Tävlingsdags - trots allt!!!

När alla tävlingar är inställda p g a Corona-pandemin var det jätteroligt att Midur ändå kunde arrangera en träningstävling på Bodentravet idag, med Coronaanpassat specialupplägg!  Det innebar att vi bara var ett ekipage i taget på ovalbanan då man hade 20 minuter till sitt förfogande för att rida valfria tävlingsprogram  sedan få feedback från domaren Jenni Lindberg och även möjlighet att göra om vissa moment om man ville det.

Jag och Hamingja skulle starta först av alla och med tanke på att miljön på Bodentravet brukar upplevas som smått chockartad även för mer trygga hästar såg jag till att vara på plats i god tid. När jag satt upp utanför stallarna var hon också ganska spänd och stressad, så jag erbjöd genast lite trygghet i form av välkända "flytta ut bakdelen i skritt på volt" - som vanligt med gott resultat!

När vi kom ner till banan ville jag börja med att visa henne ovalen i lugn och ro och redan då var Hamingja faktiskt så avslappnad att hellånga tyglar fick henne att sträcka ut framåt-nedåt och frusta! Och redan där kände jag att vi "vunnit"!!! Tävlingsdagen råkade sammanfalla med att vi plötsligt fått högsommarvärme, så det kändes klokt att minimera uppvärmningen för att spara på "krutet". Så efter skritt på lång tygel i båda varven och lite "töltjogg" satsade jag på att rida några övergångar tölt-trav, ett par galoppfattningar och en övergång från galopp till ökad tölt. Därefter ägnade vi oss åt långsam skritt och halter som under lektionen i tisdags.

Jag hade bestämt mig för att inleda med att rida ett V1-program (fyrgång där man inte rider på speakers kommando utan lägger upp programmet själv) och att göra detta i höger varv. I det inledande momentet "arbetstempo tölt" satsade jag på att köra "safe" genom att inte samla så mycket utan istället försöka återskapa den trevliga, avslappnade känslan vi hittade under lektionen för Sylvia i tisdags. Och uppenbarligen lyckades vi rätt bra för Jenni sa efteråt att det var den bästa tölt hon sett oss prestera på tävling! Visserligen var Hamingja fortfarande lite styv i kroppen men inte så mycket som hon brukat vara. Och det var förstås jätteroligt att höra att vi uppenbarligen är på rätt väg ändå!!!

Jag fick också många ovalbanetekniska tips, som t ex att kurvornas dosering skapar en extra utmaning vid galoppfattningarna i o m att det får hästens ytterbog att skjutas fram så att den "uppmanas" att ta fel galopp... Men om man tänker sig att det är ett hörn mitt på kortsidan och rider utifrån det är det lättare att få till en tydlig galoppfattning. Vi behöver också fortsätta träna på vår tävlingsskritt som fortfarande är överilad (hästen ska slappna av och vila i steget trots bibehållen tygelkontakt.)

När jag sedan red ett T1-program (tölt) bestämde jag mig för att testa lite mer samling i arbetstempot. Men då blev Hamingja direkt mer spänd och gick emot handen... Vilket säkert delvis berodde på att jag startade programmet direkt, utan att först ha ägnat tid till att lösgöra henne i denna grad av samling. När det var dags för tempoväxlingar fick vi till riktigt bra ökningar och Jenni sa sedan att takten var ganska bra också! Men i nedtagningarna hade jag fortfarande för mycket i handen och därför blev de också alldeles för sena...

I den avslutande ökade tölten märktes det åter mer att hon vill styva sig, men jag kände mig riktigt nöjd med tempot och känslan av att hon inge gick "med handbromsen åtdragen" utan verkligen ville gasa på framåt! Extra roligt var också att Jenni nämnde att hon tyckte min sits blivit lite bättre, att jag inte hamnar i framvikt lika mycket som tidigare. Jag har ju verkligen kämpat med detta de senaste åren och uppenbarligen har jag i alla fall kommit så pass långt att jag kan "glimta till" här och där även i en tävlingssituation när nervositet gör att "autopiloten" vill gå igång!

Jenni tyckte också att jag borde överväga att byta varv vid nästa tävlingstillfälle, så att jag rider fyrgången i vänster varv och inleder töltklassen i höger varv istället för som nu tvärt om. Så att jag kan hålla koll på högerbogen utan att rida henne så mycket inåtställd att det drar ner poängen. Och jag insåg att valet av varv har hängt med ända sedan jag skulle tävla Hamingja första gången och Atli sa att jag skulle rida fyrgången i höger varv och inleda töltklassen i vänster varv. Och sedan har det hängt med av gammal vana, utan att jag reflekterat över om det fortfarande är det optimala....!

Sammantaget är jag verkligen supernöjd med dagen och känner mig så inspirerad att träna vidare!!! Dessutom måste jag nämna det fina underlaget på ovalbanan - det var verkligen "travbanefast" och därmed det bästa underlag jag upplevt på en ovalbana!!! (Med reservation för att jag alltså startade först av alla, men det kändes verkligen tillräckligt fast för att kunna hålla bra hela dagen!)

Det brinner...

Igår kväll fick Hamingja ha "fintränset" från Equitec. Det var länge sedan sist, men jag tänkte satsa på det i morgon och då känns det ju bra att ha "provridit" med det en gång innan!

När jag passerade Avan på väg till stallet idag hamnade jag mitt i en eldsvåda... såg först massor av svart rök och när jag passerade förbi ett litet hus (ser ut som en sommarstuga som någon gjort om till åretruntboende) fick jag se hur en (troligen) avställd bil brann för fullt och branden höll på sprida sig till en husvagn som stod bredvid och som i sin tur stod väldigt nära gaveln på det lilla huset...

Folk kom springande med mobilerna vid örat så de verkade larma räddningstjänsten och några kom även körande med en fyrhjuling och verkade överväga om de skulle våga göra ett försök att flytta på husvagnen. När jag sedan skulle åka hem från stallet var vägen avstängd så man kunde inte passera förbi utan måste köra via Bälingeberget. Och nu när jag kom hem såg jag på nätet bilder på ett helt övertänt hus, men ingen människa hade blivit skadad i alla fall, som tur var. Undrar just vad det kan bero på om det plötsligt börjar brinna i en avställd bil?!?

Jag var vaken en hel del i natt p g a mycket smärta, så jag kände mig ganska "seg" när jag åkte till stallet på fm men väl i sadeln på lyckohästen glömde jag ju allt sådant! Det blev ett ridpass längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen" och mitt fokus var f f a att fortsätta jobb enligt Sylvias instruktioner för att få lösgjordhet i tölten. Takten är ju prio 1 och den förutsätter i sin tur lösgjordhet. Tänk att något som låter så enkelt i teorin ändå så SVÅRT i praktiken...!!!

Under hemvägen hann vi med lite tempoväxlingar i tölt också, samt några övergångar till trav. Medan Hamingja sedan åt lite gott i krubban passade jag på att packa ihop utrustningen som ska med i morgon. Det här blir första gången jag ska använda hästtransporten efter att jag lämnade den på  rekonditionering i höstas och det var ju trevligt att packa i en så ren och fin transport! 

Ny tid på söndag - så ni vet när ni ska hålla tummarna!

Johan fick en kompis i kväll: Hamingjas fina storasyster Hremsa!

I kväll följde Johan med till stallet och bytte till sommardäck på hästtransporten så att jag kan köra med den till Bodentravet på söndag. Det visade sig att ventilen till ett av sommardäcken hade gått sönder så den läckte luft... men som tur var har jag ett helt nytt reservdäck så det fick "rycka in" istället.

Medan Johan bytte däck passade jag på att rida. Det blev ett pass på ridbanan där jag provred programmen i T3 (=tölt) resp V2 (=fyrgång) som jag tänkt rida på söndagens träningstävling. Det är flera år sedan jag tävlade senast så jag känner mig verkligen ringrostig... så för min del är det egentligen mycket bättre att det blir en träningstävling istället för en riktig.

Fast det är klart, hade det varit en riktig/officiell tävling hade jag väl sett till att jag ridit på ovalen någon gång innan i alla fall eftersom det är ett par år sedan vi var där senast. Det blir förresten en ändring av schemat på söndag: jag och Hamingja blir första ekipage kl 10.00 istället för sista ekipage kl 15.00 som det var sagt tidigare. Vilket innebär att jag får "riva plåstret" snabb istället för att vara nervös halva dagen.

Dessutom hinner det förhoppningsvis inte bli så varmt heller - SMHI har ju lovat sommarvärme på söndag - så det behöver inte bli lika jobbigt för Hamingja som fortfarande har lite vinterpäls kvar. Så nu gäller det att ni kommer ihåg att hålla tummarna för oss redan kl 10 på söndag!!!

Favorit(lektion) i repris!!!

Gårdagens ridlektion var verkligen PRECIS vad jag och Hamingja behövde (d v s precis som vanligt när Sylvia är inblandad) och idag satsade jag på att försöka få till en "favorit i repris" på egen hand medan jag (och Hamingja) hade gårdagen i färskt minne.

Atli brukar ju säga att hästen hela tiden talar om vad den behöver för träning just då - bara man förstår vad den "säger".  T ex om en häst inte vill böja halsen åt sidan behöver den böja halsen MYCKET åt sidan o s v. Detta var ju VÄLDIGT tydligt på Hamingja igår, när jag verkligen fick kämpa med böjning av halsen medan hon stretade emot... för att sedan TILLSLUT slappna av och böja halsen.

Och när jag började med detta i skritt idag var det redan skillnad. Visst var hon lite motsträvig först, men det dröjde inte alls lika länge som igår innan hon började slappna av, böja halsen och tillslutäven frusta!

Övergick till att göra samma sak i tölt och då fick jag förståss börja om från början igen... Men kom faktiskt ihåg att prio 1 ändå var att jag bestämde tempot och försökte verkligen vara uppmärksam så att jag kunde "sitta till" så snart Hamingja gjorde en tendens till att öka. Och det var helt fantastiskt vilka tydliga halvhalter hon gjorde då - gårdagen gjorde VERKLIGEN underverk på många sätt!!!

En annan lärdom från igår var att hantera hennes "högerbog på rymmen" med att först böja höger och sedan "ta med henne" åt vänster med sidförande tygeltag samt ytterskänkel. Alltså lyckas motstå min reflex att försöka styra henne tillbaka åt vänster med vänstertygeln. Tillslut kändes Hamingja helt avslappnad i hals och nacke och töltade riktigt avslappnat - och bestämde jag mig för att det fick räcka med töltträning för idag.

Men innan jag avrundade passade jag även på att repetera travträningen från igår. D v s efter övergången till trav DIREKT bromsa upp så att hon inte "älgade iväg". Och sedan rida på små volter och alla möjliga böjda spår - med fortsatt fokus på att jag bestämde tempot. Det allra svåraste var att bibehålla traven när jag bytte om volt från höger till vänster varv... så när vi tillslut hade lyckats med det några gånger utan att hon tappade traven fick det räcka för idag.

Trots att vädret var ännu varmare idag än igår var ingen av oss på långa vägar lika svettig som efter lektionen igår. För även om jag försökte göra som då blir det ju en "light variant" när inte Sylvia är på plats med sidan vakande ögon...! Värmen har förresten redan hunnit väcka de första myggen för säsongen, så efter stretching, Back on Track och lite gott i krubban sprayade jag Hamingja med myggmedel innan hon fick gå ut till flocken igen.

Idag kom föresten programmet för Midurs träningstävling som går av stapeln på Bodentravet på söndag. Några "riktiga" tävlingar går ju inte att arrangera i dagens läge, men man har hittat en bra "pandemi-variant" tycker jag! Man kommer bara att vara ett ekipage i taget på banan, där man har 20 min på sig att rida valfria program och i samband med det få muntligt omdömen och tips på hur man kan förbättra från en domare. Första start är kl 10.00 och Haminjga och jag kommer att avsluta det hela kl 15.00. Ni kan väl redan nu börja hålla tummarna för att vi håller oss kvar på banan hela tiden?!!

JAG ska bestämma tempot!!!

Idag har vi ridit lektion för Sylvia igen - först Anneli och jag och sedan Carola och Malin W. De andra har ju hållit på några veckor, för mig var lektionen i torsdags den första på läääänge. Men två gånger är en vana, det vet ju alla!!!

Precis som i torsdags fick vi börja skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Nu gick det bättre än senast med Hamingja tyckte fortfarande att det var onödigt jobbigt och försökte bitvis komma undan genom att räta ut halsen, bli hög i nacken och gå emot bettet istället för att korsa ordentligt med inner bak. Sylvia sa att jag måste vara mycket mer bestämd i det läget. "Hamingja kan ju faktiskt detta, det är bara att hon tycker det är lite jobbigt... Se till att behålla böjningen i halsen och säg ifrån ordentligt!"

Och tänk - när jag jag blev mer bestämd sa Hamingja: "Okey, okey - jag fattar vad du menar!!! Om det ska vara sådant tjat så korsar jag väl över med inner bak och länger halsen - det är ju inte särskilt svårt!!!" Vilket sammanträffande... eller inte...! :-O 

Nästa steg blev att fortsätta skritta på volt med stöd på yttertygeln och STORA ledande tygeltag på innertygeln för att hon skulle böja innersidan. "ALLDELES FÖR JOBBIGT!!!" sa Hamingja först så även här fick jag bli mer bestämd innan hon började acceptera. Då fick jag övergå till att göra samma sak i tölt på volt och inte blev det lättare... :-O För det var ju förståss också onödigt jobbigt, enligt lilla fröken, som nu också förtydligade sig genom att inte "bara" korta upp nacken och lägga sig i handen utan dessutom drog upp tempot. 

"Det är DU som ska bestämma tempot!!!" sa Sylvia. "Steg 1 är att du bestämmer tempot, först därefter kan du få det andra på plats!" Så det var ju "bara" att försöka vara tydligare igen... Och gissa vad som hände när jag bromsade upp ordentligt och fortsatte med de ledande tygeltagen?!? Tillslut gick det så pass bra att jag fick fortsätta på samma sätt längs spåret - och även här först fokusera på att kontrollera tempot. Sylvia tipsade om att jag skulle böja halsen samtidigt som jag bromsade upp, för med en rak hals blir hon mer stark. Och successivt började Hamingja tycka att det var allt mer OK och slappnade av mer i kroppen. 

Jag fick också aktivera henne väldigt mycket i tölten, genom att rida böjda spår, vända in med ytterhjälperna, sidföra ett par steg in från spåret och sedan tillbaka ut igen o s v. När Hamingja spjärnade emot hade jag ofta en känsla av att högerbogen "drog iväg med mig" och var VÄLDIGT svår att få tillbaka kontrollen över.... Men när jag tillslut kom på att jag i det läget faktiskt skulle ställa höger innan jag flyttade bogarna åt vänster med sidförande tygeltag så gick det väldigt mycket bättre!!!

Sedan fick vi en riktigt tuff uppgift: att skritta riktigt långsamt, närmast steg för steg, men UTAN samling. Och på min överambitiösa häst var det ju verkligen inte det lättaste... så snart jag började korta upp tyglarna i skritten började hon genast samla sig mer och mer... så jag fick verkligen tänka på att säte och skänklar skulle vara väldigt passiva samtidigt som jag flyttade några enstaka steg in från spåret och sedan tillbaka ut - bara genom sidförande tygeltag. 

Tillslut började Hamingja ändå slappna av lite i skritten och länga halsen så att vi kunde börja varva mellan avslappnad "steg för steg-skritt" och en tölt som inte fick gå särskilt mycket fortare. Det känns verkligen som att vi hann hur mycket som helst under denna lektion - och det var inte slut ännu! För som avslutning skulle jag göra övergång till trav på volt och när Hamingja i vanlig ordning gjorde en "katapultstart" (Det är väl vad man har traven till??!!) fick jag precis som tidigare fokusera på tempot. 

Jag skulle alltså direkt bromsa upp henne ORDENTLIGT trots att hon då gick över i tölt. "Det viktiga nu är att du bestämmer tempot - då kommer det andra sedan!!!" sa Sylvia. Jag fick låta henne tölta långsamt, på en riktigt liten volt för att sedan erbjuda en lite större volt samtidigt som jag gav travsignal. "TRAVA!!!" sa Hamingja och drog iväg i en katapultstart igen - som jag då fick bromsa upp ORDENTLIGT trots att hon då gick över i tölt. Och efter några gånger så kunde jag plötsligt både trava sakta, böja halsen och rida böjda spår kors och tvärs i bibehållen trav! Det blev verkligen ÄNNU tydligare att tempot var nyckeln!!!

Oj, oj, oj vad jag redan ser fram emot en ny lektion nästa vecka!!! Och jag kommer INTE att vara utan saker att träna på fram till dess...!!!

Det går bra nu!!!

Idag har jag ridit - för FEMTE gången denna vecka!!! Förr brukade jag rida så ofta nästan varje vecka, men numera stökar ju kroppen till det och vill annorlunda... Så då blir det ju EXTRA uppskattat med en sådan här toppenvecka!!! Eftersom det var Kristi himmelsfärdshelg hade jag förkortad arbetstid onsdag och var helt ledig torsdag, så det har ju funnits ovanligt mycket tid att vila, vilket säkert är en viktig orsak till att kroppen varit så medgörlig. HÄRLIGT är det hur som helst!!!

 Hamingja och jag red längs bilvägen mot Avan och jag fortsatte enligt Sylvias instruktioner att flytta undan för skänkeln i skritt och tölt. Hamingja är fortfarande inte helt övertygad om detta "koncept" men det går definitivt åt rätt håll i alla fall! I skritten går det nu faktiskt lättare att flytta undan för vänsterskänkeln medan vi behöver jobba betydligt mer med högerskänkeln. Medan det i tölten är tvärt om: jag har ganska lätt att "ta med mig henne" åt vänster medan hon skickar ut högerbogen och låter bakdelen "sladda efter" när jag försöker flytta undan för vänsterskänkeln. 

När vi sedan galopperade uppför kalhygget hade jag tänkt testa att smacka ifall hon började tveka, utifrån Sylvias råd att det faktiskt inte kan hjälpas om Hamingja blir spänd - vi behöver ta oss FÖRBI/GENOM det iställer för att jag "backar tillbaka" och blir försiktig. Men kanske kände fröken detta på sig, för hon ÖKADE istället galoppen där hon brukar börja tveka. Sedan var hon rejält flåsig i det varma vädret, så vi skrittade stigen ner genom skogen innan vi red "terrängtrav" ut till bilvägen igen. 

Ute vid vägen träffade vi på Melker, en av stallkatterna, som uppenbarligen var ute på "långpromenad"! När vi galopperat uppför långa backen försökte jag göra en övergång från galopp till ökad tölt, som man gör i tävlingsprogrammet för T3 men Hamingja bet tag i högertygeln, styvade sig och valde pass istället... där har vi ytterligare något att träna på! 

Midurs vårtävling som skulle ha gått av stapeln nästa helg är förståss inställd som så mycket annat i dessa Coronatider... Men istället blir det en träningstävling på söndagen, då man rider ensam på banan och på de 20 minuterna man har till sitt förfogande visar valfria tävlingsprogram för att sedan få feedback av Jennie Lindberg som är domare. Jag har varit med på en sådan en gång för ett antal år sedan och det var verkligen supernyttigt!!!

Under resten av hemvägen fokuserade jag på att träna tölt och konstaterade då att bilvägen är alldeles för smal... I alla fall när jag flyttar undan för vänster skänkel skulle jag behöva en MYCKET bredare väg för att hinna "få tag i" både högerbogen och vänster bak innan vi är framme vid den högra dikeskanten... Precis som igår försökte jag därför kompensera lite för detta genom att lägga in några steg vänsteröppna som avslutning innan jag lät henne fortsätta tölta rakt fram. 

I morgon har jag i alla fall lovat både kroppen och Hamingja att vi tar ridledigt - sedan får vi se hur det blir under resten av veckan. 

Good or bad hairday??!!

Hamingjas morgonyoga!

Jag lyckades tyvärr aldrig fånga på bild eller film när supergymnastiska Lára gjorde sin morgonyoga... men här hann jag i alla fall dokumentera Hamingjas variant! Och hur man ska definiera hennes "hairday" beror nog på vem man frågar...!

Idag inledde vi med "klockan" i skritt utanför stallet, för att stretcha igång. Matte var dessutom så oerhört brutal att hon smackade ett par gånger - så ni kan ju förstå om stackars lilla Hamingja blev chockad...!!! :-O Men oj, vad det plötsligt gick bra att korsa bakbenen...!!!

Sedan red jag bilvägen bort till korsningen vid sjön medan jag enligt Sylvias instruktion fortsatte att sidföra fram och tillbaka över vägen i tölt. Att lyckas fånga upp högerbogen så att Hamingja verkligen fick med bakdelen när jag flyttade undan för vänster skänkel var SVÅRT...!!! Så tillslut fick jag lägga till ett antal steg vänsteröppna för att rama in bättre. 

Att verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna när jag skulle sidföra var ju förståss inte heller enkelt... att träna bort en ovana gör man verkligen inte i brådrasket... Men att jag i alla fall kände att något behövde korrigeras är väl förhoppningsvis ett steg i rätt riktning...! 

Efter världens ände-korsningen fortsatte jag efter vägen längs med sjön mot skoterklubbens stuga medan jag testade ett ökat tempo i tölten. Och där kändes det ÄNNU större skillnad jämfört med innan Sylvialektionen här om dagen! Hamingja tog verkligen i ORDENTLIGT medan jag försökte hinna med att sidflöra även här för att hålla henne lösgjord. 

Atli påpekar alltid att även om lösgjordhet i en lägre grad av samling är en viktig utgångspunkt så kan det aldrig ensamt ge lösgjordhet till den högre samlingen eller ett högre tempo utan samlingen måste återerövras i varje ökad grad av samling och/eller tempo. Och Sylvia var ju också väldigt tydlig senast med att jag inte kan "fastna" i att rida Hamingja bara på en nivå där hon är lösgjord, för då kommer vi aldrig vidare. Utan jag måste bortse från att hon blir spänd när jag höjer kraven och "rida mig igenom" det istället för att backa tillbaka. Så det försökte jag alltså göra idag. 

Efter omsadling vid skoterklubbens stuga vände jag tillbaka hemåt och fortsatte med att träna tölten på samma sätt innan hon tillslut fick sträcka ut och börja varva ner i tölt med längre tyglar. Och även om hon fått jobba på ordentligt idag - och matte hade ju t o m smackat ibland - så gick det lättare att hitta hennes "off-knapp" än vad det gjorde igår. 

När matte hamnat i dåligt sällskap...!

Hamingjas matte är ändå ganska bildbar...så länge Hamingja får träna henne i fred!

I eftermiddag blev det ett ridpass på banan igen för att repetera övningarna från gårdagens lektion för Sylvia. Och precis som Hamingja misstänkt hade Sylvia haft RIKTIGT dåligt inflytande på hennes matte... För trots att "the big boss" inte ens var i närheten idag tyckte matte att det skulle jobbas med bakben och hållas koll på bogar och en massa annat jobbigt...skulle allt det jobb Hamingja lagt ner på att fostra sin matte verkligen bara raseras på detta sätt??!! 

Fast riktigt lika arg som Hamingja bitvis blev igår blev hon inte idag. Och när jag red längs spåret i höger varv och började sidföra in från spåret och tillbaka ut igen (i höger varv) hann vi inte hålla på länge förrän hon började hon frusta och frusta och frusta! Och själv tyckte jag det var lättare (mindre svårt) att göra detta längs spåret än när jag först försökte få till det på volt utan Sylvias hjälp. 

När jag som avslutning började ge henne längre tyglar i tölten för att varva ner bibehöll hon en bra aktivitet i överlinjen och det tolkade jag som att jag lyckats aktivera hennes bakdel. Men hon demonstrerade samtidigt att en lång, låg form även kan kombineras med tölt i racerfart... jag hade uppenbarligen även startat hennes "turbo"...! Så det blev först efter långa sekvenser med skritt på volt som hon tillslut kunde varva ner mentalt.

Efter detta blev det förståss "efterbehandling" i form av stretching och Back on Track samt belöning i form av lucern med vitaminer och mineraler innan hon ÄNTLIGEN fick gå tillbaka till hagen där hon som vanligt blev välkomnad tillbaka av en gnäggande Litlamin! 

En svettig nära Sylvia-upplevelse!!!

Hamingjas "after ride"!

Inspirerad av Carola, Malin, Monica och Anneli - som de senaste veckorna kommit igång med att rida lektion för Sylvia varje vecka - hade även jag bokat in en ridlektion idag. Min första lektion på EVIGHETER - så det var med en skräckblandad förtjusning jag red in på banan... Och det skulle förstås visa sig att vi VERKLIGEN behövde den här lektionen...! :-O

Jag fick börja på Atlivis med att flytta undan för innerskänkeln i skritt på volt och redan där körde det ihop sig... Sylvia sa att jag dels skulle rida med kortare tyglar och dels sidföra under längre sträckor. Och när Hamingja tyckte det blev jobbigt och började streta emot sa hon att jag skulle tänka att vi var visaren på en klocka som rörde sig runt en mittpunkt, så att Hamingja måste tvära ÄNNU mer. Och hjälp vad det plötsligt var många bogar och bakdelar att försöka hålla reda på...!!! :-O

Och inte blev det lättare när vi skulle göra framdelsvändningar... Hamingja tyckte det var alldeles för jobbigt när Sylvias hökögon gjorde att hon inte kunde fuska... Tillslut fick vi ändå övergå till tölt på volt, där jag hela tiden skulle vara väldigt aktiv: ställa utåt för att få med ytterbogen, ställa om inåt och luta mig tillbaka så att jag verkligen satt på rumpan samtidigt som jag höll om med skänklarna och flyttade henne utåt några steg, kramade på tyglarna för att påminna om formen och sedan bli neutral och "åka med" men aldrig mer än några steg innan jag aktiverade henne på samma sätt igen. 

När vi jobbat med detta i båda varven fick jag rida ut längs spåret, men även där skulle jag vara väldigt aktiv genom att "sitta tillbaka", hålla om med skänklarna och flytta henne några steg in från spåret för att sedan flytta tillbaka, krama på tyglarna så att hon slappnade av i nacken igen och sedan som belöning bara "åka med" några steg innan det var dags att flytta undan för skänkeln igen. 

Varje gång jag bad henne flytta undan för höger skänkel gick det TRÖGT - det var väldigt tydligt att hon tyckte det var jobbigt! Det kändes väldigt mycket lättare att flytta undan för vänster skänkel, men Sylvia gjorde mig uppmärksam på att Hamingja då sköt ut högerbogen och lät bakdelen "sladda efter" så jag måste fånga upp mycket tydligare på högertygeln och se till att jag verkligen får med bakdelen. 

Vi kämpade på med detta en bra stund och successivt började jag känna att hon blev mycket rörligare i bakdelen och Sylvia konstaterade att takten blev mycket bättre. Sedan fick jag slå ihop två av de tidigare övningarna genom att först tölta på volt och aktivera henne på samma sätt som ovan. Och sedan sakta av till skritt och göra framdelsvändning, där det första steget i skritt också skulle vara det första steget i framdelsvändningen. 

Vid det här laget började Hamingja kännas ganska matt - och det var hon definitivt inte ensam om! Men när jag lät henne gå över i trav på volt för att varva ner slog ändå "travturbon" igång som vanligt - det spelar ingen roll hur trött hon är, när man travar SKA man ta i för kung och fosterland! Efter denna MYCKET nyttiga genomkörare fick det bli en skrittsväng upp bakom vägbommen så att min duktiga häst skulle hinna jobba mjölksyran ur musklerna. Och när jag under hemvägen satt av för att gå sista biten var det med stappliga steg - jag behövde uppenbarligen "skritta av mig" jag också!!! Det var ju verkligen uppenbart att både Hamingja och jag behövde detta - och nu ser jag fram emot att få rida lektion igen  SNART!!!

"Social träning" av effektivaste sort!

Onsdag kallas ju ibland för "lillördag" och just denna vecka är ju benämningen extra passande eftersom morgondagen (Kristi Himmelsfärds dag) är en röd dag. Och eftersom dag före röd dag innebär förkortad arbetstid för oss på banken kunde åka till stallet redan tidig eftermiddag! Med solsken och det för denna vår ovanligt sköna vädret (bara 13 plusgrader, men vindstilla) var det ju extra härligt!

Detta "firade" Hamingja och jag med ett pass på ridbanan, med fokus på avslappning och böjning i högersidan. Först läääääänge i skritt och när vi tillslut lyckades "tagga ner" både jag och Hamingja började det successivt gå bättre. Så tillslut kunde jag göra detsamma i tölt - på en avslappnad och frustande häst! 

Medan jag red noterade jag att ett gränsandspar verkar överväga att bygga bo bara några meter utanför ridbanan - ganska överraskande, inte minst med tanke på alla hundar som brukar röra sig på gården...! Och detta är inte det enda inslaget av vilda djur i Mariebäck... De senaste veckorna har Sylvia vid flera tillfällen filmat älgar som uppehållit sig i sommarbeteshagen, väl inom synhåll för hästarna i vinterhagarna. Och hästarna har faktiskt inte gjort någon större affär av det hela. För Hamingja kunde det inte bli mycket bättre än att få se älgar när hon är i sin trygga miljö i flocken där ingen av de andra hästarna reagerar - så jag hoppas älgarna kommer tillbaka MÅNGA gånger! Och tänk om gräsänderna DESSUTOM kunde få sällskap av några svanar...!!! DÅ kunde vi verkligen snacka om "social träning" för lilla fröken!!!

"VAD VAR DET JAG SA´???!!!"

Gårdagens "nära döden-upplevelse" måste verkligen ha varit en "VAD VAR DET JAG SA´???!!!" för   Hamingja.  För ingen kan säga annat än att hon verkligen FÖRSÖKT varna sin matte för att det faktiskt finns ODJUR och MÖRDARFÅGLAR i bäcken...!!! Men att det igår endast var Hamingjas blixtsnabba reaktioner som räddade livet på både matte och häst verkade människan ändå inte vilja ta till sig... för även idag var hon sorgligt ignorant...! :-O

Nu slumpade det sig dock så att vi kunde ta oss ner till bilvägen utan MÖRDARFÅGELATTACK. Och väl där red vi mot Avan med en av vardera galoppen uppför kalhygget, skritt ner genom skogen och en vänstergalopp uppför långa backen på hemvägen. 

Under vintern har min RideQ - den fiffiga manicken man sätter på hjälmens hakband för att få hjälp att hålla blicken lyft - haft "ledigt" eftersom funktionen stördes av höga kragar och varma halsdukar. Men sedan några dagar är den tillbaka på plats, vilket varit både efterlängtat och avslöjande...! Efterlängtad för att det är tydligt att den verkligen haft effekt - jag lyckas hålla blicken lyft i betydligt högre utsträckning än innan jag började rida med den. MEN också så avslöjande när den tydligt visade att jag inte alls är lika bra på detta som jag låtit mig luras att tro under vintern när jag ridit utan...!

Det är alltså verkligen ingen quick-fix utan något man behöver använda regelbundet under LÅÅÅÅNG tid. Och jag har också än en gång kunnat konstatera att det krävs en startsträcka varje gång jag av någon anledning låtit den "ta paus". Det är självklart väldigt viktigt hur den sitter, för att vibrationerna ska komma vid rätt tillfälle, när man verkligen behöver justera var man håller blicken. Och under dessa inledande dagar har jag upplevt att den fungerat bra i början av mina ridpass - den har vibrerat när jag behövt höja blicken och varit tyst/stilla när jag haft blicken lyft. Men under ridpassens gång har den sedan "flippat ur" och vibrerat hela tiden hur jag än hållit blicken så att det slutat med att jag har fått slå av den. 

Men idag tror jag att jag hittade orsaken till dessa "frispel" - nämligen att hakbandet börjar "glappa" för att hjälmen kommit ner djupare på mitt huvud efter en stunds ridning. Något som också antagligen innebär att hjälmen då inte sitter riktigt säkert ifall jag skulle ramla av... Så det är ju faktiskt ÄNNU viktigare information än att jag sitter och fokuserar blicken på Hamingjas man... Vid nästa ridpass får jag testa att trycka ner hjälmen mer ordentligt på huvudet från start så får vi se vad som händer! 

Efter dagens ridpass och sedvanlig stretching, när Hamingja stod i boxen med Back on Track och åt sitt lucern med extra vitaminer och mineraler bestämde jag att det var dags att under högtidliga former byta till sommarstigbyglar (och -stigläder). Och chockade dessutom mig själv med att BÅDE smörja in sommarstiglädren och dessutom rengöra och smörja upp mina vinterdito med kompositstigbyglarna. Så på temat "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte något sätter fart...!" känns det som att jag nu dragit ett visst strå till stacken i alla fall! 

Gode Gud ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!

Vilket oväder det ser ut att vara i Boden idag!!! :-O

Idag kom lilla fröken att fresta ordentligt på mitt tålamod...! Vi hade så otur att det flög upp några änder när vi red över bäcken och fåglar i kombination med vatten är ju hennes stora akilleshäl... Ibland när hon har blivit skrämd kan jag aldrig riktigt få tillbaka hennes fokus under det ridpasset, utan hon är väldigt upptagen med att scanna av omgivningen och reagera på varje möjlig fara, som t ex stenar som sprätter ner i diket, gamla löv som kommer blåsande och snöhögar vid vägkanten...och så blev det idag...

Jag red bilvägen bort mot Avan och när vi kom till backkrönet där jägarna brukar sitta och fika svängde jag in på vägen uppför kalhygget för att galoppera. Och man kan säga att det blev "ofrivilliga galoppintervaller"... för vi hann inte långt innan Hamingja fick för sig att något var farligt, förvandlades till en giraff och tappade galoppen. Efter en ny galoppfattning upprepades samma sak, igen och igen och igen... så det blev MÅNGA galoppfattningar innan vi var uppe på krönet. 

När vi vände för att skritta tillbaka ner - och hade den mäktiga utsikten på bilden ovan - kunde hon faktiskt slappna av lite en stund, innan livet åter blev väldigt spännande... Nere vid bilvägen vände jag tillbaka, fattade den andra galoppen och sedan upprepade sig än en gång det jag beskrivit ovan...många galoppfattningar blev det i alla fall!  Efter fyra sådana vändor med "varannan galopp" vände vi inte tillbaka ner utan fortsatte längs stigen ner genom skogen och tillbaka ut på bilvägen närmare Avan. Och i början av denna sväng frustade Hamingja faktiskt ett par gånger, så lite kunde hon slappna av i alla fall!

Tillbaka ute på bilvägen sadlade jag om för att sedan rida vänster galopp uppför den långa backen hemåt. Och trots att Hamingja vid två tillfällen fick syn på farliga snöhögar vid vägen och blev spänd blev det ändå inte så illa att hon helt tappade galoppen - så det var ju faktiskt ett steg framåt! Under hemvägen fortsatte jag sedan att försöka hjälpa henne att slappna av genom att be om lång, låg form i skritt resp tölt. Med varierande framgång kan man väl säga... Men, men - i morgon är en annan dag!

Hamingja får manikyr!

KOLLA IN SKORNA!!!

Idag var Sandra Engström tillbaka i Mariebäck för att sko Hamingja. Och resultatet blev inte bara fyra snygga, "välmanikyrerade" hovar utan även dessa skor på framhovarna! Tala om att det är lätt att få en islandshästnörd att "gå igång"!!!

Hamingja har ju hela sitt liv haft förmånen att gå på lösdrift och är därför inte särskilt road av att stå inne i stallet... För att minimera risken för att hon blir otålig och börjar tjorva med hovslagaren har jag därför brukat rida innan skoningen, så att hon förhoppningsvis ska tycka att det är skönt att stå och vila en stund. Sedan Sandra började sko henne (i höstas) har jag inte hunnit rida innan och ändå har Hamingja fått beröm för att hon är så trevlig att sko! Men när det idag visade sig att jag kunde komma loss från jobbet i så god tid att jag faktiskt skulle hinna rida lite innan skoningen tog jag ändå chansen.

Det blev ett kort ridpass på ridbanan för lite töltträning samtidigt som jag skulle försöka "sitta som folk". Hamingja brukar ju alltid vilja skjuta ut högerbogen, för att inte behöva ta i så mycket med vänster bak, men den senaste tiden tycker jag att det varit väldigt hanterbart. Dock inte idag... I vänster varv, där jag kunde ställa utåt för att hålla bogen på plats gick det hyfsat. Men så snart jag bytte till höger varv ville hon bita tag i bettet på högersidan och låta högerbogen "ta täten"... 

Lite bättre blev det på slutet, men aldrig helt bra. Så i morgon får jag komma ihåg Atlis råd: "När det är något som inte fungerat under ett ridpass ska du ta tag i saken redan under uppvärmningen på nästa ridpass!" Och när det sedan var dags att få nya skor skötte sig Hamingja än en gång "som en stjärna!!" 

Hamingja goes offroad!

MOT TORRBERGSVÄGEN!!!

När jag hörde att Sylvia premiärridit Torrbergsvägen-rundan här om dagen bestämde jag mig för att göra detsamma idag. Efter en hel vinter ”instängd” längs bilvägen av de höga plogkanterna kändes det VÄLDIGT lockande att få ge sig ut i terrängen och se lite annat igen!

Det passager genom skogen som består av sankmark var förstås REJÄLT blöta nu, men numera är ju Hamingja faktiskt ganska bra på att hantera sådant! Länge gjorde hon i princip allt för att slippa bli blöt eller lerig om hovarna och trots att jag tränade på detta varje vår-sommar-höst medan det successivt gick allt bättre så var det varje vår ett lika stort problem igen...


Ända till förra våren, när hon uppenbarligen glömt bort att vatten var farligt och chockade mig genom att helt obekymrat gå rakt igenom den stora vattenpölen som brukar bildas vid grinden till hagen vid varje snösmältning (istället för att som tidigare göra ett JÄTTEHOPP över den.) Och idag forcerade hon också alla sanka områden utan att göra något större väsen av det än att försöka hålla sig längs kanterna. Bitvis låg det även snö kvar, så att hon fick lyfta ordentligt på ”fötterna” och detsamma gällde förstås även i terrängen i övrigt, något som f ö är väldigt lösgörande!

Frame vid Torrbergsvägen kunde jag konstatera att det låg betydligt mer snö kvar än vad jag hade trott... det var förstås p g a skoterspåren som packat ihop snön under vårvintern... Och i det varma vädret var snön nu i ett ogynnsamt mitt emellan-läge, där den bar ibland men och slog igenom ibland... I o m att det är väldigt ansträngande för hästarna bestämde jag mig för att hålla mig till skritt till att börja med. Jag började följa Torrbergsvägen åt höger med tanken att rida rundan medsols. Men när vi ridit en bra stund utan att underlaget blivit bättre vände jag och skrittade tillbaka genom skogen.

Att olika varianter av ”terrängskritt” är väldigt lösgörande märktes väldigt tydligt när vi var tillbaka på skogsvägen bakom vägbommen. För när jag töltade tillbaka hemåt kändes Hamingja verkligen riktigt mjuk och avslappnad!!! Framme i korsningen vände jag tillbaka längs samma skogsväg för att få njuta av mer sådan tölt! Och när vi sedan åter närmade oss korsningen fick Hamingja börja sträcka ut framåt nedåt och fortsatte då att tälta med en aktiv överlinje så uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes bakdel ganska bra även idag! 

Vi avslutar veckan på ridbanan

När man blir ARG!!!

Detta är visserligen ett gammalt foto, men skulle nästan ha kunnat vara idag för i morse kom det lite snö... aprilväder i maj alltså! :-O Och även idag tränade vi på ridbanan, bland annat med samling vid hand. Och lilla fröken blev lite arg nu också...! Men trots vädret OCH gårdagens ansträngning var min skröppelkropp på överraskande bra humör idag, så det var inga problem att både rida och sedan lunchfodra!

Hamingja inledde ridpasset väldigt avslappnat och fint när hon först skrittade på hellånga tyglar med mulen nästan i backen några varv runt ridbanan. Och sedan flyttade undan för både höger och vänster skänkel i skritt på volt, utan minsta antydan till stelhet trots gårdagens ansträngning. Men när jag sedan skulle förbereda för tölt kom den överambitiösa sidan fram, när hon först samlade ihop sig massor "som ett dragspel" och sedan ville kasta sig iväg i galopp...

Jag fick börja om från skritt för att hon skulle lugna ner sig medan jag själv försökte hitta en bra sits där jag rätade ut ländryggen drog bak axlarna, glappade lite med knäna så jag kom ner djupt i sadeln. När Hamingja började slappna av fick hon "smyga" över i tölt och när hon höll sig lugn följde vi spåret i vänster varv medan jag försökte behålla sitsen och avslappningen, ställa höger då och då för att hon skulle slappna av i nacken och göra snabba förhållningar med sätet för att bibehålla tempo och energi. Det gick successivt allt bättre och när hon sedan också kunde tölta avslappnat i vänster varv satt jag av för att träna samling vid hand.

Som vanligt började jag i vänster varv och den första sekvensen önskar jag verkligen att jag hade haft på film! Hamingja förstod direkt vad det handlade om och började samla sig. Men när jag ville få henne att vinkla in bakbenen lite till och därför petade på vänster bak sparkade hon riktigt ilsket mot pisken några gånger. Men sedan vände det direkt: hon vinklade in haserna och det var som att bogpartiet växte och blev minst en dm högre! Samtidigt som hon frustade och frustade och frustade i princip oavbruten längs hela långsidan!!!

Efter tre långsidor i vänster varv med skrittpauser mellan bytte vi till höger varv. Och där brukar hon alltid "tända till" ännu mer, så förutom att sparka efter pisken stod hon också på bakbenen flera gånger. Så efter tre sådana långsidor var det VÄLDIGT bra att sadla om så att det blev en tydlig paus där hon visste att hon bara skulle slappna av.

Tillbaka i sadeln försökte jag åter hitta en bra sits och sedan nästan bara "tänka" samling innan jag gjorde en övergång till tölt. Och vi hittade snart en riktigt trevlig känsla i tölten! När jag efter en skrittpaus bytte till höger varv taggade hon upp rejält igen, körde ut högerbogen och ville rusa. Detta fick dessutom att hamna i framvikt, så jag fick börja om från skritt flera gånger och sedan rida mycket på volt för att hålla nere tempot.

När hon tillslut började kännas lite mer avslappnad tog vi ny skrittpaus innan jag bytte jag tillbaka till vänster varv. Där var det betydligt lättare att hitta en avslappnad tölt och när jag sedan gjorde en volt tillbaka och bytte varv lyckades jag "ta med" den trevliga känslan till högervarvet som nu blev ganska odramatiskt. Och så snart hon började kännas avslappnad även här, lät jag henne börja sträcka ut och varva ner i tölt på volt (fortfarande i höger varv). Då frustades det VÄLDIGT mycket - m a o PRECIS den känsla som jag ville att vi skulle få avsluta ridpasset med!

Efter sedvanlig "efterbehandling" fick Hamingja gå ut i hagen igen medan jag lunchfodrade. Nu blir det i alla fall vilodag för henne i morgon så får vi se sedan hur veckan fortsätter!

Världens bästa lördagsgodis!!!

Mitt lördagsgodis!!!

Idag har jag haft en så HÄRLIG förmiddag tillsammans med Hamingja! Det blev en riktig långtur på drygt 1,5 timme! Jag undviker annars att rida så länge, eftersom jag numera alltid brukar få "äta upp" det efteråt med mer smärtor i kroppen... men idag kunde jag helt enkelt inte behärska mig!!! 

Vi red längs bilvägen mot Bälingeberget och jag kunde snart konstatera att det är VÄLDIGT mycket småfåglar överallt nu och gång på gång flög det fåglar tvärs över vägen alldeles framför oss. Vilket inte hade någon positiv effekt på lösgjordheten direkt... Efter en låååång travuppvärmning blev det sedan tölt i massor, medan jag red sidförande tvärs över vägen varvat med öppna och sluta för lösgjordhet och takt. 

Och innan jag visste ordet av hade vi passerat förbi skoterklubben och kommit ända fram till den låååånga backen som bara ropade: "GALOPP!!!" Min tanke var inte att rida korta galoppintervaller, men så blev det "automatisk" - ibland för att Hamingja upptäckte något i diket och "drog i handbromsen" och dessutom två gånger för att det kom mötande bilar... 

Och bilar skulle det bli mer av: innan vi var tillbaka vid stallet hade jag hunnit räkna till TRETTON bilar, ett svårslaget rekord med tanke på att vi många gånger inte möter en enda bil under våra ridturer...! Senaste gången jag var med om något liknande måste ha varit på den tiden Sylvia fortfarande drev ridskolan, om man råkade rida längs bilvägen medan alla eleverna anlände. Och det är ju måååånga år sedan nu...!

Längst upp i den långa backen vände jag hemåt igen. (Var visserligen ganska frestad att fortsätta till nästa backe som då var inom synhåll... men lyckades behärska mig, kroppen skulle ju helst hålla ihop hela vägen hem också...! Det blev först en låååång skrittpaus och Hamingja hade faktiskt ro att skritta lugnt och avslappnat på hellånga tyglar, trots alla småfåglar! 

Under tiden försökte jag fokusera på sitsen: räta ut ländryggen, sträcka på mig och dra bak axlarna samt "glappa" lite med knäna för att komma riktigt djupt i sadeln och liiite "för långa" tyglar så att jag hela tiden måste sitta så att det känns som att jag lutar bakåt (vilket förhoppningsvis innebär att jag i alla fall inte lutar mig framåt) för att inte tappa tygelkontakten. Och kanske var det tack vare att jag skrittat så en längre sträcka och därför hunnit få in rätt känsla i kroppen som jag faktiskt klarade att behålla den sitsen även när vi gjort övergång till tölt?! "Jag kommer ALDRIG att våga sakta av igen för då tappar jag väl den här känslan!!!" tänkte jag. Fast just det löste sig av sig självt när ännu en bil dök upp...!

När bilen passerat insåg jag att jag inte sadlat om som jag brukar i samband med att jag vänder hemåt. Så jag satt av och gjorde det innan jag gjorde nytt försök med tölten. Men väldigt snart var jag tillbaka i framvikt och saktade av till skritt för att börja om. Efter tre nya försök med samma tråkiga resultat saktade jag av igen för ännu en passerande bil och funderade under tiden på hur i all världen jag burit mig åt för att hitta en så bra sits i början av hemvägen?!? 

Och jag kom fram till att det nog faktiskt var samlingen som var problemet! :-O För även om jag själv inte bett Hamingja om särskilt hög grad av samling hade min oerhört ambitiösa fröken - som ju vet att jag brukar be om samling efter att jag sadlat om - själv kortat upp sig som ett dragspel. Och det var definitivt en för hög grad av samling för att jag skulle kunna hantera den i tölt utan att det blev dragkamp oss emellan och en matte i framvikt... 

Så jag gjorde ett nytt försök: först en lite längre sträcka i skritt för att memorera vilken känsla jag sökte i kroppen och sedan nästan bara "tänka" samling innan jag gjorde övergång till tölt. Och då fungerade det genast mycket bättre!!! Ytterligare bilar innebar ytterligare skrittpauser, men nu lyckades jag faktiskt varje gång hitta tillbaka till en bra sits (för att vara jag)!!! 

Mina tidigare försök att samla riktigt mycket i skritten för att "ha råd" att tappa samling efter övergången till tölt är verkligen fel strategi! Däremot verkade det fungera när jag nu testade att från en tölt där jag kände mig ganska stabil i sitsen i tölten vågade be om liiite mer samling! Här har jag verkligen något spännande att jobba vidare med! Efter en extra lång nedvarvningstölt skrittade Hamingja sedan så avslappnat tillbaka hem, t o m över bäcken! 

När ridvästen fortfarande ser ut så här mer än en halvtimme efter avslutad ridtur förstår man att det inte bara var hästen som fick ett svettigt träningspass...!!! :-O Nu får de bli några timmars vila i soffan som "kompensation" för skröppelkroppen efter dagens ansträngning. Och för ett sådant här ridpass i vårsolen kan det faktiskt kännas "värt det" med mera smärta. Har jag tur kanske jag får lite träningsvärk - som jag brukar kalla "skönt ont" till skillnad mot det vanliga.

Fredagsgalopp

 

Efter ett par dagar (och nätter) med mycket värk och därmed stor hästbrist var jag idag "tillbaka på banan" igen - det kändes bra! Fast Hamingja verkade inte riktigt lika positiv, utan gick t o m iväg när jag kom in i hagen... Fast när jag ropat några gånger stannade hon ändå och stod kvar till dess jag kom fram till henne. Och när vi väl gav oss ut på ridtur verkade hon lika nöjd som jag!

Red bilvägen bort mot Avan och skojade till det genom att börja uppvärmningen i trav - då blir ju matte verkligen ORDENTLIGT uppvärmd! Följde sedan upp med tölt innan det var dags för dagens första galopp. Jag försökte vara riktigt noggrann när jag förberedde för höger galopp genom att göra halt från vänstersluta i skritt och när jag tittade över vänster axel samtidigt som jag sköt fram höger höft gjorde Hamingja en klockren galoppfattning! Sedan kunde vi också bibehålla den trevliga galoppen en riktigt lång sträcka! Och när energin började mattas något kunde jag återställa den genom att "tänka" ny galoppfattning - utan att hon blev spänd!

Inspirerad av detta red jag upp på kalhygget för en ny högergalopp uppför backen. Men där hade jag uppenbarligen inte samma fokus som tidigare, så det var först vid tredje försöket som det blev höger galopp... men då kändes den lika bra som den tidigare. När vi skrittat tillbaka ner till bilvägen fortsatte vi nerför backen mot Avan för att sedan vända och galoppera tillbaka uppför backen. 

Nu var det vänster galopp som stod på "programmet" och det började bra, men redan vid foten av backen var det något som fick henne spänd så att hon tappade galoppen... Fast sedan gick det bättre: två vänstergalopper med både klockrena galoppfattningar och sedan galopp uppför hela backen till dess jag bad henne sakta av igen. Och när galoppsprången mattades liiite mot slutet kunde jag återställa energin genom att "tänka galoppfattning" utan att hon blev spänd. 

Efter att ha sadlat om i vanlig ordning inledde vi hemvägen i skritt på hellånga tyglar - trevligt att  Hamingja var tillräckligt avslappnad för det! Och medan vi skrittade försökte jag hålla fokus på min sits: sträcka på mig och dra bak axlarna samt "räta ut" ländryggen. Kom dessutom ihåg hur Sylvia någon gång sa att det är väldigt lätt hänt att man börjar "klämma med knäna" när man rider och då "klämmer" man sig faktiskt lite upp ur sadeln... så om man känner att man inte riktigt "kommer ner" i sadeln ska man börja med att "öppna upp" knäna lite. Och nu när jag skrivit om det här kommer jag förhoppningsvis ihåg det oftare i fortsättningen!

Några sekvenser tölt hann vi också med under hemvägen, när jag försökte att inte samla mer än att jag fortfarande kunde bibehålla sitsen och vi inte hamnade i någon dragkamp. Det kändes också som en bra grund inför nästa ridpass då jag tänker mig ett större fokus på tölten. Förhoppningsvis blir det redan i morgon, om inte skröppelkroppen har andra planer... 

"May the horse be with you!!!"

"Litlamin - min BFF - SPRINGER på ridbanan!!!"

Här om dagen stod Hamingja och tittade MYCKET uppmärksamt när Litlamin, Vidalin och Elsa fick springa lösa på ridbanan. Och idag var det istället Litlamin som SÅ gärna ville följa med ut ur hagen när jag hämtade Hamingja för att rida... och när Hamingja en dryg timme senare kom tillbaka till hagen stod Litlamin beredd: när jag tog av Hamingja grimman sträckte Litla sig fram och försökte stoppa sitt huvud i grimman istället! Litla är verkligen mamma Lára upp i dagen - och Litla och Hamingja ett riktigt "radarpar"!!!

När jag inledde dagens ridpass med vårt vanliga "flytta undan för skänkeln" tyckte jag Hamingja kändes ganska mjuk och smidig redan från start. Och så fortsatte hon ÄVEN när vi skulle passera över bäcken - så förhoppningsvis håller vårfloden/Mariebäcksodjuret på att vara avdramatiserat för denna säsong! 

Idag blev det stort fokus på töltträning. Använde vänsteröppna både för att förbereda och som lösgörande under uppvärmningstölten i en högre form. Satsade på snabba förhållningar med sätet följda av en (hyfsat) neutral sits och att "ta med mig" hästen till vänster med vikthjälperna för att få både högerbogen och vänster bak "på plats". Och på detta sätt kunde jag hålla aktiviteten i bakdelen och därmed blev takten riktigt OK! Försökte göra på samma sätt även under en sträcka i högre tempo - med hyfsat resultat.

Strax innan skoterklubben: satt av och sadlade om. När jag sedan vände hemåt var det STORT fokus på min sits. Gjorde därför halt först, så att jag "i lugn och ro" kunde hitta önskad sits genom att STRÄCKA på mig, dra bak axlarna och vinkla bäckenet. Med detta utgångsläge red jag sedan samlad skritt och övergång till tölt. För att underhålla tölten gjorde jag sedan massor av förhållningar med sätet samtidigt som jag försökte hålla ordning på sitsen. Jag har insett att jag brukar bli väldigt spänd i kroppen när jag rider tölt så jag får verkligen kämpa för att bara göra snabba förhållningar med sätet för att bibehålla samling och energi men där belöna genom att slappna av och "åka med".  

Även under hemvägen red jag en sträcka med högre tempo i tölten och kom faktiskt ihåg att göra nedtagning till arbetstempo en stund innan skrittpausen. Känner att jag slarvat med detta de senaste åren och då är det ju stor risk att hästen lär sig att "dyka ner" på bogarna istället för att bibehålla bärigheten i nedtagningen. Nu var jag i alla fall riktigt nöjd med oss båda så Hamingja fick sträcka ut i lång, låg form i nedvarvningstölt ovanligt tidigt och hon tackade genom att bibehålla en trevlig evlig aktivitet i överlinjen! Sedan skrittade vi med tygelkontakt tillbaka hem och hela tiden bjöd hon på en MKT trevlig känsla i skritten - energisk och lösgjord - t o m över bäcken!!! Och efter detta återstod bara stretching, Back on Track-preparering och lite gott i krubban innan hon fick gå ut i hagen igen.  

Med laddade batterier!!!

En rejäl dos lycka!!! 

Idag avrundade jag långhelgen på bästa sätt: med ännu ett riktigt trevligt ridpass tillsammans med lyckohästen! Och för att variera mig jämfört med de två senaste red jag mot Avan idag. Inledde uppvärmningen med tölt i ett lägre tempo men den lite högre formen som Atli "ordinerade" senast. Med fokus på takten för Hamingja (flyttade undan för skänkeln för lösgjordhet och takt) och fokus på sitsen för mig själv. Försökte sedan göra samma sak även i ett betydligt högre tempo i tölten.

Nästa steg blev att fatta höger galopp - vilket gick utmärkt - och genom att då och då titta över vänster axel och "tänka" ny galoppfattning samtidigt som jag lät fingrarna på högerhanden vibrera lite kunde jag hålla igång galoppen en riktigt lång sträcka utan att hon blev spänd! Efter en ny galoppfattning och en kortare galoppsträcka skrittade jag in på skogsmaskinsvägen uppför kalhygget där vi gjorde vår tredje klockrena högerfattning för dagen och kunde på samma sätt som tidigare hålla igång galoppen hela vägen upp till krönet! 

När vi skrittat tillbaka ner till vägen och fortsatt på denna nedför backen mot Avan var det dags för lika många vänstergalopper. Uppmuntrad av de trevliga högergalopperna valde jag att varje gång fatta galopp längre ifrån backen än jag brukar så att vi - efter tre lika klockrena vänsterfattningar - skulle få extra långa sekvenser även med denna galopp. Nu var det förstås att titta över höger axel som gällde varje gång jag "tänkte" ny galoppfattning, men samma vibrerande fingrar på högerhanden, och det var bara alldeles i slutet av den tredje galoppsekvensen som hon kändes lite spänd mot slutet. 

Så jag var förstås OERHÖRT nöjd när jag efter sedvanlig omsadling började rida hemåt! Under hemvägen blev det sekvenser i tölt där jag försökte balansera graden av samling för att jag skulle klara av att bibehålla sitsen och inte hamna så mycket i framvikt - och det fungerade ganska bra! Lyckades också behärska mig och inte öka graden av samling trots att det kändes ganska bra - det gäller att (försöka) se sina begränsningar...!

Efter stretching fick Hamingja sedan stå en extra lång stund i stallet med Back on Track medan jag rengjorde och putsade min lädersadelgjord riktigt noga. I o m att hon tyvärr inte verkar kunna ha en så pass bred gjord utan att riskera att få skav tänker jag att det är lika bra att lägga ut den på annons även om jag varit väldigt nöjd med den i övrigt. Jag har redan alldeles för mycket utrustning liggande som inte används så det är ju väldigt mycket bättre om någon annan får glädje av den istället! Och skulle jag ångra mig framöver går det ju faktiskt att köpa en ny! Nu har jag verkligen laddat batterierna inför jobbveckan - vilken för Hamingjas del kommer att inledas med i alla fall en vilodag i morgon. Hoppas ni andra också haft en bra helg!

"Riding is the best solution to any problem!"

Vaknade tidigt i morse av att jag hade så ont i kroppen... Kände direkt en besvikelse, jag som hade sett fram emot att rida idag också - skulle jag inte fixa det nu... Jag kan dessutom bli så deppig när det verkar som om ridningen dagen innan gjort mig sämre - ridning som är det roligaste jag vet...! Men som tur är har jag en VÄLDIGT klok make, som i dessa lägen brukar påpeka att min smärta ju alltid kommer och går i skov. Så jag kanske hade haft lika ont idag även om jag INTE ridit igår - men nu har jag ju ändå gårdagens ridpass att glädja mig åt! En VÄLDIGT klok make, som sagt!!! 

Dessutom försöker jag påminna mig själv om att jag inte ska vara så snabb att tänka att det inte kan bli någon ridning idag för att jag har väldigt ont på morgonen. För det kan ju faktiskt vara så att smärtan klingar av under dagen så att jag ändå orkar rida och då är det ju VÄLDIGT onödigt att ha vara besviken på sin kropp "i onödan"! Och idag blev det just en sådan dag, där smärtan klingade av redan under förmiddagen så att jag kunde åka till min lyckohäst i alla fall!

Jag tänkte att Hamingja kanske var lite stel efter gårdagen då hon verkligen fick jobba på i tölten bitvis. Men kände inget sådant när vi inledde med vår vanliga "korsa bakbenen-stretching" utanför stallet och på väg ut från gården. Och inte ens snygge hingsten Dáti:s showande när vi red förbi hans hage fick Hamingja att tappa fokus. Sedan tog hon sig dessutom an både det forsande vattnet i bäcken  OCH mördarsnöhögen från igår närmast med ett dödsförakt: BÄVA ALLA ODJUR FÖR HÄR KOMMER HAMINGJA!!! 

För att inte fresta på dagsformen för mycket fick det bli ett ganska kort ridpass, bort till "världens ände-korsningen" och tillbaka. Det kändes som att Hamingja hade kvar en hel del "tölt i kroppen" från igår så att hon aktiverade bakdelen riktigt bra. Under senaste Atlikursen fick jag ju instruktionen att ta paus med att rida lång och låg under töltuppvärmingen under en period. I helgen skulle han ha varit tillbaka för en ny helgkurs, om det inte hade varit för pandemin, och det hade ju onekligen varit intressant att höra hur han tyckte att jag skulle gå vidare nu...!

Efter alla år när Atli betonat hur viktigt det är att hästen inledningsvis får sträcka ut framåt-nedåt i tölt känns det ju konstigt att plötsligt gå ifrån detta... men när jag nu gjort så känner jag ju en väldig skillnad när hon får sträcka ut med längre tyglar för att varva ner i slutet av ridpasset. Hur hon gör detta med en aktivitet i överlinjen som vi aldrig kommit nära under uppvärmningen. Och ibland gör jag dessutom som idag: ger henne en extra lång nedvarvning för att förhoppningvis kompensera lite för det faktum att vi inte gör så under uppvärmningen. 

Tillbaka i stallet blev det sedvanlig stretching innan hon fick stå med Back on Track och äta luzern med vitaminer och mineraler samtidigt som jag borstade igenom manen med pälsglans. Både igår och idag trasslade tyglarna in sig i manen så det var uppenbarligen hög tid att ta fram den flaskan! På väg ut till hagen igen passade vi även på att trava lite som "tjuvträning" inför equiterapeutens nästa besök (eller annat tillfälle då jag behöver visa upp henne i trav). Och till mattes glädje travade hon inte bara utan DESSUTOM gjorde hon det lite lugnare, så jag hade chans att hinna med!