Gode Gud ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!

Vilket oväder det ser ut att vara i Boden idag!!! :-O

Idag kom lilla fröken att fresta ordentligt på mitt tålamod...! Vi hade så otur att det flög upp några änder när vi red över bäcken och fåglar i kombination med vatten är ju hennes stora akilleshäl... Ibland när hon har blivit skrämd kan jag aldrig riktigt få tillbaka hennes fokus under det ridpasset, utan hon är väldigt upptagen med att scanna av omgivningen och reagera på varje möjlig fara, som t ex stenar som sprätter ner i diket, gamla löv som kommer blåsande och snöhögar vid vägkanten...och så blev det idag...

Jag red bilvägen bort mot Avan och när vi kom till backkrönet där jägarna brukar sitta och fika svängde jag in på vägen uppför kalhygget för att galoppera. Och man kan säga att det blev "ofrivilliga galoppintervaller"... för vi hann inte långt innan Hamingja fick för sig att något var farligt, förvandlades till en giraff och tappade galoppen. Efter en ny galoppfattning upprepades samma sak, igen och igen och igen... så det blev MÅNGA galoppfattningar innan vi var uppe på krönet. 

När vi vände för att skritta tillbaka ner - och hade den mäktiga utsikten på bilden ovan - kunde hon faktiskt slappna av lite en stund, innan livet åter blev väldigt spännande... Nere vid bilvägen vände jag tillbaka, fattade den andra galoppen och sedan upprepade sig än en gång det jag beskrivit ovan...många galoppfattningar blev det i alla fall!  Efter fyra sådana vändor med "varannan galopp" vände vi inte tillbaka ner utan fortsatte längs stigen ner genom skogen och tillbaka ut på bilvägen närmare Avan. Och i början av denna sväng frustade Hamingja faktiskt ett par gånger, så lite kunde hon slappna av i alla fall!

Tillbaka ute på bilvägen sadlade jag om för att sedan rida vänster galopp uppför den långa backen hemåt. Och trots att Hamingja vid två tillfällen fick syn på farliga snöhögar vid vägen och blev spänd blev det ändå inte så illa att hon helt tappade galoppen - så det var ju faktiskt ett steg framåt! Under hemvägen fortsatte jag sedan att försöka hjälpa henne att slappna av genom att be om lång, låg form i skritt resp tölt. Med varierande framgång kan man väl säga... Men, men - i morgon är en annan dag!