27 grader i skuggan och 150 i puls...

I tisdags fick hästarna flytta till sitt paradis i Höbäcken! (Men Ella avslöjar att det här är en gammal bild, nu har hon ju nästan hunnit bli helvit.) Det var VÅLDSAMT mycket insekter på kvällen när vi kom dit med Hamingja och Lisa-Greta. Men när jag idag kom dit för sommarens första tillsyn blåste det ORDENTLIGT så hästarna verkade inte besväras av insekterna alls. Däremot var det 27 grader i skuggan och åskan mullrade på håll, vilket säkert var orsaken till att det var så tryckande och fuktigt i luften...

Jag bestämde mig för att skritta ut en sväng med Hamingja, både för att hon skulle få röra lite på sig i alla fall och för att hålla henne borta från betet en stund. Med tillsynes oskyldiga "åka häst i skritt" och tillsynen i hagarna lyckades jag ändå komma upp i 150 i puls - långt ifrån den lågintensiva träning jag är ordinerad... Men det måste jag väl i alla fall delvis kunna skylla på den tryckande värmen??!! 

I Höbäcken har man i huvudsak två alternativ till ridvägar: Torrbergsvägen resp Hultetvägen. I båda fallen behöver man först följa asfaltvägen, där hastighetsgränsen är 70 km/h men många tyvärr kör betydligt snabbare än så. Hamingja brukar inte reagera så mycket på trafik, men man kan ju aldrig vara helt säker med ett flyktdjur...  så jag brukar för säkerhets skull försöka rida på dikenas "ytterkant" mot skogen - i alla fall när jag hör att det kommer större fordon eller någon som kör väldigt fort. 

Hamingja tyckte som vanligt att det var ROLIGT att komma ut på ridtur så det var spetsade öron och driv i steget! Vi skrittade längs Hultetvägen och längs en mindre väg mellan åkrarna ner till bäcken. Hela tiden mullrade åskan i fjärran men den tryckande värmen gjorde att det bara var skönt när regnet kom! Då var vi redan på hemväg igen och det började som enstaka droppar. När det började regna på allvar hade Hamingja hunnit gå tillbaka ut i hagen och jag skulle börja kolla de andra hästarna som det började regna på allvar. 

Det var ju ALLDELES för varmt för regnkläder, trots att himlen verkligen öppnade sig. Så innan jag var klar med att kolla skor, rätta till huvor och insektstäcken, smörja mot insekter m m i båda hagarna var jag genomblöt. Men från utgångsläget med svetten rinnande och 150 i puls så var det härligt befriande med en dusch!!!

En stjärnvärvning!!!

Nu har Hamingja och jag gjort en riktig stjärnvärvning - av Lisa som medryttare! Det har ju visat sig ta så oerhört mycket längre tid för mig att komma igen efter det akuta insjuknandet i augusti och pacemakeroperationen än jag hade kunnat föreställa mig... vilket inneburit alldeles onödigt mycket semester för Hamingja... Men tack vare Lisa kommer hon nu att få komma ut och röra på sig mer - inte minst viktigt under det stundande sommarbetet...!!!

10 juni red Lisa henne första gången och idag var det dags igen! Det hade förstås varit REJÄLT varmt för dem, men hade - som väntat - gått bra! Och sedan fick jag bilden ovan tillsammans med en trevlig rapport! Hamingja gillar ju verkligen att arbeta och dessutom har hon så oerhört lätt att gå upp i vikt så detta känns bra på alla sätt!!! 

 

Jag har inte bara en FIN häst utan även fin ryktväska - eller hur??!!!

Själv har jag kraftig smärta i axlar och nacke (som alltid värst på högersidan) och hade dessutom många vakna timmar i natt tyvärr, så för mig skulle det inte ha varit aktuellt med ridning idag... men när Hamingja både fick Eva-ridning igår och dessutom ett ridpass med Lisa idag så behöver jag inte ha så dåligt samvete för Hamingja i alla fall...! Skönt!

Två gånger är en vana!!!

Vilken lycka - att orka rida en andra gång under samma vecka!!!

Och vilken lycka för Hamingja att Eva var med så att hon fick springa också!!! Men först var det min tur - det är ju ändå min häst!!! Så jag skrittade till höger bakom vägbommen och sedan från stora vändplanen en runda i skogen. Hela tiden gick Eva med - "beväpnad" med hjälm och säkerhetsväst så vilken säkerhetsansvarig som helst skulle ha blivit glad av att se oss!

Det var så härligt att sitta i sadeln igen! I tisdags vågade jag mig ju t o m på en galopp uppför lilla backen till den mindre vändplanen och idag ville jag ju inte vara sämre. Fast den här gången höll jag tyglarna med båda händerna för säkerhets skull. Tack vare att Eva hade fixat borstning, sadling m m hade ju inte mina smärtande muskler behövt ansträngas med det så de fick "ställa upp" under galoppen istället. Härligt att känna fartvinden i ansikten - och det var ingen tvekan om att Hamingja också tyckte att det var JÄTTEKUL!!! 

Och när Eva sedan tog över tyglarna och gav sig iväg genom skogen bort till Torrbergsvägen blev det ju ÄNNU roligare för Hamingja som ÄNTLIGEN fick använda de flesta av sina gångarter! Det var för mycket insekter för att jag skulle kunna sitta stilla och "tomglo" medan jag väntade på att de skulle komma tillbaka, utan jag "flanerade" runt i sakta mak vid vändplanen. Tittade också på pulsklockan och såg till min glädje att att min puls bara gått upp till 134 under den visserligen korta sträckan galopp. Det är definitivt ett steg framåt som kommit trots - eller kanske tack vare - att jag på fysioterapeutens inrådan  verkligen försökt begränsa mig till lågintensiv träning, vilket i mitt fall inneburit EXTREMT lågintensivt eftersom jag redan vid väldigt låg ansträngning fått sådana pulsrusningar.

När denna glada duo återvände fick jag återta tyglarna för att skritta Hamingja hem igen! Innan jag tog bilden fick Eva ta av sig säkerhetsvästen för att den fina tröjan skulle synas! (Jag är möjligen inte helt opartisk i mitt omdöme... för det var jag som köpte den till henne under Láras tid, när jag på en sommarmarknad fick syn på ett ställe där man kunde få t-shirts upptryckta med valfri text..! Och kvaliteten var det uppenbarligen inget fel på eftersom den håller fortfarande!) 

Tillbaka i stallet fick Hamingja sedan en svalkande dusch, för hon hade blivit REJÄLT svettig i värmen. Det var alldeles uppenbart att hon tyckte det var jätteskönt! Jag skrapade inte heller av henne vattnet efteråt utan lät det droppa/avdunsta för att förstärka den svalkande effekten. Hon har börjat klia sig lite i pannluggen och nacken som hon brukar på somrarna, så jag gnuggade in "No rub" i hårbotten och sedan blev det insektsspray och salva på juvret innan hon fick gå ut i hagen igen. Där tog det inte många sekunder innan lilla fröken rullade sig MYCKET grundligt!!! När man blivit besvärande ren är det tur att det går så snabbt att åtgärda!!! 

I kväll när jag skriver dessa rader sittande i skuggan på altanen har temperaturen sjunkit till 19 grader, så nu kan jag tillslut preparera mina smärtande muskler i nacke och axlar med en varm vetekrage. Att ligga på (den 50 grader varma) inframattan innan jag går och lägger mig har varit alldeles för varmt den senaste tiden... Just nu är det fortfarande drygt 25 grader inomhus på den "svalare" bottenvåningen... men om jag flyttar ut mattan på altangolvet kanske det ändå blir uthärdligt...!

Hamingja skor sig på mattes bekostnad...!

 

Sköööööönt!!!!

Idag var det dags för Hamingja att få nya skor. När jag kom för att hämta henne i hagen syntes hon först inte till, men när jag ropade och visslade dök hennes huvud snabbt upp bakom en av ladorna längre bort. Och hon kom emot mig med VÄLDIGT raska steg - det var verkligen ingen tvekan om att hon tyckte det var kul att det skulle "hända något"! Och hon blev ju inte direkt besviken när hon först av allt fick beta gräs medan vi väntade på att det skulle bli dags för hovslagaren!

Det här var första gången han skodde Hamingja och han var jättebra på att förklara vad han gjorde och varför. Och det är ju alltid intressant att få lära sig mer!!! När han var klar ville han se hur hon rörde sig så jag fick både gå och springa med henne på ridbanan. Utifrån hur framhovarna såg ut att växa trodde han att hon kanske biljarderade med frambenen, men kunde sedan nöjt konstatera att hon rörde sig väldigt rakt och fint. 

Lilla fröken blev VÄLDIGT upplivad av att få springa, så det var inte helt lätt för matte att orka hinna med i hennes Solvallatempo...! Uppenbarligen märktes det för när vi sprungit ett par vändor fram och tillbaka frågade han: "Orkar du en vända till?" Det gjorde jag, men såg sedan på pulsklockan att pulsen varit uppe i 160 så det var ju inte så konstigt om jag flåsade lite...!

När vi värmt upp oss (=mig) på detta sätt blev det sedan sadel på för en ridtur. För, som Sylvia påpekade, snart är det dags för sommarbete och Hamingja är tjock redan nu.... Och jag orkade faktiskt hela 45 minuter då vi avverkade hela 3.9 km! Pulsklockan blev så till sig över denna prestation att den skickade en pokal så jag fick känna mig som en högpresterare!!! Jag red till höger bakom vägbommen och sedan två långa svängar ut i terrängen där det är så torrt nu att det verkar gå bra att rida på de flesta ställen. 

Hamingjas enhandscowboy vågade sig t o m på en liten galopp - gissa om lilla fröken blev glad??!! Tänk om jag bara kunde slippa den här EVINNERLIGA smärtan... som är betydligt värre nu efter dagens ridning... men det är i alla fall lite lättare att stå ut med den tack vare dagens "nära Hamingja-upplevelser"!!! 

Nu håller jag tummarna att Eva har tid att följa mig till stallet någon dag senare i veckan. Då blir det ju mindre belastning på mina smärtande muskler i nacke, axlar och armar tack vare att hon borstar, sadlar m m. Dessutom blir det mer ansträngande för Hamingja när även Eva rider. OCH dessutom får vi umgås. En riktig WIN-WIN-WIN!!!

HUR är det möjligt...

...att bli HELT slutkörd av att skritta 30 minuter??!!

Att det ÄR möjligt kan jag i alla fall intyga... oj, så jag önskar mitt "gamla liv" tillbaka... Men att skritta 30 minuter är ju LJUSÅR mycket bättre än att inte orka sitta på hästryggen alls - det kan jag OCKSÅ intyga!!! Och extra mysigt att man nu även kan ge sig ut på stigar och bland blåbärsriset i skogen och inte bara behöver hålla sig på vägen! 

Jag kunde i dag också konstatera att Hamingja faktiskt inte har jättemycket vinterpäls kvar, trots att det bara är när Eva varit med mig till stallet som hon blivit borstad ordentligt. Ibland kan man ju se renar som under vårvintern har stora "kakor" med päls som är på väg att släppa och jag har tänkt att så kanske hästarna också skulle få om man inte kämpade på med att borsta bort vinterpälsen. Men så har Hamingja i alla fall inte sett ut i vår! Och en mörk häst ser alltid väldigt dammig och oborstad ut i slutet av pälsfällningen, hur mycket man än kämpat på med skrapor, ryktstenar och borstar, så hon ser nog faktiskt bara ut som vanligt!

Lilla fröken gladde matte stort genom att komma till grinden och "huckra" när jag kom för att hämta henne i hagen! Och sedan fortsatte hon på den vägen genom att vara så lugn och harmonisk under vår ridtur att inte ens några potentiella mördarfåglar fick henne att tappa fattningen. Det känns ju extra bra eftersom jag håller tyglarna bara med vänster hand så att höger axel och arm ska få vila och man har ju inte riktigt lika bra kontroll som när man håller tyglarna med båda händerna.

När höger arm på det sättet får hänga längs sidan gör skrittrörelserna att lite av muskelspänningarna i nacke och axel lättar. Fast först gör det faktiskt MER ont - som när man får tillbaka blodet i en domnad fot - och kroppen vill VÄLDIGT gärna försvara sig mot den ökade smärtan genom att spänna musklerna igen. Men sedan en månad tillbaka har jag fått komplettera den övriga medicineringen med ett muskelavslappnande preparat och jag vill i alla fall tro att det blivit liiiite lättare att stå emot de starka reflexerna att spänna musklerna igen. 

Hamingja tycker verkligen också det är roligt att "kryssa fram" i skogen och var lite motvillig att vända hemåt igen redan efter 15 minuter. Hon har dessutom upptäckt att med matte i nuvarande skick är det VÄLDIGT lätt att sno åt sig blad från allt sly vi passerar och därmed hantera den för hästarna ständigt närvarande HUNGERN. 

På så sätt höll hon sig vid liv (nätt och jämnt) till dess vi var tillbaka i stallet och hon fick sin YNKLIGT snåla tilldelning av lusernhack som numera slinker ner TROTS att det är kontaminerat med selentillskott. Och sedan fick hon även beta gräs 10 minuter innan hon fick gå tillbaka ut i hagen. Att "gräset alltid är grönare på andra sidan" är ju ett välkänt faktum. Men jag kan meddela att det på motsvarande sätt också ALLTID är grönare/godare precis utanför den radie dit grimskaftet räcker...! När Hamingja efter insektssprayande fick gå tillbaka ut i hagen igen hade det precis serverats lunchhö - så hon kunde alltså fortsätta hålla hungern på avstånd ännu en stund!

 

Hamingja- OCH Evaeffekten!!!

MIN!!! 

Idag förbarmade sig Eva över mig, följde med till stallet och gjorde i ordning Hamingja så att jag fick RIDA (=åka häst)!!! Vid dessa tillfällen brukar vi ju göra så att jag först skrittar 15-20 min medan Eva promenerar med, sedan rider Eva Hamingja en sväng så hon får springa lite och avslutningsvis skrittar jag henne hem igen. Men idag fick jag rida HELA tiden - 45 minuter - till höger bakom vägbommen och en riktigt mysig sväng in i skogen!!! SÅ VÄLGÖRANDE för själen - det här behövde jag VERKLIGEN!!! Och för dem som ev oroar sig för Eva så kan jag lugna er med att hon promenerade med hela tiden - och hade BÅDE säkerhetsväst och hjälm, så det hela var VÄLDIGT tryggt och säkert!!! :-D (Och min puls var som mest 113 så även fysioterapeuten skulle ha varit nöjd!)

Igår sammanställde jag sjukintyg, korrespondensen med Försäkringskassan m m och skickade till en jurist som tidigare jobbade på Försäkringskassan men slutade p g a alla utförsäkringar för att nu istället hjälpa folk att överklaga besluten till Förvaltningsrätten. Jag hade precis fått ett nytt sjukintyg som visar att min läkare bedömer att jag behöver fortsatt sjukskrivning 25 % fram till min semester (7/7). Hon har dessutom skickat remiss till Smärtrehab för att se om de kan göra något för att lindra min smärta. En sådan remiss var på tal redan för ganska många år sedan, men då tog de bara emot personer som var sjukskrivna på heltid, så jag var "för frisk". Men nu har de tydligen ändrat så att även en deltidssjukskriven kan få hjälp där. Med tanke på personalläget i vården antar jag att det tidigast kan bli aktuellt någon gång i höst, så det är bara att fortsätta kämpa så länge... Och efter en "Hamingja-upplevelse" som idag känns det lite lättare!

Me and my best friend!!!

"Me and my best friend!!!" Litlamin & Hamingja

Bilden visar det kära återseendet efter att Hamingja varit borta från hagen NÄSTAN 20 MINUTER!!! :-O

Det blev ingen ridning idag, efter fredagens "åka häst" fick jag så våldsamt ont så jag har mest vilat efter det. Så idag blev det bara vad man kanske kan beskriva som en "gourmetupplevelse" för Hamingja när hon först fick komma ut ur hagen och först beta gräs 10 minuter och sedan även fick lite mat (med selenpulver) i hinken! Sprayade även henne med insektspray och smorde in juvret där hon redan fått endel insektsbett. 

Gourmetmat!!!

Efter detta fick stackars Litlamin ÄNTLIGEN tillbaka sin kompis efter att ha varit HELT ENSAM NÄSTAN 20 MINUTER!!! :-O  (De andra i stoflocken och hästarna i hagarna bredvid räknas ju självklart inte...!) Och jag fortsätter att försöka uppbåda kraft för att överklaga Försäkringskassans avslag till Förvaltningsrätten... To be continued...