Girls night out!!!

Min typ av "utekväll"!!!

Igår trotsade jag mina sprutfobier och tog BÅDE den tredje covid-dosen och vaccinet mot säsongsinfluensan - och jag är nog fortfarande lite adrenalinhög efter den utmaningen! Jag hade inte räknat med att orka rida idag, det är ju inte allt för ovanligt att man får ont i kroppen och feber något dygn efter covid-vaccinet... Men i mitt fall är det alltså - än så länge - tvärt om så jag bestämde mig för att "go with the flow" d v s raka vägen till stallet!!!

Det höll redan på att bli mörkt, men det lät jag mig inte nedslås av - det finns ju pannlampor! (Med Hamingja brukar det faktiskt vara mest dramatik att rida just när det börjat skymma. Det tar betydligt längre tid för hästarnas ögon att ställa om till mörkerseende än vad det gör för oss människor. Och jag tror att det är förklaringen till att det just i skymningen alltid lurar extra många monster i buskarna som Hamingja i sista stund lyckas rädda oss ifrån tack vare sina blixtsnabba reflexer...!) 

Vi har fått rejält med snö under de senaste dygnen "and still counting"...! När jag körde till stallet mötte jag plogbilen på den smala grusvägen... Ibland när det hänt har jag kört så långt ut mot diket som jag vågar, stannat bilen, blundat och hållit andan medan plogbilen passerat.... och hittills har det gått vägen varje gång. Den här gången var chauffören bussig nog att stanna där han plogat upp en mötesplats som jag kunde köra in på. Det var inga jättemarginaler då heller - men nu vågade jag ändå både titta och andas! Men om jag måste möta plogbilen så gör jag det 100 gånger hellre med bilen än till häst - ÄVEN om vi snackar om en så modig häst som Hamingja...! ;-)

Fortsätter snöandet i denna takt dröjer det nog inte allt för länge innan bilvägen är vår enda möjliga ridväg... Men än så länge kan man rida längs flera skogsvägar och stigar och då gäller det ju att passa på! (Jag hyser dock ett visst hopp om att relativt nyinflyttade Ullis med nordsvenskarna (det var en av dem som drog tomtens vagn i vårt jultåg) kan hjälpa oss att hålla någon av våra rundor i skogen ridbar lite längre - de hästarna har ju längre ben än våra islandshästar!)

Nu passade jag på att rida upp till vänster bakom vägbommen, där det dessutom visade sig att någon annan redan ridit idag, så det var inte helt ospårat, även om Hamingja ändå fick lyfta ordentligt på "fötterna". Jag räknade därför med att dagens ridpass främst skulle handla om styrketräning i form av lyfta ordentligt på fötterna i lämpliga gångarter. Men det visade sig strax att Hamingja hade en fantastisk överraskning åt mig! 

Eller om det kanske var tvärt om: matte överraskade Hamingja genom att faktiskt ha tur när hon tänkte! För jag bestämde mig för att inleda med en vänstergalopp och dessutom att förbereda denna genom att samla henne i en högersluta - pulsandes i snön. Och samtidigt som jag tittade åt höger så att vänster höft sköts fram för att ge henne galoppsignalen så lyckades jag luta mig bakåt. (Så kändes det verkligen, så antagligen hamnade jag i alla fall inte i fosterställning framme på hennes hals i alla fall...!) 

Detta i kombination med att Hamingja hade snö upp till knäna gav en MAGISK galoppfattning då hela bogpartiet lyftes upp och med en härlig bärighet hade hon sedan en sådan kraft i galoppsprången att hon nästan galopperade mig ur sadeln!!! Hon höll sedan denna fantastiska galopp en så pass lång sträcka att jag t o m hann be henne sakta medan galoppen fortfarande var bra. Medan hon fick pusta i skritt (så pass man kan "pusta" när man går med snö upp till knähöjd) satt jag och försökte memorera känslan av att "luta mig bakåt" samtidigt som jag ger galoppsignalen. 

Sedan försökte jag göra samma sak en gång till - med samma FANTASTISKA resultat!!! (Jo, jag är lättroad... men då får man ju uppleva mycket roligt också!!!) Under denna andra sekvens i vänster galopp kände jag dock efter en stund hur Hamingja började bli lite spänd... jag bestämde mig för att chansa med en microsmackning även om det brukar göra henne så spänd att hon tappar galoppen helt. (Men gör jag ingenting i det läget brukar det ändå sluta med att hon tappar galoppen så egentligen hade jag inget att förlora.) Och denna gång visade det sig vara en riktig satsning, för direkt kom kraften från bakbenen tillbaka med den också den härliga galoppen!!!

En häst som bjuder på sådana upplevelser måste förståss belönas ordentligt, så framme vid vändplanen lät jag Hamingja skritta in i skogen längs sin favoritstig. Där hade ingen ridit på ett tag så det var inte helt lätt att se var stigen gick, men det har ju Hamingja ändå full koll på! Och trots att snön nu bitvis gick ända upp till hennes mage så var hon så NÖJD - vilket man också kan se på hennes spetsade öron på bilden ovan!!! 

Efter en ganska lång "belöningsvända" i skogen började vi rida hemåt igen. Då testade jag ytterligare en vänstergalopp med den där känslan av att luta mig bakåt (vilket antagligen egentligen innebar att jag i alla fall inte föll framåt och "tappade sitsen") - även nu med riktigt trevligt resultat! Fast när hon efter en stund började bli spänd funkade inte min microsmackning som önskat - utan hon gick över i en hysterisk variant av pass/tölt så jag blev tvungen att sakta av för att hon inte skulle slå sig. 

Då tog vi först en lång skrittpaus, för man kunde ju misstänka att hon hade lite mjölksyra i musklerna vid det här laget. Sedan lyckades vi faktiskt upprepa den häftiga vänsterfattningen ytterligare en gång - och jag lyckades dessutom behärska mig och redan efter en kort sträcka be henne sakta av - medan galoppen fortfarande var riktigt bra! M a o hade jag faktiskt tur när jag tänkte vid TVÅ tillfällen under samma ridtur!!! Nu när jag skriver detta har nog adrenalinpåslaget efter gårdagens sprutor hunnit gå över - men som ni märker är jag istället REJÄLT Hamingja-hög! Nästan så att det ryker ur öronen på mig!!! Och min målsättning inför framtiden är skyhög: att ha "tur när jag tänker" fler gånger!!!