Jag bestämde mig för att skritta ut en sväng med Hamingja, både för att hon skulle få röra lite på sig i alla fall och för att hålla henne borta från betet en stund. Med tillsynes oskyldiga "åka häst i skritt" och tillsynen i hagarna lyckades jag ändå komma upp i 150 i puls - långt ifrån den lågintensiva träning jag är ordinerad... Men det måste jag väl i alla fall delvis kunna skylla på den tryckande värmen??!!
I Höbäcken har man i huvudsak två alternativ till ridvägar: Torrbergsvägen resp Hultetvägen. I båda fallen behöver man först följa asfaltvägen, där hastighetsgränsen är 70 km/h men många tyvärr kör betydligt snabbare än så. Hamingja brukar inte reagera så mycket på trafik, men man kan ju aldrig vara helt säker med ett flyktdjur... så jag brukar för säkerhets skull försöka rida på dikenas "ytterkant" mot skogen - i alla fall när jag hör att det kommer större fordon eller någon som kör väldigt fort.
Hamingja tyckte som vanligt att det var ROLIGT att komma ut på ridtur så det var spetsade öron och driv i steget! Vi skrittade längs Hultetvägen och längs en mindre väg mellan åkrarna ner till bäcken. Hela tiden mullrade åskan i fjärran men den tryckande värmen gjorde att det bara var skönt när regnet kom! Då var vi redan på hemväg igen och det började som enstaka droppar. När det började regna på allvar hade Hamingja hunnit gå tillbaka ut i hagen och jag skulle börja kolla de andra hästarna som det började regna på allvar.
Det var ju ALLDELES för varmt för regnkläder, trots att himlen verkligen öppnade sig. Så innan jag var klar med att kolla skor, rätta till huvor och insektstäcken, smörja mot insekter m m i båda hagarna var jag genomblöt. Men från utgångsläget med svetten rinnande och 150 i puls så var det härligt befriande med en dusch!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar