Hamingja skor sig på mattes bekostnad...!

 

Sköööööönt!!!!

Idag var det dags för Hamingja att få nya skor. När jag kom för att hämta henne i hagen syntes hon först inte till, men när jag ropade och visslade dök hennes huvud snabbt upp bakom en av ladorna längre bort. Och hon kom emot mig med VÄLDIGT raska steg - det var verkligen ingen tvekan om att hon tyckte det var kul att det skulle "hända något"! Och hon blev ju inte direkt besviken när hon först av allt fick beta gräs medan vi väntade på att det skulle bli dags för hovslagaren!

Det här var första gången han skodde Hamingja och han var jättebra på att förklara vad han gjorde och varför. Och det är ju alltid intressant att få lära sig mer!!! När han var klar ville han se hur hon rörde sig så jag fick både gå och springa med henne på ridbanan. Utifrån hur framhovarna såg ut att växa trodde han att hon kanske biljarderade med frambenen, men kunde sedan nöjt konstatera att hon rörde sig väldigt rakt och fint. 

Lilla fröken blev VÄLDIGT upplivad av att få springa, så det var inte helt lätt för matte att orka hinna med i hennes Solvallatempo...! Uppenbarligen märktes det för när vi sprungit ett par vändor fram och tillbaka frågade han: "Orkar du en vända till?" Det gjorde jag, men såg sedan på pulsklockan att pulsen varit uppe i 160 så det var ju inte så konstigt om jag flåsade lite...!

När vi värmt upp oss (=mig) på detta sätt blev det sedan sadel på för en ridtur. För, som Sylvia påpekade, snart är det dags för sommarbete och Hamingja är tjock redan nu.... Och jag orkade faktiskt hela 45 minuter då vi avverkade hela 3.9 km! Pulsklockan blev så till sig över denna prestation att den skickade en pokal så jag fick känna mig som en högpresterare!!! Jag red till höger bakom vägbommen och sedan två långa svängar ut i terrängen där det är så torrt nu att det verkar gå bra att rida på de flesta ställen. 

Hamingjas enhandscowboy vågade sig t o m på en liten galopp - gissa om lilla fröken blev glad??!! Tänk om jag bara kunde slippa den här EVINNERLIGA smärtan... som är betydligt värre nu efter dagens ridning... men det är i alla fall lite lättare att stå ut med den tack vare dagens "nära Hamingja-upplevelser"!!! 

Nu håller jag tummarna att Eva har tid att följa mig till stallet någon dag senare i veckan. Då blir det ju mindre belastning på mina smärtande muskler i nacke, axlar och armar tack vare att hon borstar, sadlar m m. Dessutom blir det mer ansträngande för Hamingja när även Eva rider. OCH dessutom får vi umgås. En riktig WIN-WIN-WIN!!!