En ren - tillslut!

Ren lycka!

Under en period har ett tusental (tror jag) renar uppehållit sig i skogen mellan Avan och Mariebäck, ändå har jag inte sett till en enda vare sig från bilen eller från hästryggen. För någon vecka sedan meddelades att renarna flyttats vidare, bort över Torrberget men att någon enstaka eftersläntare möjligen skulle kunna vara synlig runt Mariebäck fortfarande. Och idag såg jag faktiskt en - på hygget man rider över mot Torrbergsvägen. 

Hamingja hade varit väldigt "på tårna" när Lisa red igår och bl a spanat väldigt mycket i riktning mot området bortanför backen till kyrkan. Så även idag! Fast allra först var den av Janne och traktorn nyskottade marken utanför stallet farlig att gå på... och sedan vädrade hon alltså monster/renar både här och där...

Det har snöat det senaste dygnet och när jag såg att det enda spår som fanns på vägen bakom vägbommen var från en skoter - m a o ingen skogsmaskin/timmerbil - vågade jag mig än en gång på att rida där. Min smärtrehab på Garnis är verkligen krävande så jag har inte orkat rida särskilt mycket sedan den drog igång. Och när jag gjort det har jag hållit mig till skritt, eftersom vi fått lära oss att prioritera kontinuitet framför intensitet när det kommer till fysisk träning. 

Men Hamingja var alltså supertaggad idag så om vi inte tog nytt skrittrekord måste vi i alla fall ha tangerat det förra! Istället för att fortsätta hela vägen till vändplanen tog vi till höger och följde skoterspåret längs stigen mot Torrbergsvägen. Framme vid kalhygget viker skoterspåret av till höger över det djupa diket, så om man vill fortsätta längs stigen får man pulsa i djupsnö. Jag var därför redan på väg att vända hemåt när jag fick se en ren ute på hygget. Men uppenbarligen reagerade jag snabbare än Hamingja denna gång - för fröken Radarvarning upptäckte den aldrig! (Men fortsatte att titta sig misstänksamt omkring hela vägen tillbaka till stallet.)