Vilodagen!

Varför sova inne i vindskyddet när det är så mysigt att ligga ute i snön??!! tycker uppenbarligen lilla Hedda! Men luras inte att tro att det är mamma Hremsa som håller vakt, även om färg och teckning är så lika. Det är i vanlig ordning Vidalin som agerar "nanny"!

Idag hade jag lunchfodringen och innan dess blev det ett ridpass med Hamingja längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen" vid sjön. Där passade vi på att ta två snögalopper i kanten av ängen innan vi vände hemåt igen. Min förhoppning för dagen var att hitta tillbaka till lite av känslan från när vi red hem från Avan igår, då jag efter MASSOR av förhållningar med sätet i skritt fick ett par korta men riktigt häftiga töltupplevelser!

Under hemvägen red jag närmast bakom vagnen som Ullis nordis drog och hade den som en tydlig "stoppkloss" när jag passade på att träna förhållningar med skänklar och säte. Jag fokuserade f f a på att hålla händerna stilla samt vara JÄTTESNABB att belöna med passivt säte när Hamingja lyssnade på en förhållning. Eftersom det tog ca 1 timme att skritta från skolan i Avan till Mariebäck hann vi få mycket träning på detta...! 

Det gav en väldigt trevlig känsla i skritten när jag tillslut kunde göra detta utan att behöva bromsa med tyglarna! Och inte bara det: när nordisen vid ett par tillfällen gick över i långsam trav i uppförsbacke smög Hamingja över i en riktigt långsam tölt med fantastisk bärighet utan minsta microgram i handen!!! En känsla jag mer än gärna skulle vilja återuppleva!!!

Detta var alltså min målbild för söndagsridpasset och kanske kom vi en liiiiten bit på väg. Jag fick i alla fall en tydlig aha-upplevelse när jag kände hur oerhört stark min reflex var att fälla överlivet framåt när jag skulle belöna, vilket i princip "slängde" Hamingja tillbaka ner på bogarna...! :-O Jag måste verkligen träna på att sitta kvar - och bli passiv istället!!!