"Jag är inte orolig, du KOMMER att lära dig!!!"

Ännu en dag med strålande sol - typiskt Atlikursväder m a o! Hamingja var riktigt speedad när det var dags för lektion så under uppvärmningen fick jag verkligen jobba för att hon skulle lugna ner sig. Enligt Atli hade det varit många hästar som var extra pigga idag - med ett par minusgrader tycker de väl att det äntligen är svalt och skönt!

Vis av gårdagen var jag idag extra uppmärksam på om Hamingja kändes stum i högertygeln. Då flyttade jag in högerbogen m h a tyglarna och försökte även att vara SNABB med eftergiften när hon lyssnat! I vänster varv behövde jag flytta över pisken i ytterkanten för att kunna förstärka med den på bogen ett par gånger.

Under uppvärmningen behövde jag bromsa upp henne ORDENTLIGT med hela kroppen (både i trav och tölt) så att hon nästan gjorde halt, sedan släppa fram och berömma men direkt bromsa upp igen när hon åter ville öka tempot. 

Sedan fick vi ta plats på spåret för halt, rygga, samlad skritt och övergång till låååååångsam tölt. Atli påminde om att jag måste tänka på sitsen: fram med höfterna och bak med axlarna och överlivet. Göra tydliga förhållningar med hela kroppen (som under uppvärmningen) när tempot börjar dra iväg, följt av STOR eftergift. VIKTIGT att sedan bli neutral i sadeln som belöning innan nästa förhållning. "Hästen behöver inte bli klappad eller få godis, allt den behöver är att få vara ifred en liten stund!!!"

Utöver allt annat måste jag också komma ihåg att hålla om med skänklarna och DRIVA mot bettet för att få henne att ”trampa ut ur handen” för att sedan bli neutral i sadeln. "Det behöver inte vara en lång paus, men den ska komma ofta!" Jag behövde också ställa mer inåt i vänster varv för att få vänsterbogen på plats. 

Efter att Atli hjälpt mig med en ny förberedelse och igångsättning i samlad tölt fortsatte han att springa bredvid och peta med pisken för att vi skulle kunna bibehålla samlingen en längre stund. När jag sa att jag önskade att han ALLTID kunde springa med undrade han om inte Johan (som stod utanför ridbanan och fotograferade) kan springa?!

Som avslutning på lektionen så påminde Atli: ”Kräv inte för mycket, du ska belöna hästen redan när den TÄNKER göra rätt! Och ge den dagar/moment när den bara behöver göra sådant den kan så den får känna sig duktig! Vi ska inte kräva allt hela tiden, aldrig testa hur långt man kan rida samlad tölt utan alltid sträva efter att avbryta =belöna medan det ännu går bra!" 

Han tipsade även om hur man kan använda samlingen i tölt till att förbättra andra gångarter. "För dressyrhästarna säger man att den samlade traven är nyckeln till att lära hästen piaff och passage. För islandshästarna är den samlade tölten nyckeln till ALLT!" Han förklarade hur man dels kan utveckla traven genom att rida trav efter samling i tölt, så "får man med sig" samlingen till traven. Och på motsvarande sätt får man den bästa galoppen efter samlad tölt! 

När det var dags att avrunda helgen med vår sista lektion sammanfattade Atli helgen: "Förberedelserna för samlad tölt gör du väldigt bra nu, både ryggningen och den samlade skritten. Övergången till tölt gör ni också bra. Men när du sedan behöver fylla på med energi och petar till med pisken "snedtänder" Hamingja och KASTAR sig iväg... du behöver hitta vägar att komma förbi det problemet...och där kan jag inte ge dig något "facit" utan du får helt enkelt pröva dig fram!'

Sedan vi värmt upp på sedvanligt sätt och jag gjort halt ute på spåret inför den samlade tölten justerade Atli hur jag höll pisken för att jag skulle kunna använda den på bakdelen utan att behöva flytta handen så mycket. När vi ryggat och jag började rida fram i samlad skritt påminde han än en gång om att jag behövde ställa henne mer inåt för att få innerbogen på plats - och direkt jag gjorde det kom en trevlig längd på halsen! 

Jag hade låtit pisken kittla lite på inner bak redan under den samlade skritten och lät den fortsätta med det i övergången till tölt. "JÄTTEFIN övergång!!!" ropade Atli. Och jag kom faktiskt ihåg att belöna genom att bli passiv i sadeln! Fast vi hade inte hunnit många meter när Atli ropade att jag måste kontrollera tempot... Och jag upptäckte att jag behövde göra lika kraftiga (och många) förhållningar med hela kroppen som behövdes i morse för att ta kontrollen över speedtempot när vi värmde upp. Jag fortsatte också med att påminna med pisken OFTA - för då blir reaktionerna i regel mer hanterbara än om hon hunnit få en liten "piskpaus".

Vi fick göra ytterligare några igångsättningar och rida ett antal töltsekvenser men sedan tyckte Atli att Hamingja redan varit så jätteduktig att det var hög tid att låta henne börja varva ner. "Ta GOD tid på dig att ta hand om henne nu, så att hon verkligen får avsluta ridpasset med en riktigt lugn känsla!" Innan vi lämnade ridbanan sa han också: "Jag har sett det så många gånger nu, att de som lärt sig rida riktigt bra samlad skritt - som du gör nu - också lär sig att rida riktigt bra samlad tölt. Så jag är inte orolig - du KOMMER att lära dig att rida samlad tölt! Men hur många år det tar innan du gör det vet jag inte...!" Skönt att höra att det finns hopp för framtiden!!!