Det är vackert i Luleå!

Nu är det dags för lite fina vyer igen!



Här om kvällen när jag gick hem från jobbet såg det ut så här i Norra hamnen:

Förra hösten invigde jag kameran i min nya mobil med att fota den här bilden på Bergnäsbron:

Bilden ovan är tagen i slutet av november och då hade isen börjat lägga sig i Luleälvens strandkanter. Men sedan dröjde det länge innan det blev rejäl is. Den vintern körde färjan i Avan rekordlänge - ända in i januari innan den tillslut fick "vintervila". Och det var inte för att det var för mycket is egentligen, utan för att de skulle hinna med det årliga underhållet. Men i mars red Miduriterna sin årliga isritt - bl a just under Bergnäsbron ovan - och då fanns det då rejält med is! Undrar hur det blir i år? Än så länge har det i alla fall varit ovanligt varmt, så det känns som att jag kommer att kunna åka färja till stallet lääänge till.

Lika kallt som i södra Sverige?!

När jag kom till Mariebäck var det hela 10 minusgrader och dessutom fuktigt. Fy, så kallt det kändes - det är väl så det blir i södra Sverige på vintern?!



Feykir har fått många vilodagar nu - först för att han inte hade vinterskor och sedan p g a skröpplig matte. Idag skulle det bli ett tillfälligt uppehåll i hans "höstlov" - men sedan blir det fler vilodagar. I morgon ska Johan och jag nämligen gå på bio, bl a med Reykur-Eva och se Solstorm. (Fick biobiljetter från Lillhästen när jag köpte MIPS-hjälm i höstas!) Eftersom vi bott i Kiruna och jag gillar Åsa Larssons böcker så mycket ser jag verkligen fram emot den filmen! Huvudpersonen spelas som ni kanske vet av Isabella Scorupco. I samband med inspelningarna förra vintern passade hon på att vara åskådare när islandshästföreningen Nordur ordnade istölt vid Icehotel i Jukkasjärvi! Efter biokvällen blir det fortsatt några lediga dagar för Feykir för då åker Johan och jag till Umeå för att träffa våra föräldrar och syskon.



Feykir blir tyvärr rätt jobbig när han vilat några dagar, ser alldeles för mycket spöken... Idag började det faktiskt direkt jag tagit in honom i stallet. Han brukar stå så snällt när jag borstar och sadlar, men idag börjande han fara runt som ett jehu. Jag trodde att han kanske var kissnödig så jag lät honom gå in i en box, men han fortsatte bara att fara runt och nu såg jag att han visade vitögonen också! Då och då stod han blick stilla och lyssnade - sedan for han runt igen. När jag också lyssnade hörde jag att några hästar busade och for runt i hagen - och deras hovar mot den frusna marken hördes faktiskt väldigt väl. Där hade vi alltså våra "monster"! Feykir fick komma ut på gången igen och jag försökte lugna ner honom genom att klappa och prata, men det var så spännande att han blev tvungen att skita! Det var först när Sylvia kom och tog in ridskolehästarna som han blev lugn igen.

Feykir lyssnar och spanar efter monstren utanför stallet. Som ni ser har han precis "skitit på sig"!

Red på ridbanan 40 minuter. Jobbade väldigt mycket med att flytta bakdelen i skritt, både på volt och rakt spår. Varvade med korta sekvenser tölt på volten och sedan skritt igen. Lite tölt längs spåret också - där jag faktiskt lyckades hålla ner tempor riktigt bra! Han gjorde något försök att dra iväg, men efter ett pet med pisken på bogen blev det tvärstopp (så att jag flög fram på halsen!) Sedan räckte en liten, liten kramning på tygeln för att hålla nere tempot. Avslutade med att jobba ännu mer med skritten. Tycker jag fick riktigt bra koll på högerbogen idag faktiskt! På slutet började han slarva lite... men genom att vinkla ut pisken, som jag höll i vänster hand, fick jag honom åter att ta i ordentligt med vänster bak och då kom högerbogen på plats igen.





Skrev om Magnus Skúlasons bok för några dagar sedan. Tycker den var väldigt inspirerande! Fast det fanns delar som hade motsatt effekt också... T ex när han skriver om att rida skritt: "Du måste lära dig att känna vilket bakben som hästen håller kvar längre i backen och vilket bakben som hästen lyfter lite högre..." När jag läser sådant börjar jag fundera på om man inte skulle satsa på att samla frimärken istället, det måste ju vara mycket enklare!

Bam-Bam är törstig!

Vinterskor på!

I natt var det plötsligt något som stack en massa knivar i mig - särskilt i bäckenlederna! Inte alls skönt - det gick inte alls att sova... kan det vara något snöoväder på gång? Jag brukar vara rätt bra på att "spå väder"! Efter en så dålig natt klarade jag inte att gå till jobbet idag, utan jag har legat hemma och sovit... Men kl 17 hade Feykir och jag "date" med hovslagaren så till dess blev jag tvungen att stiga upp i alla fall. Åkte faktiskt till stallet en dryg timme i förväg för att ta in Feykir så att han skulle hinna torka på benen så att de gick att borsta rena innan "hovis" kom. Men det visade sig helt onödigt - i Mariebäck hade det frusit på så att marken i hagen var hård och Feykir var hur ren som helst. Ingen lera till knäna här inte!

Var lite orolig för att Feykir skulle vara ovanligt stökig vid skoningen idag eftersom han redan stått inne så länge. Han är ju inte särskilt van att stå på stall och blir så fort uttråkad - och har man tråkigt måste man ju hitta på hyss! Men det var faktiskt tvärt om: han stod som ett ljus hela tiden, t o m när det var dags för det "svåra" bakbenet! DUKTIG kille!

Han hade föresten riktigt fina hovar! När "hovis" tog av skorna och verkade kunde vi konstatera att bärranden (eller heter den lamellranden?) verkligen var riktigt vit och fin. Annars kan den ofta vara påverkad av leran så här års...

Det visade sig föresten att även min hovslagare hittat till Lillhästens hemsida! Eller i alla fall hans sambo, som beställt utrustning från Lillhästens travshop och även kollat bloggarna.

Team Lillhästen - i en dator nära dig! :- )

"Vägen till framgång med hästen som partner"

Har tidigare skrivit om att när tidningen Islandshästen efterlyste förslag till artiklar och lottade ut Magnus Skúlasons bok bland inskickade bidrag så var jag en av de lyckliga som vann! Lovade då att jag skulle återkomma här med en rapport sedan jag läst boken. Hm... det är väl "bara" nästan ett år sedan... Men här kommer några axplock av sådant som jag själv tycker var extra intressant:

• Om hästen håller på att hamna på framdelen är det bra att göra halvhalt-skänkelvikning, eller halvhalt och en öppna. Det hjälper hästen att placera benen på ett sådant sätt att den återfår balansen.
• För att utveckla skritten är det bra att träna öppna och sluta i vatten eller djup snö och att rida skänkelvikning uppför och nerför backar (ej för branta). Även tempoväxlingar i skänkelvikning upp i trav och länga steget snett utåt.
• Att träna övergångar mellan skritt och tölt är den mest skonsamma vägen att få hästen att jobba rätt i tölten.
• Vid töltträning: börja rida det tempo som hästen har lättast för och prova sedan att rida lite långsammare resp lite fortare. Hästens uppmärksamhet för hjälperna är A och O för bra tölt.
• Om hästen har för högt tempo i tölten är det svårt att ta tillbaka igen utan att hästen hamnar på framdelen. Försök att sakta av succesivt, göra halvhalter med levande hand, vara så lätt på tygelhanden som möjlight och behålla framåtenergin i hästen. Det är lite som att befinna sig på hal is - man måste bibehålla balansen.
• Tränar man galopp med tempoväxlingar och spänst får man ofta en förbättrad trav, pass och tölt.
• Att rida trav i olika form och tempon på varierande underlag gör hästen mer smidig och rörlig, vilket också automatiskt förbättrar de andra gångarterna. Man har mycket nytta av att trava i mycket ojämn terräng.
• Galopp och skritt är särskilt viktiga gångarter för att femgångshästarna ska bli jämnstarka och få god kroppskontroll.
• När man tränar en femgångshäst måste man gå mer på känsla (än när man tränar en fyrgångshäst) för att balansera hästen mellan de olika rörelsemönstren. Det går inte att följa den tekniska regelboken, halvhalta och driva för att få fram flott tölt. Spela på hela registret och känn dig fram till dess du får hästen med dig - lita på känsla och intuition. Detta är en del av den levande ridkulturen på Island som gått i arv i generationer men är inte alltid helt lätt för en europeiskt skolad ryttare.
• Femgångshästen är själva kronan på verket, urbilden för en äkta islandshäst!

Den näst sista punkten känns tröstande för mig, som verkligen upplever att bytet från fyrgångare till femgångare kastat in mig i en helt ny värld där jag måste lära om på ridningens alla områden. Men den sista punkten säger ju varför jag ska kämpa vidare! (Dessutom tycker jag det är fantastiskt KUL att jag lär mig så mycket nytt hela tiden med Feykir.)

Nu blev i alla fall jag väldigt ridsugen - men det är fortsatt minusgrader och halkigt så ridningen får vänta till dess Feykir fått vinterskor och broddar i morgon.

Vad gör människor utan häst med all sin tid?

När jag vaknade på morgonen kunde jag konstatera att ett tunt lager snö pudrats över marken under natten. Eftersom det redan i går var lite svårridet med sommarskor på hästen bestämde jag att Feykir skulle få vilodag idag. En hel, hästledig lördag - utan något annat inplanerat - när hade jag det sist? Jätteskönt!!! (Med resan till och från Mariebäck tar "hästeriet" mig 3 timmar/dag så normalt har jag inte så mycket fritid till annat... ) Fast när frukosten var uppäten dröjde det bara någon timme innan jag började bli rastlös. Vad gör egentligen folk som inte har häst???

Nåja, det löste sig efter en stund! Först en runda ute i trädgården med sådant som behövde fixas där. Och sedan tog jag itu med min "stallgarderob" där jag har hästkläderna. Efter en riktigt varm höst var det tillslut dags att plocka undan de sista sommarridkläderna och istället ta fram mina vinterdito. Senaste gångerna jag ridit har det varit ganska kallt om rumpan, så min härliga "rumpvärmare" till sadeln, i fårskinn, letades fram också. Det är en riktig trotjänare - jag fick den i julklapp av Johan redan innan jag köpte Reykur, då jag var medryttare på en annan islandshäst. Den måste alltså ha nästan 14 år på nacken nu. Härligt med prylar av bra kvalitet!

Det är plusgrader ute nu och i morgon ska det visst bli ännu några grader varmare, så då kanske det går att rida utan att halka. Och på måndag får Feykir vinterskor med broddar. Jag ska nog överleva en hel dags hästledigt i alla fall!

VARNING!!! Det finns fåglar i skogen!!!

Denna uppskakande upptäckt gjorde stackars Feykir idag - och det krävdes mycket övertalning från min sida innan han vågade fortsätta framåt längs vägen. Ett tag funderade jag faktiskt på om ett visslande ljud som hördes kanske var en björn, för jag vet att de kan vissla men jag har aldrig hört hur det låter. Men sedan ändrades ljudet lite och lät mer som ett fågelläte och det kändes ju betydligt lugnare! Jag kan bli ganska störd på Feykir när han håller på så här och fånar sig... Ibland undrar jag om det är jag som överfört olika "Reykur-trauman" till honom (Reykur är ju bara total-cool på ett fullsatt Globen med ljus, blixtar och hög musik...) genom att omedvetet bli spänd när jag förväntar mig en häftig reaktion. Men det är ofta "osynliga monster" Feykir reagerar på - som bara han ser och inte jag - och då kan det ju knappast bero på mig. Förhoppningsvis är de här fånerierna något som "växer bort" med tiden... undrar bara när, han blir ju snart 8 år!

Red ca 1 timme idag. Det var någon minusgrad och ganska halt längs bilvägen så vi fick hålla oss längs ena kanten, vilket gjorde att jag inte kunde flytta honom i sidled hela tiden som jag brukar. Red in på skogsvägen till galoppbacken och där var det inte halt så vi kunde rida alla gångarter. Idag var det inga problem alls att rida vänster galopp - något han inte alls ville här om veckan. Var det så att han inte kände för det just då?! Red bara en vända i galoppbacken idag innan vi vände hemåt - ville nämligen hinna hem innan det började skymma. Skrittade ovanligt mycket på hemvägen och då skötte sig Feykir faktiskt över förväntan. När vi passerade stället med "visslande björnen" hörde jag ljudet igen, men Feykir reagerade inte det minsta så det var definitivt inte en björn. Måste försöka leta upp en björnvissling på nätet så att jag vet hur det låter!

När vi kom tillbaka till stallet och Feykir mumsade på sitt kraftfoder ringde jag hovslagaren för att höra när han kan sko Feykir med vinterskor. Jag har velat vänta så länge som möjligt eftersom det varit så varm - broddarna slits så fort av leran. Det visade sig att "hovis" kan komma redan på måndag! Perfekt!

Lätt att vara läktarryttare!!!

När jag kom till ridbanan igår var Fia redan där. Men det var ingen glad Fia... Det första hon sa var: "Jag ska nog satsa på att samla frimärken i alla fall..." Detta är alltså samma Fia som nyligen var så nyförälskad i sin häst efter att hon ridit lektion för Sylvia! Men, det är ju så det är med hästarna - och det är väl därför det är så obeskrivligt härligt när det går bra, för att det också kan gå riktigt, riktigt dåligt...



Ridbanor är INTE Lukkas favoritplats och nu hade hon uppenbarligen tappat all motor varför ingenting fungerade... hästen var framtung, passtaktig o s v... Fia tyckte att underlaget var för hårt för att fräsa på i full galopp, vilket hon egentligen hade tänkt göra för att "starta motorn", utan undrade om jag hade någon idé. Jag är ju verkligen ingen expert, men försökte komma på vad Atli skulle ha sagt. (Som ni väl redan har märkt har jag en ny guru!) Efter lite funderande föreslog jag att hon skulle rida riktigt snabb tölt - för att få hästen att tänka framåt. Eftersom tölten inte har något svävmoment blir det ju inte alls samma belastning på hästens ben som att galoppera på hårt underlag. Hon provade att låta Lukka fräsa på längs spåret och det fungerade faktiskt - succesivt gick det bättre och bättre. Fia var betydligt gladare när hon avslutade ridpasset och tackade för mitt tips. Jag konstaterade: "Tänk vad mycket lättare det är att vara läktarryttare än när man måste rida själv!!!"



Jag tycker föresten att det här bloggandet är ett sätt för mig att vara "läktarryttare" åt mig själv! När jag skriver får jag hjälp att analysera det som gått dåligt och kan ofta komma på vad jag borde göra för att det ska gå bättre nästa gång! Eller också kommer jag på varför något gått bra och har större chans att upprepa detta.