HÄRLIGT att vara tillbaka i sadeln igen!!!

För fem år sedan visade Lára mig hur välgörande det är att få gråta på hästryggen, när hon hjälpte mig att komma tillbaka till "hästlivet" igen sedan jag tvingats låta min Feykir somna in. Och idag var det Hamingjas tur att stå för "hästterapin". Självklart var det jobbigt att komma till stallet när fina Lára inte längre hälsade mig välkommen vid grinden... att se hennes utrustning och höra Yrs förväntansfulla gnäggande när jag kom ut ur stallet - men med "fel" häst... Vi är många som saknar Lára...!!!

Men Hamingja och jag fick en härlig ridtur genom skogen bort till Torrbergsvägen. Det var första gången jag red där i år och jag visste inte om det skulle ha hunnit torka upp tillräckligt i det sanka området i skogen ännu - men till min glädje visade det sig vara torrare än det blev någon gång under hela förra sommaren! Vi galopperade i den långa galoppbacken - en gång hela vägen i vänster galopp och sedan ungefär halva i höger galopp.

Tillbaka nere på vägen tränade vi tölt med samling. Det märks att Hamingja saknar tiden under våren då hon fick tölta lång och låg hela tiden... Antagligen både ett mentalt motstånd när det plötsligt krävs betydligt mer ansträngning i tölten och dessutom ett resultat av det faktum att hon inte tränat dessa muskler under en tid. Men jag inbillar mig faktiskt att jag vet ungefär hur jag ska träna upp detta - i alla fall till att börja med. Fast jag hoppas att det inte heller dröjer så länge innan jag kan träna för Sylvia igen också!

Det blåser riktigt, riktigt kraftigt idag... och jag har då än en gång konstaterat att Hamingja nog faktiskt är den enda häst jag ridit som INTE påverkas av vinden. Alla andra - t o m Lára - har fått extra livlig fantasi när det blåst mycket. Och jag har läst att detta beror på att hästarna i mycket stor utsträckning använder hörseln för att skydda sig mot faror men att denna möjlighet till stor del "störs ut" när det blåser i o m hur deras öron är formade. Därför upplever man att de har extra livlig fantasi och reagerar för allt möjligt när det blåser. Men alltså inte Hamingja - som annars har VÄLDIGT starka flyktreflexer... lustigt!

Hela veckan har jag känt en oerhört stark inre stress, som gjort det i princip omöjligt att koppla av och svårt att sova. Det var först idag, i sadeln på Hamingja, som jag kunde känna hur stressen äntligen släppte. Så nu är jag istället JÄTTETRÖTT...!!! Det blir att vika in hovarna tidigt i kväll och hoppas på att jag får sova bättre i natt också. Och i morgon har jag verkligen något att se fram emot: en ridtur med Elisabeth och Démantur på förmiddagen!!!