i onsdags!

Joggade igång lite i tölt längs spåret (bra takt redan från start!) Sedan kompletterade jag med framdelsvändningar även här. Saktade ner till skritt INNAN vi gick innanför spåret - då försökte han inte alls vräka sig i handen på samma sätt som i onsdags. Började med att flytta undan för höger skänkel och sedan kom den fantastiska upplevelsen: Feykir "satt på rumpan", kom upp med bogarna och töltade på utan att jag hade något som helst i handen! Trots vanligt, tredelat bett!!! WOW!!! Stannade då och då för att göra ny framdelsvändning - och sedan var det bara mer WOW! Någon gång började han dra iväg i tempo - men då räckte det med att jag rätade lite på mig för att han skulle göra en halvhalt och återgå till den fantastiska WOW-tölten! Sände många tacksamma tankar till Sylvia som hjälper oss så otroligt med dessa suveräna övningar!

Bytte till vänster varv och även om det gick mycket bättre att flytta undan för vänster skänkel idag, så fick jag inte honom att trampa under sig lika mycket som i höger varv. Men han kom upp lite mer med bogarna än vanligt i alla fall! Jag stannade mycket oftare för att göra framdelsvändningar i det här varvet - för att kompensera för att det var svårare att samla honom här. Ibland testade han att lägga sig lite, lite i handen, men det räckte med att ställa höger-vänster-höger-vänster några gånger för att han skulle bära sig bättre igen! Det är verkligen en mirakelövning för Feykir!!! När han åter kändes mjuk och lätt i handen testade jag att hålla stöd på yttertygeln och ge eftergift på innertygeln - och kom formen också!

Jobbade ganska länge i vänstervarvet, eftersom det kändes svårare. Men efter en skrittpaus återgick jag till "njutvarvet" som avslutning. Vilken härlig känsla! Även här testade jag nu att hålla stödet på yttertygeln och bara krama lätt, lätt på innertygeln - och då fick jag uppleva den härliga wow-tölten med form! Hade kunnat rida så i evigheter - men man ska ju sluta när man är på topp så jag tvingade mig själv att avbryta.

Feykir fick sträcka ut i trav en stund innan vi skrittade av. Både i traven och den efterföljande skritten använde jag höger-vänster-höger-vänster-knepet varje gång jag fick något i handen - med mycket gott resultat!

Sedan fick duktiga hästen mumsa på sin lilla kraftfodergiva medan jag skickade ett euforiskt sms till Sylvia som tack för alla bra tips. ÅÅÅÅÅhhhhh - längtar redan till i morgon! För då får jag ju rida favorit-Feykir igen!!! (Men då blir det nog mindre tölt och mer galopp - ifall jag kan behärska mig vill säga. Just nu vill jag ju bara TÖLTA!!!)

Ingen träning idag...

...hade tid på CityRehab efter jobbet, men var så TRÖTT att jag åkte hem istället... Hoppas det känns bättre i morgon! Feykir vilar också idag - det kan han verkligen behöva efter gårdagens kanonlektion för då fick han jobba REJÄLT! Är alldeles övertygad om att han har träningsvärk idag!

Ännu en SUVERÄN ridlektion!!!

Idag fick vi börja med att skritta längs spåret, ställa höger-vänster-höger o s v för att få hästarna mjuka och avslappnade och ett antal gånger per varv rida in innanför spåret och göra framdelsvändningar. När hästen korsade bakbenen ordentligt så vi fick eftergift skulle vi rida fram längs spåret igen. Jag behövde böja Feykirs hals mycket, sitta ordentligt på rumpan och peta till honom lite med pisken på inner bak för att få tillräcklig reaktion i bakdelen. Tack vare den böjda halsen kunde inte Feykir rusa iväg med mig så snart jag viftade med pisken. Är han rakställd blir han så ruskigt stark, men med böjd hals har jag en chans att kontrollera honom. Verkligen en bonus!

Vi övergick till tölt - och fick beröm för att Feykir verkligen töltade på en gång. Annars brukar vi ha en hel del taktproblem i starten... Men inte idag! Vi red i höger varv och minst en gång/varv skulle vi gå in innanför spåret och göra framdelsvändning till eftergift innan vi fortsatte tölta igen. Efter några framdelsvändningar kom Feykir verkligen under sig med bakdelen och kom upp med bogarna - verkligen en häftig känsla!!!

I vänster varv var det svårare... Feykir tycker fortfarande att det är jobbigare att korsa med vänster bak så han testade alla möjliga knep för att komma undan... och jag fick aldrig bakdelen under honom tillräckligt mycket för att få uppleva den där häftiga känslan med bogarna som lyftes. Men takten var riktigt bra i alla fall.

Efter en skrittpaus skulle vi så övergå till trav och galopp. Från en bra trav skulle vi fatta galopp och rida en volt på ena kortsidan innan vi tog ner till trav igen och upprepade. På mitt önskemål fick vi börja i höger varv - så att Feykir och jag skulle få en chans i starten i alla fall. Galopp på volt är ju det svåraste som finns i vår värld... särskilt i vänster varv! Sylvia tipsade om att jag inte skulle försöka med en volt på en gång utan börja med att "skära av" ridbanan en bit - och sedan lite mer nästa gång o s v. Jag hade pisken i ytterhanden så att jag kunde peta lite på ytterbogen med den. Men i höger varv kan jag även röra innertygeln utan att han tappar galoppen så efter några försök då vi bara förminskat ridbanan lite lyckades vi faktiskt galoppera på volt ett par gånger! Sylvia tipsade även om att jag direkt skulle börja ställa höger-vänster-höger-vänster när jag ville göra övergången till trav igen - för att snabbt få honom så avslappnad att han hittade traven. Det gick riktigt bra!

I vänster varv blev det förståss svårare... Feykir visste ju vad som var på gång så det var svårt att få en bra trav att fatta galopp från - han ville bara rusa. Jag gjorde några fattningar från skritt istället och då gick det bättre. Men så var det ju det här med att vända in över ridbanan... "Gör snabba ledande tygeltag, med snabba eftergifter så att han inte hinner spänna sig så mycket!" tipsade Sylvia. Dessutom måste jag hålla igång honom ordentligt i galoppen - jag blir alldeles för passiv i vänster varv av rädsla för att störa honom. Nu hade han hunnit bli REJÄLT trött också, så det blev ännu viktigare med drivningen. Fick galoppera genom ena kortsidan och sedan testa att lägga pisken på ytter bak precis när vi kom ut på långsidan igen - för där tenderar han att börja fuska lite bak. Han blir väldigt spänd då, så det var sedan ÄNNU viktigare att ställa mycket höger-vänster-höger-vänster för att få honom tillräckligt avslappnad för att hitta traven igen. Gjorde om detta tre gånger - och den tredje blev resultatet riktigt bra vänstergalopp där han verkligen tog i bak! Men nu var Feykir verkligen helt slut, så efter lite trav satt jag av och gick med honom en låååång stund runt ridbanan för att han skulle få hämta andan.

Jag hann bara gå med honom en kort stund innan han stannade, ställde bakbenen lååångt bak och började pinka. Och pinka. Och pinka.... hur länge som helst! Inte nog med att han hade klarat att galoppera på volt (i alla fall i höger varv) - han hade dessutom klarat att göra det när han måste ha varit VÅLDSAMT pinknödig!!!

Efter lektionen kom hovslagaren och såg till att Feykir fick riktigt snygga fötter igen!

Bassängen på Sunderby sjukhus

...var platsen för min träning idag. Förra veckan var faktiskt första gången sedan jag började jobba heltid 1/3 som jag orkade med båda veckans bassängträningspass. Hur det går den här veckan återstår att se... men man kan ju hoppas! (Och ignorera att jag var ledig måndag förra veckan eftersom det var annandag påsk...)

Hoppas Feykir laddar för fullt inför lektionen i morgon!

Hög tid för hemläxan!

En av Johans studiobilder får illustrera dagens inlägg. Och den är ganska sanningsenlig - för jag hade den här jackan när jag red idag.

När jag slirade fram längs Mariebäcksvägen på väg till stallet konstaterade jag att det knappast var lönt att rida ut längs vägen idag - den närmast "bottenlösa" leran skulle definitivt inte vara lämplig för någon töltträning i alla fall. Möjligen skulle den kunna vara ett alternativ till att träna galopp i uppförsbacke... Bestämde att det fick bli ridbanan istället. Red visserligen där i förrgår också, men då repeterade jag övningarna från Sylvialektionen. Idag kunde jag ju ägna mig åt "Atli-övningar" istället. Det är ju knappt två veckor till kursen så det är definitivt hög tid att "damma av" hemläxan vi fick i oktober!

Det visade sig att Sylvia hade tänkt precis som jag: vägen var inte att tänka på, utan det var ridbana och hemläxa från Atli som gällde.

Jag red med halvstången idag igen - det kändes så ovant igår så jag tyckte det var bra att träna en dag till. När jag skrittat igång och ridit en massa tvära serpentiner och jobbat en stund med trav på böjda spår var det dags för Atlis "paradövning": skritt på volt och flytta ut bakdelen. Bytte varv då och då - och jobbade med övningen ganska länge. Sedan övergick jag till att rida samlad skritt "steg för steg" och göra övergång till lååååångsam tölt med bibehållen eftergift. Red bara korta sträckor tölt innan jag tog ner till skritt och började om. Feykir pustade och stånkade högt - så uppenbarligen fick jag verkligen honom att ta i ordentligt!

Testade även övningen från i onsdags, där vi gjorde tydliga halvhalter för att verkligen driva in bakbenen bättre under hästen. Nu hade jag ju fördelen av att ha skarpare bett, så Feykir hoppade helt över "fas 1" (där han totalt tappade bromsen). Inte mig emot!

Avslutade med trav. Först fortsatte vi att jobba med samlingen genom att bara rida korta sträckor trav varvat med halt med massor av drivning för bibehållen eftergift. Han var riktigt duktig! Sedan fick han länga sig mer och sträcka ut ryggen som avslutande "stretching".

När jag ridit klart dök Eva upp. Hon skulle rida lektion kl 19, men hade kommit tidigare för att tjuvrida Feykir om jag inte orkade rida idag. Men nu blev hon alltså snuvad på den konfekten! Fast hennes flinka fingrar hjälpte mig att flytta mina hela tyglar från tränset med halvstången till det med tredelat bett, så att jag kan använda det igen på onsdag. De mindre hela tyglarna har visserligen inte gått helt av ännu, men det känns lite som rysk roulette att rida med dem... ska man våga ta i högertygeln, eller...?!

UNDERBAR morgon!!!

Oj, vilken underbar morgon jag har fått uppleva! Igår hade vi upp till 10 plusgrader hemma, men helmulet. "Tänk så varmt det varit om solen fått vara framme!" tänkte jag. Och i morse när jag (motvilligt får jag erkänna) steg upp vid 07 för att åka och morgonfodra fick jag verkligen hjälp med motivationen när jag såg ut genom fönstret: strålande sol!

Idag kunde jag dessutom glädja mig åt att jag hade en häst igen - inte en gödselhög på fyra ben!

När jag var klart med morgonsysslorna och precis skulle äta min egen frukost i Josefshallen kom Elisabeth. Hon rider i samma grupp som jag på onsdagarna och är en av bara två i gruppen som inte har egen häst. ÄNNU ska sägas - för om bara fina Tildra går igenom veterinärbesiktningen idag kl 10 så köper hon henne! Men innan besiktningen tänkte Elisabeth hinna rida - så jag avverkade snabbt frukosten för att vi skulle kunna få sällskap ut på ridtur. (Jag hade dessutom ganska bråttom - för vi var bjudna på dop kl 11 och innan dess var det ju lämpligt att både hinna duscha och byta kläder...)

Det visade sig verkligen vara en vinstlott att ha morgonfodringen just idag! Förutom trevligt ridsällskap i det underbara vädret så hade vi faktiskt överraskande bra ridunderlag! Marken var nämligen fortfarande ganska frusen efter nattens minusgrader. Så här års brukar vägen annars kännas ganska "bottenlös" - och det brukar inte ens vara lönt att försöka tölta för hästarna sugs nästan fast i underlaget. Men nu var det alltså perfekt: lite mjukt precis på ytan men fast och fint under!

Vi red bort till sjön och en bit till höger innan vi vände hemåt. Det blev mycket tölt. Jag red med halvstången - för första gången på länge - och det kändes nästan lite ovant. Men Feykir var förståss trevligt lätt i handen!

I det härliga vädret red vi lite väl långt - så när vi kom tillbaka till stallet hade jag BRÅTTOM! Veterinären som skulle besikta hade redan kommit också - men han passade på att besikta några andra så långe. Det är ju många som ska säljas nu när Sylvia ska avveckla ridskolan. Elisabeth erbjöd sig att släppa ut Feykir åt mig när han hunnit äta sitt kraftfoder, så jag kunde skynda hemåt nästan direkt. Bussigt! Tyvärr hann jag inte stanna och se hur det gick med besiktningen av Tildra men jag håller tummarna för att Elisabeth i skrivande stund är ägare till denna trevliga häst!

Från gödselhög till ler-dito...

När jag kom ut i hagen och ropade på Feykir idag kom ingen häst - men däremot en vandrande gödselhög... hm... Han hade rullat sig MYCKET grundligt på ett riktigt SKITIGT ställe, det var helt uppenbart! Det mesta var fortfarande fuktigt dessutom, så det var hopplöst att borsta bort... Fast efter ridturen syntes det inte lika mycket ändå - för då var en stor del av hästen täckt av lera!

Vems häst är det här - inte min i alla fall! För han är minsann svart och blank och ren och...

Red på ridbanan idag och repeterade övningar från onsdagens lektion. När vi skrittat igång och böjt mycket höger-vänster-höger-vänster gjorde vi samma sak på volt. Övergick sedan till att flytta ut bakdelen på volten. Snart kommer ju Atli och det är en övning man kan vara HELT säker på ingår i hans lektioner! Enligt honom är den så grundläggande att om man inte klarar den tillräckligt bra blir man kvar där på volten - lektion efter lektion, kurs efter kurs. Senaste kurserna har jag dock även fått rida längs spåret - men det gäller ju att underhålla så att man inte "ramlar tillbaka" igen!

Joggade igång lite i tölt och till att börja med kändes han ganska mjuk i kroppen. Men när jag succesivt började ställa högre krav på samling blev det genast mer "motstånd i hästen" - vilket jag löste upp genom att ställa höger-vänster-höger-vänster. Det är så effektivt!!! Varvade mellan att rida volter och öppna i tölt längs spåret.

Övergick till att träna halter och halvhalter i skritt - där lite vift med pisken hjälpte till att försöka få honom att trampa under sig mer i halt resp halvhalt. Oj, vad det är svårt! Jag borde verkligen ha varit MYCKET mer noga med detta för flera år sedan - nu har han så väl befäst ovanan att stanna med bakbenen bakom kroppen...

Red sedan mer tölt längs spåret då jag gjorde riktigt tydliga halvhalter, så att han nästan stannade, med massor av drivning och det gick faktiskt lite bättre att "rida ihop" honom i halvhalten i tölt än i skritt. Och efter varje lyckad halvhalt blev takten så mycket bättre!

Avslutningsvis jobbade vi med traven också - och jag ställde höger-vänter-höger-vänster för att även här få en mjuk häst. Jag märker att jag kan "provocera" mer och mer utan att han tappar traven och går över i tölt!

Också under avskrittningen använde jag "ställa höger-vänster-höger-vänster-knepet" och även här resulterade det i en häst som var trevligt lätt i handen! Detta måste jag utnämna till min absoluta favoritövning! Jag lyckas ta mig förbi problemet att Feykir är STARK och jag är svag... Den naturliga lösningen - mer drivning - funkar ju tyvärr inte för oss eftersom Feykir kommit på att bara han svarar genom att vräka sig ÄNNU mer i handen så kommer svaga matte inte ha en chans... Om hon inte rider på halvstången vill säga. Men genom ställandet höger-vänster-höger-vänster så blir han aldrig stark på samma sätt. Och därmed har jag en chans - även med vanligt, tredelat bett! Vi har ju bara jobbat med detta drygt en vecka, men jag märker redan att Feykir börjar "fatta vinken" så han lättar i handen snabbare och snabbare!

Nu får han lite kraftfoder efter ridningen igen, 1/2 skopa betfor och 1/4 skopa havre. Gissa om det är populärt??!! Detta ska jag trappa upp succesivt i takt med att han tappar sina överflödskilon.

HJÄLP - vad händer med mina orkidéer???!!!

Tidigare har jag nämnt att mina orkidéer trivs så bra numera när jag "badar" dem och att det blommar och blommar och blommar! Men... nu har något hänt...





Plötsligt har det blivit små hårda knottror och stora hål i bladen - och jag har ingen aning om vad det beror på! Tänkte att de kanske fått någon ohyra, men jag kan inte se några små djur någonstans...

Och nu sprider det sig till fler och fler orkidéer! :-O Först får de knottror och hål i bladen, sedan blir bladen gula och dör... :-(

Är det någon som har en idé om vad detta kan bero på och - ännu viktigare - vad man kan göra åt det??? I så fall får ni GÄRNA höra av er till en smått desperat orkidéfantast!

Malin Baryard och jag...

...har ju förståss hästskötare! Här är Emelie i full färd med att kratsa Feykirs hovar. "Eva sa att du är så dåligt på att kratsa hovarna, så det var bäst att jag gjorde det!" Hm.... Och kolla in så smal och snygg han börjar bli igen!!! :-)

Till min stora glädje fick vi denna lektion jobba vidare på det "vinnande conceptet" från förra veckan: ställa höger, vänster, höger, vänster... Först i skritt längs spåret och på stora volter. På volten skulle vi varva med att flytta ut bakdelen några steg.

Sedan fick vi göra samma sak i tölt. Först gick det väldigt bra, Feykir kändes mjuk och trevlig. Då sa Sylvia att jag skulle samla honom lite mer, och genast blev det mer "motstånd" i honom... Efter ett tag fick jag testa att rida öppna längs spåret, med stöd på yttertygeln och då jobbade han i en riktigt trevlig form, helt lätt i handen! Då och då fick vi sakta av till skritt genom att hålla om med skänklarna, luta bakåt och fortsätta krama höger-vänster-höger-vänster för att hästarna skulle sakta av utan att hänga i handen. SVÅRT!



Nästa övning blev att skritta längs spåret och göra TYDLIGA halvhalter minst 6 ggr/varv, då vi verkligen skulle DRIVA in hästens bakdel i halvhalten, plocka höger-vänster-höger-vänster ifall hästen ville köra upp nacken. Feykir ville INTE trampa under sig med bakbenen - alldeles för jobbigt tyckte han! Så jag fick peta till lite med pisken precis innan halvhalten ett antal gånger - och då gick det genast mycket bättre.

Sedan skulle vi göra samma sak i tölt. Även här testade jag att vinkla ut pisken lite, så att han såg den i ögonvrån, inför första halvhalten. Och då insåg ju Feykir att detta var dagen när han skulle dö!!! Matte hade ju rört pisken!!! M a o fanns bara en sak att göra: rusa runt i hysterisk tölt - och på så sätt försöka rädda livhanken... SUCK!!! Men jag svarade med att göra ännu fler tydliga halvhalter, där jag bromsade upp honom ORDENTLIGT, kramade på tyglarna för eftergift och sedan gav stooor eftergift. (Ja, först fick jag göra några ordentliga halter, för att montera tillbaka bromsen.) Och när han började ta halvhalterna och slappna av igen fick jag riktigt trevlig tölt!

Avslutningsvis jobbade vi med trav längs spåret - även nu ställa höger-vänster-höger- vänster. Först i vänster varv och Feykir kändes riktigt mjuk och trevlig. Fast Sylvia fick påminna mig om att inte låta honom bli för lång. När vi bytte till höger varv tyckte Feykir att det var dags att lägga in en högre växel - och med den extra framåtbjudningen fick vi beröm för den fina traven! Att ställa höger-vänster är också ett bra sätt att hålla ihop honom i traven utan att det blir statiskt på något vis!

Skrittade av uppsuttet till dess mitt ställa höger-vänster-höger vänster resulterat i att han bar sig själv i en trevlig form. Då satt jag av och gick med honom istället. Sedan fick min duktiga häst äta 1/2 skopa vardera av havre och betfor. Gissa om det var populärt??!!

Eva "tjuvrider"

....Feykir idag. Fast hon har för vana att tala om det i förväg! :-) Själv har jag tränat i bassängen på Sunderby sjukhus. Och nyss tagit min nya medicin som gör mig så TRÖTT - så detta får räcka som bloggande idag. Over and out...

Böja, böja, böja!

Härligt med påskhelg! När man är ledig fyra dagar i rad kan man BÅDE hinna åka en sväng till Umeå för att träffa släken OCH vara hemma en dag och rida. Det sistnämnda är alltså vad jag gjorde idag!

Det blev ett pass på ridbanan - för att repetera lektionen i onsdags. Alltså: böja, böja, böja halsen höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster... Jobbade mest med skritt och tölt idag, men lite trav också som avslutning. Var riktigt nöjd efteråt - detta är verkligen ett bra sätt att hindra Feykir från att vräka sig i handen på mig! Hoppas vi får fortsätta med detta på fler lektioner!

Våren har föresten kommit med stormsteg i helgen! När vi red lektion i onsdags bestod hela ridbanan av vinterns fasta underlag av snö - och nu fanns det inte en enda liten snöfläck någonstans! Hm... trist med lera, allt blir så smutsigt... Hoppas den torkar upp snabbt!

"Jag fixar det, men grannen..."

De flesta svenskar känner sig trygga med sin ekonomi och säger sig kunna klara ökade boendekostnader p g a räntehöjningar framöver. Däremot tror sju av tio att grannen tagit för stora lån...!!!

Källa: Dagens Industri

Det här ligger ju i linje med något annat jag hörde: att 80 % av svenskarna anser sig köra bil betydligt bättre än genomsnittet!

:-)

Eva har ridit Feykir

...idag för Johan och jag är i Umeå för att både fira påsk och hans föräldrars guldbröllop! Bussiga Eva både fixade min morgonfodring och gav Feykir lite motion!

TACK!!!

Jo, jag har ridit i alla fall!

När jag först sovit 1,5 timme och sedan "softat" ett tag piggnade jag till så pass att jag ändå åkte till stallet! Regnet hade upphört och istället hade vi fått tät dimma, men jag vågade mig ändå ut och rida längs bilvägen eftersom det ju är så härligt ljust på kvällarna nu! Med reflexväst på hoppades jag att bilisterna skulle hinna se oss i tid trots dimman. (Och ridbanan var ju upptagen eftersom det var ridskolekväll.)

Testade gårdagens knep: att ställa höger-vänster-höger vänster med stooora, snabba tygeltag. Och det funkar även när man rider ut!!! Fick aldrig uppleva samma fjäderlätta känsla som de bästa stunderna igår... Men har aldrig varit med om att Feykir känts i närheten av så här lätt i handen i tölten när jag ridit på vanligt, tredelat bett! På hemvägen, när vi fick ännu lite mer bakben, kändes han riktigt, riktigt trevlig på slutet!!!

Gjorde övergång till trav och började med att ställa höger-vänster-höger vänster på samma sätt där. Ganska snart kände jag hur han mjuknade i munnen och när jag blev stilla som belöning och bara höll honom lätt högerställd bar han sig i en mkt trevlig form i traven! Efter en stund fick han länga sig lite till, innan jag gjorde halt och satt av min duktiga häst för att gå resten av vägen hem till stallet. Han tog verkligen chansen att få sträcka ut ryggen - en lång stund gick han nästan med mulen i backen.

Tillbaka i stallet fick han faktiskt lite havre, fast mindre än en halv skopa. Han är ju nere på 360 kg så nu tänker jag börja ge honom en liten "skvätt" för att sedan trappa upp sakta. På sikt behöver han ju något att bygga muskler av!

Feykirs vikt - går åt rätt håll!

För någon månad sedan påpekade Sylvia till min glädje att "Feykir har inte blivit så tjock i vinter!" Och det har han faktiskt inte! Visst har han gått upp i vikt - men "all time high" blev 380 kg enligt viktmåttbandet - och då ska man komma ihåg att hans ENORMT tjocka vinterpäls förståss ger ett ganska stort utslag!

Som minst har han vägt 320 kg - det var i höstas när han både var vältrimmad och precis helklippt. I början av januari i år visade måttbandet 360 kg - med "myskoxepäls". Sedan efter ca 2 månader av fri tillgång på hö och tyvärr alldeles för lite ridning var han uppe i 380 kg. Men det blev vinterns "all time high". Fri tillgång på hö upphörde och i mitten av mars hade han gått ner till 375 kg. Igår när jag skulle dra sadelgjorden tyckte jag han verkade så smal - och viktmåttbandet visade att han var nere i 360 kg igen.

När jag jämförde med mina noteringar från förra året kunde jag konstatera att han blev betydligt tjockare förra vintern (p g a min operation fick han ett vääääldigt långt riduppehåll) och var inte nere i 360 kg förrän i början av juni. Så man kan alltså säga att vi ligger två månder före i år!

Idag blev det dock ingen ridning... Eftersom det är skärtorsdag slutade jag redan strax före kl 14, så planen var att åka och rida då. Men jag var så TRÖTT att jag åkte hem och sov istället! :-O Det har regnat idag - underkylt regn - så SMHI utfärdade klass 1-varning. Verkligen inte något mysigt påskväder! Då vill man ju sitta ute i en snödriva i solen, inte kura i regnställ!

Jag var till min läkare igår och det visade sig att det fanns en medicin jag inte testat ännu (trodde faktiskt jag gått igenom hela FASS vid det här laget...) Om jag har riktigt tur kan den hjälpa både mot smärtan och dessutom hjälpa mig att få sova på nätterna. Fast det kan dröja upp till fyra veckor innan den smärtlindrande effekten kommer - så det gäller att ha tålamod. "Vad sa du att det hette????" undrar otåliga Anna. Ett problem med Fibromyalgi är att det nästan inte finns några mediciner som hjälper... men vissa med sjukdomen blir hjälpta av den här i alla fall så håll nu tummarna att jag hör till "vissa"!!!