På kliniken med Hamingja

Jag var VÄLDIGT nervös inför dagens klinikbesök med Hamingja... Men till skillnad mot senaste besöket fick jag i alla fall återvända hem från kliniken med en levande häst den här gången..! Även utan den förra mardrömsupplevelsen med Lára så är det ju lite kluvna tankar/känslor en sådan här gång... man vill ju att de ska hitta en orsak till problemen - men man vill INTE att de ska hitta något som inte går att åtgärda...! Därför kändes det MKT bra att Sylvia var med som moraliskt stöd!

Tyvärr var det inte så enkelt att de direkt kunde slå fast vad som orsakat Hamingjas häftiga reaktioner vid ridningen... På vår beskrivning - att det känns precis som om Hami får en kraftig elstöt vilket ger henne panik - tyckte veterinären det låter som att en nerv av någon anledning kommer i kläm. Men då är ju frågan var...?

Efter böjprov då Hamingja fick springa på rakt spår, följt av longering konstaterade veterinären att hon i alla fall inte är halt. När hon m h a godis lockade Hami att böja sig i sidorna var det dock tydligt att hon inte gärna ville böja sig åt höger... På halsens vänstra sida, vid halskotpelaren hittade hon sedan att Hamingja ömmade vid tryck. Därför röntgades halsen och eftersom just hästhalsar tydligen är svårbedömda kommer bilderna att skickas till experter i Cambridge för analys.

Både Sylvia och jag har dock upplevt det som att besvären kommit från bakdelen, men den kan man  tyvärr inte röntga då det sitter alldeles för mycket muskler i vägen. Men ryggen röntgades i alla fall och veterinären kunde direkt konstatera att den såg ut precis som den ska - inga vassa tornutskott eller liknande. Skönt att kunna avfärda det i alla fall!

Förhoppningsvis kommer svaren på "halsbilderna" redan denna vecka. Är dessa helt OK är veterinärens ordination vila någon månad för att sedan sättas igång igen så får vi se om besvären kvarstår. Och under den månaden kommer det då verkligen inte att gå någon nöd på min fina häst eftersom den kommer att sammanfalla med att hästarna får gå på bete i Höbäcken. När jag gjorde en inspektion av betet här om dagen konstaterade jag att hästarna kommer att tro att de dött och kommit till hästhimlen! Så STORA, härliga ängar och även om det är ett magert bete så är det gräs i massor! Det är tur att de är fina i hullet nu innan - för även om det bara blir fyra veckor i detta hästparadis så lär de hinna lägga på sig en hel del...!