Varning för Mariebäckodjuret! :-O

Det är klart att Mariebäcksodjuret GÄRNA skulle sätta tänderna i den här godbiten...!!!

Varje vår kommer det som en chock för stackars Hamingja när isen går upp på bäcken samtidigt som vårfloden ger högvatten som porlar väldigt högt...! :-O Och idag hade hon dessutom "laddat upp" redan i stallet när hon lyssnade VÄLDIGT spänt efter något hon (trodde sig) höra utanför... Så det här med avslappning och lösgjordhet var inte direkt vår bästa gren idag... 

Jag red mot Avan och efter tre pass med galoppträning på ridbanan var jag förstås ivrig att testa om galoppfattningarna skulle fungera lika bra även längs vägen. Och lilla fröken satte direkt ribban riktigt högt genom en klockren fattning av höger galopp som hon sedan höll i under en låååång sträcka där jag bara ett par gånger "tänkte galoppfattning" för att bibehålla aktiviteten i bakbenen. Även högerfattning nr 2 blev mycket bra! Fast sedan hann vi inte så långt innan hon körde upp huvudet och blev jättespänd medan hon verkade spana efter något samtidigt som hon förstås tappade galoppen... Men eftersom det var själva galoppfattningarna (höger) som vi hade problem med här om veckan var jag ändå ganska nöjd.

När jag sedan vände hemåt för att rida vänster galopp uppför den första långa backen testade dock Hamingja mitt tålamod ganska ordentligt... Även nu gjorde hon superfina galoppfattningar, men redan i mitten av backen förvandlades hon till en korsning mellan giraff och järnspett... Uppenbarligen fanns det MONSTER på vägens vänstra sida...!!! Och matte fattade som vanligt ingenting utan trodde i sin enfald att det bara var ett antal stora stenar som under vintern dolts bakom plogkanten... Än en gång TUR att Hamingja inte låter sig luras lika lätt utan kunde parera och ta oss förbi detta levande...! 

För den som till äventyrs inte är bekant med kombinationen giraff-järnspett kan jag meddela att de INTE galopperar utan har som enda gångart ett hysterisk och oerhört passtaktig (minimalt) töltliknande rörelsemönster... Detta "gångartsbyte"var ju verkligen inget jag ville belöna genom att sakta av till skritt på en gång, utan istället drev jag på ordentligt framåt en stund innan hon fick sakta av och vi skrittade tillbaka nerför backen för ett nytt galoppförsök.

Och säga vad man vill om Hamingja - men hon kan vara VÄLDIGT konsekvent... Så samma sak upprepades fyra gånger till... Men vi fick ju träna mycket på galoppfattningarna i alla fall...! Och TILLSLUT kunde vi faktiskt galoppera uppför hela backen UTAN att hon blev spänd. Och när hon först tänkte sakta av kunde jag också bibehålla galoppen genom att "tänka galoppfattning". Efter två sådana lyckade sekvenser satt jag av och sadlade om innan vi skrittade hemåt. Och då slog hon faktiskt till med att skritta med mulen nästan i marken när jag testade att ge långa tyglar. Ibland kan alltså t o en giraff slappna av en stund! 

När vi började närma oss avtagsvägen upp till Mariebäck och ljudet från bäcken hördes allt starkare igen var dock järnspettet tillbaka... Men hon behövde ju ändå närma sig och passera bäcken för att kunna ta sig hem igen. "A mare´s gotta do what a mare´s gotta do!!!" Rakt ovanför bäcken gjorde jag dessutom halt en lååååång stund med förhoppningen för att ge henne tid att bli lite "avtrubbad" och efter detta kunde hon faktiskt skritta ganska avslappnat så att vi fick avrunda ridpasset med en hyfsat bra känsla i alla fall.