ÄNTLIGEN - IGEN!!!

 

Höbäcken är hästarnas paradis!

I förrgår kom Johan och jag hem från en trevlig semesterresa till Italien: Cinque Terra, Pisa, Florens och Milano. Och i rådande extrema värmebölja - temperaturen låg runt 34-36 grader - behövde vi verkligen inte frysa! I onsdags skulle det bli hela 39 grader varmt i Milano där vi tillbringade de sista dygnen - men i o  m att vi skulle flyga hemåt vid lunchtid hade vi hunnit ut till (den luftkonditionerade) flygplatsen innan det blev som varmast. Det har känts i kroppen att jag inte fått någon resa till varmt land under de två senaste vintrarna...men nu kan man ju säga att jag blev kompenserad med råge!!! 

Igår var jag ute i Höbäcken och pysslade om hästarna och när jag var tillbaka i morse orkade jag till min stora glädje rida också!!! Det var första gången för i sommar som jag red i Höbäcken och om jag var "taggad" så var det ändå inget mot vad Hamingja var!!! Hon är så oerhört lyhörd och tålmodig när jag i brist på uppsittningspall manövrerar henne ner i ett dike eller en grop för att jag ska lyckas kravla mig upp på hennes rygg med stela kroppen. 

Men sedan hann jag i princip bara TÄNKA att jag skulle ge en lätt signal med skänkeln för att hon skulle göra rena katapultstarten! Jag hade planerat att inleda med skritt i terrängen för att hon skulle få lite att tänka på... men det var nog den snabbaste speed-terrängskritt som någonsin skådats! Till att börja med fanns varken styrning eller broms heller - varvat med OERHÖRT snabba och kraftiga reaktioner på varje signal från mig - så vi fick fokusera en hel del på den saken...

När vi kom fram till asfaltvägen valde jag att rida längs med den men nere i diket för att det ojämna underlaget där skulle ge henne viss sysselsättning. Dessutom kör de flesta fordon så väldigt fort, den smala och ganska krokiga vägen till trots - inte många håller sig till det skyltade 70 km/h - och i sadeln på en fröken kanonkula kändes det säkrare att ha större avstånd till trafiken. Lite distraktion fick Hamingja av detta men hon var fortfarande REJÄLT "i gasen" när vi svängde av in på Hultetvägen. Det är en grusväg, men nu var den hård och gruset är också ganska vasst, så jag fortsatte i skritt där jag varvade mellan lätt samling och att sträcka ut på liiiite längre tygel för att försöka hjälpa henne att slappna av.

Den stora fördelen med Hultetvägen är de traktorvägar som går från den mellan åkrarna och där ridunderlaget är HELT perfekt!!! När vi red in på den första tyckte jag det var dags för tölt, men Hamingja ville förstås dra iväg i racerfart när hon nu ÄNTLIGEN skulle få springa - så det blev till att börja med bara några steg i tölt innan jag fick ta ner i skritt igen och börja om... När vi kom till traktorsvägens slut och jag började vända KASTADE hon sig direkt iväg i galopp men som tur var visade sig bromsen ändå finnas kvar! 

Och denna sekvens katapultgalopp skulle visa sig ha gjort underverk! För när jag gjorde övergång till tölt istället var känslan att jag satt på en häst med MINST åtta bakben som alla jobbade nästan lika mycket uppåt som framåt och som jag mjukt kunde reglera genom små förhållningar med sätet! En helt MAGISK känsla!!! Efter all vila och med stora gräsmagen flåsade Hamingja REJÄLT av ansträngningen i värmen, men än en gång visade hon att hon mår som bäst när hon verkligen får jobba genom att samtidigt frusta och frusta och frusta så nöjt!

När jag sedan försökte göra om samma sak (minus katapultgaloppen) på nästa traktorväg kändes Haminjga aningen mattare så bärigheten var inte riktigt lika bra samtidigt som det var lite svårare att hålla nere tempot...men med tanke på all vila som vi/hon haft var den definitivt OK! Och när vi sedan skrittade tillbaka hem längs grusvägen kunde hon faktiskt efter en stund t o m skritta avslappnat på hellånga tyglar! Med tanke på hur lite jag orkat rida de senaste månaderna var jag så GLAD att jag orkade idag! I o m att jag har problem att ens gå uppför en liten, kort backe... Att rida trav skulle jag definitivt inte ha klarat och knappast galopp heller - men då är det ju TUR att jag har en töltande häst!!!