Atlikurslördag ger riktig aha-upplevelse!!!

Inför dagens första lektion kom jag faktiskt ihåg Atlis instruktion om att jag direkt när jag suttit upp i sadeln ska tänka på att använda kvicka hjälper med målsättningen att också få kvicka reaktioner från Hamingja. Och jag tycker det fungerade riktigt bra när jag flyttade undan för skänkeln och ryggade.

När lektionen började handlade Atlis lilla teoripass om vikten av att "flexa" nacken, d v s se om det finns några spänningar eller om man utan problem kan ställa hästen i nacken åt vardera hållet bara genom att krama lätt i höger resp vänster tygel. Och att man gör detta i varje sekvens av ridpasset, d v s i varje gångart, i varje tempo och i varje rörelse man rider. "Kan du flexa utan motstånd behöver du inte göra det, men kan du det inte MÅSTE du flexa!" 

Detta hade vi alltså med oss redan när vi började skritta igång på volten - där Atli även instruerade mig att rida Hamingja i en lite högre form - och omväxlande flytta undan för innerskänkeln resp rida utåtställd och vända in med ytterhjälperna. 

Sedan var det dags för tölt och då fick jag jobba med den övning som skulle ge mig en riktig aha-upplevelse. Efter att ha ridit samlad skritt med bra längd på halsen en stund (och stämt av att jag kunde flexa) fick jag "öppna höfterna" och låta Hamingja smyga över i långsam tölt, men redan efter några steg tölt gå tillbaka till samlad skritt igen. Smyyyyga över i tölt igen, men bara några steg och sedan tillbaka till samlad skritt. När vi upprepat igen och igen och igen och igen.... skulle jag bara nästan sakta av i skritt innan jag red fram i några steg tölt igen, nästan sakta av till skritt och rida fram några steg i tölt igen o s v. 

Och detta gav mig en riktig aha-upplevelse om vad jag ska göra och hur oerhört aktivt jag behöver rida för att kunna bibehålla energi och samling i den långsamma tölten! Med ett av ytterhandens fingrar i halsringen, vilket påminde mig om att göra förhållningarna med vikt och säte. Och när jag dessutom kom ihåg att "lättade i stigbyglarna" så att mina skänklar kom i en bra position och på ett avslappnat sätt höll om hästen medan jag gjorde förhållningar med sitsen kom det enligt Atli några riktigt trevliga töltsekvenser! Han tipsade också om att ifall Hamingja hade allt för bråttom skulle jag rida längre sekvenser samlad skritt innan en ny töltövergång. Det här var VERKLIGEN en toppenövning för oss!!!

När det var dags för eftermiddagens lektion fick jag jobba vidare på samma sätt. Till att börja med fick jag inte alls till det... men så insåg jag att jag glömt ta hjälp av halsringen och därför ramlat tillbaka i gamla muskelminnen och därmed ovanor... men att det än en gång fungerade att "störa ut" dessa  muskelminnen med hjälp av halsringen och därmed återgå till att rida med vikt och säte - och då blev det ju direkt så mycket bättre!

Tillslut klarade jag faktiskt att rida lite längre sekvenser i tölten och genom att "sitta tillbaka", lätta i stigbyglarna och med massor av förhållningar med sätet bibehålla samling och energi utan att Hamingja drog iväg i tempo! "Det kommer moment som är riktigt, riktigt bra!" berömde Atli. Men han påpekade också om att om/när denna övning får henne att sluta tänka framåt är det viktigt att låta henne "rulla på" i ett högre tempo till dess framåtbjudningen är tillbaka. Så ROLIGT!!! Och vi har dessutom två lektioner till i morgon när jag kan få hjälp att jobba vidare med detta!!! Idag har jag t o m kommit ihåg att stretcha vänster bog efter båda ridpassen dessutom - plötsligt händer det!!