"Riding is the best solution to any problem!"

Vaknade tidigt i morse av att jag hade så ont i kroppen... Kände direkt en besvikelse, jag som hade sett fram emot att rida idag också - skulle jag inte fixa det nu... Jag kan dessutom bli så deppig när det verkar som om ridningen dagen innan gjort mig sämre - ridning som är det roligaste jag vet...! Men som tur är har jag en VÄLDIGT klok make, som i dessa lägen brukar påpeka att min smärta ju alltid kommer och går i skov. Så jag kanske hade haft lika ont idag även om jag INTE ridit igår - men nu har jag ju ändå gårdagens ridpass att glädja mig åt! En VÄLDIGT klok make, som sagt!!! 

Dessutom försöker jag påminna mig själv om att jag inte ska vara så snabb att tänka att det inte kan bli någon ridning idag för att jag har väldigt ont på morgonen. För det kan ju faktiskt vara så att smärtan klingar av under dagen så att jag ändå orkar rida och då är det ju VÄLDIGT onödigt att ha vara besviken på sin kropp "i onödan"! Och idag blev det just en sådan dag, där smärtan klingade av redan under förmiddagen så att jag kunde åka till min lyckohäst i alla fall!

Jag tänkte att Hamingja kanske var lite stel efter gårdagen då hon verkligen fick jobba på i tölten bitvis. Men kände inget sådant när vi inledde med vår vanliga "korsa bakbenen-stretching" utanför stallet och på väg ut från gården. Och inte ens snygge hingsten Dáti:s showande när vi red förbi hans hage fick Hamingja att tappa fokus. Sedan tog hon sig dessutom an både det forsande vattnet i bäcken  OCH mördarsnöhögen från igår närmast med ett dödsförakt: BÄVA ALLA ODJUR FÖR HÄR KOMMER HAMINGJA!!! 

För att inte fresta på dagsformen för mycket fick det bli ett ganska kort ridpass, bort till "världens ände-korsningen" och tillbaka. Det kändes som att Hamingja hade kvar en hel del "tölt i kroppen" från igår så att hon aktiverade bakdelen riktigt bra. Under senaste Atlikursen fick jag ju instruktionen att ta paus med att rida lång och låg under töltuppvärmingen under en period. I helgen skulle han ha varit tillbaka för en ny helgkurs, om det inte hade varit för pandemin, och det hade ju onekligen varit intressant att höra hur han tyckte att jag skulle gå vidare nu...!

Efter alla år när Atli betonat hur viktigt det är att hästen inledningsvis får sträcka ut framåt-nedåt i tölt känns det ju konstigt att plötsligt gå ifrån detta... men när jag nu gjort så känner jag ju en väldig skillnad när hon får sträcka ut med längre tyglar för att varva ner i slutet av ridpasset. Hur hon gör detta med en aktivitet i överlinjen som vi aldrig kommit nära under uppvärmningen. Och ibland gör jag dessutom som idag: ger henne en extra lång nedvarvning för att förhoppningvis kompensera lite för det faktum att vi inte gör så under uppvärmningen. 

Tillbaka i stallet blev det sedvanlig stretching innan hon fick stå med Back on Track och äta luzern med vitaminer och mineraler samtidigt som jag borstade igenom manen med pälsglans. Både igår och idag trasslade tyglarna in sig i manen så det var uppenbarligen hög tid att ta fram den flaskan! På väg ut till hagen igen passade vi även på att trava lite som "tjuvträning" inför equiterapeutens nästa besök (eller annat tillfälle då jag behöver visa upp henne i trav). Och till mattes glädje travade hon inte bara utan DESSUTOM gjorde hon det lite lugnare, så jag hade chans att hinna med!