"VAD VAR DET JAG SA´???!!!"

Gårdagens "nära döden-upplevelse" måste verkligen ha varit en "VAD VAR DET JAG SA´???!!!" för   Hamingja.  För ingen kan säga annat än att hon verkligen FÖRSÖKT varna sin matte för att det faktiskt finns ODJUR och MÖRDARFÅGLAR i bäcken...!!! Men att det igår endast var Hamingjas blixtsnabba reaktioner som räddade livet på både matte och häst verkade människan ändå inte vilja ta till sig... för även idag var hon sorgligt ignorant...! :-O

Nu slumpade det sig dock så att vi kunde ta oss ner till bilvägen utan MÖRDARFÅGELATTACK. Och väl där red vi mot Avan med en av vardera galoppen uppför kalhygget, skritt ner genom skogen och en vänstergalopp uppför långa backen på hemvägen. 

Under vintern har min RideQ - den fiffiga manicken man sätter på hjälmens hakband för att få hjälp att hålla blicken lyft - haft "ledigt" eftersom funktionen stördes av höga kragar och varma halsdukar. Men sedan några dagar är den tillbaka på plats, vilket varit både efterlängtat och avslöjande...! Efterlängtad för att det är tydligt att den verkligen haft effekt - jag lyckas hålla blicken lyft i betydligt högre utsträckning än innan jag började rida med den. MEN också så avslöjande när den tydligt visade att jag inte alls är lika bra på detta som jag låtit mig luras att tro under vintern när jag ridit utan...!

Det är alltså verkligen ingen quick-fix utan något man behöver använda regelbundet under LÅÅÅÅNG tid. Och jag har också än en gång kunnat konstatera att det krävs en startsträcka varje gång jag av någon anledning låtit den "ta paus". Det är självklart väldigt viktigt hur den sitter, för att vibrationerna ska komma vid rätt tillfälle, när man verkligen behöver justera var man håller blicken. Och under dessa inledande dagar har jag upplevt att den fungerat bra i början av mina ridpass - den har vibrerat när jag behövt höja blicken och varit tyst/stilla när jag haft blicken lyft. Men under ridpassens gång har den sedan "flippat ur" och vibrerat hela tiden hur jag än hållit blicken så att det slutat med att jag har fått slå av den. 

Men idag tror jag att jag hittade orsaken till dessa "frispel" - nämligen att hakbandet börjar "glappa" för att hjälmen kommit ner djupare på mitt huvud efter en stunds ridning. Något som också antagligen innebär att hjälmen då inte sitter riktigt säkert ifall jag skulle ramla av... Så det är ju faktiskt ÄNNU viktigare information än att jag sitter och fokuserar blicken på Hamingjas man... Vid nästa ridpass får jag testa att trycka ner hjälmen mer ordentligt på huvudet från start så får vi se vad som händer! 

Efter dagens ridpass och sedvanlig stretching, när Hamingja stod i boxen med Back on Track och åt sitt lucern med extra vitaminer och mineraler bestämde jag att det var dags att under högtidliga former byta till sommarstigbyglar (och -stigläder). Och chockade dessutom mig själv med att BÅDE smörja in sommarstiglädren och dessutom rengöra och smörja upp mina vinterdito med kompositstigbyglarna. Så på temat "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte något sätter fart...!" känns det som att jag nu dragit ett visst strå till stacken i alla fall!