MAGISKT!!!

 

Ännu en dag med UNDERBART vinterväder!!!

Min dagsform var egentligen inte den bästa, är så väldigt trött idag... men ville ju ändå inte slösa bort ett så fantastiskt väder och missa chansen till ljusterapi i kubik... Så det fick ändå bli ett ridpass - dock lite kortare än vanligt. Efter uppvärmning på "åttavolter" i trav på ridbanan red jag upp längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Det kändes ju extra lockande att få komma ut i skogen i det härliga vädret, men jägaren jag pratade med igår varnade för att de "skulle jaga överallt" så det fick bli denna försiktiga kompromiss. 

Vi inledde med en riktigt trevlig högergalopp till dess Hamingja antagligen fick vittring på eller hörde någon älg så det blev tvärstopp... men jag höll mig kvar i sadeln i alla fall! Efter det höll vi oss till tölt i ett lite mer kontrollerat tempo medan vi fortsatte upp till vändplanen. Under hemvägen fortsatte vi i tölt och Hamingja var riktigt duktig på att ta mina halvhalter och därmed hålla ett lugnt tempo. 

Efter en stund dök det upp en bil på den lilla vägen, med en älgjägare som verkade sitta med en pejl så antagligen hade de en hund ute som förväntades driva älg i denna riktning. Men även om Hamingja åter blev stressad när vi skulle passera stället där hon tvärstannat tidigare, så varken såg eller hörde jag vare sig hund eller älg. (Men det är minsann ingen garanti, för matte har i regel INGEN koll...! hälsar Hamingja luttrat...)

Ridtur extra allt!!!

Kan det över huvud taget bli bättre??!!

...är frågan jag ställer mig efter dagens träningspass med min UNDERBARA häst!!! För naturen "slog verkligen på stort" idag med strålande sol, -11 grader och detta FANTASTISKA ridunderlag som kombinerar svikt med bra fäste för broddarna! "LAGOM bra fäste" kanske jag ska tillägga - för Hamingja fastnade inte med bakhovarnas broddar en enda gång i underlaget trots att vi töltade oerhört mycket! (Precis som förra vintern har hon broddar som bara är 9,5 mm och jag håller tummarna för att det även denna vinter kommer att innebära att musklerna i hennes känsliga bakdel inte utsätts för samma påfrestning.) 

Jag fortsatte på det vinnande konceptet från gårdagen, med uppvärmning i skritt och trav på volt på ridbanan innan jag red ut och tränade tölt. Och precis som igår inledde jag töltträningen med en lång sträcka i riktigt högt tempo för att Hamingja verkligen skulle börja "tänka framåt" - och det funkade idag också!

Övergick sedan till att rida korta sekvenser tempoväxlingar och precis som tidigare fick jag ganska snart göra halt för att "återmontera bromsen". Sedan fungerade halvhalterna en liten stund innan det krävdes ny halt, o s v... Men nu verkar det i alla fall ha börjat gå upp för lilla fröken att det inte ALLTID behöver handla om någon överhängande fara när matte vill att vi ska stanna snabbt - så det är liiiite lättare att kommunicera med henne. 

När vi fortsatt förbi "världens ände" mot skoterklubbens stuga innan jag satt av för att sadla om innan vi vände hemåt. Under hemvägen fick jag åter börja om med halter innan jag hade fungerande broms, men tillslut hittade vi ett riktigt trevligt läge där Hamingja bibehöll ett långsamt tempo i tölten med bibehållen lång hals och helt lätt i handen. Passade på att behålla detta "njutläge" en lite längre sträcka innan hon fick börja sträcka ut och varva ner på längre tyglar. 

Nu hoppas jag på lika härligt vinterväder i morgon då jag vill rida meeeeeer!

Fredagsfeeling!!!

FANTASTISKT ridunderlag OCH så VACKERT!!!

Med snö på marken och -9 grader var ridunderlaget FANTASTISKT idag!!! Och Hamingja tyckte nog att det var ganska "svalt och skönt" för hon var JÄTTEPIGG och hade därmed extra "livlig fantasi"...! Innan jag red ut värmde vi upp i trav på volt på ridbanan för att jag skulle fortsätta "nöta in" en stabil ytterhand som flyttar in framdelen på volten i höger varv. Men jag fick börja med att hålla mig REJÄLT fast i manen för att inte studsa ur sadeln när den dm-djupa snö verkligen fick Hamingja att trava som om hon hade gummibollar under hovarna!!!

När vi sedan kommit ner på bilvägen gjorde jag övergång till tölt och sedan en liten antydan till smackning - och denna gång blev det faktiskt inte något "kast med liten ryttare" men ändå en VÄLDIGT tydlig reaktion när Hamingja accelererade som en Formel 1-bil upp i riktigt, riktigt snabb tölt och jag än en gång fann det säkrast att hålla mig ordentligt fast i manen ifall denna fart dessutom skulle kryddas av någon undanmanöver p g a monster i diket...!

Efter en rejäl sådan "startsträcka" i hög fart och en skrittpaus övergick jag till att rida korta sekvenser med tempoväxlingar. Och om Hamingja ignorerade mina förhållningar gjorde jag snabbt halt, precis som Atli instruerat mig. Hamingja var också riktigt duktig på dessa "tvärnitar" - fast i hennes värld kunde det bara finnas en anledning till att matte skulle vilja tvärstanna på detta sätt: självklart hade jag fått syn på något farligt som vi behövde titta närmare på...! Så när lilla fröken stannade förvandlades hon direkt till en giraff som spänt spanade runt efter faror och inte hade minsta lilla fokus på matte och vad jag försökte säga...    :-O

Vid "världens ände-korsningen" passade jag på att ta lite bilder med den vackra himlen över Alviksträsk som fond innan jag fortsatte åt andra hållet, efter vägen längs sjön för mer tempoväxlingar i korta sekvenser. Vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt, varvat med pauser i skritt på långa tyglar. I o m att Hamingja haft sådana tendenser att bli stressad och spänd när jag börjat kräva ordentlig aktivitet från bakdelen har Atli tipsat om att jag ska lägga in sådana "avstämningar" i skritt när jag erbjuder hellånga tyglar för att se att hon fortfarande kan slappna av tillräckligt för att verkligen sträcka ut framåt-nedåt.

Hela tiden försökte jag också komma ihåg alla instruktionerna jag fått från Atli avseende sitsen och mot slutet av ridpasset, när jag fick tygelfattningen (vinglas på fot), skänklar och säte (avslappnad men med skänklarna mot hennes sidor) hyfsat på plats och dessutom lyckades tillföra lite extra energi med en liten smackning så fick jag uppleva en sekvens med riktigt trevlig bärighet i tölten! Och när hon sedan fick börja sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt frustade hon så belåtet samtidigt som hon bibehöll en aktiv rygg - så något måste jag ju ha gjort rätt i alla fall!

Så här vacker var himlen när vi kom hem till Mariebäck igen! 

Min förhoppning inför helgen är att få till "rejäla" töltträningspass även lördag och söndag - och för att optimera återhämtningen för de känsliga musklerna i Hamingjas bakdel fick hon först stå med ryggvärmaren en stund i stallet och sedan gå ut i hagen med Back on Track-täcket på. När jag skriver detta ska jag strax åka tillbaka till Mariebäck för att kvällsfodra så då tänkte jag ta av henne täcket igen. 

Because every day is a good ridingday!!!

Bilden är missvisande, snöblandat regn gjorde att vi snarare såg ut som dränkta katter idag, Hamingja och jag... men mysigt hade vi ändå!!!

Hamingja har haft två dagar "kompledigt" efter helgens träning för Atli - mycket välförtjänt! Men idag var det äääääntligen dags att rida igen! Och ni skulle ha sett med vilken iver Hamingja stegade mot ridbanan när jag styrde ditåt - den fantastiska arbetsglädjen är ÄNNU en anledning att älska denna häst!!! 

Jag hade visserligen tänkt rida ut för att testa hur jag kunde använda Atlis intruktioner för töltträningen ute längs vägen, men värmde först upp på ridbanan där vi kunde trava på volt. Blev ju så peppad i helgen när jag upptäckte hur mycket bättre traven på volt i höger varv blev när jag använde knepet att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen m h a yttertygeln. Och när stödet på yttertygeln fanns där slappnade Hamingja av, böjde innersidan och längde halsen riktigt fint!!!

Efter detta gav vi oss ut längs bilvägen mot "världens ände-korsningen" för att stämma av "gas och broms" i tölt. Och nu hade jag ju fått uppleva hur viktigt det var att börja med "gasen" så sedan en lätt antydan till smackning kickstartat Hamingjas "turbo" fick hon rulla på i ett friskt tempo en ganska lång stund medan jag "bara" försökte sitta på rumpan och med små, små kramningar på tygeln uppmuntra henne att slappna av i nacken och länga halsen.

Som avslutning på denna sekvens gjorde jag en tydlig halt och redan i nästa övergång till tölt var det betydligt mer aktivitet i bakdel och rygg!!! Jag red många korta tempoväxlingar för att försöka bibehålla den aktiviteten och när hon inte längre lyssnade på mina halvhalter gjorde jag en ny halt med snabb eftergift och helt lösa tyglar - följt av en längre skrittpaus som extra belöning.

Så fortsatte vi fram till korsningen vid sjön där jag ursprungligen hade tänkt vända hemåt igen. Men det var så ROOOOLIGT så jag kunde inte låta bli att fortsätta en bra bit efter vägen längs sjön innan vi vände hemåt igen. Vid det laget hade regnandet gjort oss REJÄLT blöta - men det var definitivt ingen av oss som frös!

Hemvägen fortsatte på samma blöta men trevliga sätt och när Hamingja tillslut fick sträcka ut på långa tyglar i nedvarvningstölt var det med mycket aktiva ryggmuskler! Och sedan, mina vänner, gjorde vi det: En övergång DIREKT från tölt till trav PÅ HEMVÄGEN!!! TADAAAA!!! Vi må inte vara inte (riktigt) vara i VM-klass men detta fixade vi verkligen!!! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå i en box med Back On Track-täcket en bra stund medan jag drack te tillsammans med Curre som verkligen visar storartade talanger när det gäller att axla gamle BamBam:s mantel som "sitta i knät när man dricker te-katt"!!! Och detta konstant kurrande förståss!!! Det var t o m så att när Curre var inne på Djursjukhuset här om veckan för att kastreras så kurrade han så ihärdigt att de hade problem när de skulle försöka lyssna på hans hjärta!

Den här bilden är inte heller från idag då de höll sig inomhus, för att inte behöva ge uttrycket "som en dränkt katt" ett ansikte...den delen överlät de istället med varm tass till mig och Hamingja...! :-O

En halvhalt PÅ RIKTIGT!!!

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

Igår eftermiddag kände jag mig ganska uppgiven när jag inte fick till det i ridningen och inte förstod varför... men Atli satte - som vanligt - huvudet på spiken: "Hon lyssnar inte på dig i tölten - för hon har lärt sig att hon inte behöver göra det. Därför kan du inte rida med så små signaler som du skulle vilja just nu, för då händer ingenting..." Ord och inga visor...!

Inför dagens första lektion upprepade han detta - att jag under en period måste VARA TYDLIG! "Man ska börja med den signal som man önskar att hästen ska svara på, men får man inte den reaktion man önskade måste man säga till ORDENTLIGT! Då kommer hästen snabbt förstå att det den ska börja lyssna på den första, lätta signalen."

Han betonade också att detta gäller BÅDE att hästen ska gå fram direkt när man ber om det och att den stannar direkt när man ber om det. Och när man bett den gå fram får man inte vara för snabb med att bromsa. "Hästen måste förvänta sig att få springa, annars får du inte den energi du önskar och då kommer det inte heller finnas något att samla upp!" 

När jag värmt upp som vanligt i skritt och trav samt låtit Hamingja "jogga" lite i tölt var det så dags att ta tag i det här med broms och gas. Och att säga "spring NU!!!" till Hamingja är ju verkligen inte svårt, jag behöver nästan bara tänka smackning för att hon ska KASTA sig iväg. Klantigt nog var jag ändå inte riktigt förberedd på den häftiga reaktionen så jag råkade ju dra henne i munnen.... i fortsättningen får jag se till att hålla i manen så att jag inte ger dubbla signaler...! 

Hon fick tölta på i ett högre temp en lite längre stund innan det var dags att "montera en broms".  Jag testade först att göra en liten förhållning med skänklar och säte men när inget hände "drog jag i handbromsen" genom att verkligen lägga vikten bakåt och klämma till ordentligt med överskänklarna och sedan SNABB eftergift när hon stannade. Jag fick göra några sådana "tvärnitar" för att få henne att börja lyssna, men sedan hände något...! Jag hade låtit henne öka tempot lite igen och testade att bara snabbt lägga vikten bakåt och en lätt kramning med överskänklarna och känner hur Hamingja vinklar in bakbenen och kommer upp fram - JAG HADE GJORT EN HALVHALT - PÅ RIKTIGT!!!

Jag insåg också en viktig sak: precis som att jag måste BÖRJA med att få Hamingja att förvänta sig att hon ska springa fortare så måste jag sedan också börja med att tillföra energi. För annars finns inget att sedan samla upp... Insåg att jag tenderat att göra tyvärr om, när jag känt att jag "tappat ut" samlingen så att hon börjat bli lång har jag försökt lösa problemet genom att göra förhållningar. Men problemet är ju i själva verket att jag tappat energin och den återställer man ju inte genom att bromsa...! Även Atli verkade nöjd med oss efter denna lektion: "Jag ser mycket mera lätthet nu - och det är lätthet vi behöver i ridningen!!!"

När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att jag skulle fortsätta att stämma av "gas och broms" genom att rida mycket tempoväxlingar. "Tempoväxlingar är egentligen utdragna halvhalter!" Han förklarade också att man alltid behöver stämma av hur tydliga signaler man behöver använda just den dagen - eller t o m just i den stunden. För hästarna är experter på att testa om de verkligen måste lyssna på det vi "säger". Det  märkte jag också under förmiddagens lektion då jag ju faktiskt fick till flera riktigt bra halvhalter i tölten då Hamingja VERKLIGEN lyssnade på små signaler av "gas och broms" men att jag sedan behövde "tala tydligare" igen när hon kollade om det verkligen gällde fortfarande... 

Efter uppvärmning i skritt och trav på volt, där jag i höger fortsatte den framgångsrika strategin med att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen  m h a yttertygeln och lämna innertygeln lös och snart blev jag belönad med en avslappnad, frustande häst! När det var dags för tölt övergick jag till att rida längs spåret, eftersom jag skulle börja med att "få Hamingja att förvänta sig att få springa fort". Så det blev först några varv "racertölt" runt ridbanan innan jag började lägga in halter då och då.

Vi har förresten ett extra litet problem Hamingja och jag som uppstår väldigt ofta när vi gjort halt... Hon är uppenbarligen övertygad om att halt är något som man bara gör för att det finns något farligt man behöver kolla in lite extra... Så när vi gjort halt släpper hon direkt ALLT fokus på mig och börjar spana omkring efter vad det kan vara för något farligt i närheten som fått matte att vilja stanna... Så jag brukar få jobba en hel del med att få henne kontaktbar igen... :-O 

Till att börja med red jag ökat tempo hela långsidorna, med nedtagningen precis innan hörnpasseringen. Och det var verkligen som Atli sagt att det varierade hur bra Hamingja lyssnade. Efter en halt kunde halvhalterna fungera några gånger, men sedan kollade hon igen om hon verkligen MÅSTE lyssna... så jag fick göra en ny halt för att "återinstallera bromsen". Men mot slutet av lektionen lyssnade hon så pass bra att jag kunde rida korta tempoväxlingar, två eller tre per långsida, där det både var en tydlig turboeffekt när jag bad henne öka följt av lika tydlig halvhalt när bad henne "vänta". Riktigt, riktigt roligt!!! Oj, vad jag ser fram emot att träna vidare på detta i vinter!!!

Efter lektionen hade Hamingja så tur att Esther, hennes nya kompis från igår, var på plats och kunde pyssla om henne! Sedan gick vi ut i hagen och träffade lille charmtrollet Hjalmar, så nu "behöver" Esther förståss ett föl...så´n tur att hennes mammas islandshäst är ett sto! 

"Sadeln är ingen fåtölj...

...den är en arbetsplats!!!"

Dagens Atlicitat - lika träffsäkert som alltid - och idag har jag alltså försökt arbeta! Jag kom iväg sent hemifrån i morse och med snöblandat regn tog det dessutom längre tid än vanligt att köra till stallet så när jag var framme i Mariebäck var det bara 12 minuter kvar till dess min lektion skulle börja.... Hamingja stod dessutom parkerad längst ner i hagen så när jag hämtat in henne fick det bli racersadling (varför känner autocorrect inte till det ordet??!!) Men jag lyckades faktiskt ändå "sladda in" på ridbanan precis i tid!

Som vanligt inledde Atli lektionen med att rekapitulera gårdagen och sammanfattade med att "när du sitter på hästryggen ska du fungera som en joystick: genom att förflytta kroppsvikten visar du hästen åt vilket håll den ska gå - framåt, bakåt (även = samling) höger resp vänster!" Det var verkligen en tydligt bild tycker jag!!! När jag började värma upp i skritt på volt nyttjade jag Atlis tips från igår: att ta kontroll över ytterbogen genom att flytta in framdelen ett par steg och direkt slappnade Hamingja av, rundade sig runt innerskänkeln och frustade! Härligt att så direkt få positiv respons! 

Eftersom hon var så avslappnad övergick jag ganska snart till trav. Började då på volten i höger varv, där jag alltid haft en tendens att hålla för mycket i innertygeln. Inspirerad av effekten i skritt lyckades jag faktiskt för en gångs skull verkligen förmå mig att låta innertygeln vara lös och bara använda yttertygeln och ytterskänkeln för att hålla henne på volten. Och när ytterskänkeln nu fick stöd av yttertygeln som flyttade in framdelen tog Hamingja även i detta varv stöd på yttertygeln, rundade sig runt innerskänkeln och började frustade - precis som i skritten!

Nästa steg blev att övergå till skritta på volt och förbereda för tölt för att sedan göra töltövergångar och flytta in framdelen. MÅNGA övergångar då jag verkligen skulle smyyyyyga över i tölt för att sedan snabbt bromsa upp genom att lägga vikten bakåt, ställa lätt höger-vänster för att få henne att slappna av i sidorna och sedan bli följsam i kroppen och "bara åka med". Sedan fick jag lämna volten och gå ut på spåret där Atli instrurerade mig att rida tempoväxlingar i tölten: öka tempot på långsidan genom att lägga vikten framåt och sedan göra halt genom att lägga vikten bakåt. 

"Hon måste tro att hon ska gå framåt - genom att du ökar tempot - för att du ska få en energi att sedan samla upp! Tror hon inte att hon ska gå fram så kommer du inte heller att ha något att samla ihop...!" Genom att sedan rida massor av "minitempoväxlingar" på detta sätt bibehåller du den energi och samling som ni har med er från den samlade skritten!"

Under dagens andra lektion fick jag jobba vidare på samma sätt och då rida väldigt självständigt - vilket jag tycker är ett bra sätt att medan Atli fortfarande finns kvar med möjlighet att hjälpa "avslöja" vad jag troligen kommer att få problem med när jag efter kursen ska fortsätta träningen på egen hand. Det hela började lika bra som på förmiddagen, men när jag skulle försöka vara en joystick och bibehålla energi och samling i tölten fick jag inte till det... Atli brukar alltid säga att jag ska rida på samma sätt i tölten som jag gör när jag ryggar resp rider samlad skritt. Men trots att jag verkligen försökte göra så fick jag inte alls den önskade effekten, vilket kändes väldigt frustrerande...

Atli förklarade då vad som var problemet: "Hamingja är inte tillräckligt lydig i tölten...! :-O Den samlade skritten och övergången till tölt gör ni jättebra nu, för då lyssnar hon på dig. Men när ni gått över till tölt slutar hon lyssna på dig, för hon har lärt sig att hon inte BEHÖVER göra det... Så just nu KAN du inte rida tölten med lika små hjälper som du använder i den samlade skritten och övergångarna! Under en period måste du vara MYCKET tydligare och säga: ÖKA TEMPOT NU!!!! och STANNA NU - inte om fem meter!!! Svarar hon inte direkt på en fin signal ska du direkt säga till på skarpen och först när hon v verkligen börjat lyssna på dig igen kan du återgå till att mindre hjälper!" Så det är ju inte svårt att gissa vad jag kommer att få göra på lektionerna i morgon...! 

Hamingja fick en så mysig kompis - och som hon njöt när Esther klappade och klappade!

Vi håller avståndet - med minst en islandshäst!

Haminjgas after work! (Hon fick även sina GODA mineralkuber.)

I helgen är Atli tillbaka för träning i Mariebäck - och med maximalt tre personer samtidigt på en hel ridbana (utomhus) är det ju inte svårt att hålla ett covid-avstånd! När Johan här om dagen visade en beskrivning över hur man kan minska smittrisken genom att hålla ett avstånd om man är flera i samma rum, minska den ytterligare om man samtidigt vädrar i rummet, samt att smittrisken - förståss - är minst när man är utomhus så konstaterade jag att vi alltså inte ska klaga på blåsiga Luleå utan se det som att det är extra "välvädrat" och därmed Covid-anpassat! 

Dagens lektion fick jag inleda med att avdramatisera underskänklarna genom att stryka dem lätt fram och tillbaka längs Hamingjas sidor till dess hon stod stilla och avslappnad. När jag sedan övergick till skritt på volt kom Atli direkt med ett jättebra tips för att kunna rama in henne på volten: att som komplement till att flytta ut bakdelen ibland flytta in framdelen. Och då behövdes bara några steg för att hon skulle slappna av mer och länga halsen!

Vi fortsatte uppvärmningen i trav och Hamingja fick beröm för att hon slappnade av så bra! Därför kunde vi också ganska snart gå vidare till tölten, där jag även denna gång fick rida med mer samling redan från start. Vi gjorde några övergångar som blev riktigt bra, så att vi till att börja med kunde ta med kvaliteten från den samlade skritten över till tölten. Men att lyckas behålla den tölten någon längre stund är tyvärr en HELT annan sak... :-O När Atli åter tipsade om att flytta in framdelen några steg visade det sig vara minst lika effektivt i tölt! Vissa sekvenser lyckades jag faktiskt vara hyfsat avslappnad i kroppen också - något som förstås direkt märktes på Hamingja!

När vi sedan fick lämna volten och tölta längs spåret kändes Hamingja ganska avslappnad, men jag hade svårt att bibehålla energi och samling... "Du måste vara tydligare - hon förstår inte vad du vill!" sa Atli och beskrev hur jag skulle använda förskjutningar av kroppsvikten för detta. "Tänk korta tempoväxlingar där vikten framåt betyder mer energi och vikten bakåt betyder mer samling." 

Eftersom jag har så lätt att hamna i framvikt när jag rider så var det förstås "vikten bakåt" som var svårast och därför fick jag börja med att på detta sätt göra halt direkt från tölt några gånger. När matte successivt blev lite bättre på att förklara vad hon menade så märktes det direkt att Hamingja slappnade av mer i tölten och då fick hon gå in på volt och varva ner. "Nu vet vi vad du ska få jobba med i helgen!" konstaterade Atli. 

I morgon har väderprognoserna hotat med både regn och snöstorm... inget önskeväder för en utomhusridkurs precis... men det låter ju onekligen covid-anpassat...! 

När det glimtar till!!!

När Atli höll kurs för oss senast "stökade han verkligen till det" i mitt huvud genom att ge mig så många instruktioner kopplade till sits och inverkan att jag tillslut knappt visste vad som var fram och bak på hästen...! :-O Jag skulle sträcka på mig och dra bak axlarna så att jag kände ett litet "nyp" i musklerna mellan skulderbladen, hålla tyglarna som om jag höll runt foten på ett vinglas, slappna av i armar och axlar så att jag kan hålla händerna stilla även när jag och hästen rör sig, slappna av i sits och knän, vinkla ut hälarna för att sedan kunna lägga underskänklarna lätt mot hästens sidor och INTE böja mer i knäna för att lägga till drivning utan "vinkla hälarna fram och tillbaka. Att sträcka på mig, hålla blicken lyft och "ta med mig" Hamingja uppåt/bakåt inte att förglömma...!!! Och under några sekvenser när jag lyckades få flera av alla dessa delar på plats var känslan verkligen MAGISK!!!

Allt detta har jag nu kämpat med under tre veckor - och det har DESSUTOM komplicerats med att underskänklarnas önskade placering mot sidorna på hästen stressat Hamingja så att hon sprungit iväg och velat "dra mig ur sadeln"... Men jag har ändå upplevt att det gått liiiite åt rätt håll, något som jag också fick bekräftat under dagens träningspass på ridbanan!

Efter inledande stretching i form av sidförande i skritt fortsatte vi uppvärmningen i trav och jag kom ihåg Sylvias tips att rida "alla möjliga böjda spår" så att jag bytte riktning ofta och därigenom fick Hamingja mer lösgjord och följsam. Bitvis fick jag lite ordning på min "fladdrande" ytterhand i vänster varv också. 

Och sedan började "allvaret" när jag skulle försökta pussla ihop alla Atlis instruktioner avseende sits och inverkningar medan jag red samlad skritt och tölt. Här nyttjade jag också ytterligare tips från Sylvia: att rida öppna för att uppnå bärighet. Jag red många övergångar och långsamt kändes det som att jag fick lite fler bitar på plats... och tillslut fick jag faktiskt återuppleva lite av känslan från Atlikursen när jag hittade ett slags "dragläge" där jag var hyfsat avslappnad i sitsen och genom att lägga vikten lite bakåt fick Hamingja att komma upp med bogarna samtidigt som hon töltade avslappnat i ett stabilt, relativt långsamt tempo!

Vi hade verkligen hamnat i en god cirkel utan dragkamp, hon var avslappnad och bar upp sig i tölten utan att lägga sig på i handen och försöka "dra mig ur sadeln". Och i o m det kunde jag i min tur slappna av i kroppen vilket gjorde att Hamingja kunde slappna av ännu mer o s v...!!! Detta var VERLIGEN njuttölt!!! Så härligt att hitta dit på egen hand även om det inte var några långa stunder! Och när hon från det läget vid ett par tillfällen började få lite bråttom behövde jag bara lägga vikten lite bakåt och krama lätt med knäna för att vi skulle vara tillbaka i "töltbubblan"!!! 

Jag får än en gång återkomma till Linda W:s ord: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!" Det är ju precis lika sant som det är sagt! Och kanske GÅR det faktiskt att lära en gammal Anna sitta??!! Än är vi förstås inte där... men uppenbarligen har jag tagit mig några myrsteg åt rätt håll i alla fall! 

Johan rider regelbundet!!!

 

....titt som tätt, vart femte år! Senaste gången var i augusti 2015 - så nu var det dags igen när han fick låna Monica och Astrids fina Vidalin! Det blev en mysig runda på 1,5 timme till vänster bakom vägbommen, genom skogen till Torrbergsvägen och tillbaka hem. 

Vidalin är verkligen en PÄRLA som tog hand om Johan på bästa sätt!!!

Och här ett bildbevis från förra gången det begav sig, när Johan fick rida min UNDERBARA Lára (Litlamins mamma) som då fortfarande var i livet. I augusti 2015 alltså. 

Hösten gör en aldrig besviken!

...för är det regn och rusk är det bara precis vad man förväntade sig medan soligt väder blir en glad överraskning!!! Idag syntes visserligen inte solen till, men det gjorde inte heller det regn som väderprognoserna hotat med så dagens väder måste ju ändå räknas till kategorin "glatt överraskad"!!!

När jag körde till stallet funderade jag - som vanligt så här års - på var det kunde vara lämpligt att rida för att inte riskera att komma i vägen för älgjägare... När jag kom till Avan och svängde in på grusvägen kunde jag konstatera att det i alla fall inte syntes till någon älgjakt pågår-skylt.... Men detta innebär ju ingen garanti för att de INTE jagar - det har vi upplevt oräkneligt många gånger - och bara några minuter senare kunde jag också konstatera att ett helt gäng jägare satt och fikade på höjden vid kalhygget...

Att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen kändes därmed inte som något lämpligt alternativ utan jag valde istället bilvägen (som har ganska OK underlag nu) - men i riktning från Avan, mot Alviksträsk. Som komplement till uppvärmningen i trav svängde jag in mot gamla soptippen för att rida några galoppintervaller. Där låg ett omkullblåst träd som inte varit där senast och när vi skulle passera blev Hamingja förståss spänd, men hon höll faktiskt ändå galoppen och det är ju definitivt ett steg framåt! 

Lite längre fram blev det dock en tvärnit men detta visade sig vara av goda skäl - för mellan träden skymtade en jägare med gevär... Bäst att genast vända min "älgfärgade" häst och rida tillbaka till bilvägen alltså...! :-O Där fortsatte vi nästan hela vägen till skoterklubbens stuga medan vi ägnade oss åt töltträning medan jag försökte "sitta ordentligt" och samtidigt undvika dragkamp när Hamingja blev stressad av mina underskänklar och ville dra upp tempot... Och det var inget vi tränade i onödan, skulle man kunna sammanfatta saken...!  När jag i slutet av hemvägen lät Hamingja nedvarvningstölta på långa tyglar gjorde hon det välvd överlinje och stor ryggaktivitet, så uppenbarligen hade jag bitvis gjort något rätt i alla fall! 

Hamingja får både pedikyr och frisyr!

Idag var det åter dags för vår duktiga hovslagare Sandra att sko Hamingja, Ella, Hector och Vidalin. Denna gång blev det full "vintermundering": vinterskor med fyra broddar per hov och snösulor. I Hamingjas fall korta 9,5 mm-broddar vilket hon förhoppningsvis ska kunna gå med hela vintern. För i vintras visade det sig ju innebära att hon inte alls fastnade med bakhovarna i underlaget lika ofta i tölten som med de längre broddar vi alltid brukat ha under vintern tidigare år. Samtidigt som de ändå räckte till för att ge henne bra fäste! 

När Sandra tog bort skyddssulan som skyddat höger bakhov sedan hovbölden kunde hon konstatera att det såg väldigt bra ut där under! Och det var ju skönt att få bekräftat det jag hade haft på känn i o m att Hamingja verkat så obesvärad i ridningen! Precis mitt på det område där hon hade behövt skära ner genom hela sulan var det fortfarande ett litet område om var lite mjukt, men runt om hade sulan redan stabiliserat sig! För att ge fortsatt skydd åt sulan skoddes hon nu med heltäckande "bullensulor" istället för vanliga snösulor bak. 

Förutom denna "pedikyr" hade jag också planerat att klippa Hamingja en andra gång på halsen och bogarna, eftersom pälsen redan hunnit växa ut ganska mycket och det fortfarande är ovanligt varmt för årstiden. Något som än en gång fick mig att konstatera att om någon vill ha en riktigt DYR och riktigt DÅLIG klippmaskin så har jag ett supertips...! :-O

Min sladdlösa Laval köpte jag till Reykur i början av 2000-talet - då jag valde en sladdlös eftersom han verkligen var PANISKT rädd för elsladdar och man inte ens kunde komma i närheten av honom med någon typ av sladd. Jag kunde ju t o m "hägna in" honom ute genom att lägga t ex en vattenslang eller något annat som såg ut som en elsladd på marken runt honom - för han skulle MYCKET hellre svälta ihjäl än att kliva över sladden/slangen...! :-O 

Från början vill jag ändå minnas att den fungerade bra, men numera frestar den på mitt tålamod allt mer för varje år... Och idag var förstås inget undantag, men nu räddades situationen tillslut av att jag fick låna Malin W:s klippmaskin. Och kan ni tänka er - man kunde t o m klippa hästpäls med den utan att bli på dåligt humör! Så den som vill ha tips på en mycket prisvärd OCH bra klippmaskin ska fråga Malin, eller Sylvia som har en likadan!

Och när Hamingja fått både pedikyr och ny frisyr hann vi med ett ridpass också! Det var ett par plusgrader igen idag, men fortfarande lite hårt underlag, så jag skrittade upp längs vänstra vägen bakom vägbommen (med massor "sitt ordentligt-träning" för mig och kliva undan för skänkeln för Hamingja). Sedan nyttjade vi den mjukare kogsvägen där man kan rida till Torrbergsvägen till fyra galoppintervaller in till kalhygget och varvade skritt och trav tillbaka ut till vänstra vägen. De tre första galoppfattningarna var klockrena men inför den fjärde hade Hamingja börjat lyssna och spana efter något så när jag gav signal om galopp innan jag riktigt fått henne att fokusera på mig blev det fel så vi fick göra om. Note to self alltså!!!

Vi avslutade sedan med lite tölt tillbaka hem medan jag åter försökte "sitta ordentligt", hålla ett lågt tempo och lägga in steg med högerslutor för att rama in, innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Tillbaka i stallet var hon riktigt svettig trots sin "snaggade" hals, så det kändes VÄLDIGT bra att jag fått möjlighet att låna Malins klippmaskin!!!

Vilket mörker...!!! :-O

 

Oj så fort det blir mörkt nu... och verkligen SVART ute i skogen när vi inte längre har någon snö...! :-O Idag hade jag möjligheten att sluta jobbet redan kl 14 och trodde därmed att jag skulle hinna rida medan det fortfarande var ljust ute... var det inte bara här om veckan som jag lyckades med det senast?!? Nej, det var nog ändå två veckor sedan konstaterade jag när det nu var skymning redan när jag hämtade Hamingja i hagen... 

Vilken OERHÖRD skillnad lite snö på marken skulle göra nu - BÅDE för att det blir så mycket ljusare och dessutom så mycket bättre ridunderlag! För nu är det riktigt hårdfruset i backen också... Därför fick det bli mest skritt idag. Jag red in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen där jag ägnade mig åt att försöka "sitta ordentligt" samtidigt som jag flyttade undan för skänkeln i skritt. 

Framme vid den nyröjda skogsvägen var underlaget fortfarande bra så jag gjorde faktiskt ett försök att galoppera trots mörkret. Och Hamingja överraskade positivt genom att ha så pass mycket självbevarelsedrift att hon höll ett relativt lågt tempo på det ojämna underlaget! Men när vi var ungefär halvvägs till hygget blev hon för tveksam för att fortsätta så det fick bli trav resten av sträckan bort till älgtornet. 

Sedan vi även travat tillbaka ut till "vänstra vägen" fick det bli skritt igen, p g a underlaget. Men vi fortsatte ändå upp till vändplanen medan vi åter ägnade oss åt att "sitta ordentligt" resp gå undan för skänkeln. Och när vi efter lite voltarbete i skritt på vändplanen åter styrde stegen hemåt fortsatte jag att flytta undan för skänkeln men nu i samlad skritt. 

När Hamingja några gånger fick en paus för att sträcka ut på långa tyglar var det ändå med VÄLDIGT mycket ryggverksamhet så jag hade nog lyckats aktivera hennes överlinje riktigt bra trots att vi red "bara skritt"! Och tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon t o m var svettig - så "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!! (Som alltid finns det förståss ett Atli-citat även för detta: "Du kan rida skritt så att du förbättrar ALLA de andra gångarterna!!!") Hamingja fick för säkerhets skull stå en stund med BoT-täcket på innan hon fick gå ut i hagen igen - ifall underlaget frestat på hennes känsliga bakdel trots den försiktiga ridningen. 

Morgonfodringsstund har hö i mund!

 

Idag satsade vi på de isländska färgerna!

När både hästarna och jag själv hade fått vår frukost var det fortfarande hårdfruset på vägarna samtidigt som det kunde finnas jägare i skogen så det var inte lätt att bestämma var jag skulle rida... Jag bestämde mig tillslut för att börja med vänstra skogsvägen bakom vägbommen och när vi inledde med uppvärmning i galopp försökte jag hålla oss placerade på den gräsbevuxna mittsträngen med förhoppningen att det ändå var liiite mer svikt i underlaget. Att det ändå lät ganska mycket från hovarna gav också en förhoppning om att ev jägare i närheten borde höra att det kom en häst!

Hamingja hade fått upp farten ganska ordentligt när hon plötsligt halkade till med framhovarna och det var riktigt nära att vi gick omkull, men i sista stund lyckades hon parera och hålla sig på benen... PUH! Efter det kändes det inte så lockande med galopp längre så vi fortsatte i skritt till dess vi hade älgtornet inom synhåll och jag kunde konstatera att ingen jägare syntes till där i alla fall. 

Vände då tillbaka och red in på den nyröjda skogsvägen där man kan fortsätta genom skogen till Torrbergsvägen. I o m att det är mycket mer växtlighet kvar på marken var underlaget betydligt bättre så vi kunde utan problem galoppera fram till hygget! Det syntes ingen jägare vid det älgtornet heller så när vi skrittat och travat tillbaka ut till "vänstra vägen" tog vi två "svängar" till in till hygget - en i vardera galoppen. 

Skrittade sedan upp till vändplanen där vi ägnade oss åt lite voltarbete i skritt och tölt och när jag fick henne att böja sig runt innerskänkeln i höger varv resulterade det i sådan där tölt med låååång hals och stor aktivitet i överlinjen som vi bara brukar få till när vi varvar ner efter ridpasset! Det måste ju bero på att jag redan lyckats aktivera hennes bakdel tillräckligt mycket i galoppen! Och jag tror faktiskt att Atli hade varit riktigt nöjd om han sett oss!

Under vägen tillbaka hem red jag töltintervaller där jag försökte komma ihåg alla sitsinstruktionerna jag fick av Atli och när jag tillslut fick viss ordning på mig själv och dessutom kontroll på tempot så kändes tölten riktigt trevlig! Hamingja fick sträcka ut och varva ner och när vi sedan skrittade in på gården ropade Sylvia från ridbanan: "Det låter som att du har en lös sko - vänster bak!" Självklart hade hon rätt och innan Haningja fick gå ut i hagen igen försökte jag nita om sömmarna med nittången, men en av dem hade gått av så det fanns inte så mycket att nita med... Lite bättre satt den i alla fall - och som tur är har vi hovslagaren inbokad nu på fredag. Jag håller tummarna för att skon ska sitta kvar fram till dess!!!

Lördagsgodis!

 

När man ser snön tror man ju att bilden är gammal... tänk att det såg ut så här för två veckor sedan...!

Nu är det ju snöfritt igen, men jag skulle GÄRNA se att den kom tillbaka - och fick ligga kvar den här gången! Med snön är blir det ju så mycket ljusare - särskilt när man rider på kvällen! Det blir så mycket trevligare i hagarna och bra svikt i ridunderlaget dessutom!

Idag red jag i dagsljus men trots att det var plusgrader var underlaget lite stumt på vägarna... Jag var inte i min bästa form och antog dessutom att Hamingja kunde vara lite stel i musklerna efter gårdagens träning då hon verkligen fick jobba ordentligt. Så det fick bli ett kort ridpass (för min skull) med mycket stretching i form av galopp (för Hamingjas skull). 

När jag red upp till vänster bakom vägbommen inledde vi med höger galopp och Hamingja var direkt med på noterna! Den där "åtdragna handbromsen" verkar hon helt ha lagt bakom sig nu, för det var friskt tempo som snarare ökade än mattades av eftersom! Jag hade dessutom varit taktisk och hade pisken i höger hand så att jag kunde lägga den mot höger bog för att bibehålla kursen rakt fram när vi passerade skogsvägen till höger där hon gärna vill svänga in. 

Vid älgtornet visslade jag för att hon skulle sakta av och då var hon nog lite trött för hon gjorde en tvärnit så att jag var nära att flyga över huvudet på henne...! :-O Vände, skrittade tillbaka och in på skogsvägen där jag gjorde halt för att fatta vänster galopp. Den här gången var hon inte riktigt lika på allerten när jag sköt fram höften och förväntade mig en galoppfattning... men av en ren lyckträff "råkade" jag smacka lätt och då tog hon direkt vänster galopp! 

I vanliga fall brukar jag försöka lägga till mer drivning med skänklar och säte i det läget, men då tappar jag ofta positionen i sadeln och det kan bli fel galopp eller hysterisk tölt istället... Jag vet inte vad som fick mig att istället smacka denna gång - men det visade sig ju vara en lyckträff så det ska jag försöka komma ihåg till en annan gång! Nu galopperade vi nästan fram till älgtornet vid hygget innan vi vände. Hamingja fick skritta tillbaka till "vänstra vägen" och dess vändplan för att hämta andan. Medan jag först vinklade ut hälarna och sedan placerade underskänklarna mot Hamingjas sidor och försökte behålla dem där för att avdramatisera detta. 

Men jag kunde ju inte HELT låta bli tölten, så under vägen tillbaka ner till vägbommen ägnade vi oss åt töltintervaller medan jag försökte hålla koll på alla instruktionerna jag fick av Atli senast: grundpositionen där jag drag bak axlarna, vinglas i händerna, vinkla ut hälarna och VRIDA in underskänklarna... Hamingja blir fortfarande uppstressad av att känna mina underskänklar, men under de sista intervallerna gick det ändå lite bättre! Då fick hon sträcka ut i nedvarvningstölt på långa tyglar innan vi gjorde en liten avstickare in på den högra vägen för att hinna skritta av också. 

Även idag var hon ganska svettig, även om det inte skummade som det gjorde igår. Men pälsen har redan hunnit växa ut ganska mycket på halsen igen, så jag borde nog passa på klippa henne en gång till när det nu dessutom är så varmt för årstiden! 

Njutridning!!!

Det här blev väl ändå en viss standardhöjning...?!!

...min tidigare "stallväska" - som man väl säga hade gjort sitt...??!!

Tack vare några plusgrader var det riktigt bra ridunderlag längs bilvägen idag - inte lerigt och tungt men inte heller isigt och stumt utan en trevlig variant mitt emellan! Vi värmde upp med trav längs vägen och sedan två intervaller i vardera galoppen upp mot gamla soptippen, innan vi fortsatte mot "världens ände-korsningen" och bort till skoterklubben medan vi tränade tölt. 

Jag "gnetade på" med alla korrigeringar av sitsen som Atli "ordinerade" och tycker att det gick liiiite bättre att först vinkla ut hälarna och sedan lägga underskänkeln lätt mot Hamingjas sidor, både för att jag klarade av att hålla skänklarna så lite längre stunder och för att Hamingja tillslut inte blev riktigt lika stressad av att ha underskänklarna där utan faktiskt kunde slappna av lite och hålla ett lugnt tempo!

Och det var en sådan där dag som det kändes som att jag hade kunnat rida precis hur länge som helst! Så HÄRLIGT att efter en intensiv arbetsvecka få komma ut i naturen och verkligen "rensa hjärnan" genom att ägna sig åt världens bästa yogaform tillsammans med världens FINASTE lyckohäst!!! Och det "jobb" jag gjorde krävde visserligen stort fokus, men var "snällt" mot skröppelkroppen så jag var bara riktigt skönt trött efteråt!

Hamingja blev desto svettigare... när jag satt av utanför stallet upptäckte jag att hon var alldeles skummig både framme på bogen och på bakbenen. Oj, så hon njöt sedan när jag först "gick lös" på henne med den taggiga sidan av svettskrapan och sedan borstade länge över hela kroppen med plastborsten! Det är verkligen som Atli flera gånger konstaterat: Hamingja mår verkligen bra av att få jobba ORDENTLIGT! Under lektionerna för honom brukar det ju bl a visa sig genom att hon börjar frusta så belåtet de gånger jag lyckas samla henne riktigt mycket i skritt och tölt! Så man kan definitivt säga att dagens ridpass innebar "njutridning" för oss båda!

"In this tuesday afternoon...!!!"

Myshästen fick mig att börja nynna på Jennifer Browns "Tuesday afternoon"!!!

...för att sedan fortsätta med "Alive - take a deep breath!!!" Idag kunde jag sluta tidigare från jobbet och hann därmed PRECIS rida innan det blev mörkt! Det går verkligen fort nu... när jag skulle rida iväg kändes det fortfarande nästan onödigt med reflexväst, men som tur var tog jag den ändå och det var jag VÄLDIGT glad för sedan då det hann skymma ganska ordentligt innan vi var tillbaka...!

Jag har undvikit att rida längs bilvägen ett bra tag nu, eftersom den varit hårdfrusen och dessutom med onödigt mycket vassa stenar... vill ju verkligen INTE riskera någon ny hovböld... Men efter den senaste tidens milda väder hade vägen tinat upp tillräckligt för att ge ett fast men ändå sviktande underlag där ev stenar trycktes ner i underlaget - perfekt för ridning alltså!!!

Red till vänster mot Avan och vi hade inte hunnit särskilt långt innan vi fick möte med en traktor som drog en stor timmerdoning, vilken var tom så de skramlade och levde om ORDENTLIGT... Men Hamingja hade förstås full koll på att monster sällan kommer i sådana färdmedel så hon tvekade inte det minsta trots att ekipaget inte saktade ner farten och dessutom passerade nära på den smala vägen... en modig tjej!!!

Efter en stunds uppvärmning i trav tog vi en liten galopp och när vi sedan travade igen kändes det som om Hamingja hade studsbollar under hovarna!!! Jag har ju sett på bilder att jag har ett mycket bättre skänkelläge i trav än i tölt och nu upptäckte jag att jag DESSUTOM har den eftersträvansvärda "vinglasfattningen" av tyglarna... vad jag skulle behöva lära mig är alltså att rida som i trav fast i tölt...!

Och när vi övergick till att rida töltintervaller försökte jag göra just det - som vanligt med varierande framgång...! Försökte i alla fall ha fokus på att verkligen smyyyyga över från samlad skritt till tölt och sedan bibehålla ett lågt tempo, det senare trots att jag först vinklade ut hälarna och sedan vred om underskänklarna så att de låg lätt mot Hamingjas sidor. Något som ju fortfarande får henne att börja stressa, men där hon förhoppningsvis ska bli lite "avtrubbad" med tiden. 

Liiite bättre tycker jag nog ändå att det går nu efter senaste Atlikursen - och det är ju så ROLIGT när det går åt rätt håll!!! När jag avslutningsvis lät henne sträcka ut och börja varva ner i tölt bibehöll hon en väldigt aktiv rygg, så förhoppningsvis hade jag verkligen lyckats aktivera bakdel och överlinje på ett bra sätt! Nu håller jag tummarna för att mina ryggmuskler bara fått "lagom" ansträngning idag så jag snart kan rida igen! 

"När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!"

 

Tänk att vi hade så här mycket snö förra helgen!!! :-O Nu är det bara några isfläckar kvar på ridbanan, i övrigt är den helt bar - och inte ens hårdfrusen längre! Så vi hade riktigt bra underlag när Hamingja och jag tog ett träningspass där vi repeterade övningarna från Atlikursen. Och ni vet ju vid det här laget vad jag uppmanades att jobba med...! 

Och när jag här och där fick till det märktes det direkt på Hamingja! För det är verkligen som kompisen Linda utbrast i samband med att vi red på en clinic för Johanna Elgholm, med sitsträning som tema, för ett antal år sedan: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en MASSA bra saker!!!" Och jag tänker att Hamingjas ökade lösgjordhet i samlingen och belåtna frustningar var hennes sätt att säga "ÄNTLIGEN!!!" 

Min rygg är dock inte lika nöjd och belåten... sedan jag i fredags (efter flera VÄLDIGT stressiga dagar på jobbet) först red ett ovanligt långt pass för att vara jag och sedan lunchfodrade hästarna har musklerna i ländryggen krampat och bråkat... så nu blir det vilodag för Hamingja i morgon i alla fall, så får jag se sedan hur det utvecklar sig.