Nya skor!

Det är VÄLDIGT viktigt att stretcha efter träningen!!!

Idag var det dags för Ella och Hamingja att få nya skor. Ella skoddes först denna gång och under tiden var Hamingja och jag ute på en skrittur. Det var strålande solsken och bara -2 men ISANDE vindar så man ville helst hålla sig i lä. Vi red förbi kyrkan och över bäcken ner till bilvägen. Där testade vi att vara lite "wild and cracy" och rida den lilla uppskottade vägen till gömslet vid bäcken. Den tog slut onödigt snabbt - vi tyckte båda att de gärna hade fått ploga en längre väg - men det var ju lite omväxling i alla fall!

Vi fortsatte sedan längs bilvägen ytterligare en bit mot Alviksträsk innan vi vände och skrittade hem. Även nu tog vi vägen via kyrkan och där var snön ungefär decimeterdjup, så Hamingja fick jobba lite med att lyfta fötterna i alla fall. Efteråt kunde jag se att min maxpuls varit 134 - så det var ju ganska godkänt!

När vi kom tillbaka till stallet fick Hamingja "stå och  mögla" i en box flera minuter innan det var hennes tur att skos. :-O Men när det TILLSLUT var hennes tur att skos skötte hon sig som vanligt jättebra och fick beröm av hovslagaren efteråt - och då blir ju matte alltid lika stolt!

Faktiskt råkade det vara "hovslagardag" den 26 augusti förra året när jag åkte till Sunderby sjukhus på morgonen för att ett arbets-EKG och det slutade med att jag hamnade på Hjärtintensiven. Där emellan hann jag mellanlanda på akuten där jag kopplades upp mot en hel maskinpark och olika prover togs. Och vet ni vad en hästägare gör medan flytten från akuten till HIA förbereds? Jo, jag försökte förstås få tag på någon som skulle kunna ta in Hamingja i stallet på em så att hovslagaren skulle kunna sko henne som planerat trots att jag inte skulle kunna vara på plats...! :-O Men, som Eva påpekade när jag nyligen nämnde det för henne: "Det var väl en naturlig krishantering, att försöka fokusera på något som ändå är hanterbart?!!" 

(När själva överflyttningen till HIA sedan gjordes var det inte bara en massa personal och hela maskinparken jag var uppkopplad mot som skulle följa med utan även TVÅ bärbara hjärtstartare.... hade  jag inte panik innan så fick jag det definitivt då!!! :-O Men med änglavakt gick ju allt fantastisk bra och nu ska jag "bara" försöka bli återställd igen! "Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort!!!")