Onsdagsmys!

Hamingja och jag hade en mysig förmiddag idag när vi först ägnade låååång stund åt att klia örat (vi var ensamma i stallet så hon hade verkligen ro att slappna av!) Och sedan red vi till vänster bakom vägbommen. Jag försökte lyssna efter ljud från skogsmaskiner men hörde inget så jag tolkade det som att det inte pågick någon avverkning idag. 

Vi red inte ända fram till vändplanen för jag upptäckte att skogsvägen till hygget där man rider mot Torrbergsvägen var uppkörd av skogsmaskiner så vi tog chansen att rida in där. När jag för ett tag sedan försökte rida där var det bara skoterspår och de höll inte att rida på - men nu var det ett jättebra underlag! 

När vi kom mot hygget stannade Hamingja och lyssnade efter något och då hörde jag vad som lät som skogsmaskiner - så det var visst verksamhet igång i alla fall. Men vi behövde inte träffa på någon och såg inte en endaste ren heller. Enligt samebyn så är större delen av flocken nu flyttad till Torrberget och längre bort "men enstaka renar kan fortfarande dyka upp vid Mariebäck". Jag har faktiskt inte sett en endaste ren under tiden de varit i "vårt" område - men både Olivia och Sylvia har träffat på dem vet jag. 

Ibland vill man ha något salt - även om man är häst!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja "gott i hinken" och numera får hon förutom lusernhacket som ska göra så att hon äter sina mineraler även blötlagd vetekli. Det är uppskattat! När jag började med hästar "på stenåldern" (70-talet) fanns inte alla olika helfoder, pellets, müsli och liknande som finns idag. Det man gav hästarna var havre eller korn (beroende på om de behövde piggas upp eller lugnas ner) samt betfor och vetekli. För att hästarna ska kunna tillgodogöra sig fodret på bästa sätt behöver det vara en balans mellan kalcium och fosfor - och vetekli tillför fosfor. Det är också bra att ge när de fäller vinterpälsen och innehåller väldigt lite energi så därför är det bra att använda för att blanda ut mineraltillskottet för lättfödda hästar.