Hemväg flera gånger

Idag har jag ääääntligen ridit - för första gången sedan i måndags! Nu hoppas jag verkligen att vädret kan vara med mig lite bättre framöver. Det räcker helt klart med kyla för den här vintern! Men idag var det riktigt skönt ute, bara -9 och ett lätt snöfall. När jag körde till stallet kunde jag konstatera att vägen inte var plogad ännu - alltså kunde det vara risk för möte med plogbil under ridturen... Det vore INTE kul! När det är så här höga plogkanter känns vägen så smal och man har inte heller någonstans att ta vägen... Tyvärr har vi inget alternativ till att rida på bilvägen heller om man inte vill ägna sig åt skritt med snö upp till magen på hästen förståss...




Alltså blev det ändå ridning längs bilvägen - men plogbilen lyste med sin frånvaro som tur var! Som ni kan se på den (tyvärr dåliga... hade fått in någon konstig inställning på kameran...) bilden ovan så fick Feykir i alla fall jobba så ordentlig att han var vitskummig på halsen. Bilden är tagen när vi nästan är hemma igen. Jag hade suttit av för att gå sista biten och det dök upp ett gäng skotrar - så det är dem han spanar efter här.

Jag har ju kunna konstatera att det alltid går bäst att töltträna på hemvägen, när Feykir självmant tar i mycket mer med bakbenen. Idag testade jag därför att rida så att det blev hemväg flera gånger. När vi kommit ner på bilvägen tog jag höger och värmde upp med tölt, trav och lite galopp under ca 10 minuter. Efter en skrittpaus vände vi så hemåt igen och red tölt i lågt tempo med fokus på samling och form (och att matte skulle sitta ordentligt på rumpan) hemåt. Feykir blev ju väldigt upplivad av att REDAN få vända hemåt - så han jobbade på riktigt bra trots att det förståss var jobbigt att tölta så på den oplogade vägen!

När vi nästan var tillbaka vid uppfarten till Mariebäck vände jag bortåt igen. Det blev förståss ett jättetrauma för Feykir - fast bara i någon minut - sedan var han med på noterna igen. Nu jobbade vi med traven istället och jag kunde konstatera att jag faktiskt hade en fördel av att han "lurats" på hemvägen. Tack vare att framåtbjudningen minskat något blev det inte "Solvallatrav" utan ett betydligt lugnare tempo där jag verkligen kunde jobba honom fram mot bettet! Red lite vänstergalopp också, då jag "provocerade" genom att göra små ledande tygeltag med vänstertygeln ibland. Bara jag drev ordentligt samtidigt, så att han fortsatte ta i med vänster bak, höll han galoppen utan att bli spänd. Det är ju bra att det kan funka ute i alla fall. Någon gång nästa årtusende kanske det dessutom kan funka att röra innertygeln när vi rider vänster galopp på banan...!

När vi sedan vände hemåt för andra gången red jag massor av övergångar mellan samlad skritt och lååångsam, samlad tölt. Under ridskolans "juluppehåll" har jag mest fokuserat på att han ska gå fram ordentligt i tölten, så det känns som hög tid att börja ställa lite krav på samling igen. Feykir pustade och stånkade - men var riktigt duktig! Matte var också ganska duktig på att sitta på rumpan - i alla fall då och då. Dessutom var hon aktiv med högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats.

Tillbaka vid uppfarten till Mariebäck blev det åter ett litet trauma för Feykir. Matte ville fortsätta förbi! Men han accepterade snart även detta och sträckte ut i trav i lång, låg form när jag bad om det. Det märktes att jag lyckats samla honom i tölten - för bakbenen var verkligen med även nu när vi travade bort från stallet och han hade riktigt trevlig bärighet!

Slutligen fick duktiga hästen faktiskt vända hemåt på riktigt. En bil kom ikapp oss - men all snö dämpar ljuden så oerhört väl så ingen av oss hörde den förrän vi i princip hade den "bak i haserna". Men plogbilen skulle vi nog ha hört lite tidigare i alla fall - om den hade kommit. När vi passerat farliga bäcken satt jag av och gick sista biten. Då kunde jag konstatera att det inte var inbillning att jag verkligen lyckats aktivera hans bakben, för han var t o m vitskummig på halsen!

När jag körde hemåt fortsatte min tur - jag behövde inte möta plogbilen då heller. På den smala vägen hade det känts minst lika spännande att möta den med bil som med häst! Nu ska jag försöka lista ut vad det är för inställning på mobilkameran som måste justeras...

Snälla, ge oss mildare väder!!!

Trodde det skulle vara mildare väder idag - är nästan säker på att jag sett en sådan prognos! Så besvikelsen var stor när jag såg termometern i morse: ännu en morgon med -28,8... Kan det verkligen finnas hur mycket kyla som helst??!!

MEN nu verkar det som att mildare luft är på väg söderifrån!!! I morgon lovar yr.no att det bara ska vara -13 och sedan något liknande under helgen! ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN ridväder igen!!! (Nu får vi bara hoppas att yr.no håller vad de lovar!)

Inställt p g a kyla

För andra gången på 7 år har Sylvia nu fått ställa in ridlektioner p g a vädret - det är helt enkelt för kallt! I går mitt på dagen, när solen ändå värmde, var det fortfarande -22 i Mariebäck och när solen sedan gick ner blev det snabbt kallare... Prognosen sa att det skulle vara lika kallt idag. Och i morse, när jag såg min termometer visa - 28,8 var jag glad över Sylvias beslut! Kylan är ju verkligen inte min bästa vän... Det får alltså bli ridskolestart för oss nästa vecka i stället. Och den som väntar på något gott...

Vilar oss i form!

Precis som Tre kronor och Kalla/Haag laddar Feykir och jag med en vilodag idag. Hade ju hoppats på en morgonridning så här sista gången jag börjar sent på tisdagarna. Men dels är det drygt -20 (vilket jag kanske kunnat ha överseende med då solen STRÅLAR) men f f a har jag riktigt ont i vaderna, nästan svårt att gå! Det är entesiopatier (om jag uppfattat Johan rätt) inflammationer där hälsenan fäster i vadmuskeln. Får detta titt som tätt och när det är illa, som på högerbenet idag, känns det nästan som att något ska kunna gå av ifall man inte är riktigt försiktig... Vi har vår första lektion på ridskolan för terminen i morgon och den vill jag ju verkligen INTE missa!

Så det blir en lugn förmiddag hemma idag och sedan, efter jobbet, försiktig träning och streeeetching i varmvattenbassängen på Sunderby Sjukhus. 34 grader varmt: det är en bassäng i min smak! Jag tränade där det första året sedan jag blivit sjuk. Men då var jag hänvisad till träning på morgonen, vilket innebar att jag måste åka direkt därifrån till jobbet. De som tränat i 34 gradig bassäng kan intyga att det gör underverk för onda kroppar - MEN man får "bomull i huvudet" i flera timmar efteråt. INTE en bra uppladdning inför en dag på jobbet alltså! Därför bytte jag till City Rehabs inte lika varma bassäng, där det istället finns massor av träningstider att välja på. Men fr o m förra veckan har jag fått plats i en träningsgrupp som Reumatikerföreningen har i sjukhusets bassäng på tisdagkvällar, medan jag fortsätter att träna på City Rehab efter jobbet på torsdagarna.

Muskelbyggarskritt

Jag har fått lära mig att skritt är den gångart då hästen använder flest muskler. Och idag måste därför Feykir fått ett riktigt muskelbyggarpass för vi skrittade nästan 30 minuter i DJUP snö! Red upp mot vändplanen "bakom bommen" - och nu hade det hunnit komma ÄNNU fler älgspår än sist! Kors och tvärs över vägen - det måste vara rena "tillhållet" för ett älg-gäng!

I början blev Feykir lite störd av att Sylvia höll på att ta in ridskolehästarna inför terminens första lektion. Han hörde ju hur hon ropade och visslade - och det brukar ju betyda att man ska komma. Men nu tyckte matte att vi skulle rida iväg... Lite förvirrande tyckte han uppenbarligen att det var - vem skulle han lyda? Matte drog tillslut det längsta strået. (Eller också var det så att alla ridskolehästarna gått in så att Sylvia slutade ropa och vissla...) När detta störningsmoment väl var över var Feykir verkligen härlig! Med spetsade öron "malde" han sig framåt genom den djupa, djupa snön som en bulldozer! 15 minuter fick han jobba på innan vi vände hemåt - men då blev det ju lika länge till.

Tillbaka på gården gick jag in på ridbanan och jobbade en stund på böjda spår, med att flytta ut bakdelen på volt m m. Vi har ju vår första lektion nu på onsdag och jag har inte ridit på ridbanan sedan vi kom hem från Aruba så det kändes bra att "böja och bända" lite. Samtidigt som Feykir fick jobba den (förmodade) mjölksyran ur musklerna. Testade också lite samlad skritt. Oj, vilket problem Feykir fick! Under hela ridskoleuppehållet har jag ridit mycket slutor i skritt, för att förhoppningsvis till viss del uppväga att jag rider en hel del på halvstången. Så nu är Feykir "programmerad" på att matte alltid vill rida sluta. Så när jag försökte börja samla skritten böjde han sig verkligen "åt alla håll" - som att rida ett mellanting mellan en banan och en ål! :-) Men förhoppningsvis var det ganska lösgörande i alla fall!

När jag var nöjd och satt av insåg jag att jag tappat känseln i tårna... inte SÅ smart med ett helt ridpass i skritt när det är -19 grader kanske?! Feykir var däremot svettig, han hade ju pulsat i DJUP snö. Kanske jag borde ha gått bredvid en stund jag också?! Förutom två äpplen fick han sedan liite betfor med ganska mycket vatten i krubban. För ridskolehästarna åt precis när vi kom tillbaka in och livet kan ju inte vara hur orättvist som helst! Medan han åt och torkade tinade jag mina tår på elementet i sadelkammaren.

Nu har de hotat med att det ska bli en KALL natt. Hoppas att det inte stämmer - för jag hade hoppats kunna rida i morgon bitti. Det är sista veckan jag kan rida på morgonen innan jobbet på tisdagarna. Fr o m nästa vecka måste jag försöka jobba heltid, då min sjukersättning dragits in. Inte för att min arbetsförmåga förbättrats, utan för att man inte med säkerhet kan säga att den kommer att vara fortsatt nedsatt resten av livet. Undrar just hur det ska gå? Men jag har ju i alla fall laddat i värmen på Aruba, sovit hela nätterna under två veckor i sträck, så jag har ju lite marginaler i alla fall! Ni får hålla tummarna för mig!

Rena vårvärmen - bara 20 minusgrader!!!

På eftermiddagen blev det som tur var lite mildare väder. Hemma hade vi -18 och när jag kom till stallet var det "bara" -20 grader! Min köldgräns går vid -20 och jag bestämde snabbt att det INTE ska tolkas som att -20 är för kallt för ridning, utan att KALLARE än -20 är för kallt. När Feykir och jag kom tillbaka efter ridturen var det -24... men det var ju då det!

Min mobil lyckades just så pass ta ovanstående bild innan batteriet tog slut i kylan... Ursäkta kvalitén, men förhoppningsvis kan ni i alla fall urskilja hur härligt rimfrostig Feykir var efter ridturen!

Feykir verkade glad över att det hände nå´t, efter flera vilodagar, för han kom till mig så snart jag gick in genom grinden! Och trots kylan håller hans vårkänslor i sig - han släpper fortfarande MASSOR av päls! Borstade dock inte så noga idag - det kändes som att han kunde ha nytta av varje hårstrå han fick ha kvar!





Precis när vi red ut från gården mötte vi Fia och Lukka - vackert dekorerade av rimfrost båda två! Feykir fick förståss ett anfall av separationsångest när jag ändå tyckte att vi skulle rida iväg... men när vi väl var nere på bilvägen var han positiv igen.





Det var ganska sent på eftermiddagen, men solen sken fortfarande och det kändes riktigt härligt att komma ut, trots kylan! Vi red bort till korsningen vid sjön, varvade skritt och tölt med fokus på att han skulle "tänka framåt". Jobbade även med sidförande, ställa höger-vänster samt korta intervaller tempoväxlingar för att lösgöra.





När vi vände hemåt började vi, som vanligt, med slutor i skritt. Feykir pustade och stånkade - så jag lyckades nog böja honom riktigt bra! På hemvägen försökte jag sedan rida ett lägre tempo, med bibehållen energi. Hade halvstången idag, så att han inte skulle dra mig ur sadeln så lätt och bitvis kändes det som att jag kunde rida ihop honom ganska hyfsat.





Avslutade med trav lång-låg då jag verkligen DREV fram mot bettet i varje steg - så om inte förr blev jag ordentligt varm då! När vi skrittade sista biten hem han vi med ytterligare slutor i skritt. Hoppas de är så effektiva som jag tror! På onsdag börjar ridskolan igen och då vill jag ju helst inte upptäcka att jag har en järnspetthäst efter juluppehållet...!!!

Gul och blå i OS-tider

"Ingen är så gul och blå som Anja Pärsson!"

Norrbottens Kurirens OS-blogg

Det är lite svalt...

När jag steg upp i morse blev jag så glad när jag såg ut genom fönstret: solen strålade på den gnistrande snön! Men så råkade jag titta på termometern: - 29 grader!!! Inte ridväder precis...

Fast solen värmer ju faktiskt redan så här års - en stund senare när jag plockade fram mobilen för att fota visade termometern redan lite "mildare" temperatur:

Och nu - tre timmar senare - har temperaturen kommit över -25 (alltså det är varmare än -25). Men fortfarande tveksam ridtemperatur för en köldkänslig person som jag... Men det känns ju faktiskt som ett "slöseri" att inte rida när man tittar ut genom fönstret och ser hur VACKERT det är ute!!! Jag får väl fortsätta att kämpa med mig själv så får vi se om jag ändå gör ett försök eller inte...

Istölt och SM i Yokigassen

I helgen smäller det i Luleå! Då avgörs nämligen SM i den japanska sporten Yokigassen - eller snöbollskrig som det heter på svenska. Det var 1988 som några invånare i det japanska samhället Sobetsu kom på att man kunde tävla i snöbollskrig - som ett sätt att locka turister. Sporten har blivit stor i Japan, med tusentals lag på de stora tävlingarna vilka t o m direktsänds i TV! Den utövas också i Norge, Finland, Ryssland, USA, Canada och t o m Australien!



I Sverige är det däremot en relativt ny sport, den introducerades först 2009 och de flesta utövare har ännu så länge koppling till Luleå tekniska universitet.



Frågan man ställer sig är förståss hur det ska gå att göra snöbollar vid det väntas bli 22-28 minusgrader i helgen... Svaret är att en speciell snöbollsmaskin, som står i ett tält med högre temperatur än utomhus, fixar snöbollarna. Så deltagarna behöver bara fokusera på taktiken och att kasta.



Vill du läsa mer om Yukigassen hittar du info här



"närmare 60 islandshästekipage visar upp sig och sina imponerande gångarter..." I flygande pass och ökad tölt kommer de broddförsedda hästarna att visa vilken kraftfullhet och snabbhet de besitter, trots sin ringa storlek."



Detta kan man läsa i ett pressmeddelande från Vallentuna kommun ang istölt 20:e februari. Jag tycker det var var en väldigt härlig beskrivning av våra fantastiska hästar!

"Främja hästens välbefinnande"

...har Svenska Ridsportförbundet som prioriterad målsättning 2010 och Jordbruksverket anslår pengar till aktörer som ser till att "god välfärd för hästar uppnås".

Hästar som trivs på lösdrift, i Mariebäck.

Enligt djurskyddslagens paragraf ska hästar och andra djur hållas och skötas så "att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt."

Sara Gabrielsson, är handläggare för hästärenden på Jordbruksverket, den myndighet som ansvarar för att främja djurskyddet i Sverige och ta fram föreskrifter för detta. "Jag har ridit sedan jag var barn, men efter att ha läst biologi och etologi har jag fått ompröva mycket av det jag lärde mig då."

Hon ser en trend, där en mer naturlig hästhållning, som bland annat är populär bland islandshästägare, fört med sig ett sätt att hålla häst som i flera fall passar djuren bättre. Exempelvis att hålla hästar i flock på lösdrift samt att ge fri tillgång på grovfoder.

"På travsidan är det vanligare med den typen av hästhållning. På ridsidan har man ett mer gammalmodigt tänkande" säger hon.

Källa: Svenska Dagbladet

"Köp inga semlor!!!"

...stod det i ett sms som min chef fick från sin man igår. När hon började undersöka bakgrunden till denna uppmaning visade det sig att deras son i övre tonåren kommit hem med hela 14 semlor! Till en familj på fyra... Inte hade han fått dem heller, som hon först trodde, utan faktiskt köpt dem - för egna pengar. På frågan om varför han köpt så många svarade han: "De kan vara bra att ha..."

Intressant... jag skulle aldrig ha tänkt på semlor som någon som är "bra att ha"... man kan ju inte gärna ha dem liggande på lager... Men han kanske hade räknat ut att om mamma, pappa och lillebror skulle äta en var så behövde han köpa 14 för att få tillräckligt många själv?!

Bodybuilding

...har Feykir ägnat sig åt idag på morgonen! Han har nämligen pulsat i djupsnö. Och då menar jag verkligen DJUPsnö: som minst gick den honom upp till knäna, men för det mesta nästan ända upp till magen! Dessutom är det ju inte längre den lätta, fluffiga snön utan nu är den mer packad och därmed MYCKET jobbigare att pulsa i. Därför höll vi oss enbart till skritt på lång tygel - han fick definitivt jobba ordentligt ändå!

Fast innan vi red iväg jobbade vi lite på volt på gårdsplanen: böja lite, flytta ut bakdelen resp in framdelen. Sedan var det dags för skogsvägen "bakom bommen" upp mot vändplanen. Feykir hade hela tiden en härlig framåtbjudning! Med spetsade öron "matade" han sig framåt i den djupa snön - trots att det måste ha varit jättejobbigt. Red inte ända bort till vändplanen, utan när vi kommit ungefär halvvägs vände vi hemåt igen.

Det var massor av spår efter älgar längs skogsvägen - det måste ha varit flera stycken - och spåren såg väldigt färska ut. Antagligen hade de varit där i natt eller nu på morgonen. På ett ställe såg man t o m en stor grop där en älg uppenbarligen legat. Men Feykir verkade inte få upp någon vittring alls av dem - han var hur lugn som helst. Vid ett tillfälle stannade han och nosade nyfiket på en hög älgspillning. Och plötsligt märker jag hur han knaprar på en! :-O INTE så mysigt...!!! Men det kanske är hans sätt att ta fasta på uttrycket "face your fears"?!

Tillbaka på gården igen avslutade vi med slutor i skritt. Feykir var svettig efter sin "styrketräning" medan matte hade fått en riktigt lugn tur i strålande vinterväder - en perfekt kombination m a o!

Feykir har vårkänslor!

Han släpper nämligen HUR mycket päls som helst! Igår kämpade jag i evigheter med en svettskrapa - men det lossnade hela tiden mer och mer... tillslut hade jag en jättehög som nog hade kunnat fylla en hel kudde! Och inte var det mindre idag... Feykir vill uppenbarligen bli av med "vinterkläderna" så snabbt som möjligt!

I går var Feykir så fantastiskt trevlig att rida, trots att han vilat så mycket sista veckorna. Men idag fick jag däremot stå ut med en riktigt ofokuserad häst till att börja med. Vi höll aldrig på att ta oss ner för backen till bäcken, för han tvärstannade hela tiden och spanade efter otäcka spöken både här och där... Precis när vi red över bäcken kom så en jättereaktion - ETT MONSTER VAR NÄMLIGEN PÅ VÄG MOT OSS I FULL KARRIÄR!!! Hm... jag såg bara Fia och Lukka som kom skrittande i sakta mak... Men, men vi har uppenbarligen helt olika sätt att se på omvärlden, Feykir och jag! Svår separationsångest drabbade honom också när han inte fick vända och följa med Lukka tillbaka till stallet...

Nåja, han skärpte till sig sedan och blev trevligare att rida. För att inte chocka min kropp allt för mycket satsade jag precis som igår på en kort (och för Feykir intensiv) ridtur. Fast eftersom det var mest tölt igår så red jag mer trav och galopp idag. Både Fia och jag har konstaterat att vi har den bästa hästen när vi rider hemåt. Och en fördel med en kort ridtur är att det finns ÄNNU mer kraft i hästen på hemvägen! Jag får alltid bättre takt i tölten så snart vi vänder hemåt, för att Feykir då automatiskt tar i mer bak. Och vänder man så tidigt som idag så finns det ännu mer kraft i de där bakbenen - så det blir lättare för mig att rida ihop honom i tölten. Så på hemvägen töltade vi en hel del även idag.

Satt av ganska tidigt och gick med Feykir tillbaka till stallet, för att mina ben skulle få lite stretching "på köpet".

Borta bra, men hemma bäst!

...när man har så jättefin häst!!!

Luleå har verkligen tagit emot oss från sin vackraste sida! Strålande sol, gnistrande vit snö och bara 1 minusgrad idag! När jag kom till stallet och gick ut i hagen stod alla hästarna fullt upptagna med att mumsa hö. När jag ropade lösgjorde sig den allra vackraste svarta hästen från flocken och kom direkt fram till mig! Åh, vad jag har saknat Feykir! Och det verkade ju faktiskt som att han saknat mig lite också! :-)

Det var underbart att rida ut i den vackra vädret! Solen och snön måste dessutom betyda "ljusterapi i kubik" vilket förståss är jättebra nu när jag ska ställa om till svensk tid igen! För att inte chocka min kropp allt för mycket satsade jag på en kort - och för Feykir intensiv - ridtur. Red bort till korsningen vid sjön - massor av tölt - och sedan på samma sätt hem igen. Feykir kändes pigg och glad - och trots att han vilat de flesta dagarna jag varit borta var det bara i början han var liiite ofokuserad. I övrigt skötte han sig exemplariskt! HELT UNDERBART!

När han fått sträcka ut en stund i trav satt jag av redan innan sista raksträckan och gick hela vägen tillbaka till stallet. Med tanke på mitt långa riduppehåll ville jag ta det lite försiktigt. Vill ju att Aruba-effekten ska hålla i sig så länge som möjligt! Det är verkligen som ett trolleri när jag kommer till värmen: redan från första natten somnade jag så snart jag lagt mig och kunde sedan sova precis hela natten. Inte en enda gång behövde jag vara uppe och vandra p g a värken. Det är verkligen lyx!!!

Hemma igen!

Karneval-Anna har återvänt till hemlandet!

Ridning på Aruba!

Tillslut blev det lite ridning för oss ändå - Johans svanskota fixade det!

Ni kan läsa mer och se bilder här:

Ingen ridning idag...

Hej igen! Här kommer en rapport från Aruba! Planen var att vi skulle rida i eftermiddag. Men i går kväll skadade Johan svanskotan så han har haft svårt att sitta idag... som tur var fick vi skjuta fram ridturen till onsdag eftermiddag istället. Håll tummarna att han kan sitta i en sadel då! Eller, han kanske fått "kalla fötter" och simulerar... vad tror ni?!

Ranchen vi ska rida på har hästar av lite olika slag: Paso Fino, Trocha och Trotton - vilka enligt uppgift är närbesläktade med varandra. Alla tre sägs vara "gångartshästar" så med lite tur kanske vi får testa någon form av tölt på onsdag! I alla fall har de utlovat välmående - "happy horses" och det är ju det viktigaste tycker jag!

Citat om lycka

"Lycka är inte en destination.

Det är ett sätt att leva."

Benton Hills

Förvuxen pudel med platåskor?!

Har fått mejlrapport från Eva! Feykir har vilat en vecka då vädret varierat mellan snöstorm och kallare än -20. Men här om dagen hade hon ändå åkt ut till Mariebäck.

"Sedan var det bara att försöka hitta Feykir. Var det den där förvuxna pudeln med platåskor? Tur för dig att jag inte har någon kamera att föreviga synen med.... Helt full med snöklumpar i päls och man (uppblandat med en hel del höstrån) och rejäla styltor stod han helt nöjt och mumsade hö!

Men han verkade trivas med att komma in och bli ompysslad också. Och sedan var han pigg och glad under ridturen. Vi var ute en timma ungefär, red in till byn, och det kändes riktigt skönt.
Termometern visade -20,1 när vi gav oss iväg, men det hann nog bli några grader varmare medan vi var ute. Och nu tycker man ju det är skönt bara den första siffran på termometern är en etta!"

Brrrr! Då har vi det ju VÄLDIGT mycket varmare här! Men det var, som alltid, jättekul att få en rapport från Feykir!!!

"Semesterstängt"

Här är vi nu: Eagle Beach, Aruba - Karibien! Vill ni se fler bilder och läsa om vad vi har för oss kan ni gå in på: www.resdagboken.se och ange "Johananna" som resenär! Vi ses där!

(På måndag nästa vecka ska vi rida! Fast vad jag har hört så töltar hästarna inte nå´t vidare...