Vackert nyårsaftonväder!

 

Det var fantastiskt vackert ute idag - och då syftar jag inte BARA på den vackra hästen!!!

Det har kommit ytterligare lite kall pudersnö som hästarna bara tycker det är roligt att gå i och dessutom bäddar in naturen så vackert!!! Själv är jag tyvärr inte i någon vidare form och jag var inte säker på om jag verkligen skulle orka rida... men det blev tillslut en trevlig liten sväng längs första delen av "Nya Torrbergsrundan" i trevligt sällskap av Carola med Litlamin och Anneli med Hector! (De fortsatte sedan hela rundan, medan jag vände hemåt igen ute på stora kalhygget.)

Men om min dagsform inte var något vidare så var Hamingjas desto bättre! Den senaste tiden har jag varit orolig för att hon kanske gjort något i hagen som fått lite av problemen hon av och till haft i bakdelen att komma tillbaka... En lång period har hon ju varit väldigt jämn i de båda galopperna och fortfarande gör hon fattningarna lika bra (så länge hennes matte rider ordentligt.) Men under de senaste ridpassen har jag bara hunnit rida en kort sträcka i vänster galopp innan hon blivit spänd, hög i formen och "tappat" galoppen... ÄVEN på hemvägen. 

När vi idag skrittade hemåt genom skogen började jag dock fundera på om det - som så många gånger förr - egentligen var hennes matte som var orsaken till problemet...?! Det gäller alla i alla gångarterna att Hamingja verkligen behöver en tydlig "inramning" för att kunna slappna av. Men den senaste tiden, när jag själv varit i dålig form, har jag slarvat med högerslutorna som jag brukat använda som förberedelse för vänster galopp. Och när jag nu testade en vänstergalopp som var väl förberedd som omväxkling så höll Hamingja galoppen med bibehållen bärighet en ganska lång sträcka! Det för väl att hennes matte i alla fall i bland har tur när hon tänker!!!

Mellandagsridning!

Mellandagsridning är SÅ mycket bättre (och mer pandemianpassat) än mellandagsrea!!!

Hamingja har haft jullov några dagar medan vi varit i Umeå för att fira jul med våra föräldrar. Det är ju en kort julhelg i år och jag behövde jobba mellandagarna, men kunde istället vara ledig innan jul så att vi kunde förlänga helgen lite ändå. Det är inte längre riktigt lika intensivt på banken så här års som det brukat vara (förr var det otänkbart med semesterdagar under perioden från 15/12 till 15/1.) Nu kan vi turas om att vara lediga några dagar var och då är det ju helt OK att det blir väldigt intensivt de dagar man jobbar. 

Därför fick Hamingjas jullov fortsätta fram till idag och hon var jättepigg när vi red den vänstra vägen bakom bommen. Som vanligt blev hon jättenöjd när vi från vändplanen fortsatte på hennes favoritstig in i skogen. Längs skogsvägen hade något fordon kört ganska nyligt så även om det fortsatt snöa var snödjupen bara någon dm. Stigen i skogen var däremot ospårad - men Hamingja gillar ju när hon får skritta i djupsnö i terrängen!!! Snön gjorde ju samtidigt att hon fick nyttig muskelträning även fast jag mest orkade "åka häst". 

Idag har jag i alla fall fått kallelser till fler provtagningar och sedan nytt läkarbesök - jag hoppas att de tillslut ska hitta något som går att åtgärda så att jag kan bli lite mindre trött i alla fall...!!!

God Jul!!!

God Jul till alla våra bloggläsare - från mig och Hamingja!!!

 

"Lillejul" på årets kortaste dag!

Eva och Litlamin

På årets kortaste dag fick både jag och Hamingja vår resp BFF med oss på en härlig ridtur, när bussiga Carola lånade ut sin fina Litlamin! Eva och jag har en tradition att fira "lillejul" i stallet någon dag innan julhelgen. (Fast förra året blev det istället mellan jul och nyår - men det skyllde vi på pandemin.) Till traditionen hör förstås att rida och det gjorde vi faktiskt t o m ett år när det var -28 grader, men då hann vi bara ner till bilvägen innan vi blev tvungna att vända tillbaka för att vi höll på att få frysskador i ansiktet... :-O 

Men med dagens -17 och inte någon vind så det var inga problem att hålla sig varma när vi red en (nästan) maxad Torrbergsrunda i det vackra vintervädret! Vi började på "nya rundan", framme vid Torrbergsvägen red vi till vänster in till vändplanen och sedan följde vi Torrbergsvägen tillbaka till den sista stigen genom skogen hem till Mariebäck igen. 

Underlaget är ju verkligen superbra nu, så vi travade långa sträckor längs skogsstigarna och på Torrbergsvägen blev det långa sekvenser med galopp resp tölt. (Fast Litlamin hade förstås velat springa ÄNNU mer...!!!) Tillbaka i Mariebäck blev det sedan lunchfodring av hästarna och en andra "kisspromenad" med hundarna (Nike, Flora och Asta) innan det var dags för julmat och julklappar åt oss i Josefshallen. Nu kan julen komma - vi är redo!!!

Jag brukar tycka att jag inte passar i brunt... men visst klär jag alldeles utmärk i brun häst??!!

Härligt vinterväder!!!

 

Idag blev det en snabb variant av "Nya Torrbergsvägenrundan" med mycket av både galopp och trav. När vi inledde uppvärmningen med vänster galopp testade jag gårdagens vinnande koncept att smacka försiktigt en gång redan efter de första galoppsprången - och även idag "tålde" Hamingja det utan att bli spänd och tappa galoppen. Istället gav det en omedelbar effekt i form av "extra bakben" och möjliggjorde sedan också att jag vid två tillfällen kunde höja/återställa kvaliteten på galoppen genom att skjuta fram vänster höft. Så att Hamingja behöll galoppen ända till dess jag visslade för att hon skulle sakta av!

Den första delen av sträckan över stora kalhygget är ju väldigt ojämn så där skrittade vi, men sedan blev det trav nästan hela vägen fram till Torrbergsvägen. Med temperaturen på -12 var det väl åter ganska "svalt och skönt" för Hamingja så hon var härligt pigg! Jag tog till höger direkt vi kommit ut på Torrbergsvägen och där passade jag på att träna tölt. 

Det gick hyfsat bra att hålla ett lågt tempo och även att "sitta som folk" (eller i alla fall nästan...!) Hade Sylvia sett oss hade hon definitivt tyckt att det behövdes mer energi, men det skulle antagligen ha ställt till det för mig både med tempot och min sits... så jag bestämde mig för att detta fick vara "good enough" för idag!

För att spara på mina egna krafter valde jag att rida tillbaka hem via den första av stigarna på "gamla rundan" - och tack vare att det är så ordentligt fruset i marken och sedan snö ovanpå är ju underlaget så bra att vi kunde trava även genom de partier där det brukar vara väldigt blött. För att sedan avrunda med lite mer förhållningar med vikt och säte i skritt och tölt längs den högra vägen bakom vägbommen. 

Tillbaka i stallet var Hamingja vare sig särskilt svettig eller flåsig, trots att det inte blivit några längre skrittpauser. Men tack vare både en lägre utomhustemperatur och att jag klippte henne på halsen igen igår så behövde hon aldrig bli så väldigt varm. Och nu är jag superpeppad inför morgondagen då Eva ska få låna Litlamin för vår traditionsenliga "lillejul" med ridning följt av julfika i Josefshallen! Och jag tror t o m att tomten skulle komma...!!!

Morgonstund har hö i mund!

Efter morgonfodring och egen frukost passade jag på att klippa Hamingjas hals en gång till så att det inte ska bli lika svettigt för henne i det milda vädret. Det blev samtidigt "invigning" av klippmaskinen jag köpte av en kompis tidigare i höst - och den gjorde sitt jobb bra!

Sedan var min plan att rida "Nya Torrbergsrundan" och inledde uppvärmningen med vänster galopp, där jag ju har så svårt att inverka på Hamingja utan att hon blir spänd och tappar galoppen... Men nu vågade jag mig på en lätt smackning redan efter några galoppsprång vilket till min glädje bara hade positiv inverkan på galoppen - plötsligt var det här med bristande framåtbjudning inget som helst problem längre! Och sedan kunde jag dessutom vid ett par tillfällen underhålla galoppen genom ny galoppsignal med höften, även nu alltså utan att skapa spänningar. Det här måste jag absolut testa fler gånger!!!

Vid det här laget började dock mina egna krafter att sina, så efter att ha skrittat en bit in på stora kalhygget vände jag och skrittade tillbaka hemåt igen. Tillbaka på vänstra vägen töltade vi hemåt medan jag försökte hitta ridkänslan från de bästa töltsekvenserna i går kväll och tänka "händerna mot öronen" resp "ta med henne uppåt och bakåt m h a din position i sadeln"! Plötsligt kom ett HÖGT brak från skogskanten en liten bit framför oss och jag hann tänka att det var någon som sköt innan jag upptäckte den stora tjädertuppen som flaxade iväg... Jag tror vi blev lika rädda alla tre - men Hamingja och jag hämtade oss betydligt snabbare än vad tjädern verkade göra...! 

När det gått en lavin och snart kan komma en till...!!! Inte direkt decemberväder när det rasar från taket... fast redan i morgon ska det visst bli kallare igen. 

Mysig lördagkväll i fullmånens sken!

Hamingja och Curre!

 

I kväll var det fullmåne och den lyste upp snön på marken så bra att egentligen behövdes inte pannlampan! Jag skulle kvällsfodra men först blev det ett trevligt träningspass med Hamingja. Vilket vi inledde längs vänstra vägen bakom vägbommen, med höger galopp upp till vändplanen och vänster galopp tillbaka hem. 

Sedan red jag även ner på bilvägen för att träna samlad skritt och tölt. Jag ville ju fortsätta att träna på förhållningarna i skritt som jag fick till så bra när vi red hem från Avan med jultåget förra helgen. Det har inte varit helt lätt att hitta tillbaka till den känslan igen, med då ägnade jag ju faktiskt hela hemvägen, som tog ca 1 timme, bara åt detta och så länge skrittar jag ju aldrig i vanliga fall...!

Den bästa ridkänslan i tölten får jag om jag kan hålla en buren men ändå väldigt stilla hand - verkligen något jag också måste jobba på!!! Men tidigare idag läste jag ett bra tips från suveräna Ia och Denni (kolla in deras hemsida om ni inte redan gjort det - med massor av bra tips!!!) Det var Ia som skrev om hur hon jobbat mycket med sin handställning under det senaste året och att hon då haft god hjälp av ett citat från den brittiske dressyrgurun Carl Hester: "tänk dina händer mot hästens öron!" I kväll testade jag att använda detta som målbild - och det kändes som ett väldigt bra komplement till alla de instruktioner jag fått från Atli!  

Kvällens ridpass blev mer intensivt än jag tänkt, med många sekvenser tölt i långsamt tempo där pet med pisken såg till att hålla aktiviteten i Hamingjas bakben. Och "belönande passivitet" när hon svarade på mina signaler. När jag kommer ihåg detta har det VÄLDIGT bra inverkan på Haminga! Men jag får verkligen jobba med mig själv för att "bara" slappna av och bli passiv men utan att tappa sitsen, för hela jag vill istället falla framåt med överlivet och därmed "slänga ner" Hamingja på bogarna... 

Det har varit milt väder de senaste dygnen och i kväll var det bara runt 0:an vilket förstås var VÄLDIGT varmt för Hamingja i sin tjocka päls... när jag satt av utanför stallet var hon rejält svettig så när jag släppt så sadelgjorden stod vi kvar en god stund för att hon skulle få "flåsa ur sig" det värsta ute där det i alla fall var lite svalare än inne i stallet. Jag insåg också att hon hunnit få VÄLDIGT lång päls igen på halsen, där jag klippte henne tidigare i höst så det är definitivt dags för en ny klippning! Det kan ju vara en lämplig aktivitet när jag morgonfodrat i morgon bitti och väntar på att det ska bli ljust ute så vi kan rida! 

Töltfri tisdag

Pepparkakshästen!

Det händer inte ofta, men när jag ska summera dagens ridpass inser jag att vi inte ägnade oss åt ett enda steg tölt...! :-O  Lugn nu, det ska INTE bli någon vana - men just idag blev det riktigt bra även utan gångarten som kallats "gudarnas gåva"!!! Det blev pannlampa på och ridning bakom vägbommen. Först längst den vänstra vägen där Hamingja fick ha riktigt roligt: höger galopp upp till vändplanen och vänster galopp tillbaka hemåt. Med -13 grader tyckte hon att väl att det var svalt och skönt så hon var JÄTTEPIGG!!!

Jag hade däremot valt fel handskar (de var nog lite fuktiga) så jag blev JÄTTEKALL om händerna...  Men när jag red in på den högra skogsvägen, lät Hamingja trava, höll händerna stilla mot hennes hals och använde skänklarna för att korrigera när hon kortade upp nacken så fick jag BÅDE uppleva en riktigt trevlig trav OCH blev rejält varm själv!

Om galoppen var Hamingjas höjdpunkt för dagen så var min när vi skrittade tillbaka hem igen. Då lyckades jag nämligen hitta tillbaka till lite av den trevliga skrittkänslan från i lördags, när jag på hemvägen lyckades så bra med förhållningar med sätet och snabb "belöningspassivitet". 

Det är många delar där som jag behöver "slipa" på: utgångsläget ska vara att jag drar bak axlarna och förhoppningsvis sitter ganska rakt, från det läget lägger jag vikten bakåt ett kort ögonblick samtidigt som jag gör en förhållning med överskänklarna, direkt följt av en kort passivitet NÄR JAG INTE FÅR FALLA FRAMÅT (för då ramlar hon ner på bogarna) utan bibehåller känslan av att dra bak axlarna. 

Jag ska hela tiden bibehålla en buren hand och en lätt kontakt med halsringen relativt högt. Och från det läget fortsätter jag sedan att "ta med henne uppåt-bakåt" (som Atli brukar beskriva känslan) genom korta förhållningar med sätet, vikten lätt bakåt följt av passivitet. Hela tiden utan att tappa känslan av uppåt-bakåt! Denna dag resulterade detta i en riktigt trevlig känsla i skritten mot slutet!!! Här har jag verkligen något att träna på i vinter!!!

Vilodagen!

Varför sova inne i vindskyddet när det är så mysigt att ligga ute i snön??!! tycker uppenbarligen lilla Hedda! Men luras inte att tro att det är mamma Hremsa som håller vakt, även om färg och teckning är så lika. Det är i vanlig ordning Vidalin som agerar "nanny"!

Idag hade jag lunchfodringen och innan dess blev det ett ridpass med Hamingja längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen" vid sjön. Där passade vi på att ta två snögalopper i kanten av ängen innan vi vände hemåt igen. Min förhoppning för dagen var att hitta tillbaka till lite av känslan från när vi red hem från Avan igår, då jag efter MASSOR av förhållningar med sätet i skritt fick ett par korta men riktigt häftiga töltupplevelser!

Under hemvägen red jag närmast bakom vagnen som Ullis nordis drog och hade den som en tydlig "stoppkloss" när jag passade på att träna förhållningar med skänklar och säte. Jag fokuserade f f a på att hålla händerna stilla samt vara JÄTTESNABB att belöna med passivt säte när Hamingja lyssnade på en förhållning. Eftersom det tog ca 1 timme att skritta från skolan i Avan till Mariebäck hann vi få mycket träning på detta...! 

Det gav en väldigt trevlig känsla i skritten när jag tillslut kunde göra detta utan att behöva bromsa med tyglarna! Och inte bara det: när nordisen vid ett par tillfällen gick över i långsam trav i uppförsbacke smög Hamingja över i en riktigt långsam tölt med fantastisk bärighet utan minsta microgram i handen!!! En känsla jag mer än gärna skulle vilja återuppleva!!!

Detta var alltså min målbild för söndagsridpasset och kanske kom vi en liiiiten bit på väg. Jag fick i alla fall en tydlig aha-upplevelse när jag kände hur oerhört stark min reflex var att fälla överlivet framåt när jag skulle belöna, vilket i princip "slängde" Hamingja tillbaka ner på bogarna...! :-O Jag måste verkligen träna på att sitta kvar - och bli passiv istället!!!                                                                                                                 

Mariebäcks jultåg!

 

Hamingja och jag som pepparkakor i dagens jultåg i Avan!

Idag var det dags för en favorit i repris: Mariebäcks jultåg och denna gång genomfördes det i samband med Avans marknad. Även denna gång hade vi fantastiskt roligt! Och som ni ser på bilden ovan hade vi förstärkt laget med nyinflyttade Ullis och en av hennes nordsvenskar! 

Tomtefar bjöd på polkagrisar även i år! (Olivia och Démantur).

En julgran är ju självskriven i ett jultåg! (Anneli och Hector)

Tomtemor (Carola) och Litlamin!

Min pepparkaka igen! Och det var många som ville klappa hästarna!

En snögubbe (Sylvia) hör ju också till! Hennes "racer-Elsa" protesterar mot att ha behövt stå stilla JÄTTELÄNGE!!! 

Malin och Ella!

Monica och Vidalin!

Christina och Hemidal!

Grinchen, i form av Sanna och Prins!

Alice och Húni!

"Allt du gör med hästen är utbildning!"

Nu har vi vilat oss i form igen, Hamingja och jag!

Jag har inte ridit sedan i söndags, men när jag satt upp i sadeln utanför stallet och direkt började flytta undan för skänkeln på volt kändes Hamingja så mjuk och fin i båda varven! I vänster varv behövdes ockå bara några små kramningar på yttertygeln för att hålla högerbogen på plats! Denna höst har jag lyckats bättre med att lyssna på min kropp - vilket inneburit att jag ridit betydligt mindre än jag brukat... Och detta är inte första gången jag upplever att vi vilat oss i form!

Jag tror det beror på att när jag pressar mig själv att rida för att jag tycker att jag borde, men egentligen har för ont i kroppen/är för trött så blir jag mer spänd i kroppen vilket i sin tur får Hamingja att bli spänd... (Vem skulle inte bli det med ett järnspett på ryggen??!!) Men inväntar jag de dagar då jag mår bättre så kan jag vara mer avslappnad i sadeln och det känner ju Hamingja av direkt! 

"Allt du gör med hästen är utbildning" är ännu ett bra citat från Jens Fredricsons clinic under Stockholm International Horse Show nyligen! Till att börja med tänkte jag att det belyser att all hantering/ridning påverkar hästen. De blir ju som mest harmoniska av att få växa upp i och fortsätta gå i flock med en bra ledarhäst. Och en bra ledarhäst är 100 % konsekvent. Den har aldrig en dag när den tänker "det där var egentligen inte OK men jag orkar inte peta i det nu..." Hästarna i dess flock vet alltid PRECIS vilka regler som gäller och detta gör dem trygga! Så det bästa vi kan erbjuda vår häst är att ha ledarhästen som förebild!

Men idag insåg jag att citatet också kan kopplas till mitt "vila sig i form". För när man tänker på att allt man gör påverkar hästen så blir det ju också ganska logiskt att det är bäst att låta bli att rida när man av någon anledning har en dålig dag. Som i mitt fall att jag inte rider när kroppen är i sådant skick att jag blir väldigt spänd. För det jag annars kommer att träna Hamingja på en sådan dag är att också vara spänd - och det är ju verkligen kontraproduktivt! För mig är det en väldigt ny tanke att INTE ha dåligt samvete för att jag inte rider en sådan dag - utan jobba på känslan att ha gott samvete för att jag låter bli! 

I morgon är det en stor dag - när Mariebäcks jultåg återuppstår för att än en gång samla in pengar till Vildakidz! Så efter att vi vilat oss i form under veckan satsade jag idag på att låta Hamingja "blåsa ur systemet" för att förhoppningsvis vara lugn och sansad i morgon. Mycket trav och galopp blev det, längs "Nya Torrbergsrundan" inkl två vändor i långa galoppbacken där Elisabeth och jag ofta red förr om åren. 

Hamingja favoriserade högergaloppen idag och ett par gånger gjorde hon först en fin vänsterfattning för att sedan efter ett par språng göra ett galoppombyte - och det hade ju varit riktigt snyggt om det varit meningen! När jag sedan satt av för att sadla om fick jag min misstanke bekräftad, jag hade trampat sadeln till höger och inte lyckats rätta till det trots att jag försökt genom att trampa till i vänstra stigbygeln. 

Tack vare att marken är rejält frusen under snön kunde vi trava en stor del av stigen tillbaka genom skogen. Och när vi kom skogsvägen fick Hamingja dessutom galoppera som avslutning - det var uppskattat kan jag säga!!! Nu har jag lite pyssel att göra för att förbereda morgondagens outfit - då Hamingja och jag ska vara pepparkakor i jultåget. Hoppas vi ses på marknaden i Avan!!!

 

Hej hopp - snögalopp!!!

 

Hamingja i FINA ametist-tränset, som är till salu! (INTE hästen!!!)

Idag hann jag rida i dagsljus och satsade då på (nästan) "Nya Torrbergsrundan" där Hamingja fick "bränna ur systemet" med många galopper! Oftast gör hon nu fina galoppfattningar - båda varianterna - vilka till att börja med ger galopp med trevlig bärighet. Och i höger galopp kan jag oftast också underhålla eller ibland t o m återställa bärigheten vid behov! 

Men i vänster galopp är det MYCKET svårare... Även där börjar det bli en trevlig galopp direkt i starten, men ofta märker jag ganska snart hur hon börjar bli spänd, för att sedan korta upp nacken allt mer och "dra åt handbromsen"... "Framåtbjudningen är allt - för utan den har du inget att rida på!" har man ju så många gånger hört från olika instruktörer - och det är förstås inte utan anledning!

Både Sylvia och Atli är också överens om att när Hamingja blir spänd går detta bara till viss del att lösa genom lösgörande övningar. För att hon helt ska slappna av behöver hon även en tydlig inramning och - f f a - få ta i och ARBETA. Det är något jag successivt börjar "få kläm på" i övriga gångarter, men det är så mycket svårare i galopp... I höger galopp börjar jag alltså kunna inverka på henne lite försiktigt, men i vänster galopp leder minsta försök i den vägen i regel till att hon blir ÄNNU mer spänd så att hon helt tappar galoppen... I det läget blir hon dessutom så obalanserad att jag saktar av till skritt för att inte riskera att hon slår sig, vilket blir en ofrivillig indirekt belöning... 

Problemet i vänster galopp tror jag har VÄLDIGT mycket med framåtbjudning - d v s brist på framåtbjudning - att göra... Och det sätt jag hittills hittat för att skapa tillräcklig framåtbjudning utan att störa henne är att främst rida vänster galopp i uppförsbacke eller på hemvägen. 

Så idag när jag följde Torrbergsvägen in till vänster red jag trav, tölt och höger galopp längs sträckan fram till vändplanen. När vi sedan vände hemåt igen fattade jag vänster galopp - och nu var det VERKLIGEN inget fel på framåtbjudningen!!! Efter en stund vågade jag mig dessutom på att smacka en gång, vilket gav ytterligare en REJÄL katapulteffekt! 

En lång stund kändes det sedan som att hon bara ökade farten mer och mer, så jag hann börja fundera om jag skulle kunna bromsa innan hon skulle vika av 90 grader åt höger för att ta stigen tillbaka hem... Men när hon nu VERKLIGEN "tänkte framåt" ville jag låta henne galoppera på till dess jag kände någon antydan till att hon själv ville sänka tempot igen. Och strax innan skoterleden till Ale valde hon själv att ta ner tempot och då räckte det att vissla lite för att hon skulle sakta av till skritt.

Därmed hann vi också med en kortare sekvens i tölt där jag - i motsats till under galoppen - fokuserade på att hålla ett lågt tempo. Som vanligt hade jag god hjälp av halsringen för att få (hyfsad) ordning på min sits och när jag kommer i håg att låta "halsringshanden" vibrera när jag gör förhållningarna så lyssnar hon riktigt bra! Och när hon lyssnar på mina viktsignaler och inte lägger sig på i handen så klarar jag bättre av att sitta avslappnat men samtidigt hålla om med skänklarna. Vi skapar en god cirkel m a o!

Nyligen insåg jag att jag behöver bli bättre på att kontrollera tempot även i trav (något Sylvia bara sagt till mig en miljon gånger eller så...!!!) Och när jag under hemvägen idag gav travsignal och Hamingja som vanligt satsade på racertrav gjorde jag direkt flera riktigt tydliga förhållningar "med hela kroppen". Och plötsligt förvandlades en stor del av den initiala skjutkraften istället till bärkraft och jag kunde belöna genom att vara neutral i sadeln en ganska lång stund innan jag behövde göra en ny halvhalt. 

WOW - ibland HAR Hamingjas matte faktiskt tur när hon tänker!!! Att Hamingja på detta sätt fått "landa" i lugn (men ändå kraftfull) trav visade sig sedan också ha väldigt god inverkar på nedvarvningstölten, då det var mycket lättare att bibehålla ett lugnt tempo medan hon fick sträcka ut på längre tyglar - fast vi var på hemväg!

"Konsten är att göra det enkla riktigt bra!"

Nu har vi åter ca 1 dm härligt fluffig snö som ger bra svikt till underlaget och med blygsamma -7 på termometern hade jag förhoppningen att hinna till stallet i så god tid att jag hann rida en lite längre runda innan det blev mörkt. Men jobbet ville annorlunda... något som dock i slutänden visade sig vara en fördel! 

Jag hade hört av Carola att det pågick skogsavverkning längs den vänstra vägen bakom bommen och med stora skogsmaskiner på den lilla, smala vägen skulle det ju inte gå att passera för att rida "nya Torrbergsrundan" som jag helst hade velat göra....Men det visade sig vara en fördel att jag inte kommit iväg förrän det redan börjat skymma. För när Hamingja och jag var på väg ut från gården såg jag hur arbetsboden kördes iväg - de hade uppenbarligen avverkat klart och vi kunde rida vår runda! 

I skymning tenderar Hamingja alltid att se väldigt mycket spöken... något jag tror beror på att det tar lång tid för hästarnas ögon att ställa om från ljus till mörker. För sedan det blivit helt mörkt går det alltid MYCKET bättre att ta sig levande genom livets utmaningar! Och skymningen i kombination med både parkerade skogsmaskiner och nya virkesupplag längs vägen inbjöd inte riktigt till uppvärmningsgalopp utan vi red först en längre sekvens trav - vilket som vanligt i alla fall gjorde matte REJÄLT varm!

När vi skulle passera över det stora hygget kändes det väldigt bra att vi hunnit rida där innan snön kom, så att jag visste att alla de blöta partierna nu var hårdfrusna. Det är visserligen en hel del ris och grenar under snön, så Hamingja måste ändå hålla koll på var hon sätter fötterna, men sådant tycker hon ju bara är roligt!

Framme vid Torrbergsvägen följde vi vägen till vänster. Hamingja kändes fortfarande lite för spänd för att galoppera, så vi fortsatte i trav medan jag passade på att fokusera på att hålla händerna stilla, lägga till mer drivning om hon blev kort i nacken och belöna genom att "vara tyst" när hon längde halsen igen. Ett antal kortare galoppintervaller fick vi ändå till, bl a i långa backen där man passerat en vägbom som ligger på marken. Jag gjorde alla galoppfattningar från halt där jag bara sköt fram ena höften - och när matte var så noggrann så var vi också varje gång helt ense om vilken galopp det skulle vara! 

Jag har nyligen läst ett referat på Hippson.se från en clinic som Jens Fredricson höll i samband med SIHS i Friends nyligen. Jens är inte bara bror till guld-Peder utan även stallmästare på Ridskolan Strömsholm och Flyinge. Och efter en väldigt bra start på inomhussäsongen ligger han faktiskt just nu på tredje plats i Världscupen i hoppning! Det var många delar Jens budskap under clinicen som inspirerade mig - och som också "låg i linje" med den ridning Atli förordar. 

"Konsten är att göra det enkla riktigt bra! Inte det svåra halvdant, för det är egentligen helt ointressant." är ett sådant exempel! Vid varje Atlikurs brukar jag fascineras av just detta: att hans instruktioner för det mesta går ut på att jag ska göra MINDRE - men bli mer precis i de små detaljerna! Atli brukar också konstatera att ju längre han hållit på med hästar desto mer har han insett att det bästa sättet att utveckla både sig själv och hästarna oftast är att gå tillbaka till grunderna och finslipa detaljerna där!

Detta "tänk" är också något som jag den senaste tiden bl a nyttjat när jag flyttat undan för högerskänkeln genom att bara "tänka högervolt med kroppen". Vilket fått Hamingja att slappna av och länga halsen väldigt trevligt, samtidigt som det känts som att jag i princip inte gjort något alls! Men vi behöver jobba på att hitta samma känsla i vänster varv, då både Hamingja och jag lätt "fastnar" i yttertygeln... Vi behöver definitivt jobba mer på att vända för ytterhjälperna på en vänstervolt!

Ett annat citat från Jens där han är helt enig med Atli är: "Du vill kunna rida din häst med så lätta hjälper som möjligt. Då behöver du renodla dina hjälper och bara be om en sak i taget - och aldrig använda mer hjälper än nödvändigt. "Prata" rent och ganska tyst med din häst, så får du den att lyssna noga! Om du hela tiden "skriker" så stänger den istället av och slutar lyssna." Jag tycker det är en VÄLDIGT bra beskrivning!!!

"Rid så att hästen får en chans att lyssna till varje tanke du har och ge den en uppgift i taget - då blir den uppmärksam!" är ett annat citat från Jens. Också det en bra bild! Och jag tänker att det ligger väl i linje med vad Atli brukar säga vid de tillfällen när Hamingja stressar upp sig väldigt mycket, att jag behöver ge henne uppgifter att lösa för att hon ska kunna slappna av. Som att ALDRIG bromsa på båda tyglarna när hon bara vill rusa framåt - för då får jag bara henne mer spänd och hon lägger sig ännu mer i handen... Utan istället ska jag be henne flytta undan för skänkeln, så att hon måste koncentrera sig samtidigt som inner bak aktiveras och hon därmed lättar i handen. 

Det finns verkligen hur mycket som helst att lära sig när det handlar om ridning - men det är ju därför det också är så ROLIGT!!!

Köldfaktor -25!!! :-O

 

När det är "friskt" ute!!!

Igår kväll kom vi hem igen efter en mysig långhelg med mamma och pappa i Umeå! Och eftersom min ork är så begränsad numera hade jag planerat in en semesterdag även idag, för att kunna vila efter bilresan hem. Förhoppningen var också att orka rida, så jag var jättenöjd när jag åkte till stallet vid 11-tiden, efter en lång sovmorgon. (När jag satt i bilen och öppnade Storytel-appen för att lyssna på ljudbok hälsade den "God morgon Anna!" var det en pik??!!)

Framme i Mariebäck visade biltermometern -16 grader, så det var hög tid att plocka fram riktigt varma ridkläder. Fick leta ett bra tag innan jag hittade min "buff" i merinoull - och tack vare att jag redan hunnit byta om till ridkläderna innebar det att t o m skorna hade hunnit bli skönt varma innan det var dags att gå ut!

Hamingja blev jätteglad när jag kom och var snabbt framme vid grinden och när vi en stund senare skrittade ut från gården gjorde hon det med MYCKET ivriga steg!!! Jag brukar då alltid flytta undan för högerskänkeln och sedan jag börjat påminna mig om att belöna genom att "låta henne vara ifred" ett kort ögonblick när hon gör rätt har hon blivit väldigt snabb på att korsa med inner bak, länga överlinjen och slappna av! Nu måste jag bara pränta in i mig att jag ska göra detsamma även när vi flyttar för vänster skänkel (som hon har lättare för.)

Redan på väg ut från gården kände jag hur "vinden hetsade minusgraderna att anfalla" och jag började misstänka att -16 grader på termometern var långt ifrån hela sanningen... (Tillbaka i stallet igen skulle jag sedan se i väderappen att vinden på 9 m/s i byarna i själva verket innebar en köldfaktor på -25!!! TUR att jag inte visste det innan - då hade jag nog stått över ridningen...!!!)

Vi red upp till vänster bakom vägbommen och inledde med ett par galoppintervaller. Redan nu började det kännas väldigt kallt i ansiktet, så jag fick ta till mitt hemliga vapen! För jag har ju en Hamradis-avkomma med inbyggd nödfunktion: det är bara att rida trav så är man snart varm så att det räcker och blir över! Efter två travsekvenser in på "Nya Torrbergsrundan" fram till älgtornet och tillbaka var jag tillräckligt varm för att ägna resterade sträcka upp till vändplanen till uppvärmningstölt. 

Hamingja blev som alltid väldigt nöjd när hon sedan från vändplanen fick gå in på sin favoritstig - men ganska snart kände jag att det var dags att vända hemåt igen. Från vändplanen och hemåt ägnade jag mig sedan åt att från samlad skritt göra övergång till tölt i microtempo, men bara rida en riktigt kort sträcka, så att tempot aldrig hann börja dra iväg, innan jag gjorde halt och började om. Och efter ett stort antal sådana sekvenser räckte tillslut "en TYDLIG halvhalt med hela kroppen" för att återta kontrollen över tempot så att vi kunde föra sekvenserna med tölt lite längre. 

När hon sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt kändes ryggmusklerna härligt aktiva och jag kunde också kontrollera tempot enbart m h a förhållningar  med sätet så att hon fick behålla sina långa tyglar - då frustade vi så nöjt båda två! Sedan hoppade jag av och gick sista biten hem för att få liv i mina tår igen. Det var första gången i vinter som jag red med mina elvärmesulor men de fungerade inte som de skulle... minns att det var samma sak för ett år sedan. Orsaken då var att sulorna och fjärrkontrollen "tappat kontakten" så jag fick koppla ihop dem igen genom en procedur som återförsäljaren mejlade. Så nu ska jag leta upp det mejlet igen och hoppas att det löser problemet även denna gång! 

Hamingjamys!

 

När jag åkte till Mariebäck efter jobbet idag hade jag förhoppningar om att det tunna lager snö som kommit skulle innebära ett skonsammare ridunderlag. Men när jag klev ur bilen kom precis Sylvia hem och hon berättade att hon låter sina hästar vila helt nu i väntan på mer snö, eftersom det är så oerhört hårt att det stjälper mer än hjälper att rida dem. Typiskt...! Jag bestämde mig för att ändå ta in Hamingja i stallet för att pyssla med henne en stund och när jag gick med henne över gården blev det väldigt uppenbart att Sylvia hade rätt, för det klapprade lika högt från hovarna som när man går över riktigt hårdfrusen barmark. 

Som tur är tycker Hamingja om att mysa och bli ompysslad! Lára AVSKYDDE ju när man tog i henne, eftersom hon var så kittlig, så enda sättet att umgås med henne var att rida. Men är det bara tillräckligt lugnt i stallet så att Hamingja kan slappna av tycker hon det är supermysigt att stå med huvudet i min famn medan jag stryker henne över mulen, eller med huvudet på min axel när jag kliar henne i öronen. Så vi fick en stunds mysig samvaro innan hon fick gå tillbaka till sin flock igen. 

All ljusterapi behövs verkligen!!!

Bästa lyckoterapin!!!

Trött, trött, trött är jag hela tiden... Åh, vad jag hoppas att jag tillslut kommer att få remiss till en endokrinolog för att utreda min låga ämnesomsättning ordentligt... (har haft dåliga värden sedan 2003 men hittills har man inte velat inleda behandling och någon endokrinolog har jag inte fått träffa ännu...) Och då var det ju EXTRA värdefullt att få komma ut i solskenet idag för en rejäl dos ljusterapi spetsad med lika mycket hästterapi!!!

Atli brukar kalla övningen öppna för "att man rider på volt fast rakt fram" och den senaste tiden har jag (igen) upptäckt hur bra det är att "tänka volt med kroppen" när jag vill ge signal om en öppna - då blir övergången så mjuk att det närmast känns som om Hamingja läser mina tankar! (Lättast hittar jag den känslan genom att först inleda på volt innan jag med vikthjälperna "tar med mig" Hamingja ut i en öppna.) Och mjukheten förstärks dessutom när jag kommer ihåg att efter varje signal från mig som ger önskad reaktion först belöna genom att under ett kort ögonblick försöka vara neutral i sadeln innan jag ger ny signal. Det finns alltid så mycket att lära i ridningen - särskilt när man uppenbarligen behöver lära sig samma saker igen och igen...! 

Idag hörde jag inga jakthundar och såg inte heller någon enda jägare, så iförd gul reflexväst bestämde jag mig för att rida "Nya Torrbergsrundan". Det är REJÄLT fruset i marken nu och den negativa sidan av det är ju att det blir ett väldigt hårt underlag... men längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen låg bitvis lite snö längs mittsträngen och/eller ute på kanterna så där passade vi på att värma upp i tölt där jag också "tänkte öppna" och höll en lätt sits men vid behov gjorde förhållningar med sätet. 

När vi red över kalhygget hade vi istället STOR glädje av att det är så hårdfruset att isen på alla de blöta partierna gott och väl höll för en häst. Inte ens vägsträckan på hyggets bortre sida där det var så blött hela förra vintern att vi fick försöka ta oss fram i snåriga och steniga skogen på sidan av vägen var något problem nu utan i hjulspåren låg tjock is som höll! 

Men det är verkligen stor skillnad mot förra vintern, då blev det aldrig blev någon tjäle i marken eftersom snön kom så tidigt och bildade ett tjockt, isolerande lager innan det hunnit frysa till. Medan det i år i o f s inte varit kallt men ändå hunnit frysa till riktigt hårt eftersom vi knappt haft någon snö. Så det blir ju jättebra längre fram i vinter att veta att man kan rida i djup snö utan att riskera att hästen trampar igenom någonstans!

Längs Torrbergsvägen avverkas det nu mer skog - och det blir genast lite svårare med orienteringen trots att jag ridit där så mycket under åren. Men skoterleden mot Ale är ju väl utmärkt så den hittade även Hamingjas matte (Hamingja själv hade nog hittat rätt ändå!) När vi hittade några sträckor med lite mjukare underlag passade vi på att träna samling i tölt, med varierande resultat. Mot slutet insåg jag att det är TEMPOT:t som ska vara min prio 1. Om jag inte först kontrollerar tempot så funkar inget annat heller. 

M a o det jag fick träna på så mycket på senaste Atlikursen: att smyyyyga över i tölt och redan efter ett par steg börja med förhållningar så att tölten håller sig i microtempo - och redan efter en kort sträcka sakta av igen för ny övergång till microtempo o s v. Som sagt: ingen brist på saker att träna på i ridningen när man uppenbarligen behöver "upptäcka" samma sak om och om igen...! 

Lördagsgymnastik och neutralitet!

Av "lördagsgymnastik" kan man också bli svettig!

Så HÄRLIGT väder vi haft idag!!! Och eftersom det varit minusgrader igen den senaste tiden tänkte jag passa på att rida någon av Torrbergsrundorna. Men direkt när jag klev ur bilen i Mariebäck hörde jag hundskall som från drivande hundar och ljudet kom just i riktning från Torrbergsvägen... Typiskt att de måste jaga just där idag...!!! 

När Hamingja var sadlad och klar - och jag utrustad med reflexväst för säkerhets skull - kom hundskallen fortfarande från samma håll... Jag bestämde mig i alla fall för att rida upp längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen och när jag kom till vändplanen avgöra om jag vågade rida in i skogen åt något håll beroende på varifrån hundskallen hördes då.

I samband med Atlikursen blev jag påmind om hur effektivt jag faktiskt kan inverka på Hamingja bara genom att använda vikthjälperna och det passade jag också på att nyttja idag när jag först började på en högervolt utanför stallet för att sedan genom att "ta med henne åt vänster" med vikten göra en mycket mjuk övergån till att rida högeröppna ut från gården. 

Dessutom mindes jag också Atlis betoning av de viktiga "belöningspauserna" som KAN vara väldigt korta men SKA vara väldigt många - genom att för ett ögonblick bli helt neutral i sadeln och därmed tydligt signalera till Hamingja när hon gör rätt. 

Under vägen upp till vändplanen red vi uppvärmningstölt där jag hela tiden höll en lätt sits, gjorde många pet med pisken på höger bak, bromsade upp genom förhållningar "med hela kroppen" när Hamingja ville dra iväg i tempo, kramade lätt i högertygeln alt ett snabbt "vänster-höger" för att hon skulle slappna av i nacken och sedan ett ögonblicks "neutralitet" i sadeln som belöning innan jag inverkade på henne igen. Och successivt började hon kännas allt mer avslappnad och takten blev allt bättre!

Framme vid vändplanen kunde jag konstatera att hundskallen fortfarande hördes i riktning mot Torrbergsvägen och de hade inte kommit närmare, så det borde vara säkert att låta Hamingja följa sin favoritstig in i skogen åt motsatt håll för att ägna oss åt en stunds terrängskritt innan vi skulle rida tillbaka hem. 

Det är verkligen väldigt tydligt hur roligt Hamingja tycker detta är - hon har ett härligt driv i steget när hon "ångar" fram i terrängen med spetsade öron!!! Så istället för att vända tillbaka där vi brukar bestämde jag mig för att testa om det gick att rida en längre sträcka parallellt med skogsvägen så att vi kom ut på skogsvägen längre ner, närmare gården. De senaste dygnens minusgrader skulle förhoppningsvis göra att det även gick att passera områden som normalt brukar vara väldigt blöta. 

Efter ett tag kom vi till ett dike som var ganska djupt och med endel vatten i och när Hamingja tvekade hoppade jag av och klev över själv först - och då följde hon efter. Och med en stubbe som uppsittningspall var jag snart tillbaka i sadeln igen. Denna procedur kom sedan att upprepas fyra gånger till, när vi stötte på nya diken. Skritt i terrängen är ju jättebra "gymnastik" för hästen - och jag konstaterade att tack vare dessa dikespasseringar blev det ju lite extra "gymnastik" även för mig!

Hittills hade vi följt lite olika små stigar som antagligen trampats upp av älgar, men sedan vi tagit oss över det femte diket kom vi fram till en liten (och ganska igenväxt) skogsväg som verkade leda i riktning ut mot "vägen bakom bommen". Jag tyckte att vi borde vara nära hem vid det här laget men när jag tog fram mobilens kartapp blev jag ganska förvånad... Det visade sig nämligen att vi genom att fortsätta i samma riktning bara en liten bit till skulle komma ut uppe på vändplanen igen! :-O 

I o m detta kunde vi sedan avrunda med att träna på samling i tölt medan jag försökte komma ihåg alla instruktionerna jag fick av Atli under kursen. Allra svårast tyckte jag det var att verkligen lyckas hålla om med skänklarna... Och Hamingja verkade tycka att det var svårast att bibehålla ett lågt tempo... Men ibland fick vi till kortare sekvenser där hon töltade långsamt och avslappnat och jag kunde återställa tempo och samling genom små förhållningar med sätet. Då försökte jag bli neutral i sadeln ett ögonblick som belöning till Hamingja - och successivt tyckte jag att vi också kunde hålla i dessa sekvenser lite, lite längre stunder. 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja faktiskt var ganska svettig, trots att vi ägnat så stor del av tiden åt att "bara" skritta. Men tack vare att vi gjort detta i kuperad terräng hade ju Hamingja fått rejäl styrketräning av hela kroppen "på köpet"! När jag sedan körde hemåt passerade jag mer än 10 beväpnade jägare längs vägen till Avan (en sträcka på 3 km) - bra att jag inte ridit åt det hållet!!!

"Lillördag" med favorithästen!

Mitt "lillördagsgodis"!!!

Efter jobbet "dopade" jag mig med en Cola Zero för att få en koffeinboost och åkte sedan till stallet för lite kvalitetstid med Hamingja! Det blev ett ridpass på banan med töltuppvärmning i lätt sits där jag vände kors och tvärs för ytterhjälperna. 

Sedan jobbade vi med samlingen i tölt medan jag försökte komma ihåg alla instruktionerna jag fick av Atli senast. Där ingick ju bl a att peta på henne med pisken OFTA så att det fortsätter att avdramatiseras. Det är inte så ofta hon VRÄKER sig iväg som hon alltid gjorde tidigare, utan för det mesta blir reaktionerna betydligt mer hanterbara. Men vid ett tillfälle idag tände hon till lite extra och slog bakut REJÄLT! "SLUTA PETA PÅ MIG!!!" Men jag kan inte låta bli att gilla hennes temperament - för när man får det med sig är det fantastiskt!!! 

Det blev inget långt ridpass för jag fick sådan kramp i ryggmusklerna så jag red in på en volt för att hon skulle få börja sträcka ut och varva ner i tölt. Men "varva ner" var vi inte riktigt överens om... Uppenbarligen hade jag lyckats få igång henne ordentligt, så nu blev det racertölt en god stund innan en miljon förhållningar med sätet tillslut resulterade i att hon började lugna ner sig och frusta. 

Lite trav hann vi också med - men då protesterade mina ryggmuskler så våldsamt att jag väldigt snart blev tvungen att sakta ner till skritt. Först då kände jag mjölksyran jag dessutom hade i benen - så det var uppenbarligen inte bara Hamingja som fått jobba ordentligt...! 

Fröken Kanonkula är i spökåldern...!!!

Idag har jag fått både häst- och ljusterapi i kubik!!!

Efter att ha morgonfodrat hästarna satsade jag på en riktig klassiker: "gamla" Torrbergsrundan medsols. Det senaste året har jag nog bara ridit den en handfull gånger, utan för det mesta valt "den nya" i kombination med skoterleden mot Ale. Men förr om åren har jag ridit den väldigt mycket, även mörka höst- och vinterkvällar med pannlampa. Sedan några år är en stor del av stigen vi rider tillbaka hem genom skogen omvandlad till kalhygge vilket gör det betydligt svårare att hitta vägen... så nu ville jag passa på att rida i dagsljus och friska upp minnet för att ha den som alternativ på kvällarna även denna vinter!

Min häst visade sig för dagen vara "Fröken Kanonkula i spökåldern"... Med bara två ridpass tidigare i veckan hade hon hunnit samla på sig överskottsenergi som närmast fick det att ryka ur öronen på henne - och skogen visade sig vara full inte bara av farliga monster utan dessutom FÅGLAR!!! :-O :-O :-O Det krävs definitivt en häst av Hamingjas kaliber, med blixtsnabba reflexer för att hinna parera alla attacker och ta sig levande ut på andra sidan...!!! Och hur ska man hinna ha något som helst fokus på matte när man måste koncentrera sig på att överleva??!!

All överskottsenergi gjorde att hon inte hade tid med att göra halvhalter och liknande tjafs, så det behövdes MÅNGA halter i tölten när tempot hela tiden drog iväg. Och vill matte göra halt måste det ju betyda att hon OCKSÅ ser monster, varför lilla fröken direkt förvandlades till en vilt spejande giraff med järnspetthals... 

De första 500 gångerna väntade jag till dess hon åter slappnat av och längt halsen innan vi gjorde ny övergång till tölt... Men sedan drog jag mig till minnes Atlis ord om att "hästens bästa belöning är att få vara ifred!" I fortsättningen försökte jag därför att först vara helt neutral i sadeln en liten stund innan förberedelsen för nästa övergång till tölt - och efter några sådana "passiva belöningar" började det gå liiite snabbare för henne att slappna av och bli kommunicerbar igen. 

Vi hann också med en vänstergalopp som precis som gårdagens hade trevlig längd på halsen inledningsvis. Och när hon sedan kortade upp nacken kunde jag ett par gånger faktiskt med drivning få henne att "step out of the hand" på samma sätt som jag fick göra i tölten i helgen - och därigenom "rida tillbaka" längden på halsen! Annars har det ju alltid varit ett problem att jag inte kunnat inverka på henne i vänster galopp utan att hon blivit spänd och därmed tappat galoppen... Det tar sig så sakteliga!!! 

Lördag med FANTASTISKT ridunderlag - och sol!!!

 

Tid och ork har bara räckt till ridning en gång hittills i veckan - så när jag körde till stallet idag kändes det som att jag inte kunde komma fram fort nog! Jätteskönt också att vi haft minusgrader ett tag nu och några cm snö gjorde dessutom ridunderlaget perfekt!

Jag hade bestämt mig för att testa "nya Torrbergsrundan" för att se om även de blötare partierna frusit till nu - vilket de sedan visade sig ha gjort även där det var blött hela förra vintern. Det måste vara tack vare att det i höst hunnit vara kallt ett tag innan snön kommit! 

I samband med Atlikursen påmindes jag om hur smidigt och avslappnat jag kan få Hamingja att "gå undan för skänkeln" bara genom att flytta vikten. Något jag också nyttjade idag! När vi ridit upp till vänster bakom vägbommen fick vi till en riktigt, riktigt bra fattning av vänster galopp ur en halt (efter samling i högersluta) och Hamingja galopperade direkt med låååång hals och trevlig bärighet! 

Jag fick dock inte njuta av den galoppen en särskilt lång sträcka, innan hon uppenbarligen "fick vittring" på något i skogen som fick henne att spänna sig och tappa galoppen... Detta kom sedan att upprepa sig ett antal gånger: d v s bra fattningar, galopp med lång hals och bärighet, men sedan spänning som fick henne att tappa galoppen igen... Det var bara att försöka se saken från den positiva sidan: dessa upprepade "giraffvarningar" innebar att vi fick rida många "första galoppsprång" vilket ju är vad som stärker och utvecklar galoppen allra mest!

Framme vid stora kalhygget visade det sig sedan att marken verkligen var så pass frusen som jag hoppats! Hamingja trampade aldrig igenom, inte ens i den lilla backen på hyggets bortre kant där det fortsatte att vara blött genom hela förra vintern. (Men då kom snön tidigare innan det hunnit frysa på ordentligt under.) "Terrängskritt" som den här över stora hygget, är något Hamingja tycker mycket om. Och det är också garanterat en viktig anledning till att hon musklat upp sig så bra i bakdel och rygg under det senaste året, vilket Ingebjörn kommenterat vid de två senaste behandlingarna!

Framme vid Torrbergsvägen var det dags för omsadling och sedan bestämde jag mig för att följa vägen till vänster. Där ägnade vi oss sedan åt töltuppvärmning sär jag försökte hålla en lätt sits medan jag åter nyttjade vikthjälperna för att sidföra fram och tillbaka över vägen. Vi fortsatte så ända fram till vändplanen, där jag passade på att vända för ytterhjälperna kors och tvärs. 

Tillbakavägen inledde vi med två högergalopper varav den första fattningen gjordes från halt och den andra från tölt. Sedan hann vi även träna lite på samlingen i tölt innan vi red samma väg över stora hygget tillbaka hem. Efter ännu en lång "terrängskritt" satsade Hamingja ordentligt i "Solvallatrav" innan hon fick sträcka ut och (försöka) varva ner i tölt. SÅ HÄRLIGT ATT RIDA!!! Och prognosen inför morgondagen säger att både sol och temperatur ska hålla i sig - och då bör ju det suveräna ridunderlaget bestå även i morgon! (Till veckan "hotas" det med plusgrader och ett par dagar med regn... hoppas det hinner ändra sig!)

Torsdag - när snön gnistrar på marken!

 

...blir det ju SÅ mycket ljusare i novembermörkret!!!

Jag har behövt ovanligt många vilodagar efter ridkursen, men idag var jag TILLSLUT tillbaka i sadeln för en första repetition av övningar från i helgen. Därför blev det ett pass på ridbanan, där jag fortsatte att använda lätt sits i tölten under uppvärmningen. Och sedan övergångar från samlad skritt till tölt medan pisken fick "kittla" på bakdelen i övergången. 

Sedan jag även kommit ihåg att ställa inåt i vänstervarvet samt "renoverat" halvhalterna genom ett par halter "med hela kroppen" så fungerade det successivt allt bättre. Men allra viktigast var nog att jag kom ihåg att ge många belöningspauser då jag försökte hålla mig neutral i sadeln. Förhoppningsvis blev det ett ridpass då Hamingja fick känna sig duktig! När hon sedan börja sträcka ut och varva ner på volt frustade hon i princip oavbrutet en lååååååång stund. Och tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon var rejält svettig trots att vi bara ridit ca 30 minuter, så jag hade nog lyckats aktivera hennes bakdel ganska bra! 

"Jag är inte orolig, du KOMMER att lära dig!!!"

Ännu en dag med strålande sol - typiskt Atlikursväder m a o! Hamingja var riktigt speedad när det var dags för lektion så under uppvärmningen fick jag verkligen jobba för att hon skulle lugna ner sig. Enligt Atli hade det varit många hästar som var extra pigga idag - med ett par minusgrader tycker de väl att det äntligen är svalt och skönt!

Vis av gårdagen var jag idag extra uppmärksam på om Hamingja kändes stum i högertygeln. Då flyttade jag in högerbogen m h a tyglarna och försökte även att vara SNABB med eftergiften när hon lyssnat! I vänster varv behövde jag flytta över pisken i ytterkanten för att kunna förstärka med den på bogen ett par gånger.

Under uppvärmningen behövde jag bromsa upp henne ORDENTLIGT med hela kroppen (både i trav och tölt) så att hon nästan gjorde halt, sedan släppa fram och berömma men direkt bromsa upp igen när hon åter ville öka tempot. 

Sedan fick vi ta plats på spåret för halt, rygga, samlad skritt och övergång till låååååångsam tölt. Atli påminde om att jag måste tänka på sitsen: fram med höfterna och bak med axlarna och överlivet. Göra tydliga förhållningar med hela kroppen (som under uppvärmningen) när tempot börjar dra iväg, följt av STOR eftergift. VIKTIGT att sedan bli neutral i sadeln som belöning innan nästa förhållning. "Hästen behöver inte bli klappad eller få godis, allt den behöver är att få vara ifred en liten stund!!!"

Utöver allt annat måste jag också komma ihåg att hålla om med skänklarna och DRIVA mot bettet för att få henne att ”trampa ut ur handen” för att sedan bli neutral i sadeln. "Det behöver inte vara en lång paus, men den ska komma ofta!" Jag behövde också ställa mer inåt i vänster varv för att få vänsterbogen på plats. 

Efter att Atli hjälpt mig med en ny förberedelse och igångsättning i samlad tölt fortsatte han att springa bredvid och peta med pisken för att vi skulle kunna bibehålla samlingen en längre stund. När jag sa att jag önskade att han ALLTID kunde springa med undrade han om inte Johan (som stod utanför ridbanan och fotograferade) kan springa?!

Som avslutning på lektionen så påminde Atli: ”Kräv inte för mycket, du ska belöna hästen redan när den TÄNKER göra rätt! Och ge den dagar/moment när den bara behöver göra sådant den kan så den får känna sig duktig! Vi ska inte kräva allt hela tiden, aldrig testa hur långt man kan rida samlad tölt utan alltid sträva efter att avbryta =belöna medan det ännu går bra!" 

Han tipsade även om hur man kan använda samlingen i tölt till att förbättra andra gångarter. "För dressyrhästarna säger man att den samlade traven är nyckeln till att lära hästen piaff och passage. För islandshästarna är den samlade tölten nyckeln till ALLT!" Han förklarade hur man dels kan utveckla traven genom att rida trav efter samling i tölt, så "får man med sig" samlingen till traven. Och på motsvarande sätt får man den bästa galoppen efter samlad tölt! 

När det var dags att avrunda helgen med vår sista lektion sammanfattade Atli helgen: "Förberedelserna för samlad tölt gör du väldigt bra nu, både ryggningen och den samlade skritten. Övergången till tölt gör ni också bra. Men när du sedan behöver fylla på med energi och petar till med pisken "snedtänder" Hamingja och KASTAR sig iväg... du behöver hitta vägar att komma förbi det problemet...och där kan jag inte ge dig något "facit" utan du får helt enkelt pröva dig fram!'

Sedan vi värmt upp på sedvanligt sätt och jag gjort halt ute på spåret inför den samlade tölten justerade Atli hur jag höll pisken för att jag skulle kunna använda den på bakdelen utan att behöva flytta handen så mycket. När vi ryggat och jag började rida fram i samlad skritt påminde han än en gång om att jag behövde ställa henne mer inåt för att få innerbogen på plats - och direkt jag gjorde det kom en trevlig längd på halsen! 

Jag hade låtit pisken kittla lite på inner bak redan under den samlade skritten och lät den fortsätta med det i övergången till tölt. "JÄTTEFIN övergång!!!" ropade Atli. Och jag kom faktiskt ihåg att belöna genom att bli passiv i sadeln! Fast vi hade inte hunnit många meter när Atli ropade att jag måste kontrollera tempot... Och jag upptäckte att jag behövde göra lika kraftiga (och många) förhållningar med hela kroppen som behövdes i morse för att ta kontrollen över speedtempot när vi värmde upp. Jag fortsatte också med att påminna med pisken OFTA - för då blir reaktionerna i regel mer hanterbara än om hon hunnit få en liten "piskpaus".

Vi fick göra ytterligare några igångsättningar och rida ett antal töltsekvenser men sedan tyckte Atli att Hamingja redan varit så jätteduktig att det var hög tid att låta henne börja varva ner. "Ta GOD tid på dig att ta hand om henne nu, så att hon verkligen får avsluta ridpasset med en riktigt lugn känsla!" Innan vi lämnade ridbanan sa han också: "Jag har sett det så många gånger nu, att de som lärt sig rida riktigt bra samlad skritt - som du gör nu - också lär sig att rida riktigt bra samlad tölt. Så jag är inte orolig - du KOMMER att lära dig att rida samlad tölt! Men hur många år det tar innan du gör det vet jag inte...!" Skönt att höra att det finns hopp för framtiden!!!

"Glöm inte de viktiga belöningspauserna!!!"

När man trampar under sig med bakbenen!

Idag hade jag en tidig morgon i stallet med morgonfodring och sedan jag även utfodrat mig själv hann jag ligga och vila en stund innan det var dags för dagens första lektion. Atlis "medskick" inför denna var betydelsen av belöningspauser då man blir neutral i sadeln. "Det är jätteviktigt att ge hästen belöningspauser OFTA - inte minst när man har en så temperamentsfull häst som du har!" och innan lektionen var slut skulle det visa sig hur rätt han hade...

När jag inledde uppvärmningen i skritt resp trav kändes Hamingja lika lösgjord och följsam som igår. Inför uppvärmningstölten samlade jag henne lite i skritt först och sedan försökte jag hålla en lätt sits medan vi töltade runt kors och tvärs på alla möjliga böjda spår och i ett varierat tempo. "Takten är bra!!!" sa Atli, så uppenbarligen fungerade den lätta sitsen idag också!

Sedan var det dags att träna samlingen i tölt. Jag fick först börja på egen hand, med att göra halt, rygga, rida samlad skritt följt av övergång till tölt. Det gick ganska bra, men det var sedan Atli ställt sig bredvid och "petat in" Hamingjas bakben i ryggningen som jag fick känna den riktigt häftiga töltkänslan. WOW!!! 

Och det krävs inte bara en hel del för att åstadkomma denna grad av samling, det krävs också väldigt mycket för att bibehålla den, så jag lyckades aldrig längre stund än ca 1/2 varv... (Så här i efterhand tänker jag att jag inte höll om tillräckligt med skänklarna...) Men vi hade i alla fall sekvenser här och där då Atli tyckte att det blev riktigt bra! 

Mot slutet av lektionen, när vi arbetat med samlingen ganska länge och jag petade till Hamingja med pisken för att tillföra extra energi så blev hon ARG. När det händer fortsätter jag alltid att peta på henne till dess de häftiga reaktionerna slutar komma - vilket numera inte brukar ta så lång tid. (Jag vill ju inte belöna ilskan genom att sluta när hon blir arg.) Men denna gång gick ilskan inte över utan hon blev bara mer och mer arg och tillslut drog hon iväg runt ridbanan i högt tempo innan jag lyckades återta kontrollen. 

Då fick hon först bara stå stilla till dess hon börjat lugna ner sig igen. "Nu måste vi backa lite - det blev uppenbarligen FÖR mycket press!" sa Atli. "Man får lära sig läsa sin häst för att bli allt bättre på att avgöra när man närmar sig gränsen." Det tog sedan en god stund innan fröken tillslut kunde skritta lugnt på volten. Då sa Atli att vi bara skulle ta en sekvens tölt till. "Och vääääldigt försiktigt så hon inte blir arg igen - hon behöver få avsluta med en positiv känsla!" 

När jag red ut på spåret hann jag bara göra halt innan min ambitiösa häst började samla sig själv och studsa med framdelen. "Rid fram i tölt direkt, innan hon jagar upp sig ännu mer!" sa Atli. Och jag lyckades faktiskt göra en övergång till ganska långsam tölt och försökte sedan hålla mig passiv och behaglig i sadeln. Och när Hamingja efter en stund började slappna av gick jag in på volt igen och lät henne sträcka ut och varva ner läääänge.

När det på eftermiddagen var dags för lektion två var mitt huvudfokus att rida övningarna från morgonen, men ge belöningspauser oftare för att Hamingja inte skulle fortsätta att jaga upp sig. I det stora hela gick det också bra. Fast vid ett tillfälle bet hon även nu fast i högertygeln och drog iväg en bit, men nu återfick jag kontrollen betydligt snabbare än i morse. ”Stanna till en stund och fundera på vad du kunde ha gjort annorlunda!” var uppmaningen jag då fick av Atli. 

Först blev jag lite ställd, men efter en stund insåg jag att det inte bara var Hamingja som bitit fast i högertygeln, jag hade reagerat genom att själv bli stum i högerhanden och därmed "hjälpt till" genom att erbjuda något för henne att ”hänga” i… Jag behöver VERKLIGEN bli mer observant på min högerhand!!! 

Utöver denna gick lektionen ganska bra. Jag krävde aldrig lika mycket samling som på morgonen och gav dessutom många små belöningspauser så Hamingja skulle få en positiv upplevelse av samling i tölt.

Som avrundning sa Atli: "Man ska ALLTID avsluta medan det känns bra! Väntar man till dess det hinner bli sämre belönar man ju det dåliga! Om du får jobba för att rida samlad tölt i 10 meter ska du INTE försöka med 12 meter! Visst måste man ibland spänna bågen för att komma vidare, men det gör du inte förrän du märker att hästen utan problem klarar det du bett den om hittills!"

"Hästen ska trampa sig ut ur handen!"

We´re back!!!

Atli är tillbaka i Mariebäck igen och vi får ladda upp inför vintern med årets sista ridkurs! Jag har ridit ovanligt lite i höst och inte orkat rida alls sedan i söndags, vilket inte kändes som en optimal förberedelse… men det visade sig faktiskt att vi hade vilat oss i form! Och min MAGISKA häst var så "taggad" att hon ivrigt småsprang in på ridbanan med spetsade öron och hela hon utstrålade: "JAAA, VI SKA JOBBA!!! Atli kallade henne också: Din pärla!” Och då höll jag ju på att spricka av stolthet!

Hon kändes också oerhört mjuk och följsam när vi värmde upp i skritt - jag behövde i princip bara flytta vikten lite åt något håll för att hon skulle "följa med". Och när jag övergick till trav på volten sa Atli: "Hon har verkligen RIKTIGT fin trav!!!" 

När det sedan var det dags att även värma upp i tölt sa jag till Atli att jag tycker det är så SVÅRT eftersom det jag tidigare fått göra alla år: tölta på volt i lång, låg form gör Hamingja väldigt passtaktig... Atli brukar säga att jag behöver ha henne "mer mellan hand och skänkel" redan från början av uppvärmningen för att hon inte ska vänja sig vid att gå passtaktigt. Men hur mycket är "tillräckligt mycket" utan att jag kräver för mycket samling innan hon är uppvärmd?!  

Men sedan vi nu kommit igång enligt hans instruktioner och jag hittat vad han tyckte var "lagom/tillräckligt mycket" tror jag att poletten trillade ner för mig tillslut! Jag ska rida det jag nog skulle beskriva som "vanlig mellantempotölt"! Och den aha-upplevelsen skulle sedan följas av ännu en!  

Atli instruerade mig först att "lätta lite med sitsen ur sadeln" och signalera till Hamingja att "närma sig traven". "Det är jättebra för passtaktiga hästar att tänka trav i tölten!" När jag tidigare fått göra så har det bara handlat om några steg, men nu sa han till min förvåning att jag sedan skulle FORTSÄTTA hålla en väldigt lätt sits i sadeln medan vi töltade längs spåret! Det kändes också väldigt bra, men jag kunde inte riktigt tro det förrän Atli ropade: "Nu är takten jättebra!!!" 

När vi fortsatt på detta sätt en stund, till Atlis glada tillrop, fick vi ta en skrittpaus för att sedan försöka göra samma sak igen. Jag hade svårt att tro att det skulle gå att upprepa... men till min förvåning och glada överraskning funkade det lika bra även denna gång! Det kändes verkligen som ett paradigmskifte av digniteten "jorden är platt - nej, jorden är rund"!!! 

Och sedan fick jag mig ännu en aha-upplevelse när det var dags för "själva arbetet" i tölt. Jag fick göra halt ute på spåret, Atli kom och ställde sig bredvid oss och uppmanade mig att be Hamingja att rygga medan han petade lite uppe på hennes kors med en pisk. Jag fick sedan rida några steg samlad skritt, göra ny halt och rygga igen - medan han fortsatte att peta henne uppe på korset. Efter en stund sa han: "NU vinklar hon bakbenen och trampar in under sig ordentligt i ryggningen!!!" 

Efter ett antal sådana omgångar fick jag hålla om med skänklarna och göra en slow motion-övergång till tölt i microtempo där jag hela tiden skulle hålla händerna stilla och reglera tempot enbart med vikt och säte. (Här hade jag mycket god hjälp av att hålla ett finger i halsringen!) Och så snart jag hade minsta lilla "i handen" skulle jag hålla om ännu mer med skänklarna, fortfarande med stilla hand, och driva ordentligt till dess hon lättade i handen. 

Han använde uttrycket "hästen ska trampa sig ut ur handen!" (efter engelskans "walk out of the hand") - vilket var helt nytt för mig. Men efter ett antal sådana sekvenser började jag förstå vad han menade: att jag på detta sätt "red tillbaka bakbenen in under hästen" (på samma sätt som när vi ryggade) vilket fick henne att lätta fram. Och när jag sedan gjorde kopplingen att man brukar säga "att trampa" när man börjar förbereda en häst för att lära sig piaff så fick jag en inre bild av hur jag skulle "rida tillbaka henne på bakbenen" m h a vikten och skänklarna så snart jag började få något i handen. 

"Det är viktigt att hästen är tillräckligt skolad innan man börjar med detta! Man får inte börja för tidigt - men din häst är redo nu!" sa han. Och under några sekvenser gav tölten verkligen en riktigt, riktigt häftig känsla av att Hamingjas överlinje var som en mjukt fjädrande pilbåge där hennes bakben fick framdelen att lyfta! Den häftiga känslan fick mig att bli ÄNNU mer peppad inför de kommande kursdagarna!!! Det är uppenbarligen inte så tokigt att "vila sig i form" trots allt!!!