ÄNTLIGEN!!!

Bundisen Litlamin blev VÄLDIGT upprörd när Hamingja fick åka på en utflykt hem till Mariebäck idag, då var ju Litla HELT ensam i Höbäcken. (Nej, de andra hästarna räknas inte!!!) Men hon blev ju desto mer nöjd när Hamingja sedan - mot alla odds - faktiskt kom tillbaka! Hamingja hade VÄLDIGT bråttom att komma  när jag ropade - det var som att hon kände på sig att det var något kul på gång!!! Det var dags för en "date" med hovslagaren och just att bli skodd tycker hon väl inte är särskilt märkvärdigt. Men efter att hon gått med tappsko i tre veckor skulle detta innebära att vi ÄNTLIGEN kunde börja rida igen!!!

Jag brukar säga att en tappsko aldrig kommer lämpligt, men just i det här fallet gjorde den faktiskt det! Det hade nämligen varit en lång period under våren när jag bara orkat rida max en gång i veckan. Jag hade verkligen FÖRSÖKT att inte ha dåligt samvete för detta, men det är ju lättare sagt än gjort... Särskilt som jag visste att de kommande veckorna fram till semestern skulle innebära VÄLDIGT intensivt arbete för min del så orken till att rida skulle knappast bli bättre... Vi skulle dessutom snart flytta hästarna till sommarbetet i Höbäcken och då brukar jag ju försöka att t o m rida mer än vanligt eftersom att min fröken har så lätt att gå upp i vikt. Så denna gång blev jag faktiskt bara lättad när det visade sig att Hamingja lyckats trampa av sig ena framskon för då KUNDE jag ju faktiskt inte rida.... Och det kan väl klassas som force majeure?!?

Men nu var det alltså dags för nya skor på alla fyra hovarna - och eftersom jag precis börjar semestern hoppas jag snart orka rida lite mer igen! Jag förstod ju att lilla fröken vid det här laget hade hunnit samla ihop VÄLDIGT mycket överskottsenergi, något också hovslagaren konstaterade när Hamingja inte stod lika stilla som hon brukar göra. Och det blev sedan ÄNNU tydligare när jag sedan tömkörde henne på ridbanan. 

Att ha ro att skritta någon längre stund när vi tömkör har aldrig varit Hamingjas starka sida så jag brukar behöva göra halt VÄLDIGT ofta när hon är på väg att gå över till trav. Men idag var det övergång direkt från halt till trav som gällde och sedan hade hon inte riktigt tid att trava heller utan fattade galopp! I o f s ville jag ju att hon skulle få "springa av sig" och ur det perspektivet skulle ju galopp vara effektivt. Men i o m att hon inte riktigt hade balans att hålla galopp på volt någon längre stund övergick det snart till stressig passtakt...

Så det blev ÄNNU fler halter än vanligt innan hon slappnade av tillräckligt i traven för att börja frusta och jag kunde låta henne trava längre stunder. Men det fanns fortfarande MYCKET överskottsenergi kvar när jag avslutningsvis bytte gjord och tömmar till sadel och tyglar för att rida lite tölt. Då var det istället övergång från halt direkt till att rusa framåt som gällde, så även nu blev det MÅNGA halter innan vi hittade någon skritt. Och när hon tillslut hade ro att skritta så var det fortfarande "full sula framåt" som gällde så snart jag bad henne göra övergång till tölt... Men nu är vi i alla fall igång och förhoppningsvis kommer jag att orka rida mer framöver och då ska vi nog på lite mer ordning på saker och ting!