PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

VET ni vad jag gjorde när jag hämtade Hamingja från hagen idag? Jag tränade att på att springa med henne - och det första hon gjorde var att trava hur fint som helst! Fast vid nästa försök blev det tölt istället, så jag fick springa några vändor till... När jag igår (för vilken gång i ordningen?!) önskade att jag kommit ihåg att träna på detta med Hamingja så var min tanke "så snart is och snöslask tinat bort utanför stallet SKA jag verkligen ta tag i saken!!!" Men i ett anfall av självinsikt insåg jag sedan att om jag väntade skulle det falla i glömska även denna gång... Så nu gäller det "bara" att jag kommer ihåg att träna på detta fler gånger. Wish me luck, please!!!

När vi red iväg inledde jag som vanligt med att flytta undan för skänkeln där jag också försöker lära mig själv att ge kvicka signaler och förvänta mig en kvick reaktion från Hamingja. ("Det är snabbheten i signalerna som ger lättheten vi strävar efter!" brukar ju Atli säga.) Och när jag dristade mig till att förstärka signalen med att smacka blev det förstås STOR dramatik - men efter ytterligare några smackningar hade lilla fröken hunnit bearbeta traumat och resultatet blev precis de snabba reaktioner som jag önskat!

Jag red längs bilvägen bort till Avan och värmde upp med tölt i både långsamt och högre tempo samt två sekvenser höger galopp. Under den andra sekvensen höll hon i galoppen riktigt länge och när jag kände första tendensen till att hon ville sakna ner testade jag nästan bara "tänka" ny galoppfattning och då galopperade hon vidare med bibehållen bärighet! 

När vi vänt hemåt igen nyttjade jag den första långa backen till vänster galopp. Hon har ju svårare att "tåla" drivning i vänstergaloppen utan att direkt bli spänd och tappa rygg och bakdel, men när jag nu även här testade att nästan bara "tänka" ny galoppfattning så höll hon i galoppen ända till dess jag visslade! Hon fick sedan skritta på långa tyglar tillbaka ner innan vi upprepade detta två vändor till - med samma trevliga resultat! Visserligen blir hon fortfarande lite hög i formen efter en stund, men att kunna bibehålla galoppen är ju ett bra första steg i alla fall!

Jag satt av och sadlade om och när vi sedan fortsatte hemåt var hon tillräckligt avslappnad för att skritta på hellånga tyglar med riktigt lång, låg hals. Och medan hon fick slappna av fick matte träna hårt - på att "räta ut" ländryggen för att hamna i rätt sits i sadeln. När jag sedan ville göra övergång från samlad skritt till tölt var det katapultstart som gällde för lilla fröken och då tappade jag ju sitsen direkt... så jag fick göra ett tiotal övergångar innan jag kunde "sitta som folk" en stund...

TILLSLUT ramlade i alla fall en polett ner hos Hamingjas matte, när jag insåg att jag varit så fokuserad på hur jag skulle vinkla mitt bäcken att jag inte kommit ihåg att även driva med sätet i den samlade tölten... Då blev det åter PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! När jag kunde göra övergång från samlad skritt och sedan faktiskt bibehålla samlingen i tölt en liten stund och därmed också kunna belöna henne genom att blir följsam och "bara åka med" en stund!

Då var vi nästan hemma igen, så det var hög tid att låta henne börja sträcka ut framåt nedåt och varva ner - men det kanske var lika bra för då fick hon ju en tydlig belöning! Det var en riktigt svettig häst som fick stretching innan hon fick stå i box med Back on Track en stund. Och förhoppningsvis hade hon i alla fall bitvis fått jobba med "rätt muskler" också!