En gång till - men INTE baklänges!!!

Även idag orkade jag med en ridtur - vilken TUR att det går bättre att rida (skritt och tölt) än att gå - särskilt om det inte är helt plan mark. (Finns misstanke om rytmrubbningar på hjärtat då syreupptagning och lungfunktion vid test ändå verkat vara OK och att läkemedelsbiverkan som orsak kunnat uteslutas. Vi får se vad kommande undersökningar visar.) Av just den anledningen tyckte jag också att jag kommit på en bra strategi för att leta efter den flughuva som Hamingja på mindre än ett dygn lyckades ta av sig någonstans i beteshagen. Nämligen att jag skulle börja med att rida runt i hagen, så hon fick hjälpa till att leta! Detta - som lät så smart i teorin - visade sig dock inte lika enkelt i praktiken... 

För när jag m h a en upphöjning i hagen lyckats kravla mig upp i sadeln så fick jag henne bara att ta ett par steg innan hon totalt "frös fast" och vägrade röra sig ö h t... Inte ens höga smackningar fick henne på andra tankar, vilket var extra anmärkningsvärt med tanke på hur hon normalt kan studsa bara jag råkar fukta läpparna så att hon TROR att jag kanske ska smacka....! :-O 

Dessutom en oerhörd kontrast till den  "high-speed-lady" jag satt på igår så jag började jag faktiskt undra om hon hade ont någonstans... Hoppade av och ledde henne ut ur hagen för att se vad som hände om jag provade att sitta upp igen där vi brukar... Där hann jag knappt landa i sadeln innan jag hade min "speed-lady" tillbaka, vilket var skönt!!! Att rida i hagen var väl enligt Hamingja helt enkelt inte rätt!

Precis som igår började vi med terrängskritt i skogskanten resp nere i diket och precis som då handlade det om "racerskritt". Men när vi sedan svängde in på Hultetvägen kunde hon faktiskt slappna av tillräckligt för att efter en stund skritta på hellånga tyglar - ett steg framåt jämfört med igår! När vi började närma oss den första traktorvägen över åkrarna ville Hamingja istället svänga in på en stig på motsatt sida av vägen och jag lät henne få sin vilja igenom. När vi red där här om året blev det snabbt väldigt blött, men nu var det torrt och fint så att vi kunde skritta långt in i skogen innan vi tillslut vände tillbaka.

Både Hamingja och jag var skeptiska till denna skylt...!

Efter denna utflykt i terrängen fick vi även "känna på" tölten längs den första "åkervägen" där vi även idag fick till en ganska trevlig känsla även om den inte riktigt kom upp till nivån efter gårdagens inledande "katapultgalopp". Sedan hade Hamingja ro att skritta avslappnat på långa tyglar under hemvägen. Det blev väldigt mycket skritt idag, men skritt är ju faktiskt den gångart där hästen använder flest muskler! Så det som var lagom ansträngande för matte var alltså samtidigt bra för Hamingja!