Ett fyrverkeri av endorfiner på Nyårsafton!!!

 Så här års får man verkligen vara snabb om man ska hinna njuta av dagsljuset...men det är verkligen vackert ute när solen står så lågt!!! I morse var det -19 men när jag kom till Mariebäck efter lunch hade temperaturen mildrats till -15 (och nu vid 16-tiden är den -18) så det verkar som att solen faktiskt värmer lite redan den stund den är framme!!!

De senaste dagarnas kyla och fri tillgång på hö hade gjort Hamingja JÄTTEPIGG och det verkade i sin tur resultera i att hon hörde/vädrade spöken här och där... Jag kan visserligen inte säga säkert att det INTE var älgar eller liknande i skogen men tror mig i alla fall kunna gå i god för att grannarna som var ute på sin gård inte hade några som helst onda avsikter...! 

Vi skrittade ner längs allén vid kyrkan och tog sedan två galopper uppför backen som uppvärmning innan vi fortsatte längs bilvägen mot Alviksträsk. Idag gick det riktigt bra att rida samlad skritt med längd på halsen utan att vare sig matte eller häst förvandlades till järnspett! Och uppenbarligen har vi tränat tillräckligt mycket på att varva samlad skritt med friare skritt för att Hamingja inte ska tolka alla antydningar till kortare tyglar som en signal om full fart framåt.

Efter några sekvenser med trevlig känsla i den samlade skritten gjorde jag övergång till tölt i en högeröppna och det gick så oerhört mycket bättre än igår! Men idag hade jag också lärt av mina misstag och red övergångar till tölt medan vi fortfarande var på väg bort från stallet. Det GÅR uppenbarligen ibland att lära gamla mattar att sitta/rida - till en viss del och för stunden i alla fall! Och ibland kunde jag t o m dra bak vänsterskänkeln utan att Hamingja tolkade det som signal för FULL fart framåt!

När vi vänt hemåt igen kände jag direkt att jag borde ha ridit åt andra hållet, mot Avan, istället för nu blev det motvind som isade i ansiktet... Så efter en skrittpaus återgick vi till töltträningen för att hålla värmen! Och det märktes verkligen stor skillnad på Hamingja när jag till skillnad mot igår, hade en trevlig töltkänsla att "ta med" till hemvägen! För även om hon nu åter började reagera med ökat tempo om jag drog bak vänsterskänkeln för att "rama in" så vräkte hon sig inte i handen och utan lyssnade på mina förhållningar med sätet. 

Som avslutning gav jag henne successivt allt längre tyglar och hon svarade precis som önskat: med att sträcka fram pannan och stretcha ut överlinjen så att nosen närmade sig marken och fortsätta tölta i ett relativt lugnt tempo med bibehållen aktivitet i bakdelen. Åh, så HÄRLIGT att få återuppleva denna känsla!!! En underbar avslutning på det här året och så hoppfullt inför det kommande!!! Och trots att jag till stor del använde båda händerna/armarna när jag red idag har jag ändå inte jätteont i höger axel! Även detta känns hoppingivande!!! 

Så här vackert var det i Avan när jag körde till stallet idag! 

Igår hade Lisa och dottern Felicia mys- och pysseldag i stallet - då kan man bli så här tjusig!

När man behöver ett stöd i livet!

Hamingja tycker om att "lägga ifrån sig" huvudet! Min axel är en av hennes favoritplatser - men hon vilar verkligen TUNGT så även om det är mysigt så föredrar matte när hon står med huvudet i min famn. Men boxkanter kan också fungera när man behöver lite stöd i livet!

Idag duggregnade det lite trots -9 grader så det bildades ännu mer rimfrost än igår! Jag red ner till bilvägen och sedan två galopper uppför kyrkbacken som uppvärmning. Därefter fortsatte vi längs bilvägen mot Alviksträsk och tränade på samlad skritt varvat med sekvenser då hon fick länga sig igen. Det går bättre och bättre för mig att rida den samlade skritten utan att förvandlas till en kombination av skruvstäd och järnspett. Jag provar mig fram mellan högeröppna och dito sluta och vi hittar då och då sekvenser där hon kommer upp i bogarna och överlinjen "fjädrar"! 

Vände hemåt och försökte göra samma sak i tölt och det var förstås betydligt svårare...! Hamingja blev kort i nacken och plötsligt hade jag väldigt mycket "i handen"... Jag försökte rida skrölt i högeröppna för att hitta tillbaka till bärigheten där hon lättade fram. I efterhand inser jag att vi gjorde det onödigt svårt för oss genom att försöka göra detta när vi vänt hemåt... Nästa gång ska jag testa att övergå till tölt tidigare - redan på väg bortåt - så att vi förhoppningsvis kan enas om ett trevligt "töltläge" att utgå ifrån när vi sedan vänder hemåt. 

Före och efter! 

Jag fascineras alltid av våra hästars FANTASTISKA päls - att den isolerar så OTROLIGT bra att det t o m kan bildas rimfrost på hårstråna!!! Inget som smälter - borstar man bort rimfrosten så är pälsen torr och fin under!

Rimfrost i massor vid -22!!!

En isländsk mammut!!!

Igår kom vi hem igen efter att ha firat julhelgen med föräldrar, syskon, syskonbarn och ett syskonbarnbarn. När jag åkte till stallet på förmiddagen idag var det -22 grader och fantastiskt vackert ute! Och i Mariebäck väntade ett gäng rimfrostiga "mammutar"!!! När det är riktigt kallt kan hästarna "spärra ut" hårstråna i pälsen så att de får ett tjockt "luftlager" som håller värmen - då vill de helst inte att man rör i dem för då "släpper man in" kylan. 

Jullovsmys i valackflocken - Hjálmar och Hermann från Mariebäck närmast i bild.

Stoflocken med Hamingja och Ella närmast i bild.

I morgon förmiddag säger prognosen -14 grader och då hoppas jag det blir ridning för min del!

Examen i polishästskolan!

...med högsta betyg!!!

Efter Hamingjas imponerande prestationer på "polishästbanan" igår var det idag dags att höja ribban REJÄLT!!! Och hon kom nu att imponera ÄNNU mer på matte!!! De stora "mördarmattorna" i liggunderlagsliknande material som Sylvia haft med på banan låg ju inne i stallet när Hamingja och jag tog oss an de övriga "hindren" på banan igår. Men idag började jag med att ta ut dem och placera dem vid ridbanans staket. Och som ni ser på bilden ovan blev inte ens denna utmaning för stor för min MODIGA dam!!! Jag blev faktiskt så till mig att jag skulle fota hennes prestation lyckades jag ta en skärmdump istället för en bild - därav tecken till vänster på bilden! :-D Men nu ska jag andas djupt och börja från början:

Som alla vet är det viktigt med uppvärmning, så när jag hämtade henne från hagen inledde vi med utmaningen att gå över ett stort stycke balplast. För hästen som bytesdjur utgör flykten (och därmed hovar och ben) den huvudsakliga livförsäkringen och därför är instinkten oerhört stark att till varje pris undvika att kliva på ett avvikande underlag... VÄLDIGT mycket som vi människor utsätter hästarna för står helt i strid med denna instinkt - bara det att vi lyfter upp och håller fast deras hovar är helt emot hästens natur - så att de ändå väljer att lita på oss visar verkligen vilka fantastiska djur detta är!!! 

Så ett stycke vit, blank balplast på snön borde alltså ha fått Hamingjas varningsklockor att ringa högt, men hon behövde inte ens fundera på saken innan hon satte ner hovarna på plasten! Dock fanns det ju mat på andra sidan - vilket också är knepet när de lär polishästarna att gå genom eld! Efter denna starka inledning fortsatte vi direkt till ridbanan där vi började med att repetera några av "hindren" hon hanterade helt utan tvekan igår och det gick - som väntat - lika bra idag! När jag sedan vände mot "mördarmattorna" reagerade hon däremot HELT normalt med ett "WOOOO!!! VAD är det där???!!!"

Men nästan direkt vändes det i ett nyfiket: "...vad ÄR det här??!!

..."Matte gick ju faktiskt över det här och hon lever fortfarande...

...så det är väl bara att ta rygg på henne!!!"

En oerhört imponerad och nästan lite snopen matte konstaterade sedan att vi utan problem kunde gå fram och tillbaka över mattorna för att sedan stanna med alla fyra hovarna på en av dem!!! När hon fått belöningsgodis gick vi mot stallet och först bar jag mattorna med mig för att sedan dra dem efter mig på marken - inget problem med det heller!!!

Efter att ha sadlat skrittade vi först en liten bit längs vänstra skogsvägen bakom vägbommen, där det inte är plogat men finns upptrampade spår. Men ganska snart vände vi tillbaka och red istället ner mot bilvägen. Nere i korsningen hade någon parkerat en bil med ett STORT släp som dessutom stod med kåpan öppen... då var det TUR att jag satt på en välutbildad polishäst som ändå vågade gå förbi! 

Vi skrittade åt höger för att sedan galoppera uppför "kyrkbacken" en gång i vardera galoppen. Andra gången drog Hamingja på i VÄLDIGT högt tempo. vilket fick min puls att gå upp och i sin tur trigga min hjärna så nu var det matte som fick känna av flyktreflexerna... men i slutet av backen saktade Hamingja av precis som hon brukar. För att varva ner - oss båda - skrittade vi ner till bilvägen igen, passerade det STORA släpet fram och tillbaka innan vi avslutade för dagen. Min DUKTIGA häst fick belöning i form av lite gott i hinken (lusern och mineraler) och jag i form av en kopp te - det hade vi verkligen förtjänat! 

Polishästträning!

Hamingja redo att ta sig an utmaningarna på Sylvias "polishästbana"!

Jag hade bestämt mig för att inte rida idag, eftersom jag ska fodra hästarna i kväll och vill spara på krafterna till dess. (Jo, jag kan faktiskt vara liiite förståndig ibland - men det händer inte ofta..!) Men skulle ändå åka till stallet en sväng på förmiddagen för att testa Sylvias "polishästbana" med Hamingja samtidigt som jag skulle få lite ljusterapi. Det senare behövs VERKLIGEN så här års! När jag körde till stallet hörde jag på Norrbottensradion att Luleå bara haft 0,7 soltimmar (42 minuter) hittills i december... :-O Men då höll solen på att leta sig upp över trädtopparna så dagen verkade kunna ge ett VÄLDIGT välbehövligt tillskott på det området!

När jag hämtat Hamingja i hagen gick vi direkt till ridbanan där jag planerat att bara gå med henne runt/över/genom de olika "hindren" så jag tänkte att grimma och grimskaft skulle räcka bra som utrustning. Det visade sig sedan att banan faktiskt inte innehöll några som helst utmaningar för Hamingja - hon följde mig hack i häl utan minsta tvekan! Två gånger stannade hon visserligen till för att nosade lite nyfiket - det var när hon skulle gå mellan tunnorna respektive några upp- och nedvända hinkar. Dessa KUNDE ju ha faktiskt ha innehållit något ätbart! 

Eftersom det gick så bra kunde jag inte låta bli att även longera henne över/genom hindren, så gott det nu gick med bara ett vanligt grimskaft. Jag trodde att hon kanske skulle tveka lite inför att trava in mellan tunnorna - i alla fall första gången - men inte ens det störde tuffa damen det minsta! Nu i efterhand kommer jag ihåg att vi dock missade två "hinder" i form av stora "sjok" av liggunderlagsmaterial, för de låg inte kvar ute på ridbanan. Och de skulle nog ändå innebära en utmaning för Hamingja. Eftersom hästar är flyktdjur och benen därmed deras livförsäkring har de ju starka instinkter för att ABSOLUT INTE kliva på något som avviker från underlaget i övrigt... Så det är nog säkrast att jag väntar med att utropa Hamingja som redo för polishästjobbet till dess vi hunnit ta oss an dessa också!

Så här vackert var det längs Mariebäcksvägen när jag körde till stallet på morgonen!

Ja, se det snöar!!!

Idag har det snöat hela dagen, STORA "lapphandskar" som singlat genom luften som flingorna i en sådan där kupa som man skakar på! Sådant väder gör sig inte så bra på bild... så då är det ju tur att jag har gott om bilder från tidigare dagar att använda! 

På förmiddagen idag var Hamingja och jag ute i 45 härliga minuter när vi red kyrkbacken ner och sedan bilvägen i riktning mot Alviksträsk. Som en del i uppvärmningen tog vi två galopper uppför nedre delen av kyrkbacken. Längs bilvägen red jag sedan sekvenser i samlad skritt. Med ställning till höger och ytterskänkeln lite längre bak för att få bakdelen "på plats". Den känsla jag sökte var den "fjädrande" överlinjen och när den kom försökte jag vara snabb att slappna av i säte och skänklar som belöning. 

Red aldrig några långa sekvenser i samling innan Hamingja fick pausa och länga sig och då hann aldrig heller jag förvandlas till kombinationen av järnspett och skruvstäd som är så lätt att hamna i när mina muskler krampar. Ett stort framsteg var också att jag kunde dra bak ytterskänkeln utan att Hamingja reagerade med att direkt dra iväg i tempo. 

När vi vände hemåt igen började jag snart rida övergångar medan samlad skritt och tölt. Nu blev det ännu större utmaning för mig att hålla mig följsam i sadeln så jag höll mig till korta sekvenser tölt innan jag saktade av och började om med samlad skritt. Under tölten höll jag hela tiden ytterskänkeln (vänster) lite längre bak för att rama in och även nu kunde jag göra det utan att lilla fröken reagerade med att kasta sig framåt - ett STORT framsteg för oss!!! 

Efter några riktigt trevliga sekvenser i tölt med trevlig bärighet gjorde jag nedtagning, först till samlad skritt (för att hon inte skulle "dyka ner på bogarna") innan hon efter en stund fick sträcka ut på längre tyglar medan vi skrittade tillbaka hem till stallet. 

Sylvia har byggt upp en mycket ambitiös bana för social träning på ridbanan - lite som agility för häst - och jag såg på när hon jobbade där med några av unghästarna hon har för inridning. Hon jobbade dem från marken med kapson och lina och först fick de följa efter henne runt banan och kliva över bommar, gå förbi ett bildäck, mellan några tunnor o s v. Det var imponerande att se hur de väldigt "gröna" unghästarna visserligen var lite tveksamma alldeles i början, men snart kunde longeras över och mellan de olika "hindren" som om de aldrig gjort annat i livet!

Jag tänkte även låta Hamingja testa på denna bana när Sylvia var klar med "sina" hästar, men var så pass trött efter ridturen att jag inte skulle tillräckligt med tålamod ifall vi hamnade i situationer då jag skulle behöva det. Man ska undvika att ge sig in i strider man inte kan vinna! Så jag bestämde mig för att spara dessa övningar till en annan dag när jag har bättre ork. 

Diamantströssel!!!

 

Det var så FANTASTISKT vackert i skogen i kväll!!!

I ljuset från pannlampan såg det ut som att någon strött ut diamantströssel över marken!!! Hamingja och jag red upp till vänster bakom vägbommen och när pulsklockan lämnade rapport efter första kilometern angav den en kilometertid på 11 minuter och 42 sekunder. Då hade vi hunnit varva skritten med två galoppintervaller. I höstas när jag vid ett tillfälle gick ute i skogen och letade svamp minns jag att den rapporterade en kilometertid på drygt 35 minuter. Och eftersom siffror aldrig ljuger (eller...?!) kan jag bevisa att min kondition förbättrats OERHÖRT mycket sedan i höstas! ;-) :-D

Idag fanns det upptrampade spår längs skogsvägen fram till vändplanen. På Hamingjas favoritstig in i skogen hade däremot spåren hunnit driva igen sedan någon (vi?) red där senast. Men nu såg vi till att trampa upp den första delen igen innan det var dags att vända hemåt. Det milda vädret har gjort att snön är tyngre nu än tidigare och då blir det ju jobbigare för hästarna att gå i den också. Och dessutom VÄLDIGT varmt för en islandshäst i full vinterpäls. Så utöver en kort sekvens vänster galopp (med FANTASTISKT fin bärighet) skrittade vi hela vägen hem till stallet igen. 

Igår fick Hamingja föresten vara ute på ridtur med Lisa i det vackra vädret - det var första gången på vad som känns som en evighet sedan vi fick se solen senast! Själv passade jag också på att "tanka solljus" men då med apostlahästarna och HIT (high impact training). Ett mycket effektivt sätt att förbättra konditionen och vanligtvis handlar det om att springa eller cykla. 

Vid posttraumatisk stress innebär dock "high impact" något betydligt försiktigare. Ett av symptomen vid en panikattack är nämligen hjärtklappning och vid PTSD har hjärnan hela tiden högsta larmberedskap och tolkar för säkerhets skull varje pulsökning som livsfara. (Det var därför som min puls i våras plötsligt började rusa upp i över 150 efter en stunds promenad och fysioterapeuten på vårdcentralen konstaterade att mina stressnivåer var så höga att jag måste pausa konditionsträningen.)

Men tack vare traumaterapin har nu stressnivåerna ÄNTLIGEN börjat sjunka och vid mötet med fysioterapeuten på Smärtrehab i fredags bedömde han att jag - ytterst försiktigt - kan börja om med pulshöjande promenader och då göra det som en form av extremförsiktig HIT. Ordinationen är att först promenera i lugnt tempo i 10 minuter (så att jag hela tiden kan prata samtidigt), därefter gå så snabbt som möjligt i 1 minut, sedan 10 minuter lugnt igen för att avsluta med att i 1 minut gå så snabbt jag kan. Detta ska jag nu göra 2-3 gånger/vecka de första tre veckorna för att därefter övergå till 2 min snabbt, 9 lugnt, 2 min snabbt och 9 min lugnt, totalt fortfarande 22 minuter totalt. 

Jag ser tydliga paralleller till hur man vid fibromyalgi måste vara VÄLDIGT försiktig när man introducerar ny träning/belastning av musklerna. Som när jag för många år sedan skulle prova att träna med crosstrainer och fick stränga order av fysioterapeuten att börja helt utan belastning och bara 3 x 1 minut till att börja med. Det skulle jag upprepa tre gånger/vecka i tre veckor innan jag fick utöka till 3 x 2 minuter. Man kan väl säga att jag får träna kroppen/konditionen och tålamodet samtidigt!

Torsdagstölt och "billesnixt" på lördag!

När man får lite gott i vintage-hinken!

Fortfarande eftersläpning med uppdateringarna här... det har varit mycket i veckan, med både traumaterapi på onsdag och uppföljningsmöte med fysioterapeuten på Smärtrehab på fredag och därmed ingen ridning de dagarna. Och när jag ridit på torsdag behövde jag använda min datortid till ett annat projekt... men nu ska jag försöka ta tag i saken så jag kommer i kapp! 

...och tack vare träningsappen kan jag ju se var jag red och därmed få lite hjälp för minnet - vilket är bra när man varit senil så länge man kan minnas...! :-O  ;-) Efter både höger och vänster galopp i "kyrkbacken" red vi bilvägen i riktning mot Alviksträsk. Fokus var på samlad skritt, där jag använde öppna resp sluta för att hitta och underhålla läget med en trevligt fjädrande överlinje. Och känslan blev successivt allt bättre! 

Vi red gaska långt förbi infarten till gamla soptippen innan vi vände hemåt för att övergå till att varva samlad skritt med övergångar till tölt. Mina krampande muskler gör det till en extra utmaning både i skritt och tölt... Vid ett tillfälle fick jag göra halt och släppa fötterna ur stigbyglarna för att kunna dingla med benen för att lösa upp de värsta spänningarna. Och på hemvägen stannade jag också en gång och stämde av att Hamingja på signal kunde slappna av och sänka huvudet ner till marken, för att se att jag inte vidarebefodrat allt för mycket spänningar till henne. 

När vi skrittade tillbaka hem via "kyrkbacken" kunde vi spana in reste av stoflocken som verkade ha det ganska "chill"! Jag red en hel timme idag och det blev mycket av både samlad skritt och tölt - så ROLIGT!!! Men när jag sedan hade möte med fysioterapeuten i fredags betonade han bl a hur viktigt det är att hitta balansen mellan aktivitet och återhämtning - både varje enskild dag och över tid. 

Den optimala träningsnivån är den som innebär att man kan bibehålla kontinuiteten i träningen. Och vad som är "lagom" behöver man prova sig fram till - och sedan hålla sig till detta "lagom" även när man har sina bästa dagar. Verkligen lättare sagt än gjort...! :O Och utifrån det perspektivet blev det nog i mesta laget detta ridpass... så jag kan konstatera att jag har förbättringspotential även på detta område...! 

När jag skriver detta (lördag) har jag kommit hem från stallet efter att ha lunchfodrat hästarna. Och idag var jag faktiskt JÄTTEDUKTIG för jag höll fast vid att inte rida och fodra samma dag - på tal om att hålla sig till vad som är "lagom" för kroppen! Med "Lagom ger kontinuitet i träningen!" som mantra för dagen som gjorde att jag kunde behärska mig. Och nu efteråt är det ingen tvekan om att det var klokt - jag har tillräckligt mycket muskelkramper och smärta ändå - så om jag även ridit hade jag garanterat behövt fler återhämtningsdagar innan jag skulle kunna rida igen. En ergonomisk "billesnixt" (som Johan brukar säga) för dagen var förresten att hålla nästan längst ner på skaftet till högaffeln när jag bär hö - så minimeras hävstångseffekten! Ibland har jag faktiskt tur när jag tänker!!!

Lillejul i stallet med Eva!

Julkortsvackert ute idag också!!!

Vissa traditioner ska man hålla extra hårt på - och en sådan är Evas och min "lillejul" i stallet! När vi startade denna mångåriga tradition använde vi Emelie, som Eva var kontaktperson för, som förevändning. Det var på min Láras tid och upplägget innebar att vi först red ut tillsammans alla tre, då Emelie brukade få låna Yvonnes gamle, stabile Gabriel och Eva lånade någon häst av Sylvia. 

Jag minns särskilt ett tillfälle när vi red längs bilvägen mot Avan och skulle galoppera i första uppförsbacken. Blixtsnabba Lára tog förstås täten och det var meningen att Eva och Emelie skulle ta det lite lugnt bakom oss. När Lára och jag galopperat uppför backen och en bit längs raksträckan därefter hörde jag dock till min förvåning ljudet av hovar som snabbt närmar sig bakifrån. Jag tänkte förvånat att det måste vara "Evas" häst, men konstigt att hon skulle rida ifrån Emelie och Gabriel... 

När jag började sakta av och vänder mig om var jag HELT oförberedd på vad jag skulle se: gamle Gabriel kom galopperande i en fart som jag ALDRIG sett honom komma i närheten av tidigare!!! Och på hans rygg en glatt skrattande Emelie! Han måste ha känt sig som ung på nytt med lilla Emelie på ryggen - det kändes väl som att han bara hade en tom sadel! Lång där bakom kom sedan Eva som för säkerhets skull hållit ett stort avstånd för att inte vara den som jagade på Gabriel. 

Superlyhörda turbon Lára saktade som vanlig av direkt när jag kramade till med lillfingret och då tyckte även den nyblivne ynglingen att det var dags att göra detsamma. Medan Eva och jag sedan försökte ta in det Gabriel-mirakel vi just fått bevittna ropade Emelie: "Jag vill galoppera mer!!!" Men då tyckte vi att det räckte med mirakel för en dag - även om det var lillejul - så vi avrundade med en skrittsväng i skogen innan vi vände tillbaka till stallet. Och när hästarna var tillbaka i hagen blev det traditionsenligt julfika och julklappar i Josefshallen. 

Årets upplaga av "Lillejul" inleddes med att jag skrittade Hamingja (nu höll jag på att skriva Lára!) en bit längs bilvägen mot Alviksträsk och sedan uppför "kyrkbacken" tillbaka till stallet. Eva gick med som vanligt så vi hade gott om tid att prata och umgås! Att jag höll mig till skritt, som jag brukar när Eva också ska rida, kändes extra klokt idag eftersom jag dessutom ska fodra hästarna i kväll. (Min föresats är  visserligen att vara klok och dela upp så att jag inte rider och fodrar samma dag. Dock har ju Eva besparat mig ansträngningen att borsta, sadla m m så det blir ju betydligt mindre ansträngande än när jag rider själv. Och Johan har lovat att följa och hjälpa mig i kväll, så man kanske kan säga att den där föresatsen gör en liten "halvhalt" just idag?!) 

Medan Eva och Hamingja red en sväng längs vägen mot Avan skulle jag vänta i Josefshallen. Där kom jag plötsligt ihåg att jag ju hade min pepparkaksdräkt liggande, som jag brukat ha under Mariebäcks jultåg på Avans marknad! Så när Eva och Hamingja kom tillbaka överraskades de av en pepparkaksgumma! Hamingja var måttligt imponerad och när jag ville att hon skulle posera med mig för en bild skulle hon först titta åt alla andra håll än mot mig... Men tillslut kunde hon tänka sig att leverera ett par spetsade öron så att tramseriet kunde ta slut någon gång! Och när Hamingja var tillbaka i hagen var det alltså julfika för oss - helt enligt traditionen! 

Jinxar jag nu??!!

Så julkortsvackert ute nu - och uppenbarligen något spännande där borta!

Nu har jag en bekännelse att komma med: sedan en tid tillbaka har jag successivt  testat att "smygtölta" mer och mer när jag ridit. Och att kroppen klarat det över förväntan har förstås känts HELT fantastiskt!!! Nästan för bra för att vara sant... men tänkt om det bara var något tillfälligt så att jag snart blev sämre igen... :-O  Så jag har för säkerhets skulle inte skrivit om det - av rädsla för att "jinxa"! Men peppar, peppar har det i alla fall än så länge gått över förväntan!

Och idag red jag precis som senast kyrbacken ner till bilvägen, men sedan blev det en kortare sträcka i vardera galoppen innan jag fortsatte längs bilvägen mot Alviksträsk. Varvade en längre form med sekvenser av samlad skritt under vägen bortåt och sedan detsamma följt av övergångar till långsam tölt på väg hemåt. Och vi fick till några riktigt trevliga sekvenser i tölt innan vi skrittade tillbaka hem via "kyrkbacken". Så ROLIGT!!! 

En viktig del i smärtskolan handlar om att fördela sin aktivitet över dagen och över veckan - istället för min paradgren: att köra "järnet" i glädjen över att det går och sedan snart krascha igen... Så i alla fall denna gång tänker jag vara JÄTTEDUKTIG och BARA skritta i morgon (när Eva och jag ska ha "lillejul" i stallet.) Och pausa den roliga tölten till - förhoppningsvis - en dag längre fram i veckan! 

Fredagsmys!

Ut på tur, aldrig sur!!!

En något svajig blogg-comeback får man kanske kalla det när jag nu inser att jag (ännu) inte dokumenterat gårdagens ridning...! :-O Men å andra sidan är det ju bara en dag att komma i kapp med den här veckan så det får väl ändå ses som en upphämtning jämfört med förra veckans långvariga "bloggtystnad"...?! Men jag börjar i alla fall med en rapport från dagens övningar!

Idag blev därmed fjärde riddagen i rad denna vecka - denna gång med trevligt sällskap av Eva! Utifrån nivån på smärta och trötthet kändes det alldeles lagom för mig att skritta 30 minuter, till Nottjärnen och tillbaka. På inrådan av fysioterapeuten på Smärtrehab försökte jag komma ihåg att ibland hålla tyglarna även med högerhanden medan jag verkligen försökte slappna av så mycket som möjligt i min högersida, för att försiktigt börja vänja de (oftast krampande) musklerna att kunna användas utan att direkt skapa smärta. (När jag rider galoppsekvenser brukar jag av säkerhetsskäl alltid hålla tyglarna med båda händerna, men det är viktigt att jag även börjar göra det då och då i skritt när det är lättare att vara avslappnad.)

Tillbaka vid stallet lämnade jag sedaan över tyglarna till Eva, som såg till att Hamingja fick röra på sig lite mer. Underlaget på bilvägen är perfekt för ridning nu, så när de var tillbaka en halvtimma senare hade de hunnit med både trav och tölt längs vägen bort till "världens ände-korsningen" och tillbaka! Efteråt fick Hamingja stå inne i en box JÄTTELÄNGE!!! (enligt hennes egen uppfattning) med täcke och hasvärmare från BoT. Trots att  hon under tiden fick mumsa i sig ett par nävar fuktat lusernhack med mineraler i kändes uppenbarligen de ca 20 minuterna EVIGHETSLÅNGA... Hon kände sig tillslut t o m tvungen att slicka upp även de allra sista resterna av mineraler i hinken - så då förstår ni att det är en oerhört LÅÅÅÅNG tid vi snackar om! :-D 

Nu när dagens ridning är dokumenterad ska vi se om jag snart även tar tag i att även blogga om gårdagen - så får vi sedan se när/om jag uppbådar energi att även ge mig på förra veckans "blogglucka"...! 

Torsdagstölt!

Plötsligt händer det!

Min blogg-comeback har väl inte varit HELT övertygande så här långt... men här kommer i alla fall uppdateringen från i torsdags - bara tre dygn senare...! Och det handlar om en dag så jag verkligen var "wild and crazy" - för vi kom faktiskt aldrig ens i närheten av vare sig vägbommen eller Nottjärnen! :-O 

Istället red jag till kyrkan och kyrkbacken ner mot bilvägen. Efter att ha skrittat över bron fram och tillbaka värmde vi upp med en högergalopp fattad från skritt (peppar, peppar - men det verkar som att jag har hittat ett vinnande koncept där!!!) Skrittade ner och över bron igen för att även ta en vänstergalopp (fattning från stillastående) uppför backen. När vi åter skrittat ner kunde jag konstatera att hon än en gång gick över bron utan att tveka! Periodvis har vi ju haft en hel del problem med den saken... men inte nu alltså, trots att det fortfarande är öppet vatten där som porlar lömskt...! 

Inte en vägbom - eller Nottjärn - i sikte!!!

På uppmaning av fysioterapeuten på Smärtrehab har jag börjat att - väldigt försiktigt - använda högerhanden/-armen mer igen. I ridningen har det hittills främst varit i skritt på fria tyglar, då det varit minst risk att förvärra muskelkramperna. Men jag har på senare tid också börjat lägga in sekvenser med tygelkontakt och några steg samlad skritt för att sedan låta henne länga sig lite igen. 

Idag jobbade vi så med skritten en sträcka längs bilvägen mot Alviksträsk och det kändes riktigt bra! Så bra att när vi vände tillbaka hemåt lät jag en sekvens med samlad skritt istället följas av en övergång till tölt! Det blev bara några meter, innan Hamingja började få bråttom att jag fick sakta ner och börja om igen från samlad skritt, men det var ändå tölt! 

Efter ett antal sådana "omtag" lyckades vi komma överens om ett lågt tempo och då försökte jag bara "åka med" och slappna av så mycket som möjligt i hela kroppen. Både som belöning till Hamingja och för att inte trigga mina muskelkramper mer än nödvändigt. Första gångerna fick jag ganska snart sakta av och börja om, för tempot drog iväg. Men sedan fick vi en liiiite längre sekvens som var lugn och avslappnad och kändes helt UNDERBAR!!! :-)

Vid det laget var vi nästan tillbaka hemma och mycket nöjda skrittade vi än en gång på lilla bron över bäcken (som inte var farlig nu heller) och uppför "kyrkbacken" hem till stallet. Så HÄRLIGT det var att få njuta av en liten guldkant i form av  tölt när nu bilvägen också bjuder på det mest fantastiska ridunderlag man kan tänka sig!!! 

Perfekt ridväder!

Så här såg det NÄSTAN ut idag - med tillägget att det snöade för fullt!

Visste ni att hästar måste vara i rörelse för att ledvätskan ska behålla sin stötdämpande förmåga? Det naturliga för en häst är ju att vara i rörelse större delen av dygnet och då behåller ledvätskan sin funktion. Men när en häst står stilla på box (eller i en liten hage) så blir vätskan "vattnig" - så då är det extra viktigt med en lång igångskrittning för att ledvätskan ska hinna återfå sin funktion igen. Igår när Hamingja stått i stallet och blivit skodd skrittade jag därför en längre sträcka innan vi höjde tempot än vad jag gjorde idag när hon blev sadlad direkt när hon kom in från lösdriften.

Vi red upp till vänster bakom vägbommen idag och hann med en sekvens högergalopp innan vi svängde av till höger på första delen av Torrbergsrundan. (Och kors i taket - matte gjorde faktiskt en riktigt bra högerfattning! Men förståss från skritt och inte stillastående.) Så länge vi var längs skogsvägen fanns det upptrampade spår att följa, men inne i skogen hade alla spår blåst igen, så även om det var kall och därmed lätt snö höll vi oss till skritt. 

Vid älgtornet vände vi - då räknade jag ut att vi hade ridit ungefär 1/3 av "lilla Torrbergsrundan" med tanke på snödjupet, som garanterat skulle vara ännu större ute på kalhygget - kändes det tillräckligt långt för dagen. Så Hamingja fick följa i sina egna fotspår tillbaka till skogsvägen. Det snöade verkligen ordentligt idag, men blåste inte särskilt mycket och var bara -10 grader. Jag brukar säga att det innebär ett perfekt ridväder! För det inbjuder verkligen inte till att gå en promenad... så utan Hamingja skulle jag antagligen inte ha tagit mig ut i naturen idag!

När vi skulle rida iväg från gården idag överraskades Hamingja av att det låg två vattendunkar utanför Herta och Asta-Josefinas hage - det var hon INTE beredd på! :-O Det krävdes en hel del övertalning från matte innan hon tog mod till sig och passerade dem. I o m att hästar till skillnad från människor inte har någon förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva kan en häst reagera lika kraftigt när den får syn på något från andra hållet. Så jag räknade med att det även på hemvägen kunde krävas lite övertalning innan hon skulle gå förbi dunkarna. Men hon tittade bara till lite den här gången, utan att stanna, så hon är uppenbarligen modigare än vad matte tror!!!

En comeback!

Den här FINA hästen fick nya vinterskor idag!

Inser att jag den senaste tiden alldeles har kommit av mig i bloggandet... :-O När jag tittar en månad tillbaka har jag varit i stallet väldigt många fler gånger än vad som dokumenterats här i bloggen. Inte hela världen i o f s men jag uppskattar verkligen att ha den som träningsdagbok där jag i efterhand kan gå tillbaka och läsa! Den senaste tidens förfall på området skyller jag på att jag även fått skriva träningsdagbok i Digitala Smärtskolan. 

Först handlade det bara om några dagar/vecka men förra veckan, när "bloggtorkan" kulminerade, var uppdraget att dokumentera varje timme dygnet runt! :-O Då kändes det som att jag knappt gjorde annat än skriva i det digitala verktyget... Detta var för att få en överblick över förhållandet mellan aktivitet och vila/återhämtning, både under respektive dag och över veckan totalt. Men nu är det mastodontuppdraget utfört, så jag förhoppningsvis kan återgå till att uppdatera mer här igen!

Idag var det dags för Hamingja att få nya skor - denna gång med både snösulor och fyra broddar per sko. Full vintermundering m a o och som vanligt skötte hon sig exemplariskt! Vår nuvarande hovslagare brukar sätta 7,5 mm brodd fram och 9 mm bak, men när jag berättade att hon brukat ha problem med att broddarna bak fastnat i underlaget och att det därför visat sig fungera bättre för henne med lägre broddar så fick hon 7,5 mm runt om. 

Tidigare när han skott henne har han brukat slipa bort tåkapporna på framskorna, eftersom den vridning hon har i hovlederna gör att hon inte får överrullningspunkten mitt fram utan lite längre ut mot sidorna på båda framhovarna. Han förklarade att det visserligen går att anpassa skorna så att tåkappan kommer där hon har överrullningen, men det stör ögat så mycket och får hovarna att se sneda ut, så av estetiska skäl brukar han istället slipa bort tåkapporna. Men idag fick de vara kvar i o m att han även skodde med snösulor, för med både sulor och broddar lossnar skorna tydligen mycket lättare ifall man inte har någon tåkappa. 

Sedan var det dags för invigning av de nya skorna! Hamingja och jag red upp till vänster bakom vägbommen och efter 15 minuter skritt rev vi av en sekvens högergalopp som fick snön att yra runt hovarna och mattes puls att gå upp till 142! :-O Framme vid vändplanen red vi in längs Hamingjas favoritstig för en längre skrittpaus. Där låg snön helt orörd sedan senaste snöfallet, annars brukar man ju i ofta se spår efter älgar där. 

Tillbaka på skogsvägen tog vi en sekvens vänstergalopp också - då Hamingja förstås laddade på i friskt tempo i o m att det var hemväg! (Men jag ser nu efteråt att min puls ändå aldrig gick över 132.) De andra hästarna hade fått sitt lunchhö redan när vi red iväg, så när vi kommit tillbaka till stallet fick Hamingja stå i en box för att äta sin lunch. Trots att hon hade mat i boxen var hon inte riktigt nöjd med detta, utan började faktiskt trampa runt och signalera JAG VILL UT NUUUUUU!!! medan hon ännu hade hö kvar! 

Nu är min målsättning att successivt fylla igen i alla fall endel av "bloggluckorna" som uppstått den senaste månaden - jag uppskattar ju som sagt att ha möjlighet att gå tillbaka och läsa i efterhand. Om jag börjar i nutid och arbetar mig bakåt, så får vi helt enkelt se hur långt den ambitionen räcker! Over and out!