Vilken bra rehabdag!!!

Med smärtrehab 8:30 - 16:00 idag hade jag inte räknat med att orka rida - särskilt inte som smärtan gjorde att jag hade extra svårt att sova i natt trots mina sömnmediciner... Jag har också så svårt att vila på dagen, eftersom det gör så väldigt ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet både om jag ligger ner och om jag sitter och lutar mig mot ett ryggstöd. Det är bara när jag vaknar på morgonen som det inte brukar göra ont att ligga ner. 

Först på schemat idag var en av rehabgruppens psykologer som pratade om kronisk smärta som ett av de största livstrauman man kan drabbas av i o m att den aldrig försvinner. Och om hur man därför behöver hitta olika strategier för att hantera denna smärta. Därefter var det dags för ett pass med en av fysioterapeuterna som guidade oss genom ett antal övningar vi skulle utföra liggande på golvet. Med riktigt långsamma rörelser som både lugnar ner nervsystemet och aktiverar djupa, stabiliserande muskler som också kan ge smärtlindring. 

Övningarna hade väldigt bra effekt för mig och gjorde att PTSD-hjärnan lugnade ner sig betydligt och spänningarna i musklerna lindrades! Därmed hade jag ett optimalt utgångsläge inför nästa punkt på programmet: "egen mindfulness". Jag flyttade mig från mattan på golvet till min sadelstol och startade den kroppsscanningsövning på 20 minuter som ingick i digitala smärtskolan i höstas. Och trots att jag alltså satt utan ryggstöd var det flera gånger nära att jag somnade! Så när det sedan var lunchpaus testade jag att lägga mig en stund i soffan för att vila. Trots att jag låg ner så var jag smärtfri - jag minns inte ens när det hände senast!!! Jag tog chansen att t o m sova en stund och det var nog tur att jag satt mobilen på väckning om 30 minuter - annars kanske jag försovit mig till första eftermiddagspasset...! :-O Sedan fick det bli snabblunch - men det var det värt!

Efter ett intressant pass med samtal om ergonomi var dagens sista punkt: "Egen promenad". Och när jag "läste det finstilta" kom jag fram till att detta definitivt kunde betyda ridning! Tack vare tuppluren under lunchen fanns orken och vid det här laget hade förmiddagens snöande övergått till strålande sol!

Hamingja och jag inledde med några galopper i kyrkbacken innan vi begav oss till ridbanan för att träna samlad skritt med STORA eftergifter, högersluta och vänsteröppna (med rörlig högerhand) samt vändningar för ytterhjälperna för bärighet och sedan "smygande" övergångar till tölt. Och det blev en riktigt trevlig känsla i tölten! Även vända för ytterhjälperna i tölt samt "sitta bakåt" och förhållningar med sätet för att bibehålla lågt tempo. Avslutningsvis sträcka ut i nedvarvningstölt. Totalt red jag 50 minuter och min puls toppade på 139 slag och det var när vi red tölt. 

Har idag nåtts av beskedet att en Midurvän gått bort i alldeles för ung ålder... så oerhört ofattbart och orättvist... vila i frid fina Rebecca. 💔