Söndagshäng

Jag har behövt göra (ännu ett) omtag när det gäller min konditionsträning eftersom PTSD-hjärnan åter börjat larma så snart pulsen börjar gå upp. I söndags när Johan och jag tagit bilen ner till älven för att promenera på isen hann jag knappt kliva ur bilen innan pulsklockan larmade för att pulsen var uppe i 155...och enda tillfällena som pulsen kom ner under 140 under promenaden var när vi stod helt stilla en stund. Rådet från min fysioterapeut på Garnis är därför att pausa HIT-promenaderna (high intensity training - i mitt fall ändå att bara varva mellan att gå fort och gå långsamt). Och istället flanera stillsamt till dess hjärnan inte längre förknippar promenad med kraftig pulshöjning - vilket den i sin tur fortfarande tolkar som akut livsfara...

Men idag var det motion i form av ridning! Hamingja och jag var ensamma i stallet när jag gjorde i ordning henne inför ridturen, så hon hade ro att stå långa stunder med huvudet i min famn eller med mulen i min ena hand! Så MYSIGT!!! Men när vi skrittade iväg nerför kyrkbacken hade hon börjat jaga upp sig lite och spanade uppmärksamt ut över sommarhagen som ligger bortanför vägen, d v s åt samma håll som hon den senaste tiden hållit på att spana när man ridit på ridbanan. Jag kunde dock inte se något som ens antydde att vare sig renar eller älgar gått ute på ängen - i så fall måste det vara så länge sedan att spåren helt hunnit blåsa igen. 

Nere på bilvägen slappnade hon i alla fall av igen när vi red i riktning mot Alviksträsk. Det har kommit ca 1 dm snö i natt och vägen var bara plogad i ena riktningen och vi höll oss på den oplogade sidan så att Hamingja fick extra träning genom att lyfta fötterna lite extra. Lämnade sedan bilvägen och red längs skoterspåret vid gamla soptippen/galoppbacken. Det är ett ganska smalt spår och vid något tillfälle när Hamingja klev lite långt åt sidan med ena framhoven sjönk hon ner,  men håller man sig mitt på så bär det riktigt bra att rida på. 
 

Efter en mysig ridtur fick hon hålla till godo med bara lusernhack till mineralerna. Jag har en säck vetekli som väntar hemma i garaget och den ska jag försöka komma ihåg nästa gång Johan följer mig till stallet så att han kan bära. Hamingja hade inte riktigt ro att äta hinken tom idag, utan tog VÄLDIGT många pauser för att lyssna till ljud utifrån, och den var långt ifrån renslickad när hon helt verkade tappa intresset för den och fokusera på ljud från hästarna utanför. Lika bra att hon fick gå tillbaka ut till sin flock m a o!

I morgon måndag blir det en intensiv dag för hennes matte, som först ska på PTSD-terapi på förmiddagen och sedan Kraniosakral behandling (p g a min smärta) på eftermiddagen. Så Hamingja får ledigt.