Skärtorsdag med Hamingja!

Jag är REJÄLT Hamingja-hög efter dagens ridpass!!!

Vi inledde med fyra galoppintervaller i "kyrkbacken" och efter förberedelse med högersluta (vänster galopp ) resp vänstersluta (höger galopp) bjöd Hamingja på jättefina galoppfattningar från stillastående och en trevlig bärighet i galoppen som "höll ihop" ända till dess jag visslade högst upp i backen! Jag har fått lära mig att när man intervalltränar hästar (och inte har pulsklocka på dem) så vet man att hästen är redo för en ny intervall när den inte längre är anfådd efter förra intervallen. Och det hann hon bli med god marginal medan vi skrittade tillbaka ner - t o m matte hann faktiskt sluta flåsa! 

Efter den fjärde galoppen var vi redo för ridbanan där vi skulle träna tölt! Inledde med samlad skritt där det går bättre och bättre att få mina krampande muskler att slappna av och när jag på det sättet kan belöna Hamingja blir det ju så mycket lättare för henne att veta vad jag menar att hon ska göra! Byggde sedan på med högersluta resp vänsteröppna och att vända runt med ytterhjälperna för att sedan smyyyga över i några steg tölt. Idag gick det faktiskt ovanligt bra att slappna av i musklerna även efter övergången till tölt - så det går ändå framåt! 

Red främst korta sekvenser tölt för att träna på att hitta "dragläget" där hon gör övergången med bibehållen bärighet och avslappnad nacke. Brukar tänka att det är lite som att lära sig start i backe med en bil med manuell växellåda - man måste liksom "känna sig fram" lite! De allra bästa övergångarna fick vi till i höger varv, där hon kom upp med bogarna på ett väldigt trevligt sätt just i övergången. Och för en gångs skull försökte jag ha disciplinen att göra övergången tillbaka till skritt medan vi fortfarande hade en trevlig känsla i tölten - och inte fortsätta till dess vi tappat bärighet och tempot runnit iväg. 

Några lite längre sekvenser i tölt blev det mot slutet, då jag nyttjade vändningar för ytterhjälperna för att "behålla henne på bakbenen" som Atli uttryckte saken någon gång. Avslutningsvis fick hon sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt och då frustade hon så belåtet, gång på gång! Och det gjorde nog matte också! Med flera plusgrader i luften fick hon sedan äta sitt "gott i hinken" utomhus där jag antog att det var betydligt mer behagligt för en svettig häst än inne i stallet!

I o m att det är påskhelg har vi ledigt från Garnis idag och i morgon. Fast ledigt från träningen är det inte utan självstudier gäller. Så när jag nu "prickat av" dagens fysiska träning följt av återhämtning är dags att ta itu med mindfulnessövningarna. Over and out - och Glad Påsk! 

Hamingja attackerad - TVÅ gånger!!! :-O

Hamingja överlevde - mot alla odds...!!! :-O

Ridning med Eva må låta odramatiskt, men idag var det verkligen nära ögat när Hamingja plötsligt stod öga mot öga med en STOR, blå sopsäck som hängde från en käpp som lutade ut över skoterspåret vi red på... För ett otränat öga - som mitt - såg det bara ut att vara en varning för renar... men Hamingja förstod snabbt att här var goda råd dyra så efter att ha övertalats att ta några MYCKET motvilliga steg närmare tvärvände hon och sprang! :-O 

Jag, som verkligen är hur blåögd som helst, var inte alls beredd på en sådan reaktion så det tog en liten stund innan jag hittade "stoppknappen". Och sedan var det väldigt tur att vi kunde gömma oss bakom en  en dödsföraktande flygledare som morskt fick före oss förbi monstret. Då repade Hamingja faktiskt så mycket mod att när det visade sig att hon för att hålla sig inom området där spåret var tillräckligt hårt för att bära för en häst behövde gå så nära att plastsäcken strök längs hennes sida. 

Detta drama utspelade sig längs sandvägen på väg till grillplatsen vid sjön, där jag sedan ägnade mig åt 30 minuter mindfulness medan Hamingja och Eva red bilvägen bort till Avan. När de kom tillbaka och det var min tur att ta tyglarna igen tyckte jag att vi lagt blå plastsäck-traumat bakom oss och till att börja med skrittade Hamingja med friska steg längs skoterspåret på väg hemåt. Men sedan dök ODJURET oväntat upp bakom en krök och då blev det tvärstopp och åter en häst som var spänd som en fiolsträng och upprört "blåste fara" om och om igen... 

Räddningen blev även denna gång att Eva gick före - och mot alla odds överlevde faktiskt Hamingja även denna andra plastsäcksattack. Men när jag sedan försökte lansera idén om lugn och avslappnad skritt tillbaka hem fick jag inget gehör utan hon fortsatte att vara spänd och stressad hela vägen... När vi ridit över bäcken och uppför backen och m a o var nästan hemma, fick vi dessutom möte med en traktor som drog en fullastad timmervagn. Då litade jag inte på att Hamingja skulle klara detta "som grädde på moset" utan gjorde tecken åt föraren att stanna, hoppade av och gick före henne förbi det stora ekipaget.  Kanske var jag försiktig i överkant, för det verkade faktiskt ganska odramatiskt för henne att passera. Men kanske var det just för att jag gick före och agerade levande sköld. För jag vet ju sedan tidigare att vid tillfällen då hon blivit riktigt skrämd brukar flyktreflexerna fortsätta att vara på "red alert" till dess hon fått komma hem till flocken i hagen där hon kan varva ner. Och när hon kom in i hagen och rullat sig grundligt kom tillslut det där frustandet som jag hade hoppats få höra under hemvägen - men bättre sent än aldrig! 

Söndagshäng

Jag har behövt göra (ännu ett) omtag när det gäller min konditionsträning eftersom PTSD-hjärnan åter börjat larma så snart pulsen börjar gå upp. I söndags när Johan och jag tagit bilen ner till älven för att promenera på isen hann jag knappt kliva ur bilen innan pulsklockan larmade för att pulsen var uppe i 155...och enda tillfällena som pulsen kom ner under 140 under promenaden var när vi stod helt stilla en stund. Rådet från min fysioterapeut på Garnis är därför att pausa HIT-promenaderna (high intensity training - i mitt fall ändå att bara varva mellan att gå fort och gå långsamt). Och istället flanera stillsamt till dess hjärnan inte längre förknippar promenad med kraftig pulshöjning - vilket den i sin tur fortfarande tolkar som akut livsfara...

Men idag var det motion i form av ridning! Hamingja och jag var ensamma i stallet när jag gjorde i ordning henne inför ridturen, så hon hade ro att stå långa stunder med huvudet i min famn eller med mulen i min ena hand! Så MYSIGT!!! Men när vi skrittade iväg nerför kyrkbacken hade hon börjat jaga upp sig lite och spanade uppmärksamt ut över sommarhagen som ligger bortanför vägen, d v s åt samma håll som hon den senaste tiden hållit på att spana när man ridit på ridbanan. Jag kunde dock inte se något som ens antydde att vare sig renar eller älgar gått ute på ängen - i så fall måste det vara så länge sedan att spåren helt hunnit blåsa igen. 

Nere på bilvägen slappnade hon i alla fall av igen när vi red i riktning mot Alviksträsk. Det har kommit ca 1 dm snö i natt och vägen var bara plogad i ena riktningen och vi höll oss på den oplogade sidan så att Hamingja fick extra träning genom att lyfta fötterna lite extra. Lämnade sedan bilvägen och red längs skoterspåret vid gamla soptippen/galoppbacken. Det är ett ganska smalt spår och vid något tillfälle när Hamingja klev lite långt åt sidan med ena framhoven sjönk hon ner,  men håller man sig mitt på så bär det riktigt bra att rida på. 
 

Efter en mysig ridtur fick hon hålla till godo med bara lusernhack till mineralerna. Jag har en säck vetekli som väntar hemma i garaget och den ska jag försöka komma ihåg nästa gång Johan följer mig till stallet så att han kan bära. Hamingja hade inte riktigt ro att äta hinken tom idag, utan tog VÄLDIGT många pauser för att lyssna till ljud utifrån, och den var långt ifrån renslickad när hon helt verkade tappa intresset för den och fokusera på ljud från hästarna utanför. Lika bra att hon fick gå tillbaka ut till sin flock m a o!

I morgon måndag blir det en intensiv dag för hennes matte, som först ska på PTSD-terapi på förmiddagen och sedan Kraniosakral behandling (p g a min smärta) på eftermiddagen. Så Hamingja får ledigt. 

En ren - tillslut!

Ren lycka!

Under en period har ett tusental (tror jag) renar uppehållit sig i skogen mellan Avan och Mariebäck, ändå har jag inte sett till en enda vare sig från bilen eller från hästryggen. För någon vecka sedan meddelades att renarna flyttats vidare, bort över Torrberget men att någon enstaka eftersläntare möjligen skulle kunna vara synlig runt Mariebäck fortfarande. Och idag såg jag faktiskt en - på hygget man rider över mot Torrbergsvägen. 

Hamingja hade varit väldigt "på tårna" när Lisa red igår och bl a spanat väldigt mycket i riktning mot området bortanför backen till kyrkan. Så även idag! Fast allra först var den av Janne och traktorn nyskottade marken utanför stallet farlig att gå på... och sedan vädrade hon alltså monster/renar både här och där...

Det har snöat det senaste dygnet och när jag såg att det enda spår som fanns på vägen bakom vägbommen var från en skoter - m a o ingen skogsmaskin/timmerbil - vågade jag mig än en gång på att rida där. Min smärtrehab på Garnis är verkligen krävande så jag har inte orkat rida särskilt mycket sedan den drog igång. Och när jag gjort det har jag hållit mig till skritt, eftersom vi fått lära oss att prioritera kontinuitet framför intensitet när det kommer till fysisk träning. 

Men Hamingja var alltså supertaggad idag så om vi inte tog nytt skrittrekord måste vi i alla fall ha tangerat det förra! Istället för att fortsätta hela vägen till vändplanen tog vi till höger och följde skoterspåret längs stigen mot Torrbergsvägen. Framme vid kalhygget viker skoterspåret av till höger över det djupa diket, så om man vill fortsätta längs stigen får man pulsa i djupsnö. Jag var därför redan på väg att vända hemåt när jag fick se en ren ute på hygget. Men uppenbarligen reagerade jag snabbare än Hamingja denna gång - för fröken Radarvarning upptäckte den aldrig! (Men fortsatte att titta sig misstänksamt omkring hela vägen tillbaka till stallet.) 

Onsdagsmys!

Hamingja och jag hade en mysig förmiddag idag när vi först ägnade låååång stund åt att klia örat (vi var ensamma i stallet så hon hade verkligen ro att slappna av!) Och sedan red vi till vänster bakom vägbommen. Jag försökte lyssna efter ljud från skogsmaskiner men hörde inget så jag tolkade det som att det inte pågick någon avverkning idag. 

Vi red inte ända fram till vändplanen för jag upptäckte att skogsvägen till hygget där man rider mot Torrbergsvägen var uppkörd av skogsmaskiner så vi tog chansen att rida in där. När jag för ett tag sedan försökte rida där var det bara skoterspår och de höll inte att rida på - men nu var det ett jättebra underlag! 

När vi kom mot hygget stannade Hamingja och lyssnade efter något och då hörde jag vad som lät som skogsmaskiner - så det var visst verksamhet igång i alla fall. Men vi behövde inte träffa på någon och såg inte en endaste ren heller. Enligt samebyn så är större delen av flocken nu flyttad till Torrberget och längre bort "men enstaka renar kan fortfarande dyka upp vid Mariebäck". Jag har faktiskt inte sett en endaste ren under tiden de varit i "vårt" område - men både Olivia och Sylvia har träffat på dem vet jag. 

Ibland vill man ha något salt - även om man är häst!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja "gott i hinken" och numera får hon förutom lusernhacket som ska göra så att hon äter sina mineraler även blötlagd vetekli. Det är uppskattat! När jag började med hästar "på stenåldern" (70-talet) fanns inte alla olika helfoder, pellets, müsli och liknande som finns idag. Det man gav hästarna var havre eller korn (beroende på om de behövde piggas upp eller lugnas ner) samt betfor och vetekli. För att hästarna ska kunna tillgodogöra sig fodret på bästa sätt behöver det vara en balans mellan kalcium och fosfor - och vetekli tillför fosfor. Det är också bra att ge när de fäller vinterpälsen och innehåller väldigt lite energi så därför är det bra att använda för att blanda ut mineraltillskottet för lättfödda hästar. 

Vilken bra rehabdag!!!

Med smärtrehab 8:30 - 16:00 idag hade jag inte räknat med att orka rida - särskilt inte som smärtan gjorde att jag hade extra svårt att sova i natt trots mina sömnmediciner... Jag har också så svårt att vila på dagen, eftersom det gör så väldigt ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet både om jag ligger ner och om jag sitter och lutar mig mot ett ryggstöd. Det är bara när jag vaknar på morgonen som det inte brukar göra ont att ligga ner. 

Först på schemat idag var en av rehabgruppens psykologer som pratade om kronisk smärta som ett av de största livstrauman man kan drabbas av i o m att den aldrig försvinner. Och om hur man därför behöver hitta olika strategier för att hantera denna smärta. Därefter var det dags för ett pass med en av fysioterapeuterna som guidade oss genom ett antal övningar vi skulle utföra liggande på golvet. Med riktigt långsamma rörelser som både lugnar ner nervsystemet och aktiverar djupa, stabiliserande muskler som också kan ge smärtlindring. 

Övningarna hade väldigt bra effekt för mig och gjorde att PTSD-hjärnan lugnade ner sig betydligt och spänningarna i musklerna lindrades! Därmed hade jag ett optimalt utgångsläge inför nästa punkt på programmet: "egen mindfulness". Jag flyttade mig från mattan på golvet till min sadelstol och startade den kroppsscanningsövning på 20 minuter som ingick i digitala smärtskolan i höstas. Och trots att jag alltså satt utan ryggstöd var det flera gånger nära att jag somnade! Så när det sedan var lunchpaus testade jag att lägga mig en stund i soffan för att vila. Trots att jag låg ner så var jag smärtfri - jag minns inte ens när det hände senast!!! Jag tog chansen att t o m sova en stund och det var nog tur att jag satt mobilen på väckning om 30 minuter - annars kanske jag försovit mig till första eftermiddagspasset...! :-O Sedan fick det bli snabblunch - men det var det värt!

Efter ett intressant pass med samtal om ergonomi var dagens sista punkt: "Egen promenad". Och när jag "läste det finstilta" kom jag fram till att detta definitivt kunde betyda ridning! Tack vare tuppluren under lunchen fanns orken och vid det här laget hade förmiddagens snöande övergått till strålande sol!

Hamingja och jag inledde med några galopper i kyrkbacken innan vi begav oss till ridbanan för att träna samlad skritt med STORA eftergifter, högersluta och vänsteröppna (med rörlig högerhand) samt vändningar för ytterhjälperna för bärighet och sedan "smygande" övergångar till tölt. Och det blev en riktigt trevlig känsla i tölten! Även vända för ytterhjälperna i tölt samt "sitta bakåt" och förhållningar med sätet för att bibehålla lågt tempo. Avslutningsvis sträcka ut i nedvarvningstölt. Totalt red jag 50 minuter och min puls toppade på 139 slag och det var när vi red tölt. 

Har idag nåtts av beskedet att en Midurvän gått bort i alldeles för ung ålder... så oerhört ofattbart och orättvist... vila i frid fina Rebecca. 💔

Lördag med renvarning

 Med renvarning i området runt Mariebäck (tror det är första gången jag varit med om att en flock renar uppehållit sig där) var det lite spännande att ge sig ut med Hamingja idag... med plogvallarna finns det ju väldigt få ställen där man kan flytta sig från vägen... Janne höll dock på att röka renkött (!!!) så jag hoppades att doften skulle hålla renarna på avstånd. Efter två galopper i kyrkbacken skrittade vi längs bilvägen en sväng i riktning mot Alviksträsk och tillbaka - totalt 40 minuter. 

Torsdag-fredag har jag haft väldigt intensiva men inspirerande dagar när Smärtrehab på Garnis Rehab i Boden drog igång! Jag kände mig verkligen förväntansfull innan - och det var också mycket givande!!! Men VÄLDIGT uttröttande - förutom dagens ridtur kommer jag nog inte att göra många knop i helgen... En utförligare rapport om Garnis rehab kommer framöver!

Måndag 4 mars

Idag var hovslagaren i Mariebäck och snyggade till Hamingjas fötter! Efteråt red jag 40 minuter på ridbanan. Det var blött och slaskigt så jag höll mig till skritt med olika övningar för att aktivera bakbenen. Kom ihåg hur jag under en Atlikurs fick skritta och tölta längs spåret och lägga in vändningar för ytterhjälperna för att bibehålla bärigheten. Väldigt effektivt! 

Nu blir det nog inte ridning för mig igen förrän på lördag. I morgon tisdag har jag kvällsfodringen och på onsdag behöver jag nog vila mig i form inför Smärtrehab på Garnis i Boden som drar igång torsdag-fredag. Ser verkligen fram emot att få komma igång med det!!! Men jag lär ju vara REJÄLT trött efter varje heldag i Boden! Förhoppningsvis kan Lisa rida på fredag så då får Hamingja röra på sig i alla fall!