Hur GÖR man??!!

 

Idag var jag i stallet för första gången på TVÅ veckor - det har väl knappt hänt förutom när vi rest utomlands...så det var nästan så att jag undrade hur man egentligen gör när man rider...! Orsaken till detta stavas - förstås - covid... Måndagen för snart två veckor sedan tog vi snabbtest på jobbet efter att några kollegor insjuknat under helgen. Mitt test var positivt, trots att jag ännu inte hunnit få symptom, så det var bara att packa ihop datorn och gå hem igen. Eller, rättare sagt, jag gick först iväg för att ta PCR-test och fick där köa utomhus i kylan i tre timmar... när provet tillslut väl togs var det inte alls så obehagligt som jag väntat mig - men kanske var det inte bara mina fötter som var bortdomnade vid det laget?! :-O 

När förkylningssymptomen sedan kom, inte minst en ihållande torrhosta, tänkte jag först att det ju faktiskt kunde bero på de där timmarna i kylan utanför provtagningslokalen... fast sedan kom svaret på PCR-testet och bekräftade att jag verkligen hade covid. Jag hade visserligen hunnit ta en tredje vaccindos, men det hade inte hunnit gå de 14 dagarna ännu, som det tar innan vaccinet har full effekt. Johan fick sin tredje dos flera veckor före mig och kanske var det tack vare detta som han nu testade negativt. Men när jag nu avverkat TVÅ covidinfektioner (den första våren 2020) och DESSUTOM tagit tre vaccindoser måste jag väl ha ett immunförsvar i toppklass??!!

Sedan i onsdags har jag varit tillbaka på jobbet igen men jag hostar fortfarande en hel del och har även påverkad andning fortfarande. Och det senare var något som blev VÄLDIGT tydligt under dagens ridpass. - då  Hamingja hade MASSOR av överskottsenergi och två veckors ledigt hade ju dessutom inneburit att hon "låg efter med omvärldsbevakningen" så redan när vi red ut från gården började hon spana efter monster och älgar. (Vilket i hennes värld väl är samma sak??!) 

Nere på bilvägen hann hon bara med fyra steg i trav innan jag insåg att Hamingjatrav var ALLDELES för ansträngande för mig ännu. Testade tölt istället men hade inte energi till att aktivera hennes bakben tillräckligt så takten blev inget vidare... Red upp vid gamla soptippen där skoterspåret bara delvis bar oss men testade en slinga ute i skogen och det funkade mycket bättre! Efter detta bestämde jag mig för att det var dags att rida tillbaka hem, men det visade sig att Hamingja inte alls höll med om det. 

När vi närmade oss bilvägen blev hon nämligen successivt allt mer spänd. Snart var det som att sitta på en korsning mellan en giraff och en fiolsträng som gång på gång frös fast i marken medan hon spanade och lyssnade efter något som verkade finnas på andra sidan vägen. TILLSLUT hade jag lyckats lirka henne ner till bilvägen men hon var lika spänd och skulle INTE ta ett enda steg hemåt... Det blev droppen för mattes tålamod som verkligen inte var det bästa denna dag... Så jag hoppade av och började gå före hemåt medan hon följde efter med VÄLDIGT spända steg medan hon "varningsblåste" med näsborrarna. 

Mina försök att lugna henne hade ingen större effekt förrän jag drog mig till minnes vad Atli brukar säga: "När hon jagar upp sig behöver du ge henne en uppgift!" Så jag började träna samlad skritt från marken där mitt första pet med pisken på hennes bakben fick henne att sparka ilsket - men i nästa ögonblick trampade hon under sig ordentligt, kom upp med bogarna OCH BÖRJADE FRUSTA!!! Och frustade och frustade och frustade - det fanns uppenbarligen VÄLDIGT mycket spänningar som behövde "ut ur systemet"!!! Och trots att jag sett det många gånger nu är det alltid lika fascinerande att se förvandlingen! 

"Din häst behöver verkligen ta i och arbeta för att må bra!!!" har Atli konstaterat så många gånger - och han kan ju uppenbarligen en hel del om hästar!!! Slutligen satt jag upp i sadeln igen (hittade en bra plogkant att "klättra på") och avrundade med att skritta hem via vägen till kyrkan. Och skoterspåret där kändes så fast att det nog hållit för galopp - men det får vi spara till dess Hamingjas matte hunnit få ordning på andningen igen så hon orkar hänga med...!