Skritt - VARFÖR då???

Här har Lára precis kommit tillbaka ut till sin flock igen, efter dagens ridtur. En ridtur som hade "fart och fläkt" som tema - vad annars med denna häst? Den stora frågan hon ställer sig hela tiden är "VARFÖR skritt???". Hon är verkligen HELT oförstående till bruket av denna så onödiga gångart! I det fallet tänker jag att hon är lite som barn i "varför-åldern".


När jag säger: "Vi ska skritta nu," kommer det direkt ett "Varför????"

"För att du behöver värma upp."
"Varför???"


eller "För att du ska få hämta andan lite."
"Varför???"

"För att du behöver sluta flåsa efter galoppen."
"Varför???"

"Vi ska skritta sista biten hem."
"Varför???"


Det är först när man passerat Josefshallen och alltså har ca 10 meter till stalldörren, som man kan sluta bromsa om man vill behålla henne i skritt. Men detta innebär inte alls att man har "en massa häst i handen" hela tiden - utan hon är lätt och fin i munnen. Men man får påminna om skritten genom att göra halvhalter i varje steg.


Jätteroligt att jag fick låna Lára idag igen! Jag märker hur betydelsefullt det är att få något roligt att förknippa stallet med också, mitt i all oro för Feykir - och är så tacksam för att jag först kunde låna Snarfari så länge och nu Lára. Fast det var ju lite spännande att se hur det skulle gå att ta sig upp i sadeln... Hade förberett mig på att jag direkt skulle ryta till ORDENTLIGT ifall hon började krångla, för det verkar ju som att hon lyssnar mycket på rösten. Och man får definitivt INTE ge henne minsta lillfinger för då tar hon hela handen... Så jag tog i med hela magstödet (är ju gammal körsångare) i ett "SKÄRP DIG!!!" så snart hon gjorde en ansats till att börja stöka. Varpå hon stod som ett ljus till dess jag landat i sadeln.


Och sedan hade vi jättekul! Red mot Avan och det blev mycket tölt, i olika tempi. Två galopper hann vi med också - och jag konstaterade nöjd att jag fick både en vänster- och en höger galopp precis som jag ville. Det kan ju annars vara lite svårt med sådana här katapult-hästar, att de förstår vad som är på gång och hinner fatta galopp själva innan man gjort sin galoppfattning. Och då blir det ju den galopp det blir... Efter lite inledande racer-galopp (hade inte hjärta att börja bromsa direkt) kunde jag även samla henne lite i galoppen och få rundare språng.


En ordentlig sidförflyttning i galopp hann vi också med... Hon verkar väldigt orädd av sig, men när vi passerade ett ställe där någon uppenbarligen tippat ett lass grovsopor vid vägen (HUR tänkte man då???) gjorde hon ett rejält hopp ut mot andra dikeskanten. Hon blev faktiskt så ur balans att hon frivilligt övergick från galopp till tölt (annars bryter hon ALDRIG av från galoppen frivilligt) - och jag fick uppleva en riktigt snabb tölt!!!


Även på hemvägen provade vi ökat tempo tölt - häftigt! Måste bara lära mig bättre hur jag ska understödja så att hon inte går över i galopp efter en stund. Det är verkligen otroligt hur lätt hon verkar ha för allt i ridningen! Och, som Sylvia sa, att hon är lika bra nu - efter alla år i ridskolan. Annars brukar ju hästarna kräva ett visst (eller stort) mått av underhåll för att bibehålla sina gångarter - men hon är uppenbarligen en naturbegåvning av stora mått! Och dessutom så fantastiskt lätt i handen. Det skulle vara mycket intressant att se hur bra hon skulle bli med träning... och det får vi kanske se framöver, för hon är ju till salu...!!!

Myyyys!!!

Idag har blev det massor av myyyys med Feykir! Det är inte alltid han är upplagd för sådant - och får man varken mysa eller rida blir det så lite tid man får tillbringa med sin häst... Men idag var han på humör! Först drog jag bort kvarvarande vinterpäls mellan ganascherna - medan han blundande stod och njöt.

Efter en lååång stund på detta sätt hämtade jag en plastborste för att borsta hela honom. Höger öra var en riktig favorit idag - han tryckte sig så hårt mot mig att jag nästan ramlade in i staketet! Och sedan visade det sig att det uppenbarligen kliade lite på hela kroppen - för det var lång mule hela tiden jag borstade honom. Och när jag borstade över ryggen var det så skönt att han nästan inte kunde låta bli att "klia tillbaka"!

I vanliga fall har han ju alltid kunnat bestämma när han velat att någon av de andra hästarna ska klia honom - i o m att han är högst i rang. Men nu, med flocken på andra sidan eltråden, går ju inte det... Så "kli-behovet" var uppenbarligen stort! Tur att matte kunde rycka in!

Min dag började dock inte det minsta mysigt... har haft sådan värk i natt att jag knappt sovit alls... När jag vid halv fem i morse fortfarande bara lyckats sova korta stunder mejlade jag jobbet att jag behövde vara hemma och "sova ikapp". Under morgonen och förmiddagen lyckades jag också få ett antal timmars sömn. Nu gäller det att ställa tillbaka" dygnet så att jag kan sova i natt... Att vara ute i dagsljus är då viktigt, har jag fått lära mig, så att ta en "klia Feykir-dag" var ju perfekt!

113 mm - and still counting...

OJ, vad det regnar!!! Från i går natt till i morse hade vi fått 68 mm. När jag kom hem efter jobbet hade det kommit 35 m m till och nu - efter en timme - ytterligare 10 mm. Och det bara fortsätter! Det ständiga regnandet "avbryts" möjligen av ett riktigt ösregn då och då...

Såg ett intressant citat ang de ekonomiska problemen i södra Europa: "Är det inte dags att börja betrakta euron som kommunismen? En idé som tilltalar endel men med förödande konsekvenser för de befolkningar som handlar under dess styre..."

TACK för hjälpen!!!

Idag kan man behöva drömma sig bort med en sådan här bild - från vår resa till Maldiverna 2008. Det har nämligen regnat konstant HELA dagen. När jag kom hem i em kunde jag konstatera att vi fått 30 mm i regnmätaren - and still counting...

Åkte till jobbet efter stallet, inställd på att bygga ny - större - hage till Feykir. Insåg att jag glömt Woodfieldrocken hemma, men trodde att jag i alla fall hade en regnjacka i stallet. Väl där visade det sig att även den måste ha följt med hem vid något tillfälle... Det fick bli softshelljacka utan huva - den skulle väl ge ett litet skydd mot vätan i alla fall. Hade jag bara haft lite schampo hade jag kunnat få en automatisk hårtvätt! Sedan upptäckte jag till min glädje att Sylvia och KG redan byggt hagen till Feykir - i regnet! TACK!!! Alltså blev det bara en stunds pyssel med ögonstenen - men jag hann ändå bli ganska blöt. Han verkade dock tillfreds med livet, i sin utökade hage!

When I´m feeling blue...

Har känt mig så väldigt "nere" idag p g a det här med Feykir... Och helt tömd på energi... Tillslut tog jag mig i alla fall iväg till stallet för att pyssla med min ögonsten. Har lagt in de (nästan) torkade brännässlorna i hans hage. Någon omedelbart intresse visades inte för dem - men vi får väl se i morgon om de är uppätna. Väntar med att slå några nya t v.

Puls och brännässlor

Feykir njuter när matte kliar öronen.

Ja, det här att ha fånghäst är verligen INTE kul... Fick ju nytt hopp i torsdags när hovslagaren påpekade att Feykir inte fått några fångränder. Men idag blev jag påmind om att en kompis häst, som numera töltar i hästhimlen p g a fång, inte hade några fångränder heller...

Både igår och idag har Feyir haft lite puls igen - men det kan ju bero på att han är "nyverkad". Bara att fortsätta hålla tummarna m a o.

Har fått tips om att det är bra att ge fånghästar brännässlor. (Det är väl egentligen nyttigt för alla hästar.) Om man slår dem och låter dem torka ett dygn så bränns de inte längre och enligt uppgift ska hästarna äta dem med god aptit då. Och brännässlor finns det gott om i Mariebäck -inte minst i stohagen! Idag slog jag en första "rugge" som nu ligger på tork för att ges till Feykir i morgon. Om han verkar äta det ska jag slå mer. (Använde vår grästrimmer och den är väl egentligen lite väl klen för detta, så jag ville inte slå så mycket förrän jag vet säkert att han äter det.)

Hoppfullt!!!

Idag var hovslagaren här och verkade Feykirs hovar. Och hans prognos för Feykir var MKT hoppfull!!! Vid större sänkning/rotation bildas en tydlig fångrand - men några sådana kunde han inte se på Feykirs framhovar. Och nu har det ju gått så lång tid att hoven växt ner tillräckligt för att sådana ränder borde synas väl. Det enda man kan se är några svaga "foderränder".

Han tyckte att vi ska vänta 5-6 veckor till och sedan prova att sko honom - med korta tår och bakvända skor på framhovarna. Allt för att ge så snabb överrullning som möjligt - och därmed minimera påfrestningen mot hovbenet. Verkar han inte sämre igen sedan så tyckte han att jag kunde våga börja skritta honom. I o m att han ser så många fånghästar i sitt jobb kändes detta MKT uppmuntrande! Först blev jag alldeles gråtfärdig av lättnad. Finaste, finaste Feykir...!!!

"All vår början bliver svår..."

Fin-Feykir trivs i sin nya hage! Ibland undrar jag om den här långa vistelsen i egen hage har fått honom att tro att han är hingst, för han har börjat "huckra" eller t o m gnägga när ett sto kommer i närheten!

"All vår början bliver svår" heter det ju... och precis så var det för mig med Lára idag... Hon är en häst som verkligen testar gränserna - någon hake måste det väl vara med en häst som har så lätt för det mesta i ridningen?! Och ett mycket bra test av dessa gränser är enligt henne att försöka hindra ryttaren från att sitta upp. (Liiite kontraproduktivt kan tyckas, i o m att hon verkar uppskatta ridturerna så mycket...!!!) Redan i måndags tjorvade hon ju en hel del när jag skulle sitta upp - men idag visade det sig att detta bara var början... Vi for runt där utanför stallet en bra stund, under vilken hon t o m lyckades backa rakt in i elstängslet. INGEN bra idé! När hon sedan snabbt skulle försöka avlägsna sig lyckades hon trampa mig ganska ordentligt på baksidan av smalbenen. Dragkedjan i min ridstövel gick sönder - men mycket hellre den än hälsenan. Var MKT glad att jag hade stövlarna på!!!

Tillslut gav jag upp och bad Sylvia komma ut och hjälpa mig. Hon låtsades att hon skulle sitta upp, Lára började konstra varpå Sylvia röt till RIKTIGT ordentligt åt henne. Sedan stod hon som ett ljus när jag satt upp. Nu vet jag hur jag ska göra i fortsättningen!

Väl uppe blev ridturen däremot MKT trevlig! En häst som BÅDE har gas och broms är verkligen en höjdare! Svängde in vid gamla soptippen - där har jag inte ridit sedan början på vintern - så det var ju trevlig omväxling. Varvade först tölt och skritt. När vi sedan red hemåt igen vände jag tillbaka två gånger och galopperade en sträcka där jag "rekat" att underlaget var bra. Visste ju inte riktigt hur lång stoppsträcka man har med den här hästen. Hon laddar verkligen som en galning när hon får galoppera - men jag märkte snart att jag ändå utan problem kunde rida tempoväxlingar i galopp. Får hon springer hon hur fort som helst, men bromsar jag så lyssnar hon. Me like!!!

När vi sedan vände hemåt "på riktigt" blev hon först tvungen att skritta en låååååång sträcka för att hämta sig efter galopperna. Trååååååkiiiiiigt!!!! tycker Lára. Men sedan fick hon som tur var först tölta lite mer och sedan trava också. De gångarterna är i alla fall godkända, även om hon garanterat skulle föredra galopp. Men så säker känner jag mig inte på hennes broms ännu att jag vågar galoppera på hemvägen.

25 år sedan sist!

... som jag hade ny cykel! Min gamla Crescent som jag fick i 18 års present har verkligen gjort rätt för sig!!! Och för några veckor sedan var det dags för en ny. "Racercykel" med bockstyre ersattes av en modell som är betydligt snällare mot min rygg, nacke och mina händer.

Har pratat med hovslagarn idag och vi kom överens om att han ska korta av Feykirs tår fram ordentligt igen, samt dessutom sko av honom bak. Att jag skulle kunna börja skritta honom känns så avlägset att det är lika bra att han får gå oskodd runt om. Hovslagarn var faktiskt på väg till Mariebäck när han ringde, men då hade han redan tre hästar att sko. Dock återkommer han på torsdag och då ska det finnas tid även för Feykir.

Plattan i mattan-Lára

Idag har Feykir uppdaterat sig på bostadsmarknaden. Från "charmigt renoveringsobjekt" till "modernt boende med potential" - d v s från liten sjukhage med "manuell vattenbalja" till en lite större hage med automatisk vattenkopp. Det där sistnämnda uppskattar förståss matte!!! Precis när han släpptes in i hagen hade han sprungit en liten runda - men sedan har han varit lugn (Sylvia har hållit koll på honom.) Blir det mer spring så ska jag dela av så att även denna hage blir mindre, men så länge han fortsätter att vara lugn låter jag honom behålla hela. Det är ju ändå ingen stor hage vi talar om.

Har ridit "plattan i mattan-Lára" idag igen! KUL! Tror att hon hade stått ganska många dagar för hon var rätt stökig när jag skulle sitta upp. Tillslut satt jag i alla fall i sadeln - och kunde konstatera att stiglädren var alldeles för korta... Kände mig inte upplagt för att hoppa av igen - nu när jag lyckats ta mig upp... Försökte istället ändra längden från hästryggen, men avbröt de försöken när hon hela tiden studsade jämfota i ivern att komma iväg. När jag sedan red längs bilvägen ägnade jag all min tankekraft för att försöka förmå Fia, Madde eller Sussie att komma körande mot stallet - då hade de ju kunnat hjälpa mig att fixa stiglädren. Men tyvärr lyckades inte denna tankeöverföring, så jag fick stå ut med korta läder hela ridturen.

Lára är en häst med precis hur mycket vilja som helst. För närvarande överstiger den med råge hennes kondition. Hon gick nämligen med föl förra året - och blev då också för första gången i sitt liv tjock - så nu är hon under igångsättning igen inför försäljning. När vi töltat på en bra stund hade hon börjat flåsa ordentligt så jag saktade ner till skritt. "Du ska få pusta en stund." sa jag. "För att...???" undrade Lára och studsade på stället i sin iver att få springa mer.

Hon blev inte nöjd förrän jag erbjöd mer tölt. Och jag konstaterade att jag faktiskt kunde åka tölt om jag ville - det har jag inte upplevt sedan jag sålde Reykur! Trevligt nog verkar all den där viljan dessutom vara kombinerad med broms - även om hon studsar på stället ifall man "förstör" genom att hålla ner tempot så drar hon inte iväg. Me like!!!

Nu ser jag fram emot att få rida henne igen - och då med lagom långa stigläder! Provade ut längden när vi kommit tillbaka till stallet - då hade hon ro att stå stilla. Så nu behöver jag bara komma ihåg att jag ska ha dem på 6:e hålet. Nya chanser att rida henne kommer jag också att få! Anki, som jag delar henne med f n, ska visst bara rida en dag denna vecka - så resten av dagarna är mina om jag vill! I morgon blir det nog vilodag ändå, men på onsdag...!!! Om det - mot förmodan - är någon läsare vars isländska är lite ringrostig så kan jag föresten berätta att á uttalas "ao" - så Lára uttalas alltså "Laora".

Blommande Luleå

Innan vi åkte ner till Skåne nyligen hade Johan pratat läääänge om att få fota blommande rapsfält. Resultatet av resan blev också ett antal riktigt fina bilder med detta motiv. Men varför gå över ån efter vatten? undrar jag, som fotat ovanstående i Luleå! Det är visserligen inte raps, om man ska vara petig, utan åkersenap. Men när det bara är den gula färgen man är ute efter så går ju detta lika bra! "Rostbollen" är ganska omdiskuterad... men jag hör till dem som gillar den!

Dessa vackra häggar växter utanför Domkyrkan i Luleå. Kolla in hur stammarna har växt... inte ens på plats är det alldeles enkelt att reda ut hur det där hänger ihop!

Har fått en ny handläggare på Försäkringskassan och så här långt verkar hon bra. Vi hade ett långt samtal per telefon för en dryg vecka sedan och i fredags fick jag ett utkast till den rehabplan som hon skrivit för mig. Där hade hon tagit mer ridningen som en rehabåtgärd! Uppenbarligen förstod hon när jag försökte beskriva hur viktig den är för mig! Dels mentalt (att även om sjukdomen begränsar mig på många sätt så kan jag fortfarande göra det roligaste jag vet). Men kanske ff a fysiskt, i o m att den erbjuder lågintensiv träning som är snäll mot min kropp och kan utföras när jag orkar, utan att begränsa mig till öppettider etc. I morgon hoppas jag att jag får tillfälle till sådan rehabträning - om jag får låna Lára igen.

Hästtjejer - ett segt släkte!!!

Idag var det "bara" 30 grader i skuggan (32 grader igår!) Dessutom i princip vindstilla. En dag som gjord att tillbringas på en sandstrand eller i en vilstol i skuggan kan tyckas.








Eller också kan man se till att man får svettas ÄNNU mer genom att ägna dagen till att fälla träd och rensa hagarna på nerfallna grenar. I tillräcklig mängd för att bygga en sådan här! (Fast det här är faktiskt inte hela sanningen - det ligger kvar en STOR hög inne i vallackhagen också.) Röjning i hagarna var nämligen inbokad till idag - och då kan man väl inte "vika ner sig" bara för att det råkar råda värmebölja?!! Men så är ju hästtjejer ett sällsamt segt släkte också! (Janne, KG och Nicke får ursäkta att jag skriver "hästtjejer" fastän även ni var med - tjejerna var ju ändå i majoritet!)

Tack!!!

...för alla uppmuntrande ord och "hållna tummar"!!! Det värmer verkligen! Och min "pendel" har (i alla fall just nu) svängt tillbaka från förtvivlan till hopp, när jag fått flera vittnesbörd om fånghästar som faktiskt blivit återställda igen.

Feykir har haft lite mer puls ett par dagar, antagligen för att han sprungit endel i sin sjukhage i samband med att hans flock fått börja sin tillvänjning på sommarbetet. Han vill ju så gärna följa med dem förståss! Men idag kändes han åter OK.

Kristallkula önskas!!!

26 grader i skuggan när jag åkte till stallet efter jobbet och pysslade med Feykir. Träffade Elisabeth idag och hon (som driver Djursjukhuset i Gammelstad) berättade att hon "pratat fång" med många veterinärer för att skapa sig en bild över läget. Det verkar som att de yngre veterinärerna är lite mer optimistiska medan de äldre säger att det knappast finns något hopp... Den mer optimistiska tolkningen innebär dock i de flesta fall att han kan bli smärtfri, men att det då snarast handlar om ett liv som promenadhäst. Att han åter skulle hålla för träning och tävling anses inte särskilt sannolikt...





Ännu vill jag verkligen inte ge upp hoppet! Men den svåra frågan är ju hur länge man kan acceptera att han inte får leva "riktigt hästliv" i sin flock utan måste stå ensam i en liten ruta...? (Även om de andra nästan alltid håller sig i närheten av honom, dock på andra sidan staketet.) Hur länge kan man avvakta, när mer rörelse verkar medföra smärta (puls)? Hur länge kan man acceptera att han har ont - i väntan på att det kanske blir bättre? Måste ju försöka utgå från min älskade hästs perspektiv -försöka bortse ifrån att matte gråter floder av brustet hjärta... Kan ingen ge mig en kristallkula, som kan tala om hur man mår till hösten??!! Om han då fortfarande får ont igen av små promenader...?

Puls och racer-ridning

Hemma igen efter långhelg med besök hos svärföräldrarna nere på Österlen - och bikiniväder på en strand som Mälarhusen kan man ju stå ut med!!!

Feykir hade tyvärr puls i båda framhovarna när jag kollade honom idag... men Sylvia sa att han sprungit en hel del när de andra fått gå ut på grönbete en stund - så det var ju inte bara av att han stått stilla i alla fall. Det är bara att fortsätta hålla tummarna... Han fick en rejäl "omgång" med ryktsten - och öronen var som vanligt extra populära. Sedan råkade jag lägga ifrån mig ryktstenen inom räckhåll för honom när jag gick iväg en kort stund - och så mycket kan man säga att den ryktstenen blir sig aldrig mer lik... att ha Feykir är som att ha hundvalp!

Sylvia och Fia skulle rida ut och Sylvia föreslog att jag skulle låna hennes Lára och följa med. Det gjorde jag förståss MKT gärna!!! Kristin hakade på oss också. Det var spännande att testa Lára - jag har aldrig ridit henne förut - och jag blev snart varse att jag satt på ett riktigt krutpaket! När det var dags för en galopp blev det verkligen drag under galoscherna! Jag lät henne springa och tänkte att hon väl skulle börja sakta ner tillslut, men det gjorde hon aldrig utan det var jag som fick börja bromsa. När hon väl stannat flåsade hon som en blåsbälg - men så var det ju 25 grader i skuggan också! Och så snart de andra hunnit i kapp oss var hon villig att fortsätta.

Sylvia och Fia vände hemåt, men Kristin och jag tog en längre sväng. Det blev en racergalopp till, men främst töltade vi. Och oj, så Lára töltar!!! Testade även lite högre tempo i tölten - och det var ju inget problem för henne. Det tar ju förståss ett tag att "hitta knapparna" på en ny häst - men jag hoppas verkligen att jag får fler tillfällen att rida henne. Inte minst ökade tölten vill jag gärna uppleva mer av!!!

Puls...

Promenerade en sväng med Feykir. Han hade inte puls varken före eller direkt efter. Hade sedan fått möjlighet att "bonusrida" på Snarfari så det blev ett pass med honom på ridbanan. När jag sedan kollade Feykir igen visade det sig att han hade puls igen... Inte bra om en sådan liten promenad på mjukt underlag gör att han åter får ont!!! Sylvia tror att prognosen är dålig... Min fina Feykir-häst...