Note to self!

Hamingja är redo för ett träningspass!

Det har varit oerhört mycket på jobbet de senaste veckorna och bara accelererat för varje dag som vi kommit närmare halvårsskiftet (den mest intensiva perioden under året för oss som jobbar med företagskunder.) 

För Hamingjas del har detta inneburit väldigt många fler vilodagar än vanligt, när matte behövt vila. Inte helt optimalt när det sammanfaller med att hästarna fått gå ut på grönbetet... men tur att hon var i bra form innan i alla fall, för då finns det ju lite större "utrymme" för gräsmage innan det blir allt för illa.

Inför dagens ridpass hade insektsprognoserna varit entydiga: mycket höga halter av broms! Och att detta stämde blev uppenbart redan när jag hämtade Hamingja på betet. Jag fick först leta efter hästarna en stund - ingen stans syntes de till och hur jag än ropade och visslade fick jag ingen respons... Jag antog att de stod gömda någonstans i buskarna, knäpp tysta för att inte avslöja sig.

Men de skulle snart avslöjas, av en av sina egna...! Carola hade ridit Dotla och när hon nu ÄNTLIGEN fick komma ut på betet igen kom hon farande som en oljad blixt, hela tiden högt gnäggande efter sina kompisar. Och då kunde ju inte de hålla tyst längre utan svarade henne och jag behövde ju bara följa Dotla för att hitta dem! 

Och jag hittade inte bara hästarna utan också den STORA svärm broms som höll dem sällskap... Delar av svärmen följde sedan mig och Hamingja upp till stallet, så gång på gång ville hon stanna för att vifta bort bromsar som bet henne. 

Mitt upplägg av ridpasset blev därför ungefär som när det är "styltsnö": kort och intensivt med så lite skritt som möjligt. 

Vi red bilvägen bort mot "världens ände" och tränade tölt. Eftersom jag ville minimera skritten krävde jag inte heller jättemycket samling i tölten, utan fokuserade på bra bärighet samt på min sits. Längden på de skrittpauser vi ändå tog fick avgöras av insektstrycket - när Hamingja blivit allt för irriterad på dem för att vilja skritta fick det bli en ny töltsekvens. Och som avslutning blev det en lååååång sträcka långsam tölt på långa tyglar innan vi skrittade den sista biten hem. 

Tillbaka i stallet hittade jag en flaska bromsblocker bland mina prylar. Note to  self: spraya Hamingja med bromsblocker även INNAN nästa ridtur!!!

Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!

Jag har idag fått avnjuta ÄNNU ett riktigt trevligt träningspass med Hamingja!!!

Jag hade planerat att rida längs bilvägen eftersom jag hoppades att de senaste dagarnas regnande skulle ha mjukat upp det tidigare lite ganska hårda och stumma underlaget. Det visade sig att man dessutom hade lagt ut nytt grus på vägen- vilket INTE brukar vara något positivt... 

De som sköter vägen har av någon anledning i alla år använt ett väldigt grovt och vasst "grus" (snarare "stenar" än "grus" om ni frågar mig) vilka orsakat oräkneliga punkteringar på bilar och hästtransporter samt för hästarna en och annan hovböld... MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Nu hade man istället lagt ut ett fint grus som varken borde skada bildäck eller hästhovar! "Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!" jublade jag. 

Och Hamingja fortsatte att vara min absoluta drömridhäst även idag! (Vi kan väl bortse ifrån att hon såg spöken när vi skulle passera förbi ängen där vallackflocken brukade gå på sommarbete förr. För att ge henne annat att tänka på började jag flytta undan för högerskänkeln och lät även pisken nudda hennes högra bakben lite lätt. Det blev en riktig katapultreaktion... men sedan riktigt, riktigt trevlig tölt med "massor av bakben"!)

Vi red bort till "världens ände" och tog vänster i korsningen för att fortsätta en bit längs vägen längs med sjön. Här sattes Hamingjas nerver än en gång på prov eftersom de satt upp skyltar om vägarbete - en på var sida om vägen så vi var tvungna att passera mellan dem... Hamingja gjorde sitt bästa för att förvandla sig själv till ett tunnt streck, samtidigt som hon försökte fokusera på båda skyltarna samtidigt... Men sedan var vi förbi och kunde njuta av att vara supermodiga - ända till dess det var dags att passera dem på hemvägen igen...! 

Innan dess hade jag dock hunnit sitta av för att flytta bak sadeln lite. Den trevliga tölten med "mycket bakben" - och även "mycket framben" - hade skickat fram sadeln precis som när hon tar i ordentligt i galoppen. Detta var inte någon långvarig manöver - men vi hann ändå sprida glädje till den svärm med knott som uppenbarligen bara väntat på att vi skulle dyka upp... Och kombinationen svettig häst/svettig ryttare var förstås oemotståndlig!

Under hemvägen red vi intervaller med halt, rygga, samlad skritt, rygga igen, samlad skritt och sedan övergång till samlad tölt. Hade hela tiden extra fokus på höger bak och att hon skulle vara högerställd och helt lätt i handen när vi gjorde övergången till tölt. Då bjöd hon på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Och att hon verkligen tog i var det ingen tvekan om - hon flåsade nämligen från första steget vilket hon verkligen inte gör vid tölt i fri form!

Varvade skrittpauser med sådana töltintervaller större delen av hemvägen. Det var verkligen en WOW-känsla varje gång vi gjorde en ny övergång till samlad tölt! Och även om jag inte lyckades bibehålla hela den graden av samling någon längre stund så kan jag i alla fall med min nyvunna insikt om hur man underhåller samling i tölt i alla fall undvika att "tappa bort" all samling. Och det är så ROLIGT att få uppleva detta tillsammans med min FINA häst!!!

Mellan dessa töltintervaller kunde hon också slappna av riktigt fint i skritten - och jag är ju fortsatt tacksam över att hon inte behöver uppleva smärta eller obehag i töltträningen längre! Efter att ha låtit henne sträcka ut överlinjen ordentligt i tölt tänkte jag avsluta dagens träningspass med att göra detsamma i trav. Hamingja verkade dock inte riktigt vara inne på att det handlade om att varva ner, utan tryckte ifrån med bakbenen som om hon nyss fått travträna med Sylvia på ryggen! 

Det är ju inte helt lätt att hålla balansen i den traven ska jag säga... och inte blev det lättare av att hon sedan kom ihåg att vi (med hög fart) närmade oss stället där det funnits så farliga monster när vi red iväg och övergick från mjuk "jättetrav" till spänd dito... När det sedan plötsligt dök upp en mötande bil bakom en vägkrök blev det i princip tvärstopp... och det var nog mer tur än skicklighet att jag inte flög över huvudet på henne och landade i det där fina gruset som jag blivit så glad över...! 

För att avsluta träningspasset på ett bättre sätt lät jag henne skritta upp förbi vägbommen där vi sedan travade lite till innan vi vände hemåt. Jag brukar använda den avslutande skritten på hemvägen till att träna "tävlingsskritt" och nu var hon åter avslappnad och skrittade så trevligt "genom kroppen". Medan matte än en gång konstaterade att hon ALDRIG skulle sälja den här hästen - inte ens om jag fick en miljon!

Nyper mig i armen...!!!

Idag kom inte Hamingja när jag ropade... men jag kan inte säga att jag klandrar henne!

De har bara hunnit gå på heldygnsbete några dagar ännu - och vem hade inte velat fortsätta mumsa på allt det härligt gröna?!!? Fast när jag var framme hos henne följde hon glatt med upp till stallet. Och sedan bjöd hon på en SÅ härlig ridtur - jag får bara nypa mig i armen för att inse att hon verkligen är MIN häst!!!

Vi red upp bakom vägbommen, till höger och sedan genom skogen bort till Torrbergsvägen. Första delen av ridturen var den "rehabrunda" som vi red större delen av förra våren och sommaren. Men ni hade jag inte ridit där sedan snön blev för djup i vintras så den kändes verkligen "ny och fräsch" igen! Jag kunde dessutom konstatera att även de blötaste partierna torkat upp riktigt fint!

Under inledningen, medan vi var kvar på skogsvägen, mjukade vi upp med sidförande i skritt. Jag började som vanligt med att flytta undan för vänster skänkel eftersom hon har lättare för det. När jag sedan bytte sida lät jag också pisken nudda hennes bakdel för att förstärka skänkelhjälpen och till min glädje blev det ingen "panikreaktion" alls från fröken idag utan bara extra "samarbetsvilja" från höger bak!

Övergick till samma övning i tölt och här blev det en liten reaktion när pisken fick nudda höger bak - men inte värre än att den gick bra att parera och sedan jobbade hon riktigt, riktigt fint! Vi travade större delen av stigen genom skogen - mycket bra balansträning för lilla fröken! Framme vid Torrbergsvägen red vi åt vänster, fortsatte töltträningen lite för att sedan ta en skrittpaus fram till galoppbacken. 

Det är en riktigt lång uppförsbacke så jag brukar sakta av och byta galopp ungefär halvvägs och ändå blir det en lång sträcka med respektive galopp. Hamingja tyckte det var ROLIGT att få springa på och "bränna ur systemet" lite - men väg uppe på vändplanen hade hon inget emot att sakta ner till skritt igen. Det är väldigt länge sedan vi galopperade så här långa sträckor, men det kändes som en bra dag att göra det eftersom det var så svalt, bara 13 grader. Hon flåsade ändå ordentligt efteråt och jag passade på att sitta av och flytta bak sadeln medan hon fick "blåsa ur" en stund. 

När man rider galoppintervaller för att träna konditionen har jag lärt mig att man ska hålla koll på hästens andning - först när den åter andas helt normalt är den redo för en ny galoppintervall. Men sedan gäller det ju också att musklerna ska hinna återhämta sig där emellan - så att man inte får för höga halter mjölksyra. Därför ville jag inte låta henne galoppera uppför backen mer än en gång idag, men om jag kommer mig iväg dit någon gång/vecka så borde vi kunna utöka antalet intervaller senare i sommar. 

Nu hade jag istället "sparat" lite muskelkraft till att jobba med samlingen i tölt, så när vi var nere på Torrbergsvägen igen och enats om att även höger bak också ska ta i ordentligt fick jag njuta av härlig tölt!!! Avslutade med att låta henne sträcka ut och slappna av i tölt innan vi skrittade genom skogen tillbaka till stallet. Det blev en hel del "tävlingsskritt" med tygelkontakt - vilket ju är riktigt, riktigt bra muskelträning!

Pokerface

Det är ROLIGT att rida!!! Men Hamingja jobbar - ganska framgångsrikt - på sitt "pokerface"...!

Dagens träningspass på ridbanan var svettigt men nyttigt!!! Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, trav resp tölt på volt fortsatte jag med en av mina favoritövningar från Láratiden: att vända m h a ytterhjälperna i "kringelikrokar" över ridbanan (i tölt). 

Övergick till att arbeta med samling och redan under första sekvensen samlad skritt blev matte så där OTÄCK och smackade på stackars lilla Hamingja...men när min tack och lov väldigt modiga häst lyckats överleva detta trauma kom hon verkligen upp med bogarna och bibehöll också detta över i tölten! 

Efter några trevliga töltsekvenser i vänster varv var det dags för det svårare högervarvet. Hon blir ju betydligt mer spänd där och jag har i stor utsträckning också behövt jobba med mig själv för att inte "fastna" i handen och därmed ge henne något att hänga i... 

Därför har jag också oftast nöjt mig med en lite lägre grad av samling i höger varv så länge hon varit avslappnad. Men idag ville jag höja ribban. Så när jag inte riktigt tyckte att hon svarade tillräckligt på min högerskänkel gick jag tillbaka ner i skritt och in på en volt där jag bad henne gå undan för innerskänkeln. Eftersom jag dessutom hade en "aggressiv" dag lät jag även pisken nudda vid höger bak och när hon väl överlevt även denna chock var det en helt annan aktivitet i höger bak!!!

Gjorde en övergång till tölt och när jag sedan red in på en volt i höger varv hände det verkligen grejer!!! OJ, OJ, OJ!!! Hon var verkligen uppe med bogarna och dansade fram med fin böjning i högersidan och fullständigt lösgjord så jag hade ingenting i handen! Absolut en av de häftigaste töltupplevelser jag någonsin haft i höger varv!!! Sorry Hamingja, risken att matte kommer att peta till höger bak med pisken fler gånger är överhängande...!!!

För att inte riskera att rida på till dess tölten hunnit bli sämre igen stannade jag kvar på volten för att efter bara en kort stunds njutning låta henne sträcka ut och slappna av i tölt på lån tygel. Jag ville ju verkligen få belöna henne medan tölten fortfarande kändes helt fantastisk! Och tölt med nosen i backen är ju det bästa fröken vet!!!

Yoga girl!!!

Hamingja varvar ner med lite yoga efter vårt träningspass!

"Gummibandet" Lára var ju bl a känd för sin "morgongymnastik/morgonyoga" när hon sträckte på sig likt en katt. Hamingja har ju däremot varit stel (i varierande grad) uppe i korset, men nu börjar vi ju äntligen komma till rätta med det problemet! Efter dagens träningspass är jag också så HÄRLIGT Hamingja-hög! Sorry alla spekulanter, men Hamingja är definitivt INTE är till salu - inte ens om någon skulle bjuda en miljon! 

För det är verkligen en obetalbar känsla att få uppleva henne så avslappnad och harmonisk i ridningen - och det ÄVEN som jag faktiskt lärt mig rida tölt med (viss) samling!!! Trots att hon får anstränga sig betydligt mer än tidigare med matte på ryggen så bildar detta inga spänningar av obehag hos henne - utan hon kan t o m börja frusta mitt under en sekvens (i närheten av) arbetstempo tölt!

Efter Fysiopet-Thomas behandling av Hamingja i måndags har hon haft fyra vilodagar. Han sa visserligen att jag kunde rida redan dagen därpå (eftersom hon inte hade några egentliga problem den här gången) men att jag skulle ta lugnare pass utan krav på samling under de första två dagarna. Men då jag inte varit riktigt i form passade jag på att låta min kropp vila genom att låta Hamingja göra detsamma. Man brukar ju visserligen ordinera lättare arbete efter en massage för att slaggprodukter som frigjorts ska "arbetas ur" musklerna. Men tack vare att våra hästar går på lösdrift litar jag helt och fullt på att Hamingja kunde fixa den delen även utan min hjälp!

Dessutom var vi ju i Uppsala på bröllop förra helgen - så jag hade fått längta ovanligt länge efter att åter sitta i sadeln på min FINA häst! Och FIN kändes hon verkligen idag!!! Jag red längs bilvägen mot Avan och som uppvärmning varvade jag sidförande i skritt med tölt med lååååång överlinje. Vi mötte Carola och Dotla som var på hemväg och Dotla (som påminner om Lára på SÅ många sätt!!!) fick verkligen kämpa med att försöka stå stilla medan Carola och jag pratade en stund. "SLÖSERI med springmöjlighet!!!" skulle Lára ha tyck om saken - och Dotla verkade helt enig med henne på den punkten! 

Men Carola och jag hann med lite "taktiksnack" och hon var fortfarande "hög" efter lektionen hon red för Sylvia nyligen då det var många pusselbitar som "föll på plats". Hästen hon ridit tidigare är nämligen en helt annan typ än Dotla - så då får man ju jobba lite extra för att hitta "knapparna"! Vi konstaterade att denna typ av "aha-upplevelser" som man kan få när man rider för en duktig instruktör väldigt ofta går ut på att man ska göra MINDRE - men med större precision. 

Just detta är också något jag jobbar med när jag sidför i skritt för att Hamingja ska korsa bakbenen. Genom att då och då titta över axeln för att se hennes inre bakben så att jag kan ge min skänkelhjälp PRECIS innan hoven ska lämna marken så ska jag bara behöva "skaka till" lite lätt med min innerskänkel för att hon ska trampa djupare in under sig med det bakbenet. Att flytta undan för vänster skänkel går förstås lättare så där får vi ett riktigt fint flyt i rörelsen när jag får precisionen rätt! För höger skänkel blir det fortfarande mer "hackigt" och därmed måste jag också hålla koll mer koll på hennes höger bak för att kunna ge signalen i rätt ögonblick.

Med 25 grader i skuggan måste det vara den varmaste dagen hittills i sommar - efter en vår som varit den kallaste på 52 år...! Hamingja har i alla fall varit klok nog att släppa det sista av vinterpälsen, men hon blev ändå lite flåsig när vi fortsatte uppvärmningen med några sekvenser galopp. Först galopperade vi i backen upp till jägarnas fikaplats och sedan fortsatte vi i galopp längs skogsbilvägen upp över kalhygget. Nyttigt för Hamingja att få träna sin balans genom att galoppera i ojämn terräng!

Ännu mer balansträning - för både matte och häst - blev det när vi sedan travade stigen tillbaka ut mot bilvägen igen. Jag får ju alltid jobba för att hänga med i hennes STOOORA travkliv och när de nu dessutom hela tiden varierade i storlek när hon anpassade sig efter terrängen så blev det en extra utmaning även för mig!

När vi kom ut på bilvägen igen inledde vi hemvägen med att galoppera uppför backen till jägarnas fikaplats (nu från andra hållet). Jag valde vänster galopp, eftersom hon har lite svårare för den och kunde till min glädje konstatera att jag under större delen av galoppsträckan kunde rida henne i en riktigt trevlig form! Hittills har jag annars undvikit att galoppera på hemvägen eftersom det varit tillräckligt utmanande att behålla kontrollen i galopp när vi ridit i riktning bort från stallet...

Men nu har hon blivit så kontrollerbar att den "extra växel" hon lägger i på hemvägen bara var en fördel! Formen/eftergiften kommer ju från bakbenen och med extra mycket bakben uppför backen på hemvägen så kunde vi bibehålla längden på halsen uppför nästan hela backen! Jag ska nog börja använda denna backe till att rida mina galoppintervaller framöver!

Ytterligare positivt besked fick jag när jag sedan erbjöd hellånga tyglar i skritt och det innebar avslappnad fröken med mulen "i backen" TROTS att vi nu också var på hemväg! HÄRLIGT!!! Som om inte detta var nog fick jag sedan njuta av flera sekvenser tölt med lite mer samling - där jag använde övningen "öppna" för att "hämta upp inner bakben" när det behövdes. Helt underbar känsla när hon kan arbeta i samling men ändå kännas så härligt lösgjord i hela kroppen!!! Som sagt - jag skulle inte byta bort min "Yoga girl" ens för en miljon!!! 

"Bröllopsfoto"

Det är inte så ofta vi får vara på bild tillsammans - Johan brukar ju oftast befinna sig bakom kameran...! Men på bröllopet i lördags fanns det ju ytterligare en fotograf, nämligen brudens syster som f ö också heter Anna. Den här bilden fast i svart-vitt använde hon sedan som en del i ett jättefint collage till brudparet!

Massör-Thomas - när hästen själv får välja!

Sköööööööönt!!! Tycker Hamingja om behandlingen! 

Idag var vår suveräne Fysiopet-Thomas tillbaka i Mariebäck för uppföljande behandling av ett antal hästar inkl Hamingja. När det var hennes tur fick jag som vanligt först berätta hur hon fungerat sedan senast han var här. 

Jag kunde då berätta att jag på hans ordination red en period med ett lätt skyddsboots på höger bak för att förmå henne att ta i lite jämnare bak. Innan dess hade ju Sylvia upplevt att hon kändes "sned" när hon arbetade och Thomas hade kunnat konstatera att hon inte hade samma muskelvolym på höger bakben som på vänster. Och även jag kunde känna skillnad - att hon blev jämnare - när jag började rida med ett sådant boots. 

När jag sedan tyckte mig känna att hon blivit mer liksidig - men inte fullt ut vågade lita på att jag kände rätt - testade jag att rida helt utan boots i ökad tölt. Ju högre hastigheten är desto tydligare blir ju alla taktproblem, så när det visade sig att Hamingja kunde tölta längre sträckor i ett högt tempo utan att få taktproblem hade jag fått precis det svar jag hoppades på!

Jag kunde också berätta för Thomas att jag den senaste tiden upplevt henne mycket mjukare och smidigare i muskulaturen uppe i korset än hon gjort någon gång tidigare sedan jag köpte henne.  Och att jag dessutom efter senaste Atlikursen kunnat rida i en högre grad av samling än jag klarat någon gång tidigare och det UTAN att Hamingja behövt vara arg. Hon har ju t o m frustat då och då medan vi tränat arbetstempo tölt!

Men nu var det alltså snart dags för sanningens minut - när jag skulle få veta om allt verkligen var så bra i Hamingjas kropp som jag hoppades! Thomas började undersöka bogpartiet, där spänningar kan uppstå om hästen inte arbetar rätt i samlingen. Men till min lättnad konstaterade han ganska snabbt att hon inte hade några spänningar där.

När han arbetade sig vidare bakåt fick jag även där positiva besked! Redan förra gången konstaterade han att hon då var mindre spänd i muskulaturen i korset än vad hon varit någon gång som han behandlat henne (alltså även på den tiden Sylvia fortfarande ägde henne.) Och nu var det - precis som jag upplevt det - ÄNNU bättre!

Hon konstaterade att hon visserligen fortfarande har mindre muskelvolym på höger bak, men skillnaden är betydligt mindre markant än senast. En viss stumhet och ömhet upplevde han fortfarande i musklerna på korsets högra sida, men det bedömde han bara som ett tecken på att hon börjat arbeta mer med dessa muskler än tidigare. 

Musklerna på bakbenens insidor, som varit spända tidigare, var också mjuka ock avslappnade nu. Idel positiva besked alltså! Och uppenbarligen hade jag läst henne rätt - annars hade det ju kunnat vara önsketänkande från min sida...!

Hamingja fick en väldigt grundlig massage av hela kroppen, inkl djupvågsbehandling. Och tack vare att hon i princip inte hade några "problemområden" blev massagen också en allt igenom njutbar upplevelse. Under en stor del av tiden stod hon antingen med mulen i mina kupade händer eller på min axel, medan hon plockade med läpparna som hästarna gör på varandra när de vill bli kliade. På varandra använder de ju gärna tänderna, så jag var lite på min vakt och vid ett tillfälle var det nära att Hamingja glömde av sig och bet mig. För det var ju så skööönt när Thomas "knådade"!!!

När han var klar konstaterade han att han i princip inte behövde ge mig några nya instruktioner. "Det du gjort hittills har ju funkat så bra så fortsätt bara på samma sätt framöver!" Med ett litet tillägg att jag gärna kunde massera muskeln över högra virveln samt musklerna i sadelläget och fram mot manken efter träningspass med mycket samling.

Efter detta fick Hamingja gå ut med de andra och äta gräs (vi har börjat invändningen till betet) så hon hade verkligen en toppendag!!! Och även matte gick på moln efter bekräftelsen på att Hamingja mådde så bra i kroppen. Ja, hon var t o m den allra fräschaste av de hästar han behandlat idag! Så härligt att få höra efter ett lååååångt år av rehab...!!!

Hemlängtan

Home is where I have my Horse!!!

Vi har haft fantastiska dagar i Uppsala när vi firat att Johans äldsta bror Lars har gift sig med sin Marie! Förutom att få ta del av all den värme och kärlek som verkligen strålat kring dem samt att få lära känna Maries familj och många av deras vänner har vi även fått tillfälle att umgås med många av Johans kusiner och andra släktingar. Mycket trevligt! 

Men nu längtar jag verkligen hem - och f f a till min Hamingja som jag av olika anledningar bara hann rida en enda dag förra veckan. Det får verkligen INTE bli en vana! 

I morgon kommer massör-Tomas för att kolla henne. Det blir mycket spännande att höra hur han upplever hennes status nu när jag själv tycker att hennes muskler uppe i korset känns mjuka och smidiga på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt under den tid jag ägt henne. Hoppas verkligen att Tomas håller med så att det inte bara är önsketänkande från min sida!

När jag inte varit hos henne på några dagar brukar Hamingja alltid visa tydligt att hon är glad att se mig. Ibland gnäggar hon t O M och då är det ju nästan så att matte svimmar av lycka!!!

Och jag har ju dessutom mina Chicks - som i det fallet närmast är som hundar - de hoppar jämfota av glädje VARJE gång de får syn på mig! Allra gladast blir de ju om jag släpper ut dem på gården. Men när vi kommer hem i kväll är det nog redan "sitta på pinnen och förbereda sig för natten-tid" för dem. Så precis som jag får vänta till i morgon med att träffa Hamingja så får Chicksen vänta till i morgon med att få gå ut och "jobba i trädgården".

In på volten och hämta höger bakben!

Nationaldagens förmiddag firades tillsammans med Hamingja, andra generationens invandrare.

Blev det verkligen bara två riddagar för mig förra veckan...?! Det låter så extremt lite för att vara jag - men så var jag också så OERHÖRT trött efter senaste smärtbehandlingen så det var tillräckligt tufft bara att orka med jobbet... men i helgen sov jag rejält både på nätterna samt en stund under dagarna så i morse vaknade jag av mig själv redan kl 7 - och då inte av några svårare smärtor utan helt enkelt för att jag började piggna till! Plötsligt händer det!!!

Den här veckan kommer jag av olika anledningar inte att hinna rida så mycket som jag brukar, så därför kändes det självklart att satsa på kvalitet när jag bestämde upplägget för dagens träningspass. Ett ridpass på ridbanan för att verkligen fokusera på min töltsits samt samlingen i tölt. 

Vi började med "Atliuppvärmning" - skritt på volt och flytta ut bakdelen så hon korsar bakbenen och därmed länger överlinjen. Hon känns verkligen smidigare i musklerna uppe i korset numera - så det blir VÄLDIGT spännande att höra vad massör-Thomas säger nästa gång, om han också märker skillnad?! 

Fortsatte med trav på volt och trots att vi började i vänster varv höll hon volten riktigt fint - annars brukar hennes högerbog gärna "glida iväg" utåt... För att bibehålla henne mellan hand och skänkel såg jag till att lägga volten en bra bit innanför spåret. Det är ju i regel så att hästarna vill dra ut mot spåret - som om det var en magnet som suger dem till sig. Men precis som med riktiga magneter är denna kraft starkast när avståndet är litet. Så ju närmare spåret du rider desto mer riskerar du att hästen drar utåt - och tvärt om! 

Även under uppvärmningen i tölt höll sig högerbogen på plats ovanligt bra i vänstervarvet - Hamingja verkade ha vilat sig i form! Efter uppvärmningen med låååång hals fick Hamingja även "jogga på" i en lite högre töltform en stund innan jag tycker vi var redo att träna samling. 

Började - som vanligt - med samlingen i vänster varv och Hamingja var genast med på noterna! Ryggade med eftergift och lösa tyglar,t rampade riktigt bra i den samlade skritten och bjöd sedan på ganska mycket samling redan i den första töltsekvensen. Efter vår första micropaus i skritt förstärkte jag mina hjälper genom att smacka ett par gånger i den samlade skritten och då blev hon ju förståss ARG! 

Första smackningen fick henne att kasta sig iväg lite framåt, men ändå inte värre än att jag kunde sitta kvar i sadeln och bromsa upp henne med sitsen. Efterföljande smackningar gav sedan successivt allt mer önskvärda reaktioner från lilla fröken och när jag kunde låta henne smyga iväg i tölt utan tygelkontakt var resultatet en tölt där hon kom upp med bogarna på ett helt annat sätt än tidigare! Varvade mikropaus i skritt med samlad tölt ett par gånger till innan det var dags att byta varv.

Men innan vi tog oss an samlad tölt i höger varv ville jag mildra den ilska jag triggat igång genom att smacka. För i höger varv är vi ännu inte på en nivå där lite "rök ur öronen" hjälper utan snarare tvärt om... Därför satt jag av och sadlade om. Och idag blev det EXTRA tydligt hur oerhört effektfull "off-knapp" detta är för Hamingja! För hon lät direkt mulen sjunka nästan ända ner till marken och kopplade verkligen av totalt!

I höger varv har vi alltså inte kommit lika långt när det gäller samlingen i tölt... För Hamingja tycker det är jobbigare att trampa under sig med höger bak och vill ogärna ta stöd på vänstertygeln. Därför gör hon sitt bästa för att få mig att "fastna" i högertygeln - och det är bara att konstatera att hon fortfarande lyckas alldeles för bra med det... I vänster varv kan jag bibehålla och öka samlingen m h a några steg öppna. 

Men i höger varv behövs fortfarande lite mer rejäla åtgärder... det var först när jag istället tog till Atlis andra "verktyg" för denna situation: att rida in på en volt och "hämta höger bak" genom att flytta undan för innerskänkeln som vi kom ifrån situationen med både Hamingja och mig hängande i den där högertygeln...! Och när vi tillslut hittade känslan med (ganska) samlad tölt med helt lös nacke och inget i handen var jag nöjd och lät henne sträcka ut och varva ner på volt i både tölt och trav. 

Riktigt hönsliv!

En lycklig höna sandbadar!!!

Älskar verkligen denna bild - som Johan fotat förståss - på en i det första gänget hönor som vi hyrde. Det är 6 eller 7 år sedan och det var hönor som suttit i numera förbjudna burar där de inte kunnat utveckla några av hönsens naturliga beteenden. Hur grym den "hanteringen" var blev VÄLDIGT tydligt när dessa hönor (som knappt hade en fjäder på kroppen när de kom) trots att de inte hade några "riktiga" hönor att lära av ändå upptäckte sina naturliga instinkter en efter en...! 

Som att "sandbada" t ex - hönsens naturliga sätt att hålla fjäderdräkten ren. När första hönan en dag plötsligt kom på vad det var meningen att de skulle ha sandbadet i hönsgården till höll hon aldrig på att kliva upp därifrån... Nästa dag var hon tillbaka igen och snart kom först en och sedan två andra och försökte klämma sig ner tillsammans med henne...!

På samma sätt var det med att äta gräs t ex. Det tog ett par veckor men sedan var det en av dem som smakade snabbt tog de andra efter! Eller att gräva i jorden för att sedan backa undan och spana efter mask och andra smaskiga småkryp... o s v, o s v. Inte har hönsen det särskilt kul i äggfabrikerna nu för tiden heller... men det är i alla fall BETYDLIGT mer hönsvänligt än vad det var så länge burarna var tillåtna!

Om jag någon gång behöver köpa ägg (och inte får tag i gårdsägg) väljer jag alltid ekologiska - för de hönsen har den minst onaturliga miljön. Och numera behöver man som norrbottning inte längre välja mellan ekologiska och närproducerade eftersom Klöverbergsgården även börjat med eko-ägg. Men det är verkligen STOR skillnad på hur gårdsägg från lyckliga hönor smakar jämfört med alla industriägg (eko eller ej). Så har du möjlighet att köpa gårdsägg ska du ta chansen - oavsett priset - eftersom smaken helt enkelt är outstanding!!!

Bästa lördagskvällsnöjet!!!

Töltträning under senaste Atlikursen

Hamingja har haft fyra vilodagar i rad nu - så när hon fick syn på mig utanför hagen idag var hon VÄLDIGT ivrig att komma och möta mig vid grinden! Finhästen!!! 

Jag var på nytt besök till Smärtkliniken i tisdags och när jag fått ett 15-tal injektioner med lokalbedövning och läkaren frågade hur det kändes chockade jag både mig själv och Johan med att be  om fler. Först tre till i ena axeln och sedan lika många till i den andra... Och sedan dess har jag varit så trött, trött, TRÖTT... så efter en dag på jobbet har jag inte orkat rida utan åkt direkt hem för att vila. Igår sov jag t o m två timmar på eftermiddagen. Sedan tio timmar i natt - och en dryg timme i eftermiddags... 

Normalt har jag en väldigt ineffektiv sömn med för lite djupsömn, så jag behöver sova 11-14 timmar för att ha "skapat ihop" tillräckligt för att känna mig utsövd. I veckan upplever jag att jag kunnat sova mer sammanhängande än normalt, tack vare smärtlindringen från sprutorna. Men ändå har jag varit så trött och behövt sova massor. Fast under de perioder jag gått på akupunktur har jag också sovit enormt mycket och min sjukgymnast förklarade det med att när mina muskler äntligen fått hjälp att slappna av så blir man helt enkelt jättetrött - som om det "släpps fram" en massa uppdämd trötthet. Och det blir väl samma effekt nu med bedövningssprutorna tänker jag mig.

Men i kväll orkade jag i alla fall rida - till både mig egen och Hamingjas stora glädje! Fast vi hade lite svårt att ta oss från gården... Först för att lilla fölet Hulda sprang runt och skuttade i hagen där hon går med mamma Hremsa - och Hamingja hade VÄLDIGT svårt att släppa henne med blicken. (Alla hästar verkar bli helt till sig när de ser ett föl!) Och som om inte detta var nog så hördes sedan Sylvia ropa på hundarna och Hamingja blev tvungen att lyssna JÄTTENOGA för att säkerställa att det där ropet inte avsåg henne också...

Tillslut var vi i alla fall nere på bilvägen och kunde ägna oss åt vår töltträning. (Efter en rejäl omgång "korsa bakbenen" åt båda hållen.) Jag hade väldiga problem att få ordning på töltsitsen i kväll och tänkte att de fyra vilodagarna uppenbarligen gjort mig riktigt ringrostig... men lite senare kom jag på att det delvis berodde på att jag lät Hamingja hålla ett för högt tempo. När jag tog ner tempot var det som om jag "hade tid" att sitta mer ordentligt! I början kändes hon lite spänd men när jag ställt om höger-vänster ett par gånger slappnade hon av i nacken och då kom längden på överlinjen samtidigt som hon började frusta så belåtet!

Jag red mot Alviksträsk och hade egentligen tänkt forsätta en bit förbi "världens ände" men framme i korsningen fick jag se några svanar simma i sjön bara en bit bort... Samtidigt hade Hamingja fått syn på några mycket hotfulla vägarbetsskyltar som stod uppställda på var sida om vägen lite längre fram och uppenbarligen fick alla hennes varningsklockor att ringa och plötligt kändes det som att jag satt på en bomb som när som helst skulle kunna detonera... 

Hade det bara varit vägskyltarna skulle jag ha fortsatt förbi dem för att visa henne att det inte var farligt. Men när hon var så här uppjagad redan innan hon upptäckt svanarna skulle jag garanterat få mig en REJÄL åktur (om jag lyckades hålla mig kvar på hästryggen) ifall mördarfåglarna plötsligt skulle få för sig att flyga upp. Därför vände jag hemåt igen och m h a långa sekvenser skänkelvikningar åt båda hållen fick jag Hamingja att slappna av igen och sträcka ut sin överlinje.

Sedan red vi intervaller i tölt med fokus på sitsen och på samling. Smärtläkaren jag går hos har ju ordinerat mig massor av mikropauser - 1 minut varje timme samtidigt som han förklarat att det är just den första minuten som har STOR betydelse för blodcirkulationen och därmed syresättningen av musklerna. Ytterligare en minut gör däremot ingen större skillnad utan det viktiga är att man får den där första minuten så många gånger som möjligt under en dag. Och jag antar att hästarnas muskler fungerar på samma sätt - så att många korta skrittpauser är ett effektivare sätt att motverka mjölksyra än färre men längre pauser.

Som avslutning på töltträningen gav jag henne lite längre tyglar samtidigt som jag åter ställde om lite höger-vänster och då kändes hon mjuk som smör i hela kroppen för att sedan, när jag gav henne hellånga tyglar, sträcka ut hela lååååånga överlinjen och frusta, frusta, frusta! Avslutningsvis spände jag bågen REJÄLT genom att be om trav trots att vi var på hemväg - och precis som senast var övergången hur klockren som helst! Hon är verkligen en stjärna!!! 

Fr o m idag har Carro flyttat hem sina hästar till gården de köpt. Kippy har också fått följa med som sällskap till Freyr. Så plötsligt kändes det lite tomt i hagarna... och i sadelkammaren var det nästan så att det ekade... så jag erbjöd mig genast att "offra mig" och köpa lite mer utrustning för att fylla ut lite av tomrummet...! ;-)