Den här glada tjejen ville GÄRNA hänga med matte ut på en skrittur! (Fast hade hon fått välja hade det förståss varit BETYDLIGT snabbare gångarter!!!) Fysioterapeuten har ju ordinerat lågintensiv träning (helst bara puls runt 120) bl a för att min återhämtningstid blir så oerhört lång annars - ofta flera dagar. Min puls var idag 130 som mest - så för min del var det definitivt rätt att begränsa sig till denna gångart...! Och om jag kan hålla mig på den nivån är min förhoppning att jag ska orka skritta 45 min - 1 timme i alla fall ett par dagar/vecka (då jag inte samtidigt har tillsyn av hästarna). Och att ridning de gånger Eva kan följa med och kan avlasta mina axlar/armar/nacke, samt låta Hamingja SPRINGA, blir utöver detta. Samt som bonus att Lisa också ska rida när hon har möjlighet.
Även idag satsade vi på att rida Hultetvägen med avstickare längs några av småvägarna mellan ängarna. Och då kan man få njuta av sådana här vyer - kan det bli mer svensk sommar än detta??!!! Alldeles SÄRSKILT när man får uppleva det "mellan två hästöron"!!! Enligt min pulsklocka avverkade vi 4,7 km på 1 timme och 3 minuter - och det innebar ju också att Hamingja hölls borta från betet drygt en timme som "bonus" utöver att hon fick röra lite på sig.
Jag brukar ju ha ridit intensivt hela sommaren eftersom Hamingja har så extremt lätt för att lägga på sig vikt. Men förra sommaren blev det bara två gånger och båda gångerna höll jag på att svimma så sedan vågade jag inte göra fler försök... (Men då hade ingen - allra minst jag själv - kopplat besvären till hjärtat utan jag utreddes först för problem med lungfunktion/syreupptagning och när dessa visat sig normala fick jag göra förändringar i medicineringen då man misstänkte att besvären berodde på läkemedelsbiverkan.)
Men nu har jag ju ridit för andra gången sedan hästarna kom till Höbäcken - så allt fr o m nu är ju stor BONUS!!! Fast redan under hemvägen började muskelsmärtorna förvärras så uppenbarligen hade rideuforin fått mig att glömma hur försiktig jag måste vara med att belasta nacke, axlar och armar... Så när jag kom hem fick det, förutom varm vetekrage, bli både mer smärtstillande och dessutom muskelavslappnande tabletter. De senare blir jag ganska groggy av så det är inget jag kan ta till när jag behöver fungera på jobbet... men jag klarar uppenbarligen av att blogga ändå - även om det tar lite längre tid än vanligt att formulera sig.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar