I full galopp till matte!

När jag bloggade igår glömde jag ju skriva om den fantastiska upplevelsen jag hade i hagen när jag kom! När jag kom in genom grinden och ropade på Feykir kom han sättande i full galopp!!! Matte svimmade förståss nästan av lycka!!!


Det är ridläger igen i veckan på Mariebäck så flockarna var uppdrivna till sina resp vinterhagar över dagen. Sedan var alla utom två i vallackflocken installade som förberedelse för kvällens uteritt med lägerdeltagarna, så det var bara Feykir och en till kvar långt ner i vinterhagen. När jag ropade hoppades han antagligen att det var dags för hela flocken att springa ner till sommarbetet igen och ville inte komma sist... Men jag blev lycklig i alla fall!

ET-behanling nr 3: Feykir är sämre igen!!!

Nej, nu ska vi ta det lilla lugna: han är visserligen sämre än vid andra behandlingen, men fortfarande MYCKET bättre än vid den första. Sist behövde hon bara jobba muskulärt och han bara gäspade och njöt hela tiden. Nu hade han åter "fastnat" lite i SI-leden uppe i vänstra korset, så hon måste lossa där. När hon jobbade med honom märktes det tydligt att han inte var lika bra i kroppen som sist - han signalerade tydligt att han tyckte hon var jobbig! Det gjorde väl mer ont helt enkelt.

En bov i dramat är antagligen Feykirs sneda, reumatiska matte (som föresten också - bland annat - har problem med sina SI-leder!) Efter lektionen i centrerad ridning nere på Lillhästen har jag ägnat mer tid åt att analysera mig själv och min sits. Då har jag insett att jag sitter snett: jag hamnar snett till höger i sadeln och kompenserar genom att vika mig i vänstersidan. För min lilla "gummibandshäst" som har fullt sjå att hantera alla sina rörelser med ryttare på ryggen underlättar inte detta precis... Vi kom fram till att jag borde prata med min sjukgymnast för att se om det finns något man kan göra för att jag ska bli rakare. Skulle det visa sig att jag är ett hopplöst fall så får vi lägga upp en behandlingsplan för Feykir utifrån att han kommer att behöva justeras till med jämna mellanrum.

Förutom "upphakningen" i vänstra korset kunde hon även konstatera att han hade problem i det högra. Men detta bedömde hon var något alldeles färskt, antagligen att han halkat i hagen - kanske så sent som idag. Det var ju jättebra att hon kunde åtgärda det så här på en gång!

I övrigt var han däremot väldigt mycket bättre. Han hade musklat sig väldigt ojämt innan första besöket och detta har nu minskat väldigt mycket. Överhuvudtaget så var han väldigt bra i framdelen nu - han har inte behövt kompensera så mycket att den "tagit stryk" igen.

Vi bestämde att hon ska komma och ge ny behandling om en månad. Nu hade det gått två månader sedan sist och det var ju uppenbarligen för länge. Dessutom visade hon var jag skulle fokusera när det gäller massage, samt ytterligare en stretchövning - för vänster bakben.

Feykir och jag promenerade runt i skogen 20 minuter innan han fick gå till kompisarna i hagen igen. När jag släppte honom genom grinden travade han iväg till kompisarna - hur tjusig som helst! Synd att jag inte hade en kamera med zoom tillhands!

Luleå åter etta i solligan!!!

Efter att ha legat på andra plats har vi nu gått om Umeå. Det känns bra! Vi har varit bortskämda med tätplaceringar under de 7 år jag bott här - hoppas det håller i sig!


I morgon kväll kommer equiterapeuten för att kolla Feykir en tredje gång. Förhoppningsvis konstaterar hon att han är helt OK. Eller så finns det något som fortfarande bör justeras - i så fall är det ju jättebra att få det fixat!

Töltträning - och lite galopp!

Jag hade precis parkerat bilen utanför Josefshallen i Mariebäck när himlen öppnade sig och regnet började vräka ner. Som tur var hade jag min ridregnrock i Josefshallen så jag sprang dit och hämtade den innan jag gick ner till stallet. Fia hade just kommit tillbaka från en ridtur och när jag suttit och pratat med henne en stund hade regnet upphört igen lika hastigt som det kom. Jag tog ändå regnrocken för säkerhets skull när jag gick ner för att hämta Feykir i hagen - det tar ca 20 minuter att gå fram och tillbaka dit och skulle det komma en likadan regnskur igen skulle jag hinna bli genomblöt på betydligt kortare tid!

Feykir kom till mig i hagen idag! Men sedan slutade det roliga... när han fått grimman på sig ville han inte alls lämna kompisarna, eller vad det nu var... Gång på gång tvärstannade han, grävde ner hovarna i backen och jag fick säga till på skarpen för att han skulle följa med mig igen. En gång när han tvärstannade och slängde upp huvudet var det något som smällde till - det var spännet i hans fina grimma som gick sönder... Nåja, jag brukar klaga över att det är så tråkigt att jag aldrig behöver några nya hästprylar - när jag halverat mitt hästinnehav känns det som att alla prylar jag redan har kommer att räcka i evighet. Och det är ju så KUL att köpa hästgrejor!!! Har säkert någon fler grimma liggande, men ett nytt inköp närmar sig i alla fall i o m detta!

Red på ridbanan med boots och tränade tölt idag. Det duggregnade bara när jag började och p g a värmden tog jag inte ridregnrocken utan red i en långärmad skjorta - skulle det bli ett riktigt häftigt skyfall hade jag ju nära hem! Men jag hade hyfsad tur med vädret - det kom bara några småskurar medan vi red. Jobbade med tölten, som sagt. Bl a på volt. I vänster varv brukar han vilja ställa sig utåt och rusa iväg från volten när det blir för jobbigt. Nu kunde jag hålla honom på volten hela tiden genom en hela tiden mjukt fjädrande innerhand samt att jag så snart jag kände att han började spänna sig minsta lilla i innersidan såg till att flytta ut bakdelen något steg. Då mjuknade han direkt i innersidan igen och det hann aldrig bli någon dragkamp.

Red åttor över hela ridbanan med ökningar på diagonalerna. När vi "böjt igenom" vänstersidan och sedan ska öka måste jag vara väldigt stadig med skänklarna för att han inte ska börja vingla. Sedan måste jag rida ut på spåret igen ganska långt från hörnet så att jag har tid att både ta ner tempot och böja igenom i högersidan - han vill så väldigt gärna gena i kurvan just där! Red lite tempoväxlingar längs spåret också. Oj, vad vi behöver träna för att behålla takten när vi ökar!

Kunde inte låta bli att galoppera lite också! Högergaloppen kändes jättehärlig så vi red bara tre kortare sträckor med trav mellan innan han fick en skrittpaus som belöning. I vänster varv går första halvan av varvet bra, sedan blir han spänd i innersidan även om jag vid senaste galoppträningen lyckades hålla galoppen ren hela varvet runt. Nu red jag bara halva varvet vänster galopp med målsättningen att kunna rida trav med mjuk innersidan genom kurva nr 2. När vi gick över till trav i god tid innan kurvan så fungerade det! Efter två riktigt bra övergångar från vänster galopp till avslappnad trav var jag mycket nöjd med min häst när vi avslutade ridpasset!

Re-la-la-laxade killar

"Re-la-la-laxa, tryck på paus och softa..." Vallackflocken hade kanske lyssnat på Just-D idag, för när jag kom för att hämta Feykir i hagen var det ingen stressig stämning där direkt... De har ett litet område i sommarhagen där de skavt bort all växtlighet så att jorden är framme - där älskar de att rulla sig! Nu var hela flocken samlad där: fyra av dem låg ner varav tre helt utsträckta med munnarna halvöppna så att man såg tänderna... Det såg ganska groteskt ut! Feykir var "minst utslagen" - han hade fortfarande huvudet uppe - men andades jättetungt som om han sov mycket djupt. En av hästarna lyfte på huvudet när jag kom - men låg snart i utsträckt läge igen! Jag kände mig ganska grym när jag tillslut fick börja knuffa och dra i Feykir för att få upp honom på benen!

Eftersom vi jobbat hårt med galoppträning igår och det var ännu varmare idag ville jag ta en lite lugnare ridtur. Provade att rida en sväng genom skogen som jag bara ridit en enda gång förut, då jag hade sällskap av Sylvia och Anna M. Det ingår endel klättring, så det blev ganska ansträngade för Feykir ändå. Där emellan var det steniga stigar där han fick fokusera på att hålla koll på hovarna - mycket nyttigt för min snubbelpelle! När vi kommit en bit in i skogen blev jag osäker på hur vi skulle fortsätta - jag tyckte inte riktigt att jag kände igen mig... Feykir ville plötsligt absolut gå in på en liten stig som svängde iväg åt vänster. Han har verkligen inte gjort sig känd som en stigfinnare, men eftersom jag var så osäker bestämde jag mig för att ändå ge honom en chans att bevisa att han kan hitta i skogen. Men inte var det den stig jag sökt, inte... men kanske den han ville hitta för efter en stunds skrittande var vi tillbaka på ursprungsstigen men närmare hemåt! Då jag kunde konstatera att han var rejält svettig i värmen, trots att jag tänkt att det skulle vara en lugnare ridtur idag, gjorde jag honom till viljes och fortsatte hem till stallet.

På hemvägen körde jag förbi några sommarhagar med betande "stora bruna". Flera av dem gick i regntäcken i värmen... Stackars hästar!!!

Galoppträning

Började jobbet först efter lunch idag, så jag red på morgonen. Var riktigt ambitiös och red på ridbanan, med tunga boots och tränade galopp. Fast först värmde vi upp förståss! När jag skrittade igång honom gjorde vi lite halter. Han var duktig på att stanna för skänklar och säte, men sedan hade han väldigt bråttom iväg igen. För att inte behöva ta honom i munnen använde jag mitt spö och petade lite på bogen - för han har lärt sig att det betyder att han ska göra halt. Då blev det tvärstopp! Fick påminna honom på detta sätt två gånger. Sedan var han vaken! Minska lilla signal med skänklarna fick honom att reagera direkt - vi gjorde halter, flyttade bakdelen m m hur lätt som helst!

Töltade lite också - det ger verkligen effekt på hans tölt att använda boots! Nu var det länge sedan jag tölttränade med dem... Jag hade lite svårt att avbryta töltandet, för det kändes så bra, men han skulle ju orka galoppera också i värmen!

Höger galopp var riktigt häftig idag!!! Men man märker att de stora rörelserna är jättejobbiga för honom för på nolltid börjar han flåsa ordentligt. Varvade trav (där han också har stora, ansträngande rörelser) och galopp ett antal gånger innan han fick hämta andan en stund i skritt. Det behövde föresten jag också - kände hur svetten rann utmed tinningarna...

Vänster galopp är fortfarande svårare - det är nog både balansen och styrkan som inte riktigt finns ännu. Även jag får jobba med med balansen där - när han ökar tempot för att balansera sig har jag lätt att ramla utåt i kurvorna och då förstör jag ju alldeles för honom... Avslutade med några varv trav och sedan lite tölt igen - på en riktigt mjuk och smidig häst - innan vi skrittade av.

Det var en rejält trött häst som kom tillbaka till stallet. När jag tog av utrustningen och fixade med den stod han blick stilla där jag ställt honom, fastän han var lös. Han kanske kan bli som Reykur tillslut ändå?! Honom kunde jag "parkera" i stallgången eller utanför stallet och han stod kvar till dess jag hämtade honom. Eller för den delen i boxen med öppen dörr. Det sistnämnda har jag tränat mycket med Feykir och nu fungerar det faktiskt riktig bra med honom också! Har man en gång haft en häst som uppför sig som en riktig gammaldags engelsk gentleman (vissa kallade honom Sir Reykur) så får man höga krav!

Efter dusch, massage och stretching fick Feykir lite, lite kraftfoder. (Mängden kan snarare beskrivas som en gest än som en utfodring, men han har ju - hm - ganska stor gräsmage...) När han ätit klart var det tydligt att han gärna hade stått kvar i boxen och vilat en stund, där det både var svalare och mindre flugor än ute. Men jag skulle hinna till jobbet så jag var tvungen att gå iväg med honom till hagen direkt, trots att det gav mig lite dåligt samvete...

Plötsligt händer det...

Minns ni Triss-reklamen på TV för några år sedan, där en stökig tonårskille som knappt kommunicerar med sin mamma plötsligt vänder sig om och ger henne en kram? Sedan kom texten: "Plötsligt händer det! Triss. " I går var det ungefär så!

När Eva och jag gick in i vallackhagen fick hästarna syn på oss från långt håll och några av dem började genast gå i vår riktning. En av dem var Feykir! Vi stannade och väntade - förväntansfullt - och min "stökiga tonårskille" kom faktiskt ända fram till mig! Tidigare, innan vi gick från stallet, hade jag berättat för Eva om hur jag tränat "inkallning" sedan i vintras och att det fungerat hyfsat på max 10 meters håll. Men bara så länge han gick i vinterhagen - så snart han kom ut på sommarbetet blev gräset MYCKET intressantare än mitt godis i fickan. Ändå ser jag alltid till att ha en godisbit där när jag går ut i hagen "För tänk om han en dag plötsligt skulle få för sig att komma på inkallning och så har jag inget gott att ge honom!" Den här dagen var jag faktiskt på väg att gå från stallet utan godis, men vände i sista stund och stoppade två bitar i fickan. Vilken tur! Som ni säkert kan räkna ut blev hans matte så lycklig att han fick båda godisarna!

Turridningsträning

Reykur-Eva ska vara ledare för en turridning på torsdag och ville gärna träna lite i förväg så att hon säkert skulle hitta vägen som ska ridas. Alltså agerade Feykir och jag turridningsekipage åt henne idag! Jag åkte direkt från jobbet och hämtade upp henne för vidare färd till stallet. Följdaktligen hade jag fortfarande jobbkläder på mig, vilket idag innebar svart pennkjol och sidenblus. När Eva klev in i bilen, iförd ridkläder, tittade jag förfärat på henne och utbrast: "Tänker du verkligen se ut så där???" Det tänkte hon, så när vi kom till stallet var det jag som fick anpassa mig och byta till ridkläder.

Vi red nästan 1,5 timme - till galoppbacken där det blev två vändor uppför. Eva red hela tiden först på Gabriel för att se om hon hittade vägen. På hemvägen är det en lång sträcka med lätt utförslut där jag alltid brukar jag skritta, för alla försök att öka tempot med Feykir leder till hysterisk grisepass. Att trava kan gå bra en liten bit, men sedan blir det grisepass - antingen för att han rusar snabbare och snabbare för att balansera sig, eller för att jag försöker balansera honom genom halvhalter. Ett hopplöst fall skulle man kunna säga! Men när vi nu hade Eva och Gabriel som töltade lååångsamt framför oss, som en naturlig broms, kunde Feykir faktiskt trava!

Det här lilla "vandrarhemmet" rider vi förbi på väg till galoppbacken. För den som gillar ett avskilt läge mitt ute i skogen. Tycker ni att det verkar väl spartanskt? Skenet bedrar - det finns faktiskt ett utedass några hundra meter därifrån! ;- )

Det var en varm och jätteskön kväll, utan mygg och när vi kom tillbaka bjöd Gabriels matte på fika. Mysigt! Vid det laget hade jag i princip glömt att jag ö h t varit på jobbet idag! Det där med fikat efter ridturen var inte alls dumt - måste ta upp det som ett önskemål med Feykirs ägare framöver! ;- )

PS: Feykir får inget föl... han gjorde bort sig och var alldeles för "på" när Sylvia försökte släppa ihop dem (ja, det var väl inte bara han...) så Hamradis och fölet får även fortsättningsvis gå i egen hage.

Feykir ska få föl!

Äntligen verkar det som att Feykir ska få utlopp för sitt enorma fölintresse! Nej, han ska inte föla själv, även om man kunde misstänka det när man ser hans betesrunda mage... hm... Men sedan några dagar är hans vallackflock just en renodlad sådan, d v s de tre unghingstarna som också gick där har flyttat till andra ställen. Eftersom "killarna" har den allra största hagen tyckte Sylvia att vi skulle testa att även släppa Hamradis och hennes föl där. (Vet inte om jag törs mig på att försöka stava fölets namn... Hamingá?)

Första försöket gjordes i går kväll. Då var vallackarna redan där när hon släppte in H&H. Feykir och ett par till blev så oerhört intresserad av den lilla varelsen och gensköt henne redan innanför grinden, så hon kände sig trängd och hoppade ut ur hagen igen! (Annars är hon en riktig tuffing - springer gärna iväg på egen hand medan hennes mamma oroligt springer efter och "huckrar".) I kväll blir det ett nytt försök, men då ska Hamradis och fölet få gå ut i hagen först - innan "pojkspolingarna" kommer. Hagen är jättestor så då kan det inte finnas någon risk att någon känner sig trängd. Synd att jag inte kan vara där - jag hade gärna velat se hur Feykir kommer att bete sig! Han är så oerhört fölintresserad - trots sin vanligtvis stora skräck för elstängsel går han nästan genom stängslet om vi rider förbi hagen där fölet går!

Feykir fåntratt...

Det blåste ganska mycket när jag red idag - och då blir Feykir väldigt "på tårna". Har läst en förklaring till detta: normalt litar hästarna till mycket stor del till sin hörsel när det gäller att klara sig undan attacker från sabeltandade tigrar och sådant. Men när de blåser hör de inte alls lika bra och då blir de ofta mycket mer "skvätträdda". Jag tycker att det brukar vara störst problem i början av ridturen och klinga av mer och mer i takt med att han börjar bli trött. Men idag var det tvärt om - det bara accelererade och avslutades med tre trauman på raken när vi nästan var hemma igen. Just när vi svängde av från bilvägen, bara några meter innan vi skulle passera över den farliga bäcken var han tvungen att göra ett jättehopp för att undkomma någon mystisk fara. När vi precis rider över bäcken händer något liknande igen. Och när sedan Sylvias man kommer körandes med bilen, bara någon minut senare, sätter Feykir av i full galopp hemåt... Hm... men han var relativt snabbromsad i alla fall...

Innan dess hade vi ridit över en timme, med tunga boots och tränat mycket galopp - så jag tycker att han borde vara glad att han fick skritta lugnt och stilla! Galoppträningen gick riktigt bra i alla fall! Jag kunde hålla ihop honom, ställa inåt, driva in inner bak och han kom upp i sprången. Även vänster galopp gick hyfsat även om det är svårare. På hemvägen blev det svårare och svårare att få en lugn, samlad trav att fatta galopp ur, för han var så inställd på att få galoppera att han körde "Solvallatrav". Avslutade därför med lite töltträning istället.

Boots, ridbana och Feykir får separationsångest

Idag var vi riktigt seriösa Feykir och jag - vi red nämligen på ridbanan och hade dessutom tunga boots på. När jag hämtar honom direkt från hagen för att rida skrittar jag inte igång så länge, eftersom han varit konstant i rörelse hela tiden, utan börjar ganska snabbt jobba med att flytta undan bakdelen för innerskänkeln åt båda hållen. Sedan skrittade vi på volt med halvhalt och flytt av bakdelen "varje kvart". Även i vänstervarvet kändes han riktigt mjuk i innersidan. Några gånger ville han ställa sig utåt, blev stum i mun och innersida samt försökte dra iväg från volten. Men jag upptäckte att mina reflexer då faktiskt fungerade rätt: istället för att ta mer i innertygeln jobbade jag automatiskt med innerskänkeln. Och resultatet blev att han böjde sig i sidan, trampade under sig med innerbak och blev mjuk i munnen igen. DUKTIG Anna!!! Hoppas det här är en ny god vana!

Gjorde även töltövningen på volt och när även det fungerade bra töltade vi längs spåret. När jag lyckades böja honom ordentligt i hörnen så att han trampade under sig med inner bak blev tölten riktigt bra. Det märktes verkligen att jag red med boots också - takten blir stabilare och rörelserna större.

Travade lite innan vi jobbade med höger galopp som verkligen gick superbra!!! Han kom verkligen upp i sprången och jag bara njöt - även om vi båda får jobba så vi flåsar både i trav och galopp. Galopp i vänster varv är svårare... Sylvias ridbana lutar lite och Feykir är så känslig för minsta lutning utför... när vi kommer till "nedförsbacken" (som är så liten att den aldrig ens märktes med Reykur) försöker Feykir balansera sig genom att öka tempot. Detta får mig att hamna med vikten utåt, vilket ytterligare försvårar för honom... Men idag lyckades vi ändå rida tre varv på raken i vänster varv utan att det blev korsgalopp - säkert delvis beroende på att jag inte hamnade så jättefel med vikten på den där svåra kortsidan. På den andra kortsidan lyckades vi dessutom få till några galoppsprång med riktig höjd på trots att det var vänster varv!

Avslutade med lite mer tölt och han kändes jättemjuk och fin! Det gick bra att samla honom med bibehållen mjukhet. Men sedan fick vi (alltså Feykir) rejäla koncentrationssvårigheter... Under tiden vi red hade ridlägergänget kommit tillbaka från en badtur med hästarna. Nu var det dags att släppa ut dem i sommarhagarna igen. Först släppte de stoflocken som sprang genom gången bort till sin hage och Feykir blev aningen ofokuserad på mig. Sedan släppte de vallackflocken - d v s hans flock - och då blev han verkligen uppjagad! Han blev spänd i hela kroppen och gnäggade jättehögt om och om igen. "HALLÅ - det där är ju MIN flock - JAG ska vara med!!!" När flocken försvunnit utom synhåll fick vi kontakt igen och när han töltat riktigt bra ett varv till avslutade vi för dagen.

När jag går ner med Feykir till sommarhagen brukar han inte göra sig något brådska i vanliga fall, utan jag får ofta smacka på honom för att han "såsar på". Men inte idag. När han äntligen fick följa i kompisarnas fotspår taktade han bredvid mig större delen av vägen. Och när jag sedan släppte honom i hagen satte han av i full galopp bort till de andra. Han hade uppenbarligen INTE uppskattat att de sprang ifrån honom på det där sättet!

En dryg timma ridläger!

Idag blev det en annorlunda ridtur för Feykir och mig: vi följde nämligen med veckans ridlägergäng på uteritt. Det var Anna M och jag som red med 12 lägerdeltagare, bort till vår "galoppbacke". Precis som jag förutspått blev Feykir mycket upplivad av att ha sällskap av så många hästar! En utmaning för mig att ändå behålla lite av hans fokus... Det blev mycket tölt och en lång skrittrunda i skogen innan vi kom till själva galoppbacken. Den är så där perfekt:inte för brant, men lång, så hästarna får jobba på ordentligt. Och när man tillslut kommer upp vill även de piggaste hästarna gärna stanna och vila lite.

När hästarna fått pusta en stund vände ridlägergänget hemåt igen, med Anna M i spetsen, medan jag bestämde att Feykir skulle få ta backen en gång till. Vi brukar galoppera backen upp till fyra gånger under våra konditionspass, men nu var det så pass varmt att jag tyckte det räckte med två. Läste nyligen om backträning av häst att en bra tumregel är att om hästens andning återhämtat sig när man skrittat ner igen är hästen redo att galoppera en vända till. Men om den fortfarande är anfådd ska man skritta längre. Feykir klarade detta test - så han fick ge backen en omgång till innan vi också vände hemåt. Jag tycker föresten att han var jätteduktig när han inte fick följa med de andra hästarna hem, protesterade knappt alls!

Idag började jag jobba igen efter semestern... lite tungt var det allt... Men när jag åkte hemåt från stallet hade jag nästan glömt att jag ens varit på jobbet!

Min wow-häst!!!

En jättevarm dag igen, så jag väntade med ridningen till på kvällen. Hade bestämt mig för att töltträna, så jag red till höger när jag kom ner på bilvägen för åt det hållet är vägen alldeles plan hur länge som helst. (Åt andra hållet är det backe upp och ner hela vägen - och Feykir klarar inte många graders lutning utför utan att bli obalanserad i tölten...)

Efter att ha "töltat igång" honom bestämde jag mig för ett nytt upplägg: att trava och galoppera redan tidigt under ridturen, för att förhoppningsvis ha en riktigt mjuk tölthäst sedan. (När vi tölttränar brukar jag annars ev lägga in lite trav och galopp på slutet ifall vi orkar.) Det verkar alltid som att han satsar mot Solvalla när han får trava, men tack vare att vi red bortåt gick det ganska snabbt att lugna ner honom till samlad trav att fatta galopp ifrån. Det är väldigt ansträngande för honom att trava och galoppera. Vi red inga jättelånga sträckor med resp galopp och travade där emellan, men han flåsade ändå som en blåsbälg efteråt!

Efter en ganska lång skrittpaus vände vi hemåt och jag började förbereda tölten genom att rygga och sedan skritta långsamt, ett steg i taget. När vi sedan töltade kändes han jättefin!!! Satte sig verkligen på rumpan och kom upp med bogpartiet! Det behövdes bara små halvhalter då och då för att behålla den härliga känslan! När jag viftade lite med pisken samtidigt som jag "satt emot" med sätet försökte han inte ens öka tempot utan samlade sig bara ännu mer! WOW! Jag lyckades förmå mig själv att sakta av till skritt medan tölten fortfarande var så där bra. Efter en skrittpaus gjorde jag ny igångsättning på samma sätt - med samma härliga resultat! Efter en tredje omgång häftig tölt fick han skritta hela vägen hem som belöning. DET ÄR SÅ ROLIGT ATT RIDA!!!

Lördagsnöje

Ännu en VARM dag! Red 50 min på kvällen och hade väntat mig oerhört mycket insekter, men det fläktade lite så det var helt klart uthärdligt. Red bl a en runda i skogen och när vi sedan kom ut till bilvägen igen ville inte Feykir gå hem utan vände tillbaka in i skogen. Jag lät honom hållas för att se vad han skulle hitta på och han trampade belåtet runt i blåbärsriset och gjorde serpentiner mellan träden, innan han tillslut gick ner på vägen igen för att gå hem!

Feykir har fått ett sår på undersidan av halsen, antagligen är det de stora bromsarna som bitit honom... Smorde med Socatylsalva - den är bakteriedödande och bildar en seg hinna över såret så att flugor och insekter inte kommer åt - lite som ett plåster faktiskt.

Fredag den 13:e - utan katastrofer!

Efter två dagar med värk mådde jag bättre igen på kvällen och åkte till Feykir för att rida. När de går i sommarhagen tar det minst 20 minuter att hämta in honom - för hagen ligger så långt från stallet och dessutom verkar han se det som en sport att hålla sig allra längst bort i hagen när jag kommer...

Det är ridläger på Mariebäck nu och en drös tjejer i 12-14 årsåldern höll som bäst på att lära sig putsa sadlar och träns när jag gjorde i ordning Feykir för ridturen. Idag blev det en längre sväng och det var rejält med insekter så det gick inte att skritta särkilt mycket. Vi töltade mest, men det blev trav och några galopper också. Det var inte alldeles lätt att förmå honom att trava så lungt och samlat som han behöver göra för att det ska bli bra galopp sedan... Han blev riktigt flåsig och trött så jag satt av och gick sista biten hem. Sedan blev det dusch av hela hästen innan han, marinerad med insektsmedel, fick gå ut i hagen igen.

Jag gick förbi Josefshallen, där vi har våra ridkläder, för att byta skor. Där satt ridlägertjejerna och såg på spökfilm och smaskade godis. Det såg trevligt ut! När min pappa ibland låtsas bekymrad över mitt stora hästintresse brukar jag säga: "Det är så här det blir om man aldrig får åka på ridläger när man är liten!" ;- )

Utan internet i många dagar...

... har jag försmäktat på resande fot. Först flög vi ner till Österlen och uppvaktade svärmor på 70-årsdagen. Eftersom hon är en riktig partypingla var det förståss STOR fest. Vädret där nere denna sommar verkar bestå av regn och/eller kulingvindar. Men just på födelsedagen var det faktiskt sol och bara lätta vindar så firandet i det stora "cirkustältet" på gräsmattan avlöpte bra. Efter att ha frusit några dagar i Skåne (trots några nyinhandlade varma tröjor) fortsatte vi söderut till Berlin. Vi var där sommaren 1990, ett halvår efter murens fall men innan Tyskland enats igen. Det hade verkligen hänt mycket sedan sist! Två dagar senare fortsatte vi till Krakow i södra Polen. Anlände med tåget en morgon till denna mycket vackra stad. Efter ett billigt hotell i sunkigt område i Berlin hade vi kostat på oss lite dyrare i Krakow - det visade sig vara ett 4-stjärnigt hotell, med bästa läge, som bara varit öppet en månad! På promenadavstånd låg den vackra gamla stan där vackra parhästar travade runt med turister i fina vagnar. En hel del svenskanknytning fanns det också då Johan III var gift med Katarina Jagellonika från Krakow. Ja, det fanns mindre positiva svenskminnen också... en hel del berättelser om värdefulla saker som kunnat räddas från de svenska härarnas härjningar genom att de grävts ner i marken. Men vi kom med fredliga intentioner i alla fall! Läsk och glass visade sig vara mycket billigt i Polen så det blev en hel del av den varan... :-) Vi besökte även Auschwiz och Birkenau, vilket förståss var starka upplevelser av ett helt annat slag.

Det är roligt att resa! Men som alltid var det väldigt skönt att komma hem också!

När jag kom till Mariebäck för första gången på ca två veckor var det precis som i hästböckerna: Feykir gick längst bort i sommarhagen och när jag kom till grinden och ropade på honom höjde han huvudet, gnäggade och kom galopperande mot mig med spetsade öron! Hm... eller... ja, den där delen med att han stod längst bort i hagen stämde i alla fall... och han höjde på huvudet och tog en micropaus i ätandet i alla fall. Men sedan tappade han intresset för mig och jag fick minsann knata iväg och hämta honom... Jag tyckte nog att han i alla fall borde låtsas att bli lite glad när jag kom!

Red bara 35 minuter, men det var härliga minuter! Feykir var jättepigg så vi töltade till största delen. Gjorde ett försök att trava, med förhoppningen att kunna rida lite härlig Feykir-galopp, men han var alldeles för upplivad för att trava lugnt och sansat så jag insåg att det inte var lönt att försöka. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att han hunnit bli ganska svettig på den korta ridturen, men det var ju ganska varmt också. Svampade av honom och gav lite, lite havre - mest som en gest för att han varit duktig. Det syns på hans mage att han gått i sommarhagen några veckor nu... Sedan var det dags för hovslagaren att fixa nya skor. Perfekt att hinna få det gjort medan jag fortfarande har semester! När jag ringde hovslagaren här om veckan, från det regniga Skåne, ville han boka en tid först kl 20.00 för att det inte skulle vara så jättevarmt att sko. Det var svårt att ta in när jag stod där på Österlen och huttrade i jeans och varm tröja!