"Unghästrundan"

 

En rimfrostig pingla som jag fick träffa idag!!!

Jag har verkligen varit REJÄLT däckad av förkylning den senaste veckan - så det kanske inte var mitt mest smarta drag att rida förra lördagen när jag redan börjat känna mig krasslig... å andra sidan hade jag antagligen blivit förkyld ändå - och då var det ju TUR att jag passade på innan det hann bli värre, eller hur??!!

Det var faktiskt först igår som jag orkade med veckans första träningspromenad. Jag gick då backen upp till kyrktorget, rundade kyrkan och sedan hem igen. Bara precis de ordinerade 20 minuterna, men jag hann ändå bli rejält anfådd och komma upp i puls 130... m a o VÄLDIGT tydligt att jag fortfarande var påverkad av förkylningen...!

Men jag hade i alla fall orkat en promenad och peppad av detta mejlade jag genast Eva för att höra om hon skulle kunna följa mig till stallet någon dag i helgen.  För TÄNK om jag med hennes hjälp t o m skulle orka rida lite??!! Och så blev det faktiskt!!!

En väldigt bra sak med att ha en flygledare i sitt "team" är att de är experter på att styra upp saker och ting - och idag hade Eva t o m fixat fantastiskt ridväder med sol och -7 grader! (Trots att SMHI sagt att det skulle vara molnigt hela dagen.) 

Det var verkligen en härlig känsla att åter sitta i sadeln och skritta iväg!!!  Idag red jag för första gången på evigheter INTE upp bakom vägbommen eftersom snödjupet där skulle ha gjort det väl jobbigt för Eva att slå följe med oss till fots - ÄVEN om hon är vältränad. 

Istället satsade jag på det jag ibland kallat  "unghästrundan" eftersom Sylvia och Olivia brukar använda den när de börjar rida in unghästarna och det inte finns så mycket styrning och  bara är full fart framåt som gäller: till höger nere på bilvägen och sedan höger igen och backen upp till kyrkan tillbaka. Självklart hade jag pulsklockan  - så efteråt fanns rutten dokumenterad i mobilen så här!

Full fart framåt var det dock inte för oss - unghästrundan till trots... Med min begränsade dagsform räckte det med skritt - jag  började ändå känna mig trött och yr redan nere på bilvägen. Men med Hamingjas hjälp blev det ändå 30 minuters träning och samtidigt en REJÄL dos härlig hästterapi!!! Dessutom verkligen en grundlig uppvärmning för både Eva och Hamingja, som när de lämnat av mig på gården gav sig iväg för "riktig ridning". 

För mig blev det som vanligt vila och te i Josefshallen till dess de kom tillbaka - MYCKET nöjda båda två! De hade ridit mot Avan och intervaller i trav och galopp så Hamingja var rejält svettig och hade den harmoniska "jag har fått ta i och jobba-blicken"!!! Det är bra för både Hamingja och mig att vi har Eva! Samtidigt som jag tänker att det är bra att Hamingja än så länge bara rids då och då - så är vi LITE mer på samma nivå och hon är lättare för mig att orka hantera!