JAG ska bestämma tempot!!!

Idag har vi ridit lektion för Sylvia igen - först Anneli och jag och sedan Carola och Malin W. De andra har ju hållit på några veckor, för mig var lektionen i torsdags den första på läääänge. Men två gånger är en vana, det vet ju alla!!!

Precis som i torsdags fick vi börja skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Nu gick det bättre än senast med Hamingja tyckte fortfarande att det var onödigt jobbigt och försökte bitvis komma undan genom att räta ut halsen, bli hög i nacken och gå emot bettet istället för att korsa ordentligt med inner bak. Sylvia sa att jag måste vara mycket mer bestämd i det läget. "Hamingja kan ju faktiskt detta, det är bara att hon tycker det är lite jobbigt... Se till att behålla böjningen i halsen och säg ifrån ordentligt!"

Och tänk - när jag jag blev mer bestämd sa Hamingja: "Okey, okey - jag fattar vad du menar!!! Om det ska vara sådant tjat så korsar jag väl över med inner bak och länger halsen - det är ju inte särskilt svårt!!!" Vilket sammanträffande... eller inte...! :-O 

Nästa steg blev att fortsätta skritta på volt med stöd på yttertygeln och STORA ledande tygeltag på innertygeln för att hon skulle böja innersidan. "ALLDELES FÖR JOBBIGT!!!" sa Hamingja först så även här fick jag bli mer bestämd innan hon började acceptera. Då fick jag övergå till att göra samma sak i tölt på volt och inte blev det lättare... :-O För det var ju förståss också onödigt jobbigt, enligt lilla fröken, som nu också förtydligade sig genom att inte "bara" korta upp nacken och lägga sig i handen utan dessutom drog upp tempot. 

"Det är DU som ska bestämma tempot!!!" sa Sylvia. "Steg 1 är att du bestämmer tempot, först därefter kan du få det andra på plats!" Så det var ju "bara" att försöka vara tydligare igen... Och gissa vad som hände när jag bromsade upp ordentligt och fortsatte med de ledande tygeltagen?!? Tillslut gick det så pass bra att jag fick fortsätta på samma sätt längs spåret - och även här först fokusera på att kontrollera tempot. Sylvia tipsade om att jag skulle böja halsen samtidigt som jag bromsade upp, för med en rak hals blir hon mer stark. Och successivt började Hamingja tycka att det var allt mer OK och slappnade av mer i kroppen. 

Jag fick också aktivera henne väldigt mycket i tölten, genom att rida böjda spår, vända in med ytterhjälperna, sidföra ett par steg in från spåret och sedan tillbaka ut igen o s v. När Hamingja spjärnade emot hade jag ofta en känsla av att högerbogen "drog iväg med mig" och var VÄLDIGT svår att få tillbaka kontrollen över.... Men när jag tillslut kom på att jag i det läget faktiskt skulle ställa höger innan jag flyttade bogarna åt vänster med sidförande tygeltag så gick det väldigt mycket bättre!!!

Sedan fick vi en riktigt tuff uppgift: att skritta riktigt långsamt, närmast steg för steg, men UTAN samling. Och på min överambitiösa häst var det ju verkligen inte det lättaste... så snart jag började korta upp tyglarna i skritten började hon genast samla sig mer och mer... så jag fick verkligen tänka på att säte och skänklar skulle vara väldigt passiva samtidigt som jag flyttade några enstaka steg in från spåret och sedan tillbaka ut - bara genom sidförande tygeltag. 

Tillslut började Hamingja ändå slappna av lite i skritten och länga halsen så att vi kunde börja varva mellan avslappnad "steg för steg-skritt" och en tölt som inte fick gå särskilt mycket fortare. Det känns verkligen som att vi hann hur mycket som helst under denna lektion - och det var inte slut ännu! För som avslutning skulle jag göra övergång till trav på volt och när Hamingja i vanlig ordning gjorde en "katapultstart" (Det är väl vad man har traven till??!!) fick jag precis som tidigare fokusera på tempot. 

Jag skulle alltså direkt bromsa upp henne ORDENTLIGT trots att hon då gick över i tölt. "Det viktiga nu är att du bestämmer tempot - då kommer det andra sedan!!!" sa Sylvia. Jag fick låta henne tölta långsamt, på en riktigt liten volt för att sedan erbjuda en lite större volt samtidigt som jag gav travsignal. "TRAVA!!!" sa Hamingja och drog iväg i en katapultstart igen - som jag då fick bromsa upp ORDENTLIGT trots att hon då gick över i tölt. Och efter några gånger så kunde jag plötsligt både trava sakta, böja halsen och rida böjda spår kors och tvärs i bibehållen trav! Det blev verkligen ÄNNU tydligare att tempot var nyckeln!!!

Oj, oj, oj vad jag redan ser fram emot en ny lektion nästa vecka!!! Och jag kommer INTE att vara utan saker att träna på fram till dess...!!!