Idag hade jag en tidig morgon i stallet med morgonfodring och sedan jag även utfodrat mig själv hann jag ligga och vila en stund innan det var dags för dagens första lektion. Atlis "medskick" inför denna var betydelsen av belöningspauser då man blir neutral i sadeln. "Det är jätteviktigt att ge hästen belöningspauser OFTA - inte minst när man har en så temperamentsfull häst som du har!" och innan lektionen var slut skulle det visa sig hur rätt han hade...
När jag inledde uppvärmningen i skritt resp trav kändes Hamingja lika lösgjord och följsam som igår. Inför uppvärmningstölten samlade jag henne lite i skritt först och sedan försökte jag hålla en lätt sits medan vi töltade runt kors och tvärs på alla möjliga böjda spår och i ett varierat tempo. "Takten är bra!!!" sa Atli, så uppenbarligen fungerade den lätta sitsen idag också!
Sedan var det dags att träna samlingen i tölt. Jag fick först börja på egen hand, med att göra halt, rygga, rida samlad skritt följt av övergång till tölt. Det gick ganska bra, men det var sedan Atli ställt sig bredvid och "petat in" Hamingjas bakben i ryggningen som jag fick känna den riktigt häftiga töltkänslan. WOW!!!
Och det krävs inte bara en hel del för att åstadkomma denna grad av samling, det krävs också väldigt mycket för att bibehålla den, så jag lyckades aldrig längre stund än ca 1/2 varv... (Så här i efterhand tänker jag att jag inte höll om tillräckligt med skänklarna...) Men vi hade i alla fall sekvenser här och där då Atli tyckte att det blev riktigt bra!
Mot slutet av lektionen, när vi arbetat med samlingen ganska länge och jag petade till Hamingja med pisken för att tillföra extra energi så blev hon ARG. När det händer fortsätter jag alltid att peta på henne till dess de häftiga reaktionerna slutar komma - vilket numera inte brukar ta så lång tid. (Jag vill ju inte belöna ilskan genom att sluta när hon blir arg.) Men denna gång gick ilskan inte över utan hon blev bara mer och mer arg och tillslut drog hon iväg runt ridbanan i högt tempo innan jag lyckades återta kontrollen.
Då fick hon först bara stå stilla till dess hon börjat lugna ner sig igen. "Nu måste vi backa lite - det blev uppenbarligen FÖR mycket press!" sa Atli. "Man får lära sig läsa sin häst för att bli allt bättre på att avgöra när man närmar sig gränsen." Det tog sedan en god stund innan fröken tillslut kunde skritta lugnt på volten. Då sa Atli att vi bara skulle ta en sekvens tölt till. "Och vääääldigt försiktigt så hon inte blir arg igen - hon behöver få avsluta med en positiv känsla!"
När jag red ut på spåret hann jag bara göra halt innan min ambitiösa häst började samla sig själv och studsa med framdelen. "Rid fram i tölt direkt, innan hon jagar upp sig ännu mer!" sa Atli. Och jag lyckades faktiskt göra en övergång till ganska långsam tölt och försökte sedan hålla mig passiv och behaglig i sadeln. Och när Hamingja efter en stund började slappna av gick jag in på volt igen och lät henne sträcka ut och varva ner läääänge.
När det på eftermiddagen var dags för lektion två var mitt huvudfokus att rida övningarna från morgonen, men ge belöningspauser oftare för att Hamingja inte skulle fortsätta att jaga upp sig. I det stora hela gick det också bra. Fast vid ett tillfälle bet hon även nu fast i högertygeln och drog iväg en bit, men nu återfick jag kontrollen betydligt snabbare än i morse. ”Stanna till en stund och fundera på vad du kunde ha gjort annorlunda!” var uppmaningen jag då fick av Atli.
Först blev jag lite ställd, men efter en stund insåg jag att det inte bara var Hamingja som bitit fast i högertygeln, jag hade reagerat genom att själv bli stum i högerhanden och därmed "hjälpt till" genom att erbjuda något för henne att ”hänga” i… Jag behöver VERKLIGEN bli mer observant på min högerhand!!!
Utöver denna gick lektionen ganska bra. Jag krävde aldrig lika mycket samling som på morgonen och gav dessutom många små belöningspauser så Hamingja skulle få en positiv upplevelse av samling i tölt.
Som avrundning sa Atli: "Man ska ALLTID avsluta medan det känns bra! Väntar man till dess det hinner bli sämre belönar man ju det dåliga! Om du får jobba för att rida samlad tölt i 10 meter ska du INTE försöka med 12 meter! Visst måste man ibland spänna bågen för att komma vidare, men det gör du inte förrän du märker att hästen utan problem klarar det du bett den om hittills!"
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar