OJ, vad jag behövde Hamingja idag!!!
Idag meddelade Försäkringskassan att de anser att jag kan återgå till att jobba som vanligt igen, trots att min läkare på vårdcentralen förordat fortsatt sjukskrivning med 25 % två månader till... Det är verkligen jobbigt att känna sig så misstrodd... som om jag hittar på mina smärtor, den skenande pulsen och den förlamande tröttheten... :-(
Lyckades ändå "rycka upp mig" och uppbåda ork till att åka till Hamingja efter jobbet! Idag behövde jag henne verkligen extra mycket!!! Hon stod vid grinden och väntade ivrigt när jag kom med grimman och var ren och fin i pälsen så jag behövde bara borsta lite i sadelläget. Sadling och tränsning går ju tyvärr inte att utföra med endast en arm, men den vänstra fick som vanligt "dra det tunga lasset".
Vi skrittade iväg upp bakom vägbommen, där vägen var nyskottad igen och blev nog lika förvånade båda två när det plötsligt dök upp en mötande bil! Det brukar i princip bara hända när det är jakttider, men anledningen till att vägen är skottad är ju att de dragit igång avverkning innanför vändplanen så det var väl någon som hade koppling dit... men skönt att inte behöva möta en stor skogsmaskin på den väldigt smala vägen i alla fall...!
Det var så mysigt att sitta på hästryggen och småprata med Hamingja medan hon målmedvetet skrittade på, avslappnat men med driv i steget!!! Och hon frustade så belåtet när hon fick komma ut och röra på sig, även om det bara var skritt. De senaste två veckorna har jag ju faktiskt orkat rida (=åka häst) TVÅ gånger/vecka - för första gångerna i år! Nu hoppas jag verkligen att det blir många sådana veckor framöver också! Fysioterapeuten på Hälsocentralen sa ju att ju fler av de ordinerade 4 "promenaderna" per vecka som är ridning desto bättre! Och idag höll sig pulsen under 130 hela tiden - det ser jag som ett gott tecken!!!
Nu får jag fokusera på hur jag ska tackla det här med Försäkringskassan... jag har i alla fall möjlighet att komma in med kompletterande uppgifter innan de fattar det slutliga beslutet. Håll tummarna att de inser att mina smärtor och därmed sömnsvårigheter är på riktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar