Meet Anna 2.0!!!

Under det senaste året har jag allt oftare drabbats av svimningsattacker vid fysisk ansträngning och utredningar har pågått för att hitta orsaken till detta. När jag 26 augusti var på Sunderby Sjukhus för att göra arbets-EKG hann jag bara börja cykla innan jag blev så dålig att det blev iltransport till akuten och inläggning på Hjärtintensiven. Det visade sig att min hjärta istället för att öka takten vid ansträngning övergår till att hoppa över vart annat hjärtslag... Jag behövde därför få en pacemaker och i o m att jag hade hög prio skulle operationen ske inom en vecka. P g a den akuta läkarbristen kom det sedan att dröja 3 veckor...


Men nu är den på plats och jag har kunnat ta de första stegen mot mitt nya liv! Än så länge får jag inte lyfta eller göra stora rörelser med vänsterarmen (för att elektroderna till hjärtat ska hinna växa fast ordentligt). Men pacemakern gör redan sitt jobb och plötsligt kan jag gå flera trappsteg, gå flera meter på ojämn mark eller sitta på huk och resa mig upp utan att vara nära att svimma! Visserligen blir jag fortfarande rejält anfådd redan av så begränsad ansträngning, för i o m att jag haft så stora problem så länge är konditionen verkligen HELT obefintlig... Men jag försöker övertyga mitt otåliga jag att det å andra sidan innebär att förbättringspotentialen är enorm!


Vilken oerhörd änglavakt att jag var på HELT rätt ställe - bara några minuter från akuten - när detta hände!!! Vid de tidigare svimningsattackerna har jag oftast varit ensam någonstans, men då har det som tur var aldrig blivit riktigt lika allvarligt. Vid de tillfällena har också hjärtrytmen återställts av sig själv inom ett par timmar, så de EKG-undersökningar som sedan gjorts (vid vila) har aldrig visat någon avvikelse. Men nu var jag ju dessutom uppkopplad på EKG så man kunde t o m se i realtid exakt vad det var som hände! Nu får världen göra sig redo att möta Anna 2.0!!! #pacemakerärdetnyasvarta