To be continued...

En "nära Hamingja-upplevelse"!!!

Hälsan fortsätter att stöka, idag mer ont i höger axel och nacke än på länge... men Johan och jag åkte till Mariebäck så att jag fick en välgörande dos Hamingja-terapi, vilket som ni vet hjälper mot ALLT!!! Och i morgon har jag ännu en hot stone-massage inbokad, vilket jag verkligen ser fram emot! Det är faktiskt det som hittills gett bästa smärtlindringen, så jag har sett till att boka tid var annan vecka ett tag framöver. Bättre användning för jobbets "friskvårdspeng" kan jag inte tänka mig just nu! 

VÄLDIGT synd på tråden... men jag tycker Hamingja är så fin på den här bilden att den får komma med ändå! 

Kortisonkuren är nu avslutad, så jag ser fram emot att förhoppningsvis sova lite bättre/mindre dåligt igen. Dubbel dos antihistamin gäller fortfarande i några dagar till, så jag ska fortfarande undvika fysisk ansträningning. Den medicinen blir man ju dessutom trött av och innebär det färre vakna timmar på natten så kan jag väl stå ut med större (medicinskapad) trötthet på dagarna ett tag till. Men skröppelkroppen har ju visat sig onödigt påhittig när det gäller nya komplikationer och i helgen har jag börjat få ont i bihålorna... To be continued, m a o... 

Back in the saddle!!!

Alltså - ni SER ju!!! Tillbaka i sadeln i MAGISKT vinterväder!!!

I vad som skulle visa sig vara ännu ett litet "fönster mellan sjukdomar" hann jag ju RIDA i söndags!!! Eva var med och fixade allt inför ridningen och väl i sadeln kände jag mig betydligt piggare än förra veckan, då jag fick trötthetsyrsel redan efter en kort stunds skritt. Så idag blev det en "unghästrunda" utökad med bonussträcka - I TÖLT!!! 

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att börja samla lite i skritt - här vill Hamingja ha till protokollet att matte blev HELT GALEN och SMACKADE, FLERA GÅNGER!!! Och då hade hon redan hunnit stutsa ett antal gånger för att hon TRODDE att jag hade tänkt smacka... Tur att mattes ork och därmed också balans var så mycket bättre idag!!! När Hamingja mot alla odds faktiskt överlevt smackningarna kom i alla fall belöningen att hon fick tölta - och det verkade hon tycka var lika roligt som jag gjorde!!!

Så vi red några töltintervaller på bilvägens fantastiska vinterunderlag, nästan ända bort till infarten mot gamla soptippen, innan vi vände tillbaka och mötte upp Eva som kom promenerande efter oss. Hamingja var OERHÖRT upplivad av att ha fått jobba lite, så när jag skrittade backen upp mot kyrkan (=GALOPPBACKEN) så vågade jag inte ens TÄNKA på galopp för hon bara vibrerade i kroppen och det var ingen tvekan om vad hon väntade och hoppades på....!!! Men nu var mattes ork slut och balansen svajig, men jag tröstade Hamingja med att så snart hon burit mig tillbaka till gården skulle Eva ta ut henne på RIKTIG ridning med galoppgaranti!

Eva är ju ett uthållighetsmirakel så hon hade även idag gått i våra "fotspår" uppför den oplogade kyrkbaken! Så när jag sedan satt av såg jag att Hamingja faktiskt t o m var lite svettig efter dagens "Anna ridning" kunde jag konstatera att jag gett både hästen och Eva en rejäl uppvärmning inför fortsättningen! Eva hade dessutom agerat fotograf några gånger under min ridtur, så när jag vilade i Josefshallen och väntade på att de skulle komma tillbaka kunde jag njuta av fina vinterbilder på min häst! 

När de sedan återvände utstrålade Hamingjas ögon verkligen harmoni - "JAG HAR FÅTT SPRINGA!!!" stod skrivet med STORA bokstäver över hela henne! Hon var rejält svettig också, men så har hon så oerhört mycket vinterpäls att jag normala vintrar alltid brukar klippa henne på halsen så hon får det lite lindrigare när vi rider. Men nu har jag inte kunnat utsätta mina axlar och nacken för någon klippning och dessutom har vi ju mest skrittat så det har ju inte varit något stort behov heller. Men ni kan ju gissa vem som rullade sig OERHÖRT grundligt när hon fick komma ut i hagen igen??!! Det finns en film på Facebook som visar den njutningsfulla stunden och bloggläsare utan Facebook (hej Eva!!!) får väl be mig visa den när vi träffas nästa gång!

Lycka är att få rida sin lyckohäst!!!

OJ vad jag behövde detta!!! Det har verkligen känts motigt att in rehabilitering behövt försenas ytterligare p g a att jag drabbades först av influensan innan jul och sedan värstingförkylning OCH vinterkräksjuka... När jag red senast, förra lördagen, var jag egentligen ganska förkyld fortfarande och blev HELT slut av att bara skritta en sväng... Och sedan kom vinterkräksjukan natten till söndag... På onsdagen kände jag mig för första gången den veckan tillräckligt OK för att ge mig ut på en 20 minuters promenad. Och det visade sig vara tillräckligt stor ansträngning för att min puls skulle gå upp till 172! :-O Jag såg sedan i hälsoappen att pulsen under 13 av dessa 20 minuter legat inom intervallet "extrem träning" så det var ju inte konstigt att jag kände mig HELT slut sedan...! 

På fredagen när jag vågade mig på promenad nr 2 och gick motsvarande runda som i onsdags, blev pulsen aldrig högre än 132 och därmed aldrig "extrem träning" heller. Ett tydligt tecken på viss återhämtning, vilket tacksamt togs emot att fru "tålamodärinteminbästagren"...!!! På lördag var det visserligen -17 grader men strålande sol och Johan föreslog att vi skulle åka in till stan och gå en promenad ute på havsisen utanför Södra hamnen där kommunen plogar upp så fina isvägar. Han lovade att inte bli besviken om jag skulle behöva vända tillbaka redan efter en kort promenad, så vi gav oss iväg på vad som skulle visa sig bli ett riktigt maraton med mina nuvarande mått mätt!!!

Kolla in detta: en hel timmes promenad!!! Visserligen inget raskt tempo, men verkligen ett riktigt "Anna just nu-maraton" som sagt!!! Ute på havsisen kan det ju blåsa väldigt kallt eftersom det inte finns något som ger lä och med -17 på termometern skulle det ju inte behövas särskilt mycket vind för att det skulle isa rejält i kinderna, men det var faktiskt något i Luleå så ovanligt som helt vindstilla och man kunde känna solen värma i ansiktet! 

Vi var förstås långt ifrån de enda som kommit på denna ide´ idag, utan precis som det brukar på helgerna var det FULLT av folk ute på isen och det gick som ett lämmeltåg ut till den närmaste ön Gråsjälören där Lions säljer våfflor och varmkorv! Och sedan ytterligare ett lämmeltåg tillbaka in mot fastlandet igen! Ända dit ut orkade inte jag, om än i marathonform, och vi ångrade lite att vi inte tagit med egen korv att grilla på någon av de grillplatser kommunen ordnat både ute på isen och på Södra hamnplan... Men i hamnen finns även en vagn som säljer soppa, varma mackor och allehanda varma drycker - så tillbaka på land belönade vi oss med varm choklad och vispgrädde! 

Och sedan var jag DESSUTOM i sådan ridform på söndagen!!! Det skulle visa sig att även detta var ett litet fönster "mellan sjukdomar" - men då var det ju EXTRA bra att jag verkligen såg till att njuta av det!!!

"Unghästrundan"

 

En rimfrostig pingla som jag fick träffa idag!!!

Jag har verkligen varit REJÄLT däckad av förkylning den senaste veckan - så det kanske inte var mitt mest smarta drag att rida förra lördagen när jag redan börjat känna mig krasslig... å andra sidan hade jag antagligen blivit förkyld ändå - och då var det ju TUR att jag passade på innan det hann bli värre, eller hur??!!

Det var faktiskt först igår som jag orkade med veckans första träningspromenad. Jag gick då backen upp till kyrktorget, rundade kyrkan och sedan hem igen. Bara precis de ordinerade 20 minuterna, men jag hann ändå bli rejält anfådd och komma upp i puls 130... m a o VÄLDIGT tydligt att jag fortfarande var påverkad av förkylningen...!

Men jag hade i alla fall orkat en promenad och peppad av detta mejlade jag genast Eva för att höra om hon skulle kunna följa mig till stallet någon dag i helgen.  För TÄNK om jag med hennes hjälp t o m skulle orka rida lite??!! Och så blev det faktiskt!!!

En väldigt bra sak med att ha en flygledare i sitt "team" är att de är experter på att styra upp saker och ting - och idag hade Eva t o m fixat fantastiskt ridväder med sol och -7 grader! (Trots att SMHI sagt att det skulle vara molnigt hela dagen.) 

Det var verkligen en härlig känsla att åter sitta i sadeln och skritta iväg!!!  Idag red jag för första gången på evigheter INTE upp bakom vägbommen eftersom snödjupet där skulle ha gjort det väl jobbigt för Eva att slå följe med oss till fots - ÄVEN om hon är vältränad. 

Istället satsade jag på det jag ibland kallat  "unghästrundan" eftersom Sylvia och Olivia brukar använda den när de börjar rida in unghästarna och det inte finns så mycket styrning och  bara är full fart framåt som gäller: till höger nere på bilvägen och sedan höger igen och backen upp till kyrkan tillbaka. Självklart hade jag pulsklockan  - så efteråt fanns rutten dokumenterad i mobilen så här!

Full fart framåt var det dock inte för oss - unghästrundan till trots... Med min begränsade dagsform räckte det med skritt - jag  började ändå känna mig trött och yr redan nere på bilvägen. Men med Hamingjas hjälp blev det ändå 30 minuters träning och samtidigt en REJÄL dos härlig hästterapi!!! Dessutom verkligen en grundlig uppvärmning för både Eva och Hamingja, som när de lämnat av mig på gården gav sig iväg för "riktig ridning". 

För mig blev det som vanligt vila och te i Josefshallen till dess de kom tillbaka - MYCKET nöjda båda två! De hade ridit mot Avan och intervaller i trav och galopp så Hamingja var rejält svettig och hade den harmoniska "jag har fått ta i och jobba-blicken"!!! Det är bra för både Hamingja och mig att vi har Eva! Samtidigt som jag tänker att det är bra att Hamingja än så länge bara rids då och då - så är vi LITE mer på samma nivå och hon är lättare för mig att orka hantera!

Jag borde väl i alla fall bli lite mer liksidig??!!

Visst blev den här bilden lite kul??!!

Jag försöker ju att främst använda vänster hand och arm när det går, eftersom jag inte har riktigt lika ont på den sidan. Och när jag försöker anamma Hamingjas positiva "se möjligheterna-attityd" tänker jag att detta borde väl göra att jag blir liiiite mer liksidig tillslut?!! Om jag dessutom orkar fokusera endel på min sits så kanske jag t o m kan utveckla en GRYM sits i skritt i alla fall?!!

Igår var jag så väldigt förkyld och dessutom var det - 22 grader, så det blev varken ridning eller promenad för min del. Men i morse kände jag mig aningen bättre så jag åkte till stallet för lite mysig nära Hamingja-tid! Vi red upp till vänster bakom vägbommen och för att effektivisera min egen träning lät jag ganska snart Hamingja galoppera två korta sekvenser, för att få upp min puls på till minst 120 så snart som möjligt. Och skulle vi "känna lite" på någon gångart snabbare än skritt kändes det också bra att göra det innan jag hunnit bli så yr, så att min balans var så bra som möjligt. 

I o m galoppsekvenserna tog det 10 minuter att komma fram till vägen mot hygget (och i förlängningen mot Torrbergsvägen) där vi vände så med skritt hela vägen tillbaka blev den totala träningstiden 35 minuter. Fysioterapeutens ordination är ju fr o m denna vecka 20 minuter, fyra gånger per vecka så man kan kanske säga att jag idag kompenserade lite för att jag inte var i form för någon promenad igår?! Pulsklockan visar också att min puls under denna tid varierade mellan 97 och 142, med ett genomsnitt på 118 vilket är nära de ordinerade 120 slag/minut för bra konditionseffekt. 

Det har varit intressant med fysioterapeutens råd om hur jag ska jobba för min rehabilitering! Tidigare i livet har jag aldrig funderat över hur jag bäst bygger upp min egen kondition, den har jag fått "på köpet" tack vare all ridning. Och ridningen har jag planerat med fokus på hur jag ska träna upp hästens kondition och styrka på bästa sätt. Men nu har jag förstått att det i stor utsträckning fungerar på samma sätt - vilket ju inte är särskilt förvånande egentligen.

Den allra största bonusen som "åka häst" ger jämfört med promenader är ju förstås att jag får tillbringa tid med Hamingja! Dessutom skapar 20 minuter "åka häst" automatiskt en hel del steg i hanteringen inför och efteråt också som bonus. Så lyckas jag bara undvika att belasta nacke, axlar och armar är det ju verkligen en win-win!!! Och Hamingja får ju den mest grundliga igångsättning man kan tänka sig efter sin långa vila som ju i princip började redan i slutet av maj. (Och då efter en successiv nedtrappning under i alla fall ett år.) Att hon tycker det är roligt att pulsa i snö samtidigt som detta ger stora möjligheter för mig att bara "åka häst" men ändå ge henne viss träning av både kondition och muskler är ju också en stor win-win i sammanhanget! Hemma igen efter "ridningen" har jag dock mer förkylningssymptom igen, så vi får se hur det blir med ev träning i morgon - för både matte och häst!

Hamingja försöker lära matte att se möjligheterna!

 

Här kan man pulsa i djupsnö! Och ridning med hö fulla manen har väl aldrig skadat någon??!!

I måndags var det återbesök hos min fysioterapeut (sjukgymnast). Jag "tappade" en träningsvecka när jag hade influensa innan jul, men övriga tre veckor hade jag genomfört de promenader på 4 x 15 minuter per vecka som hon ordinerade senast och även gjort rörelserna som förhoppningsvis ska mjuka upp mina onda, hårda muskler i nacke, axlar och armar. "Har du kunnat rida något?" var hennes nästa fråga och hon blev JÄTTENÖJD (jo, jag har världens bästa sjukgymnast!!!) när jag berättade att alla fyra "promenader" förra veckan var ridning (=åka häst i skritt). Då hade jag tagit ledigt från jobbet så jag kunde lägga all ork på träning, men jag har ju även "ridit" ett par gånger under veckorna innan också. 

Fysioterapeuten bedömde att jag nu är redo att höja träningsdosen till 20 minuters promenader 4 gånger/vecka. Och flera av dessa "promenader" får gärna vara "ridning"! (Som sagt: bästa fysioterapeuten!!!) Men jag ska fortsatt undvika att belasta nacke, axlar och armar. Så nu hoppas jag bara att jag orkar hålla i detta även när jag jobbar igen. Förhoppningsvis är i alla fall en del av den stora tröttheten en kvarvarande effekt av influensan som successivt går över. Men jag väntar också på nytt läkarbesök för att se över om det behövs förändringar i medicineringen eller annat för att jag ska börja orka mer igen och - inte minst - slippa smärtan i nacke, axlar och armar. 

I inledningen av denna vecka har jag inte orkat med några promenader efter jobbet, men idag är det ju trettondagsafton vilket innebär "halvdag" på banken. Jag som än så länge bara jobbar 50 % av mina ordinarie 75 % (har 25 % av det som tidigare kallades sjukpension p g a fibromyalgin) skulle därför bara jobba 1,5 timme. Och då passade jag på att åka till Hamingja på eftermiddagen! När jag kom till hagen stod hon redan vid grinden och väntade - FAST de har fri tillgång på hö i hagen och min fröken hör till de allra mest matglada! Då fick nog pacemakern problem, då mattehjärtat antagligen slog lyckovolter! 

Snart skrittade vi upp bakom vägbommen och när Hamingja fick välja väg blev det idag den högra. Det har kommit både snö och regn sedan jag red senast och är nu även lite skare, så när jag periodvis styrde ut Hamingja till vänster om det spår som någon trampat upp före oss fick Hamingja lite extra träning. Men det blåste KALLT så efter en stund bestämde jag mig för att testa lite trav i fältsits (det är ju i alla fall inte lika jobbigt som att rida lätt i hennes jättekliv). Det gjorde Hamingja upplivad och efter en stund gick hon istället över i en lugn, mjuk galopp. 

Normalt behöver hon ganska mycket stöd från ryttaren för att balansera sig och hålla ihop galoppen. Men nu fick hon den extra bakbensaktiviteten "på köpet" tack vare snön så jag kunde "go with the flow" - men med ett stadigt tag i manen då jag redan börjat känna av lite trötthetsyrsel och antagligen inte var i bästa form för att hantera ev undanmanövers som man alltid får ha viss beredskap för i sadeln på denna fröken...! Men nu kände hon uppenbarligen sitt ansvar och höll sig till lugn galopp rakt fram hela tiden (eller också var både monstren och älgarna upptagna på annat håll). Jag orkade inte någon lång sträcka, även om jag bara kunde "åka med", men det kändes så bra och ROLIGT (där var vi uppenbarligen HELT eniga också) så efter en paus vågade jag mig på två korta galoppsekvenser till!

När vi kom till vändplanen fanns det inga upptrampade spår att följa längre, men Hamingja gillar ju att pulsa i snö så hon verkade helt inställd på att fortsätta in i skogen för att trampa upp nya spår! Men hon fick nöja sig med att pulsa i yttervarv runt vändplanen innan vi vände hemåt igen. Och på hemvägen höll vi oss till skritt, för jag ville inte riskera att dra igång Hamingjas turbo för mycket, samtidigt som jag redan var ganska ordentligt yr. Att ramla av och behöva gå hem i det snödjupet ville jag verkligen INTE riskera! Och eftersom yrseln tilltog allt eftersom jag blev tröttare så hoppade jag som vanligt av så snart vi kom till plogade vägen och gick sista biten hem. Hamingja brukar då tyckta att jag går alldeles för sakta - men hon blir bättre och bättre på att anpassa sig till trött matte-tempo! 

Men WOW alltså - jag har faktiskt GALOPPERAT idag!!! Vem bryr sig om att det inte var så många meter i taget??!! Nu försöker jag lära mig av min positiva häst och se möjligheterna!!! Djup, ospårad snö betyder ju faktiskt att du kan ägna dig åt JÄTTEROLIG snöpulsning!!! Och så länge hon står för pulsandet så åker jag GÄRNA med!!!

Gott Nytt År!!!

GRATTIS på 16-årsdagen!!!

Idag säger jag GRATTIS till alla hästar, som av tradition anses ha födelsedag 1 januari! Och GRATTIS till min syster som verkligen föddes kl 01:28 på nyårsnatten 1981 och därmed var både Umeås och Västerbottens först födda det året! Hamingja räknas alltså vara 16 år fr o m idag och vi är inne på vårt 8:e år tillsammans, för jag köpte henne hösten innan hon blev 8 år. Och nu hoppas jag verkligen att 2023 ska bli ett år då jag successivt ska orka komma tillbaka och tillslut kunna rida lite mer "som vanligt" igen!!!

Och året har börjat bra då Hamingja och jag kunde fira hennes födelsedag med en skrittur längs skogsvägen till höger bakom bommen. Idag blev det inte hela vägen fram till vändplanen, men i o m gårdagens regn och blötsnö var underlaget lite tyngre, så det blev ju viss motion för Hamingja ändå. Och definitivt för hennes matte - jag blir fortfarande yr av trötthet av att "åka häst" i 20 minuter...! Å andra sidan innebär väl det att "åka häst" en kort sväng är jättebra träning för mig??!! 

Det här var sista dagen på mitt "rehab-lov" så i morgon är det dags att börja jobba igen, men fortfarande bara 50 % av mina ordinarie 75 % som tur är. Och jag hoppas verkligen att jag kommer att ha tillräckligt med kraft kvar efter jobbet för att även orka träna, kanske inte i morgon men längre fram i veckan! 

I morgon ska jag förresten till Fysioterapeuten igen. Det blir intressant att höra vad hon säger, om 15 minuters promenad 4 gånger/vecka kommer att vara ordinationen ytterligare en tid och om jag ska fortsätta med samma rörelseträning. Eller om hon tycker att jag är redo för några förändringar. I morgon öppnar också badhuset igen efter att ha varit stängt under nyårshelgen, så förhoppningsvis blir det en stunds ångbastu i morgon eftermiddag/kväll för mina onda muskler i nacke, axlar och armar!