Världens bästa lördagsgodis!!!

Mitt lördagsgodis!!!

Idag har jag haft en så HÄRLIG förmiddag tillsammans med Hamingja! Det blev en riktig långtur på drygt 1,5 timme! Jag undviker annars att rida så länge, eftersom jag numera alltid brukar få "äta upp" det efteråt med mer smärtor i kroppen... men idag kunde jag helt enkelt inte behärska mig!!! 

Vi red längs bilvägen mot Bälingeberget och jag kunde snart konstatera att det är VÄLDIGT mycket småfåglar överallt nu och gång på gång flög det fåglar tvärs över vägen alldeles framför oss. Vilket inte hade någon positiv effekt på lösgjordheten direkt... Efter en låååång travuppvärmning blev det sedan tölt i massor, medan jag red sidförande tvärs över vägen varvat med öppna och sluta för lösgjordhet och takt. 

Och innan jag visste ordet av hade vi passerat förbi skoterklubben och kommit ända fram till den låååånga backen som bara ropade: "GALOPP!!!" Min tanke var inte att rida korta galoppintervaller, men så blev det "automatisk" - ibland för att Hamingja upptäckte något i diket och "drog i handbromsen" och dessutom två gånger för att det kom mötande bilar... 

Och bilar skulle det bli mer av: innan vi var tillbaka vid stallet hade jag hunnit räkna till TRETTON bilar, ett svårslaget rekord med tanke på att vi många gånger inte möter en enda bil under våra ridturer...! Senaste gången jag var med om något liknande måste ha varit på den tiden Sylvia fortfarande drev ridskolan, om man råkade rida längs bilvägen medan alla eleverna anlände. Och det är ju måååånga år sedan nu...!

Längst upp i den långa backen vände jag hemåt igen. (Var visserligen ganska frestad att fortsätta till nästa backe som då var inom synhåll... men lyckades behärska mig, kroppen skulle ju helst hålla ihop hela vägen hem också...! Det blev först en låååång skrittpaus och Hamingja hade faktiskt ro att skritta lugnt och avslappnat på hellånga tyglar, trots alla småfåglar! 

Under tiden försökte jag fokusera på sitsen: räta ut ländryggen, sträcka på mig och dra bak axlarna samt "glappa" lite med knäna för att komma riktigt djupt i sadeln och liiite "för långa" tyglar så att jag hela tiden måste sitta så att det känns som att jag lutar bakåt (vilket förhoppningsvis innebär att jag i alla fall inte lutar mig framåt) för att inte tappa tygelkontakten. Och kanske var det tack vare att jag skrittat så en längre sträcka och därför hunnit få in rätt känsla i kroppen som jag faktiskt klarade att behålla den sitsen även när vi gjort övergång till tölt?! "Jag kommer ALDRIG att våga sakta av igen för då tappar jag väl den här känslan!!!" tänkte jag. Fast just det löste sig av sig självt när ännu en bil dök upp...!

När bilen passerat insåg jag att jag inte sadlat om som jag brukar i samband med att jag vänder hemåt. Så jag satt av och gjorde det innan jag gjorde nytt försök med tölten. Men väldigt snart var jag tillbaka i framvikt och saktade av till skritt för att börja om. Efter tre nya försök med samma tråkiga resultat saktade jag av igen för ännu en passerande bil och funderade under tiden på hur i all världen jag burit mig åt för att hitta en så bra sits i början av hemvägen?!? 

Och jag kom fram till att det nog faktiskt var samlingen som var problemet! :-O För även om jag själv inte bett Hamingja om särskilt hög grad av samling hade min oerhört ambitiösa fröken - som ju vet att jag brukar be om samling efter att jag sadlat om - själv kortat upp sig som ett dragspel. Och det var definitivt en för hög grad av samling för att jag skulle kunna hantera den i tölt utan att det blev dragkamp oss emellan och en matte i framvikt... 

Så jag gjorde ett nytt försök: först en lite längre sträcka i skritt för att memorera vilken känsla jag sökte i kroppen och sedan nästan bara "tänka" samling innan jag gjorde övergång till tölt. Och då fungerade det genast mycket bättre!!! Ytterligare bilar innebar ytterligare skrittpauser, men nu lyckades jag faktiskt varje gång hitta tillbaka till en bra sits (för att vara jag)!!! 

Mina tidigare försök att samla riktigt mycket i skritten för att "ha råd" att tappa samling efter övergången till tölt är verkligen fel strategi! Däremot verkade det fungera när jag nu testade att från en tölt där jag kände mig ganska stabil i sitsen i tölten vågade be om liiite mer samling! Här har jag verkligen något spännande att jobba vidare med! Efter en extra lång nedvarvningstölt skrittade Hamingja sedan så avslappnat tillbaka hem, t o m över bäcken! 

När ridvästen fortfarande ser ut så här mer än en halvtimme efter avslutad ridtur förstår man att det inte bara var hästen som fick ett svettigt träningspass...!!! :-O Nu får de bli några timmars vila i soffan som "kompensation" för skröppelkroppen efter dagens ansträngning. Och för ett sådant här ridpass i vårsolen kan det faktiskt kännas "värt det" med mera smärta. Har jag tur kanske jag får lite träningsvärk - som jag brukar kalla "skönt ont" till skillnad mot det vanliga.