Vackert nyårsaftonväder!

 

Det var fantastiskt vackert ute idag - och då syftar jag inte BARA på den vackra hästen!!!

Det har kommit ytterligare lite kall pudersnö som hästarna bara tycker det är roligt att gå i och dessutom bäddar in naturen så vackert!!! Själv är jag tyvärr inte i någon vidare form och jag var inte säker på om jag verkligen skulle orka rida... men det blev tillslut en trevlig liten sväng längs första delen av "Nya Torrbergsrundan" i trevligt sällskap av Carola med Litlamin och Anneli med Hector! (De fortsatte sedan hela rundan, medan jag vände hemåt igen ute på stora kalhygget.)

Men om min dagsform inte var något vidare så var Hamingjas desto bättre! Den senaste tiden har jag varit orolig för att hon kanske gjort något i hagen som fått lite av problemen hon av och till haft i bakdelen att komma tillbaka... En lång period har hon ju varit väldigt jämn i de båda galopperna och fortfarande gör hon fattningarna lika bra (så länge hennes matte rider ordentligt.) Men under de senaste ridpassen har jag bara hunnit rida en kort sträcka i vänster galopp innan hon blivit spänd, hög i formen och "tappat" galoppen... ÄVEN på hemvägen. 

När vi idag skrittade hemåt genom skogen började jag dock fundera på om det - som så många gånger förr - egentligen var hennes matte som var orsaken till problemet...?! Det gäller alla i alla gångarterna att Hamingja verkligen behöver en tydlig "inramning" för att kunna slappna av. Men den senaste tiden, när jag själv varit i dålig form, har jag slarvat med högerslutorna som jag brukat använda som förberedelse för vänster galopp. Och när jag nu testade en vänstergalopp som var väl förberedd som omväxkling så höll Hamingja galoppen med bibehållen bärighet en ganska lång sträcka! Det för väl att hennes matte i alla fall i bland har tur när hon tänker!!!