HUR är det möjligt...

...att bli HELT slutkörd av att skritta 30 minuter??!!

Att det ÄR möjligt kan jag i alla fall intyga... oj, så jag önskar mitt "gamla liv" tillbaka... Men att skritta 30 minuter är ju LJUSÅR mycket bättre än att inte orka sitta på hästryggen alls - det kan jag OCKSÅ intyga!!! Och extra mysigt att man nu även kan ge sig ut på stigar och bland blåbärsriset i skogen och inte bara behöver hålla sig på vägen! 

Jag kunde i dag också konstatera att Hamingja faktiskt inte har jättemycket vinterpäls kvar, trots att det bara är när Eva varit med mig till stallet som hon blivit borstad ordentligt. Ibland kan man ju se renar som under vårvintern har stora "kakor" med päls som är på väg att släppa och jag har tänkt att så kanske hästarna också skulle få om man inte kämpade på med att borsta bort vinterpälsen. Men så har Hamingja i alla fall inte sett ut i vår! Och en mörk häst ser alltid väldigt dammig och oborstad ut i slutet av pälsfällningen, hur mycket man än kämpat på med skrapor, ryktstenar och borstar, så hon ser nog faktiskt bara ut som vanligt!

Lilla fröken gladde matte stort genom att komma till grinden och "huckra" när jag kom för att hämta henne i hagen! Och sedan fortsatte hon på den vägen genom att vara så lugn och harmonisk under vår ridtur att inte ens några potentiella mördarfåglar fick henne att tappa fattningen. Det känns ju extra bra eftersom jag håller tyglarna bara med vänster hand så att höger axel och arm ska få vila och man har ju inte riktigt lika bra kontroll som när man håller tyglarna med båda händerna.

När höger arm på det sättet får hänga längs sidan gör skrittrörelserna att lite av muskelspänningarna i nacke och axel lättar. Fast först gör det faktiskt MER ont - som när man får tillbaka blodet i en domnad fot - och kroppen vill VÄLDIGT gärna försvara sig mot den ökade smärtan genom att spänna musklerna igen. Men sedan en månad tillbaka har jag fått komplettera den övriga medicineringen med ett muskelavslappnande preparat och jag vill i alla fall tro att det blivit liiiite lättare att stå emot de starka reflexerna att spänna musklerna igen. 

Hamingja tycker verkligen också det är roligt att "kryssa fram" i skogen och var lite motvillig att vända hemåt igen redan efter 15 minuter. Hon har dessutom upptäckt att med matte i nuvarande skick är det VÄLDIGT lätt att sno åt sig blad från allt sly vi passerar och därmed hantera den för hästarna ständigt närvarande HUNGERN. 

På så sätt höll hon sig vid liv (nätt och jämnt) till dess vi var tillbaka i stallet och hon fick sin YNKLIGT snåla tilldelning av lusernhack som numera slinker ner TROTS att det är kontaminerat med selentillskott. Och sedan fick hon även beta gräs 10 minuter innan hon fick gå tillbaka ut i hagen. Att "gräset alltid är grönare på andra sidan" är ju ett välkänt faktum. Men jag kan meddela att det på motsvarande sätt också ALLTID är grönare/godare precis utanför den radie dit grimskaftet räcker...! När Hamingja efter insektssprayande fick gå tillbaka ut i hagen igen hade det precis serverats lunchhö - så hon kunde alltså fortsätta hålla hungern på avstånd ännu en stund!