Två överambitiösa är MINST en för mycket...!

När samling från marken ger en urladdning...!!!

Bilden ovan är inte från idag (eller ens från i år). När den togs hade banan fortfarande ett lager av snö och is kvar, men nu är den bar och när jag såg hur fint den hunnit torka upp till stora delar bestämde jag mig för att det skulle bli ett träningspass på banan idag. Och väl där visade det sig lika obarmhärtigt som alltid att det var HÖG tid för banträning... även om jag rider mycket dressyr även när jag rider ut så är vägen så mycket mer förlåtande...! 

Men även idag tränade jag samling från marken, efter uppvärmning i skritt och tölt. Började arbetet från marken i vänster varv. Hamingja var direkt med på noterna, samlade sig väldigt fint och redan efter ett par steg började hon frusta så belåtet, och frusta och frusta...! Hon är ju för härlig min häst!!!

Efter två långsidor med samlad skritt i vänster varv bytte jag till höger. Och då blev det genast lite andra "tongångar" från lilla fröken... Jag hann knappt samla ihop tyglarna innan hon "tände till" och reste sig upp på bakbenen - och sedan fortsatte hon att lätta fram ett antal gånger... Och även om hon lugnade ner sig lite sedan så var hon fortfarande för "laddad" för att vilja skritta avslappnat när jag gav henne pauser från samlingen... 

Som vanligt sadlade jag om innan jag satt upp i sadeln igen. Detta har verkligen blivit ett effektivt sätt att få Hamingja att "tagga ner" igen när hon lärt sig att hon just då inte förväntas göra något annat än att bara stå stilla och slappna av!

Tillbaka i sadeln började jag sedan åter i vänster varv eftersom det brukar vara mindre dramatiskt. Jag red övergångar från samlad skritt till tölt, men trots mina föresatser hamnade vi väldigt snabbt i en dragkamp när Hamingja vräkte sig i handen i tölten och fick mig precis i den framvikt som hon ville för att "trycket" på bakbenen skulle minska... 

Efter ett antal sådana misslyckade sekvenser insåg jag tillslut vad som var problemet: i min önskan att skapa en bärighet i tölten hade jag än en gång försökt samla henne riktigt mycket i skritten. I förhoppningen att det skulle innebära att jag även hade tillräckligt mycket samling i tölten. Men med min minst lika överambitiösa häst resulterade detta - som vanligt - i en högre grad av samling än vad jag kan hantera... 

Atli har visserligen aldrig sagt rakt ut att detta är problemet, men när jag tänker efter inser jag att han efter att vi tränat samling från marken brukar vara väldigt snabb (i mitt tycke) att säga att jag ska göra övergången till tölt - medan jag fortfarande tänker att jag ska samla mer i skritten först. "Gör om - gör rätt!" Och när jag nu försökte göra på samma sätt så kunde vi successivt ta oss bort från dragkampen! 

När jag sedan bytte till höger varv blev det lite repris från samlingen vid hand när Hamingja även nu tände på alla cylindrar... Hon bet fast i högertygeln och drog iväg i full fart och det tog en stund innan bromsen fungerade. Jag gjorde ett nytt försök, fast denna gång på en volt istället för ute på spåret och med böjning i högersidan kunde jag successivt få koll på läget igen. Tillslut kände jag mig redo att ge mig ut på spåret igen och när Hamingja åter ville bita tag i högertygeln lyckades jag tillslut motstå min starka impuls att "hålla emot" och istället ge en riktigt lös högertygel så att hon inte fick något att "hänga i". Och när jag dessutom började använda vikten till att böja henne i hörnen så hittade vi tillslut en mer harmonisk känsla även i detta varv. Som sagt: Ridbanan är verkligen obarmhärtigt avslöjande...!!!

När vi slutligen varvat ner i tölt och trav var Hamingja REJÄLT svettig - och så även jag trots att jag (för första gången i vår) inte haft några långkalsonger under ridbyxorna. Så HÄRLIGT  med vårväder!!! Det blev stretching och en stund med Back on Track för Hamingja. Och i morgon får hon en vilodag - då hon ska vaccineras.