Valborgsridning: en riktig berg och dalbana!

"Hej matte! Vad ska vi göra för något kul idag??!!"

Om ni undrar varför Sverige har flaggdag idag så är svaret: min mamma fyller år!!! (OK - vi flaggar kanske LITE för kungen också...!) På banken firar vi även detta med förkortad arbetstid och efter jobbet åkte jag direkt till Mariebäck för att fortsätta firandet tillsammans med Hamingja!

Det blev ett ridpass där priset på Hamingja kom att svänga så mycket att optioner skulle kunna ses som en lågriskplacering i jämförelse...! (För de som inte är i branschen kan jag förklara att "risk" inom placeringsområdet definieras som hur mycket placeringens värde varierar över tid. Stora svängningar=hög risk och små svängningar=låg risk. Optioner räknas normalt som högriskplaceringar - men det beror ju på vad man jämför med...!)

Det hela började med att Hamingja även idag tramsade när vi skulle passera över bäcken och när vi sedan red mot Alviksträsk fortsatte tramsandet så länge bäcken var tillräckligt nära vägen för att höras tydligt... och grannarnas soptunnor blev väl livsfarliga av bara farten... i det läget stod lilla fröken inte så väldigt högt i kurs...

Men sedan glimmade hon till och var trevligt fokuserad en lååång stund medan vi drog igång uppvärmningen i trav. (Och med lilla frökens travsteg blir matte VÄLDIGT uppvärmd!!!) När matte fått pusta lite övergick vi till tölt och då blev jag tillslut lite arg (har normalt alldeles för lång stubin) när hon både studsade mellan dikena och där emellan vräkte sig i handen för att inte behöva ta i ordentligt med bakbenen... Därför fortsatte jag med tölten efter vägen längs med sjön ända bort till skoterklubben där jag satt av och sadlade om. 

Vid det laget hade hon i alla fall fått jobba tillräckligt mycket för att ta chansen att skritta med nosen mot backen när jag inledde hemvägen med hellånga tyglar. Och medan vi skrittade försökte jag fokusera på min sits för att verkligen hamna i rätt position i sadeln och ha bästa möjliga utgångsläge för att förbereda för och rida tölt. När jag sedan gjorde övergång till tölt via högersluta i samlad skritt kom Hamingja att gnistra till ORDENTLIGT!!! Som kompisen Linda så klokt sa en gång när vi red clinic för Johanna Elgholm: "När man hittar rätt position i sadeln börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!" 

För Hamingja kom verkligen upp ORDENTLIGT med bogarna och töltade med en HÄRLIG bärighet utan minsta antydan till att lägga sig på i handen!!! Inte heller blev det minsta lilla dragkamp eller att försöka dra upp tempot när jag då och då behövde lägga in ett par steg högersluta för att behålla henne "uppe"!!! Hade det inte råkat komma bilar precis hade jag ALDRIG velat sakta av igen!!!

Efter den - för matte - ofrivilliga skrittpausen fick vi till ytterligare en riktigt, riktigt trevlig sekvens "njuttölt" innan Hamingja fick syn på vattnet i diket och tvärnitade.... Sedan hittade vi aldrig riktigt tillbaka till vare sig lösgjordheten eller bärigheten även om det successivt blev bättre igen. Till dess Hamingja fick syn på ett RIKTIGT MONSTER vid sidan av vägen och tvärvände så snabbt att det var ett under att jag lyckades hålla mig kvar i sadeln. (Och plötsligt var det lite "fyndläge"på hästmarknaden igen...) 

När jag fått stopp på fröken och vänt tillbaka ville hon INTE fortsätta hemåt och just i det läget hör jag dessutom hur en bil  närmar sig bakifrån... För att inte riskera att hon plötsligt skulle hoppa ut framför bilen för att komma undan MONSTRET vände jag tillbaka och skrittade bort från MONSTRET. Det kändes definitivt säkrast att få möta bilen en bit bort där vi inte stod under lika direkt hot från en livsfarlig snöhög omgiven av smältvatten... 

Sedan distraherade jag henne med att hela tiden flytta undan för högerskänkeln fram till det kritiska stället, där hon fick stå en stund och titta på snöhögen innan vi fortsatte hemåt. När hon började kännas mer avslappnad igen fick hon tölta med långa tyglar och gjorde detta på ett riktigt trevligt sätt med fortsatt aktivitet i överlinjen. Till dess först grannarnas soptunnor och sedan Mariebäcksodjuret försökte gå till attack igen... Men med matte sjungandes "Vintern ra..." för att inte själv glömma att andas gjorde Hamingja en riktig bragdinsats genom att skritta (visserligen ganska spänd men ändå) med lösa tyglar över bäcken. Något som förståss fick priset på hästen att åter rusa i höjden! 

Trevlig Valborg alla bloggläsare!!!

Varning för Mariebäckodjuret! :-O

Det är klart att Mariebäcksodjuret GÄRNA skulle sätta tänderna i den här godbiten...!!!

Varje vår kommer det som en chock för stackars Hamingja när isen går upp på bäcken samtidigt som vårfloden ger högvatten som porlar väldigt högt...! :-O Och idag hade hon dessutom "laddat upp" redan i stallet när hon lyssnade VÄLDIGT spänt efter något hon (trodde sig) höra utanför... Så det här med avslappning och lösgjordhet var inte direkt vår bästa gren idag... 

Jag red mot Avan och efter tre pass med galoppträning på ridbanan var jag förstås ivrig att testa om galoppfattningarna skulle fungera lika bra även längs vägen. Och lilla fröken satte direkt ribban riktigt högt genom en klockren fattning av höger galopp som hon sedan höll i under en låååång sträcka där jag bara ett par gånger "tänkte galoppfattning" för att bibehålla aktiviteten i bakbenen. Även högerfattning nr 2 blev mycket bra! Fast sedan hann vi inte så långt innan hon körde upp huvudet och blev jättespänd medan hon verkade spana efter något samtidigt som hon förstås tappade galoppen... Men eftersom det var själva galoppfattningarna (höger) som vi hade problem med här om veckan var jag ändå ganska nöjd.

När jag sedan vände hemåt för att rida vänster galopp uppför den första långa backen testade dock Hamingja mitt tålamod ganska ordentligt... Även nu gjorde hon superfina galoppfattningar, men redan i mitten av backen förvandlades hon till en korsning mellan giraff och järnspett... Uppenbarligen fanns det MONSTER på vägens vänstra sida...!!! Och matte fattade som vanligt ingenting utan trodde i sin enfald att det bara var ett antal stora stenar som under vintern dolts bakom plogkanten... Än en gång TUR att Hamingja inte låter sig luras lika lätt utan kunde parera och ta oss förbi detta levande...! 

För den som till äventyrs inte är bekant med kombinationen giraff-järnspett kan jag meddela att de INTE galopperar utan har som enda gångart ett hysterisk och oerhört passtaktig (minimalt) töltliknande rörelsemönster... Detta "gångartsbyte"var ju verkligen inget jag ville belöna genom att sakta av till skritt på en gång, utan istället drev jag på ordentligt framåt en stund innan hon fick sakta av och vi skrittade tillbaka nerför backen för ett nytt galoppförsök.

Och säga vad man vill om Hamingja - men hon kan vara VÄLDIGT konsekvent... Så samma sak upprepades fyra gånger till... Men vi fick ju träna mycket på galoppfattningarna i alla fall...! Och TILLSLUT kunde vi faktiskt galoppera uppför hela backen UTAN att hon blev spänd. Och när hon först tänkte sakta av kunde jag också bibehålla galoppen genom att "tänka galoppfattning". Efter två sådana lyckade sekvenser satt jag av och sadlade om innan vi skrittade hemåt. Och då slog hon faktiskt till med att skritta med mulen nästan i marken när jag testade att ge långa tyglar. Ibland kan alltså t o en giraff slappna av en stund! 

När vi började närma oss avtagsvägen upp till Mariebäck och ljudet från bäcken hördes allt starkare igen var dock järnspettet tillbaka... Men hon behövde ju ändå närma sig och passera bäcken för att kunna ta sig hem igen. "A mare´s gotta do what a mare´s gotta do!!!" Rakt ovanför bäcken gjorde jag dessutom halt en lååååång stund med förhoppningen för att ge henne tid att bli lite "avtrubbad" och efter detta kunde hon faktiskt skritta ganska avslappnat så att vi fick avrunda ridpasset med en hyfsat bra känsla i alla fall. 

Man ska smida medan järnet är varmt...!

 

Hagmys!

Även idag blev det ett pass på ridbanan, där vi fortsatte träna galoppfattningar och idag var vi HELT eniga hela tiden - både när det gällde vänster och höger galopp! Det kändes bra - då kan vi förhoppningsvis enas om högergaloppen när vi rider ut nästa gång också! I höger galopp höll jag högerhanden lätt i manen för att inte ta i tygeln av misstag, men varje gång vi saktade av från galoppen märkte jag att hon ändå hade bitit fast där... Vet inte hur vi ska komma till rätta med det, men jag får i alla fall fortsätta hålla koll på att jag inte "håller" i innertygeln.

När jag var nöjd med galoppen och sadlat om red vi även lite tölt, där jag försökte hålla fokus på min egen sits. Men jag hade lite svårt att hålla fokus och dessutom VÄLDIGT lätt för att bli spänd i kroppen själv idag, kanske var det skröppelkroppens sätt att säga att ridning tre dagar i rad hade blivit lite väl mycket...? Och med en stel och spänd matte på ryggen är det ju inte så lätt för Hamingja att vara lösgjord i tölten... Men det är bara att bryta ihop och komma igen en annan dag! 

Social distansering de Luxe!!!

SNO DIG PÅ MATTE, JAG SVÄLTER JU!!!

Vilken mysig lördagskväll jag haft tillsammans med Hamingja!!! Jag skulle först rida och sedan kvällsfodra och hade bestämt mig för ett träningspass på ridbanan. Förhoppningen var att vi skulle kunna "snacka ihop oss" om den där högergaloppen som vi inte kunde enas om igår... Det har ju tidigare varit vänster galopp som varit problemet, när hon haft ont uppe i korset och i det perspektivet är det ju positivt att vänstersidan uppenbarligen blivit så bra att hon hellre väljer den galoppen t o m! 

Inledde förstås med uppvärmning i skritt och tölt. Och när det sedan var dags att börja "diskutera" galopp började jag i vänster varv genom att rida högersluta i skritt längs ena kortsidan, göra halt innan hörnet, tittade utåt och sköt fram vänster höft. Och Hamingja var direkt med på noterna och bjöd på en fin galoppfattning och en riktigt trevlig galopp! Dessutom höll hon galoppen utan problem i 1,5 varv innan jag bad henne sakta av. Efter en lika trevlig vänsterfattning till bytte jag till höger varv där de första galoppfattningarna också blev riktigt bra! 

Men sedan fick jag för mig att fatta galoppen lite innan hörnet och då tyckte Hamingja att förvänd galopp var en mycket bättre idé... och detta vidhöll hon ett par gånger till. Så när vi åter enats om höger galopp, efter att jag skärpt till mig och dessutom gjorde halten närmare hörnet avslutade vi efter två sådana sekvenser. 

Hamingja fick en längre skrittpaus som belöning innan vi jobbade lite med tölten också. Även detta gick riktigt bra i kväll! Jag hittade en bra position i sadeln där jag för en gångs skull inte hamnade i framvikt och när jag dessutom inte samlade henne så jättemycket i skritten kunde vi göra övergång till tölt utan att hon försökte vräka sig i handen och springa iväg från arbetet. När hon sedan blev lite hög i formen red jag några steg öppna där drivning med skänklar och säte i kombination mot en högerhand som inte blev stum (som den tyvärr ofta blir...) hittade vi tillbaka till en riktigt trevlig känsla i tölten! 

Det är så oerhört lätt att vi hamnar i en ond cirkel när jag hamnar i framvikt och blir stum i högerhanden vilket bjuder in Hamingja till en dragkamp om högertygeln... Men nu blev det istället en god cirkel där jag utifrån en bra position i sadeln (för att vara jag) hittade en bra känsla i tölten, vilket gjorde det ytterligare lite lättare att bibehålla en bra position o s v... Det var t o m så att när jag gjorde volt tillbaka och bytte till höger varv så blev Hamingja varken uppjagad eller spänd utan bara fortsatte tölta i lugnt tempo och bibehållen eftergift i innersidan! Vad mer behövs för en lyckad lördagkväll???!! 

När jag red in på en volt och lät henne sträcka ut med långa tyglar frustade hon så belåtet och sträckte ut framåt nedåt med bibehållen aktivitet i överlinjen. (Så där som vi tyvärr inte lyckas få till det under uppvärmningen...) Frustandet fortsatte i trav på volt innan vi avrundade för dagen. När vi sedan stretchade frambenen stod hon med huvudet mot min kind - det var så mysigt att jag knappt vågade andas för att hon inte skulle flytta på sig! Något sådant mys var förstås inte möjligt när vi stretchade vänster bak - det hade ju VERKLIGEN varit stretching ifall hon lyckats sträcka huvudet ända dit bak!!! 

När Hamingja själv hjälpte till att skruva ur isbroddarna!!!

Hamingja och Anna v/s isbroddarna: 16-0!!!

En gång i tiden var jag den som med en kombination av styrka och teknik brukade hjälpa andra att brodda av deras hästar på våren. Det känns väldigt avlägset numera, när även små ansträngningar resulterar i smärta inte minst i händerna... Och även "på den gamla goda tiden" blev det ju ofta problem med att någon/några av broddarna hade hunnit nötas så att man inte fick grepp om dem med hylsnyckeln... Dessutom är det ju först när den sista brodden är loss som man säkert vet om man kommer att lyckas eller om det slutar med att man får skruva tillbaka några igen för att det inte ska bli sned belastning för hästen...

För att hantera detta stressmoment har jag under många år läst otaliga diskussionstrådar i olika forum på nätet på jakt efter den optimala metoden. Och här om året trodde jag mig ha hittat den när jag fick lära mig Sylvias supermetod: att använda en råhudsklubba (som hovslagare brukar använda) och slår med denna på hylsnyckelns skaft. Då lyckades jag nämligen TILLSLUT få lös några broddar som jag tidigare inte lyckats rubba med maximal handkraft efter att ha preparerat med 556. 

Så det var mer av gammal vana, snarare än att jag hoppades lära mig något nytt, som jag klickade in på ännu ett Facebookinlägg på broddtemat här om veckan. (De flesta tips som brukar komma upp har jag ju redan testat för länge sedan utan större framgång...) Men till min förvåning fanns där faktiskt en variant jag aldrig hört förut: att "ta hjälp av hästen" att lossa på broddarna genom att vända runt den snävt några varv på stallgolvet innan man börjar skruva.

Och idag testade jag detta - med ett helt fantastiskt resultat!!! (Först hade jag m h a en ny sko och en lös brodd försäkrat mig om att jag skulle vända motsols - för att inte riskera att dra fast broddarna hårdare istället...!) När jag sedan satte hylsnyckeln över den första brodden och började vrida gick det så lätt att jag först trodde att brodden var så nött att hylsnyckeln inte fick något fäste alls utan bara snurrade... men insåg sedan till min förvåning att brodden faktiskt var lös!!! 

"Men det är förståss bara tur, just den brodden hade nog inte rostat fast ..." tänkte jag och laddade för att att kämpa med nästa brodd - men där jag hade samma "tur". Och "tur" hade jag även på nästa...och nästa och nästa...!!! Inom bara några minuter var faktiskt alla 16 broddarna urskruvade utan att jag en enda gång behövt ta till rågummiklubban som jag hela tiden hade tillgänglig inom en armlängds avstånd! HELT OTROLIGT!!! Jag måste definitivt leta upp den där tråden på Facebook igen så jag kan tacka för supertipset!!!

Förutom detta MIRAKEL kom jag DESSUTOM ihåg att träna på att springa med Hamingja. Och när hon efter två inledande vändor där hon varvade grisepass och tölt sedan travade både bort ifrån och tillbaka mot stallet skyndade jag mig att avbryta. Man ska ju sluta när man är på topp!!! I kombination med brodd-MIRAKLET kändes det verkligen som "min dag"!!! Jag kanske t o m borde köpa avocado!!?? (Om det inte var så att jag redan förbrukat all tur för ett bra tag framöver...)

Dessa framgångar måste ju i alla fall firas - och det gjorde jag förstås genom att rida min FINA häst! Det blev en sväng längs bilvägen bort till Avan där hon bjöd på ett par riktigt långa sekvenser i vänster galopp där jag också kunde bibehålla framåtdrivningen genom att "tänka ny galoppfattning" utan att hon blev spänd eller tappade galoppen! Däremot lyckades vi aldrig enas om höger galopp... jag får nog träna lite högerfattningar på ridbanan så vi hittar tillbaka till den också! 

Under hemvägen tränade jag på att "sitta som folk" trots att jag red tölt. Jag har tidigare konstaterat att jag då måste vara i rätt position i sadeln redan i skritten, för väl i tölt klarar jag inte av att korrigera mig själv utan måste sakta av och börja om från skritt igen. Och förutom att klara övergången till tölt utan att hamna i framvikt måste jag också vakta tempot för det är bara i ett långsamt tempo jag klarar av att bibehålla sitsen. 

Idag försökte jag därför fokusera på just detta samtidigt som Hamingja förståss försökte få matte i den där trevliga framvikten där man kan springa på fort framåt utan att behöva ta i så jättemycket med bakbenen... Ett av hennes mest effektiva knep är att bita tag i högertygeln och starta en dragkamp med mig samtidigt som hon successivt ökar farten. Min reflex att hålla emot på högertygeln i det läget är SÅ stark, men när jag på ridbanan ibland lyckats hindra den reflexen har och därmed inte gett henne något att "hänga på" har det blivit mycket lättare att återta kontrollen över tempot. 

Det känns fortfarande väldigt bakvänt, som att belöna henne för att hon biter tag i bettet...!  Men när resultatet blir att hon istället för att springa iväg i full karriär faktiskt lyssnar på förhållningar med sätet (och microkorta kramningar på tyglarna) så kan det ju inte vara fel! När jag red på ridbanan här om dagen, för första gången på riktigt länge, påmindes jag om detta och när jag under hemvägen idag lyckades förmå mig att ge lös högertygel när Hamingja ville vräka sig iväg så blev resultatet tillslut riktigt trevligt! 

Lite samling från marken blev det faktiskt också under sista biten in på gården. Sedan var jag mer än nöjd med min fina häst! Efter dagens stretching fick hon som vanligt stå en stund med Back on Track innan hon fick gå ut till Litlamin och de andra i hagen igen. Jag tror vi var lika nöjda båda två!

Två överambitiösa är MINST en för mycket...!

När samling från marken ger en urladdning...!!!

Bilden ovan är inte från idag (eller ens från i år). När den togs hade banan fortfarande ett lager av snö och is kvar, men nu är den bar och när jag såg hur fint den hunnit torka upp till stora delar bestämde jag mig för att det skulle bli ett träningspass på banan idag. Och väl där visade det sig lika obarmhärtigt som alltid att det var HÖG tid för banträning... även om jag rider mycket dressyr även när jag rider ut så är vägen så mycket mer förlåtande...! 

Men även idag tränade jag samling från marken, efter uppvärmning i skritt och tölt. Började arbetet från marken i vänster varv. Hamingja var direkt med på noterna, samlade sig väldigt fint och redan efter ett par steg började hon frusta så belåtet, och frusta och frusta...! Hon är ju för härlig min häst!!!

Efter två långsidor med samlad skritt i vänster varv bytte jag till höger. Och då blev det genast lite andra "tongångar" från lilla fröken... Jag hann knappt samla ihop tyglarna innan hon "tände till" och reste sig upp på bakbenen - och sedan fortsatte hon att lätta fram ett antal gånger... Och även om hon lugnade ner sig lite sedan så var hon fortfarande för "laddad" för att vilja skritta avslappnat när jag gav henne pauser från samlingen... 

Som vanligt sadlade jag om innan jag satt upp i sadeln igen. Detta har verkligen blivit ett effektivt sätt att få Hamingja att "tagga ner" igen när hon lärt sig att hon just då inte förväntas göra något annat än att bara stå stilla och slappna av!

Tillbaka i sadeln började jag sedan åter i vänster varv eftersom det brukar vara mindre dramatiskt. Jag red övergångar från samlad skritt till tölt, men trots mina föresatser hamnade vi väldigt snabbt i en dragkamp när Hamingja vräkte sig i handen i tölten och fick mig precis i den framvikt som hon ville för att "trycket" på bakbenen skulle minska... 

Efter ett antal sådana misslyckade sekvenser insåg jag tillslut vad som var problemet: i min önskan att skapa en bärighet i tölten hade jag än en gång försökt samla henne riktigt mycket i skritten. I förhoppningen att det skulle innebära att jag även hade tillräckligt mycket samling i tölten. Men med min minst lika överambitiösa häst resulterade detta - som vanligt - i en högre grad av samling än vad jag kan hantera... 

Atli har visserligen aldrig sagt rakt ut att detta är problemet, men när jag tänker efter inser jag att han efter att vi tränat samling från marken brukar vara väldigt snabb (i mitt tycke) att säga att jag ska göra övergången till tölt - medan jag fortfarande tänker att jag ska samla mer i skritten först. "Gör om - gör rätt!" Och när jag nu försökte göra på samma sätt så kunde vi successivt ta oss bort från dragkampen! 

När jag sedan bytte till höger varv blev det lite repris från samlingen vid hand när Hamingja även nu tände på alla cylindrar... Hon bet fast i högertygeln och drog iväg i full fart och det tog en stund innan bromsen fungerade. Jag gjorde ett nytt försök, fast denna gång på en volt istället för ute på spåret och med böjning i högersidan kunde jag successivt få koll på läget igen. Tillslut kände jag mig redo att ge mig ut på spåret igen och när Hamingja åter ville bita tag i högertygeln lyckades jag tillslut motstå min starka impuls att "hålla emot" och istället ge en riktigt lös högertygel så att hon inte fick något att "hänga i". Och när jag dessutom började använda vikten till att böja henne i hörnen så hittade vi tillslut en mer harmonisk känsla även i detta varv. Som sagt: Ridbanan är verkligen obarmhärtigt avslöjande...!!!

När vi slutligen varvat ner i tölt och trav var Hamingja REJÄLT svettig - och så även jag trots att jag (för första gången i vår) inte haft några långkalsonger under ridbyxorna. Så HÄRLIGT  med vårväder!!! Det blev stretching och en stund med Back on Track för Hamingja. Och i morgon får hon en vilodag - då hon ska vaccineras. 

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

VET ni vad jag gjorde när jag hämtade Hamingja från hagen idag? Jag tränade att på att springa med henne - och det första hon gjorde var att trava hur fint som helst! Fast vid nästa försök blev det tölt istället, så jag fick springa några vändor till... När jag igår (för vilken gång i ordningen?!) önskade att jag kommit ihåg att träna på detta med Hamingja så var min tanke "så snart is och snöslask tinat bort utanför stallet SKA jag verkligen ta tag i saken!!!" Men i ett anfall av självinsikt insåg jag sedan att om jag väntade skulle det falla i glömska även denna gång... Så nu gäller det "bara" att jag kommer ihåg att träna på detta fler gånger. Wish me luck, please!!!

När vi red iväg inledde jag som vanligt med att flytta undan för skänkeln där jag också försöker lära mig själv att ge kvicka signaler och förvänta mig en kvick reaktion från Hamingja. ("Det är snabbheten i signalerna som ger lättheten vi strävar efter!" brukar ju Atli säga.) Och när jag dristade mig till att förstärka signalen med att smacka blev det förstås STOR dramatik - men efter ytterligare några smackningar hade lilla fröken hunnit bearbeta traumat och resultatet blev precis de snabba reaktioner som jag önskat!

Jag red längs bilvägen bort till Avan och värmde upp med tölt i både långsamt och högre tempo samt två sekvenser höger galopp. Under den andra sekvensen höll hon i galoppen riktigt länge och när jag kände första tendensen till att hon ville sakna ner testade jag nästan bara "tänka" ny galoppfattning och då galopperade hon vidare med bibehållen bärighet! 

När vi vänt hemåt igen nyttjade jag den första långa backen till vänster galopp. Hon har ju svårare att "tåla" drivning i vänstergaloppen utan att direkt bli spänd och tappa rygg och bakdel, men när jag nu även här testade att nästan bara "tänka" ny galoppfattning så höll hon i galoppen ända till dess jag visslade! Hon fick sedan skritta på långa tyglar tillbaka ner innan vi upprepade detta två vändor till - med samma trevliga resultat! Visserligen blir hon fortfarande lite hög i formen efter en stund, men att kunna bibehålla galoppen är ju ett bra första steg i alla fall!

Jag satt av och sadlade om och när vi sedan fortsatte hemåt var hon tillräckligt avslappnad för att skritta på hellånga tyglar med riktigt lång, låg hals. Och medan hon fick slappna av fick matte träna hårt - på att "räta ut" ländryggen för att hamna i rätt sits i sadeln. När jag sedan ville göra övergång från samlad skritt till tölt var det katapultstart som gällde för lilla fröken och då tappade jag ju sitsen direkt... så jag fick göra ett tiotal övergångar innan jag kunde "sitta som folk" en stund...

TILLSLUT ramlade i alla fall en polett ner hos Hamingjas matte, när jag insåg att jag varit så fokuserad på hur jag skulle vinkla mitt bäcken att jag inte kommit ihåg att även driva med sätet i den samlade tölten... Då blev det åter PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! När jag kunde göra övergång från samlad skritt och sedan faktiskt bibehålla samlingen i tölt en liten stund och därmed också kunna belöna henne genom att blir följsam och "bara åka med" en stund!

Då var vi nästan hemma igen, så det var hög tid att låta henne börja sträcka ut framåt nedåt och varva ner - men det kanske var lika bra för då fick hon ju en tydlig belöning! Det var en riktigt svettig häst som fick stretching innan hon fick stå i box med Back on Track en stund. Och förhoppningsvis hade hon i alla fall bitvis fått jobba med "rätt muskler" också!

Equiterapeutbehandling

MATTE HAR STÄNGT IN MIG I EN BOX!!! :-O

Idag var equiterapeut (=djurfysioterapeut/djursjukgymnast) Ingebjörn tillbaka i Mariebäck för att kolla våra hästar. Förrförra gången han var här hade Hamingja antagligen gjort något i hagen för plötsligt en dag ville hon inte galoppera utan bröt hela tiden av till spänd och stressad tölt redan efter ett par galoppsprång... Då var det ju tur i oturen att Ingebjörn var inbokad bara någon vecka senare, då han konstaterade att hon fått en rotation/skevhet i bäckenet vilket han åtgärdade. 

När han sedan kom tillbaka nästa gång tyckte han att Hamingja borde ha hunnit muskla sig jämnare än hon hade gjort och sa att om hon inte blivit bättre vid nästa besök borde hon nog ändå kollas av veterinär för säkerhets skull. Jag hade inte alls haft någon känsla av att hon skulle ha ont, utan "bara" att hon fortfarande var svagare i vänster bak. Men för säkerhets skull bad jag Sylvia rida henne för att känna efter. Till min lättnad var även hennes bedömning att Hamingja inte hade ont, för även om hon fick ta i och jobba ordentligt - vilket ibland innebär att hon initialt blir ARG - slappnade hon sedan snabbt av och frustade. "Hon har nog bara blivit lite bekväm...!"  

Terapi bild för matte (som har svår nål- och sprutfobi...!)

När Ingebjörn nu kollat igenom henne och jag fått springa med henne så han sett henne röra sig i trav konstaterade han att hon nu var betydligt jämnare än senast, även om vänster bak fortfarande var lite svagare och det fortfarande kändes en liten avvikelse där bäckenet varit roterat. (Note to self: det skulle inte skada att vi tränade på att trava vid hand...!!!)

Sedan hon fått stå akupunkturnålar så att musklerna slappnade av ordentligt behandlade han henne och sa sedan att i o m att hon känts så pass bra nu behöver hon inte vila något extra efter behandlingen utan jag kan rida som vanligt redan i morgon. Det blev en extra bonus för mig som hade räknat med att hon skulle behöva vila i morgon och därför planerat att rida innan behandlingen idag, vilket min skröppelkropp tyvärr satte stopp för... Så jag fick BÅDE bekräftat att Hamingja är bättre OCH tillåtelse att rida redan i morgon! BARA goda nyheter!!!

Fabulous Friday!!!

Dagens outfit - snyggt va`??!!

Det har blåst REJÄLT idag - och då är ändå vi Lulebor rätt vana vid blåst - och kändes inte helt uteslutet att grenar skulle blåsa ner ur träden.... men Hamingja och jag klarade oss från sådant, som tur var! Fast vid ett par ställen passerade vi i närheten av hela träd som lutade mot ett annat träd och knakade oroväckande i vindbyarna...! :-O 

Idag hade jag bestämt mig för att träna galopp, så därför red vi längs bilvägen mot Avan istället för mot Alviksträsk. Inledde med en lång sträcka uppvärmning i tölt och sedan red vi två sekvenser höger galopp. För att kunna rida lite längre sekvenser i vänster galopp sparade jag till den långa uppförsbacken på hemvägen, då kombinationen av hemväg och backe brukar göra att Hamingja håller "trycket" från bakbenen av sig själv. Drivning där tenderar annars att göra henne lite spänd så att hon lätt tappar galoppen...

Det blev två sekvenser höger galopp och tre i vänster galopp uppför backen och den allra sista sekvensen faktiskt var den vänstergalopp där hon bibehöll energi och bärighet allra bäst, trots att hon vi det laget måste ha varit ganska trött i det varma vädret...! Som belöning för detta satt jag av och lät henne vila och hämta andan en stund medan jag sadlade om. Under hemvägen blev det sedan mest skritt, men med lite "nedvarvningstölt" också. 

I morgon är Ingebjörn (equiterapeut) tillbaka för att kolla hästarna igen. Det blir spännande att höra om han tycker att Hamingja hunnit muskla sig mer jämnt nu, eller inte...!

ÖVERRASKANDE bra ridunderlag!!!

Även idag ville Hamingja ha den nya, fina nosgrimman med bling som inte bara matchar nya schabraket utan även slingorna i mattes hår...!

Det fantastiska "drömpåsk i fjällen-vädret" under första delen av påskhelgen följdes tyvärr av 2 dm blötsnö under de kommande dagarna... så det fick bli några vilodagar för Hamingja i väntan på bättre ridunderlag. Men i eftermiddag, när snöandet tillslut upphört och solen kommit fram igen kunde jag inte behärska mig längre - jag MÅSTE få rida!!! Räknade med att ridunderlaget skulle vara en trist blandning av snöslask och djup, blöt lera - men det skulle visa sig att mitt antagande var HELT fel!!!

När jag kom till Mariebäck mötte jag Malin E som precis red iväg på sin FINA hingst. Och när Hamingja och jag senare red iväg kom Malin och Dáuti precis tillbaka och Malin kunde rapportera att underlaget längs bilvägen bort mot Bälingeträsket och Alviksträsk visat sig vara överraskande bra! Den snö som låg kvar var för blöt och tung för att fastna i hovarna och på de områden där all snö och is hunnit tina bort var underlaget ändå fast och trevligt att rida på! 

Därmed var valet av ridväg givet - för varför ändra ett vinnande koncept?! Även idag blev det ett ridpass med fokus på tölten. Och redan under uppvärmningen påmindes jag om att det är alldeles för länge sedan jag kom ihåg att köra "pallträningen" för att hitta en bättre töltsits... Precis samma sak har jag tänkt under flera av de senaste ridpassen, att jag DIREKT jag kom hem skulle plocka fram pallen! Men sedan har jag glömt det hela till nästa gång jag suttit på hästryggen... När jag nu skriver detta blev jag i alla fall påmind och har PRECIS tagit en kort "bloggpaus" för ett träningspass för sitsen - och nu får pallen stå kvar mitt på vardagsrumsgolvet ett tag så kommer jag förhoppningsvis ihåg det fler gånger!!!

Men i väntan på sådan sitsträning red jag idag en hel del korta töltintervaller, så att jag fick många tillfällen att korrigera sitsen och börja om. Och mot slutet kändes det som att jag började närma mig en sits som i alla fall inte motverkade vad jag ville uppnå. Dessutom krävde jag inte lika mycket samling från Hamingja när jag förberedde för tölten och sammantaget gjorde detta att vi inte hamnade i en "dragkamp" i samma utsträckning och därmed gick det bättre att bibehålla samling och bärighet efter övergången till tölt. 

Som avslutning satt jag av och tränade samling från marken i ett antal sekvenser, för att verkligen se att hon trampade under sig bra även med vänster bakben. Något jag förstås borde ha börjat med direkt efter att Ingebjörn kollat henne senast - då han konstaterade att hon fortfarande var ojämnt musklad... Snart kommer han på nytt besök - och jag håller förstås tummarna att han ska se en förbättring jämfört med senast!

Tillbaka i stallet var Hamingja REJÄLT svettig - men så var det ju också väldigt varmt i solen. Och när jag gick igenom hela henne med en pälsskrapa stod hon blick stilla och bara njöt! Efter stretching fick hon sedan stå en stund med Back on Track också - för maximerad återhämtning för de muskler som förhoppningsvis fått jobba riktigt ordentligt! Hon ska få vila igen i morgon - men på fredag hoppas jag rida igen. Och då tror jag vi ska variera oss och lägga in lite galoppträning i backe - för det är var ett bra tag sedan sist...!

En annorlunda påskdag under denna annorlunda tid...!

...men lika FIN häst som vanligt!!!

I samband med att jag morgonfodrade kollade jag Hamingjas skav av sadelgjorden och kunde konstatera att det såg bättre ut än jag hade trott - när pälsen var torr såg jag att det ändå fanns lite päls kvar nästan överallt, även om den fläckvis var väldigt kort/tunn. Bestämde mig därför för att rida en sväng i det HÄRLIGA påskvädret!

Vi kom iväg redan vid 09-tiden och det var så fantastiskt tyst och stilla - skoteråkarna hade uppenbarligen inte kommit igång ännu för dagen och förutom ljudet från två bilar hördes inget annat än fågelkvitter och ljudet från Hamingjas hovar - OERHÖRT avkopplande!!! Solen värmde redan skönt, men hade inte hunnit tina upp det som frusit på vägen under natten så vi hade ett fast och fint ridunderlag hela vägen bort till "världens ände"!

Den betydligt mer trafikerade vägen mot Bälinge var nu helt is- och snöfri, men istället hårdfrusen så det fick bli en skrittpaus på långa tyglar en bit bort mot skoterklubben innan vi vände och skrittade hemåt. Efter en stund satt jag av och passade på att träna samling från marken i några sekvenser för att aktivera hennes svagare, vänstra bakben, innan jag sadlade om och satt upp för att rida hemåt.

Under hemvägen försökte jag rida sekvenser i samlad tölt, med varierande framgång. Och kom fram till att det faktiskt kan vara "less is more" som gäller.. Jag minns inte exakt hur Atli formulerade sig men min tolkning av hans budskap är att Hamingja nu är väldigt duktig på att samla sig i skritt och vi kan göra bra övergångar till tölt, men sedan blir det genast svårare när jag ska bibehålla samlingen i tölten... Jag kan samla henne betydligt mer i skritt än vad jag sedan kan hantera i tölt, och när hon vill "springa ifrån" samlingen genom att öka tempot hamnar vi i en destruktiv dragkamp...

Både jag och Hamingja har en tendens att vilja för mycket... och när jag rider för Atli har jag många gånger blivit förvånad att han tyckt att jag ska göra övergången till tölt redan efter några steg i samlad skritt. Men som han sagt så många gånger: Hamingja har blivit väldigt duktig på den samlade skritten, då det är intefrämst den vi behöver träna på, utan att behålla samlingen efter övergången till tölt. Och då är det kanske bättre att bara samla henne till en "lagom" nivå, en nivå som jag har större chans att kunna bibehålla även i tölten. "Less is more" alltså!

Efter nedvarvning i både tölt och trav skrittade vi tillbaka hem, där vi stretchade innan hon fick gå ut i hagen igen. Ute i solljuset passade jag på att titta riktigt noga på de områden där lädergjorden tidigare hade skavt och till min lättnad verkade fårskinnsöverdraget på den nya sadelgjorden gjort sitt jobb, för det verkade inte ha blivit något mer skav idag. Skönt! Då kan jag nog t o m våga rida någon fler gång under påsken! Det är väl en ovanlig påsk för de flesta i år... För oss har det alltid brukat vara en helg som vi tillbringat i Umeå med föräldrar och syskon... Och när vi nu alltså är hemma hela helgen istället har det ju känts ganska snopet att inte heller våga rida p g a skavet... men nu kan det nog bli ändring på det!

Påsklov

Hamingja laddar för ridning i nya ES-schabraket!

Vi har haft +8 grader idag och på seneftermiddagen kom dessutom solen fram! Riktigt härligt väder - fast förstås VARMT för en islandshäst med (nästan) full vinterpäls fortfarande...! Men bilvägen bort till sjön var fortfarande snö/isbelagd till stor del som gav bra ridunderlag - men fortsätter det varma vädret lär det inte vara så länge till...

Även idag varvade vi tölt och skritt och bitvis kändes det som att jag lyckades aktivera hennes bakdel riktigt bra - f f a under hemvägen. Då flåsade hon rejält i värmen - och jag med! När jag sedan gjorde som Atli instruerat: att varva sekvenserna i samlad tölt med en avstämning på långa tyglar för att ha koll på att hon inte börjar "tagga upp" och bli arg av samlingen - som hon alltid brukade bli tidigare. Och nu hade hon faktiskt sådana tendenser och hade varken ro att stå stilla eller skritta... 

Så det först bli massor av halter med bara några steg "nästan-skritt" emellan, följt av sidförande i skritt utifrån Atlis devis: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna - då får du bara en mer spänd häst!" Detta ägnade vi alltså en stor del av hemvägen till och TILLSLUT kunde hon faktiskt slappna av tillräckligt för att skritta på (ganska) långa tyglar. 

Tillbaka i stallet var hon REJÄLT svettig, trots att vi skrittat så länge. Men det var ju först på slutet som hon börjat slappna av, så innan dess hade hon väl fortsatt svettas även i skritten - av ilska. När jag sedan borstade av henne upptäckte jag att sadelgjorden tyvärr hade skavt lite mer, trots fårskinnsöverdraget... antagligen just för att hon blivit så svettig. Så därför får det nu bli några dagars påsklov för Hamingja. 

Läkarfrun fortsätter att ordinera!

När man upptäcker att en snygg hingst står och spanar på en...!!!

När jag vaknade i morse kunde jag till min glädje konstatera att jag klarat gårdagens test av hälsan, för trots att jag red en sväng då så mådde jag inte sämre idag! Så efter frukosten hade jag VÄLDIGT bråttom att ge mig av mot stallet för att testa att rida igen - och nu en lite längre sväng! Hästarna höll precis på att avsluta sin frukost när jag tog med pälsskrapan ut för att även idag ge Hamingjas vinterpäls en omgång med denna ute i hagen.

Medan jag skrapade så att pälsen yrde upptäckte jag en fläck bakom varje framben där vinterpälsen var delvis bortskavd, som det även blev i somras. Då löste jag problemet genom att byta min breda sadelgjord i läder mot en smalare med överdrag i fårskinn. Tidigare i vinter bytte jag till den breda lädergjorden igen, men nu var det uppenbarligen hög tid att byta tillbaka.

Även idag red vi längs bilvägen bort till världens ände-korsningen. Jag testade att inleda med tölt i en högre form, enligt Atlis senaste instruktioner. Men när det kändes som att jag hade "fått med bakbenen" ganska bra och takten var ren testade jag att ge henne långa tyglar. Och med låååååång hals bibehöll hon både takten och den aktiva överlinjen! Det som vi alltså inte lyckas få till när vi värmer upp lång och låg..!

I korsningen vid sjön fortsatte vi en bit längs vägen mot Bälingeberget (jag hade ju lovat mig själv att jag skulle få rida lite längre än igår!) Och jag lät Hamingja tölta fort en stund - till hennes stora glädje - innan vi vände hemåt igen. I övrigt försökte jag, precis som igår, fokusera på att göra förhållningar med sätet när så behövdes och i övrigt mest "åka med" i tölten. Och vädret var t o m ÄNNU härligare än igår så jag fick verkligen en REJÄL dos av både ljusterapi och hästterapi!!! 

Världens bästa covid-test - enligt läkarfruns ordination!!!

 Världens BÄSTA covid-test har förståss fyra ben och töltar!!!

Gårdagkvällens fysiska ansträngning har inte gett något hälsomässigt bakslag - ännu i alla fall...peppar, peppar!!! Och när jag i morse kunde konstatera detta fick jag förstås VÄLDIGT bråttom till stallet!!! Där lät jag Hamingja stå kvar i hagen medan jag skrapade vinterpäls. Jag brukade göra så med Reykur som hade känsliga luftrör och kunde få lite påverkan på andningen i samband med vårens pälsfällning. Eftersom det är två veckor sedan jag var i stallet senast (förutom igår kväll då jag bara fodrade) var det VÄLDIGT mycket vinterpäls att skrapa bort idag och Hamingja verkade uppskatta detta oerhört mycket! Under hela tiden rörde sig hon inte ur fläcken och det såg nästan ut som att hon skulle somna tillslut! (Och HELA tiden stod förståss Litlamin bredvid och kontrollerade att allt gick rätt till!)

 Jag hade bestämt mig för att testa att rida en sväng, för att fortsätta "utmana" ev kvarvarande virus. Och när vi skrittade iväg från gården i solskenet vet jag inte vem som var lyckligast - jag eller Hamingja! Hon fick först "springa av sig" lite i uppvärmningstölt och sedan skrittade hon hur avslappnat som helst på hellånga tyglar med nosen mot backen hela vägen till korsningen vid sjön. Hela tiden med spetsade öron och med belåtna frustningar då och då! Medan matte satt i sadeln och bara njöt!!!

I korsningen vid sjön vände vi och töltade hemåt, medan jag förutom små förhållningar med sätet mest bara "åkte med". Så HÄRLIGT, HÄRLIGT, HÄRLIGT!!! 

Nu håller både Hamingja och jag tummarna för att det inte kommer något hälsomässigt bakslag efter detta heller, utan att jag snart kan sitta i sadeln igen! Jag har ju som sagt inte fått konstaterat att det verkligen är covid-19 jag haft och även om just jag haft påverkan på andningen räknar man med att de flesta av oss som ännu inte klassificeras som "äldre" kommer att ha så lindriga symptom att de i många fall knappt märks. 

Ett test som visar om man blivit immun finns ju tyvärr inte allmänt tillgängligt ännu... Och eftersom jag verkligen inte vill riskera att smitta någon annan p g a att ev kvarvarande virus ger symptom som är så lindriga att jag inte märker dem måste väl det mest ansvarsfulla i min situation vara att rida MER för att på så sätt försöka "provocera fram" en reaktion från ev kvarvarande virus...??!! MER tölt alltså - enligt läkarfruns ordination!!!

Ääääääääääntligen!!!

 I KVÄLL HAR JAG FÅTT TRÄFFA HAMINGJA!!! När jag åkte hemifrån för första gången på nästan två veckor åkte jag - förstås - till Mariebäck! Jag skulle kvällsfodra och tänkte att det var ett perfekt tillfälle att "testa kroppen" med lite lätt fysisk ansträngning för att se om jag håller på att vara frisk nu tillslut. Och detta vid en tidpunkt då risken att jag skulle träffa någon som skulle kunna bli smittad - ifall jag inte är frisk utan viruset bara "tagit paus" - skulle vara minimal. (I o m att jag aldrig varit så sjuk att jag behövt sjukhusvård har jag ju inte heller fått ta något covid-test så jag vet ju inte om det är den jag haft... Men man ska ju utgå från det så länge man inte har ett negativt testresultat och agera därefter.)

Det var SÅ underbart att få se min häst igen!!! Och det verkade faktiskt vara ömsesidigt, för Hamingja tog t o m en paus från maten för att jag skulle klia henne bakom örat en stund!!! Mer lycklig kan väl en matte inte bli??!! Nu håller jag tummarna stenhårt för att det INTE ska bli ett hälsomässigt bakslag i morgon utan att jag SNART kan orka rida en sväng t o m...!!!