onsdag 26 augusti 2020

Onsdags-AW!

Riktigt så här långhårig har Hamingja inte hunnit bli ännu - men nästan... Det börjar bli hög tid att klippa henne på halsen en första gång så hon inte behöver svettas lika våldsamt. Eller vet hon något om den kommande vintern som jag inte vet?!? :-O

Ännu en dag med VÄLDIGT mycket på jobbet samtidigt som förra veckans alla aktiviteter fortfarande känns i kroppen... så när jag tillslut tog mig från jobbet tvekade jag först om jag verkligen skulle orka åka och rida... men så tänkte jag att efter en sådan här dag behövde jag VERKLIGEN få hjälp av Hamingja att varva ner! Så jag "dopade" mig med TVÅ flaskor Cola Zero ("bara" 50 cl) och åkte till stallet för en "after work" med min fina häst!

Där fick jag sedan njuta av ett HÄRLIGT ridpass där jag smittades av Hamingjas härliga energi! Precis som senast red jag den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Bilvägen känns så hård och det har ju visat sig under åren att Hamingja är känslig och lätt får muskelbesvär i bakdelen så jag blir mer och mer försiktig när det gäller ridunderlaget. 

Att effekten från Ingebjörns senaste behandling av henne fortfarande sitter i märktes tydligt då hon även idag korsade så lätt med inner bak på volt i skritt i båda varven samt när jag fortsatte i skänkelvikning ut från gården. Till min förvåning konstaterade jag att vägbommen faktiskt stod öppen, för första gången på evigheter (i vanliga fall får vi rida på sidan om den) - det var nästan så att jag började "snarka" som hästarna gör när de möter något skrämmande...!

 Även idag tänkte jag börja med att värma upp i galopp, men nu testade jag att börja med högergaloppen där hon brukar ha mer energi, för att se om det skulle ge vänstergaloppen bättre kvalitet från start. (Annars har jag oftast börjat med den "svagare" vänster galoppen med tanken att hon inte ska ha hunnit bli trött i musklerna...) Det började också bra med en härlig energi och ett REJÄLT tryck i galoppsprången! Och hade nog också fortsatt så om det inte varit för den lilla detaljen att när vi rundade en kurva och plötsligt "ställdes öga mot öga" med två vattenfyllda hjulspår där solen blänkte. Och Hamingja som förståss inte alls var beredd på detta gjorde närmast en slidestop... 

Men vi tog oss faktiskt levande förbi de blänkande pölarna och när jag sedan gjorde halt och fattade vänster galopp var det glädjande nog samma härliga energi och "framåt-tänk" som nyss i högergaloppen! Och inte en enda av alla de vattenpölar vi behövde passera fick henne att ens sänka farten - hon t o m sprang rakt igenom de flesta! Här snackar vi MODIG häst!!! 

Uppe vid vändplanen tog vi även idag en skrittsväng ut i terrängen innan jag sadlade om för att rida tölt på hemvägen. Under de senaste ridpassen har jag ju upplevt ett väldigt bra resultat av att redan från start i tölten fokusera på att hon ska ta mina förhållningar - och jag har upplevt att jag inte hamnar lika mycket i framvikt när vi aldrig behöver hamna i någon dragkamp avseende tempot. 

Nu försökte jag dessutom bygga på med ett bättre skänkelläge, genom att fokusera på att mina underskänklar ska hålla en lätt kontakt med hennes sidor. Det är minst svårt i skritt, så jag började där för att hitta rätt känsla. Red sedan övergångar halt-rygga-samlad skritt-tölt medan jag försökte hålla kvar samma kontakt med underskänklarna. Inte helt lätt... och när jag dessutom behövde rida en högersluta för att rama in och därmed dra bak vänsterskänkeln blev det ÄNNU svårare... Och när jag väl "tappat" skänkelläget behövde jag börja om från skritt. 

Innan vi var tillbaka vid vägbommen vände jag och fortsatte arbeta med tölten hela vägen tillbaka till vändplanen där jag än en gång sadlade om innan vi töltade hemåt. Då hade vi också den OERHÖRT ovanliga upplevelsen att möta en bil på denna skogsväg! Är faktiskt inte säker på om jag ö h t varit med om det tidigare...?! Vägen är väldigt smal och det är OERHÖRT snårigt på sidorna så jag valde att vända tillbaka till vändplanen för att kunna släppa förbi bilen där. Föraren vevade ner rutan och sa att han tänkte vända tillbaka på en gång så han körde gärna före oss. 

Han körde sedan oerhört långsamt tillbaka längs vägen och jag gissar att det var älgar han spanade efter... jag hade dock kunnat upplysa honom om att det knappast fanns en enda älg i närheten - Hamingja med svår älgfobi var alldeles för lugn för att det skulle vara fallet! Men vi fick i alla fall fortsätta att träna på låååångsam tölt där bakom bilen. Väldigt nyttigt förståss! Men utan bilen som "stoppkloss" framför oss hade jag nog valt att rida fortare när himlen plötsligt öppnade sig och regnet började ösa ner över oss... Nu hann vi hann bli REJÄLT blöta innan vi var tillbaka i stallet igen...!

2 kommentarer:

Lena Sundberg sa...

Du skriver så bra, jättetrevlig blogg att följa

Anna sa...

Så ROLIGT att höra - TACK!!!