Räddaren i nöden!!!

Det var ytterst nära att all min planerade påskridning "frös inne" när Hamingjas högra framsko plötsligt börjat glappa ordentligt och "universallösningen" Sylvia hade hunnit åka till fjällen... Men som tur var kunde hovslagaren komma med kort varsel och "rädda påsken"! 

Det visade sig att flera sömmar helt enkelt gått rakt av, så att ena änden av dem fortfarande satt kvar i hoven... och jag fick förklarat för mig att detta kan hända så här års ifall hästen har snösulor. Är underlaget bitvis hårt kan sömmarna gå rakt av. Och det luriga är att det inte går att förutse. I andra fall kan man få en förvarning när skorna successivt börjar glappa mer och mer - men i det här fallet sitter skon som den ska fram till dess att sömmen är av och skon nästan lös... 

Med alla fyra skor på plats kunde jag alltså trots allt inleda helgen på allra bästa sätt: med ett ridpass på Hamingja! Ett av mina favoritcitat är detta: "Ridning är som  meditation - du måste hela tiden koncentrera dig i nuet!" Den som sa detta var en munk vid Den gyllene hästens tempel (bara en sådan sak!!!) i Thailand. Och det stämmer verkligen överens med vad jag själv länge hävdat: att ridning är som en svettig form av yoga, just för att det hela tiden krävs fullt fokus. (Och i vårt fall innebär ridning dessutom alltid en vistelse utomhus, vilket är välgörande bara i sig!)  Efter ett träningspass med Hamingja minns jag knappt att jag ö h t jobbat tidigare på dagen - och för mig som alltid haft svårt att helt koppla bort tankarna på jobbet när jag går hem är det OERHÖRT välgörande! 

Min strategi för att på något sätt toppa formen inför tävlingen nästa helg är att "ha Atlikurs utan Atli" - d v s på egen hand försöka köra en repris av senaste kursen. Idag började jag därför som jag fick göra då, när "själva arbetet" (mellan uppvärmning och nedvarvning) gick ut på att låta Hamingja tölta i ett högt tempo för att få igång rörelserna ordentligt. Ökat tempo tölt är dessutom något vi verkligen behöver träna på, både Hamingja och jag! 

Umeå Icelandic Meeting rids visserligen i ridhus och inte på ovalbana, så därför kommer vi att rida en specialvariant av T3 (tölt) resp V2 (fyrgång) där det avslutande momentet ökad tölt i båda fallen ersätts med "beautytölt" där ryttaren själv väljer i vilket tempo man visar sin häst. Och där rekommenderade Atli att jag rider mellantempo tölt, för att inte behöva hantera hörnen i ett högt tempo. Men vi ska ju ändå rida tempoväxlingar med ökat tempo på långsidorna i T3 så det skadar verkligen inte att träna på detta!

Jag har tidigare insett att det funkar bäst att börja i vänster varv, där jag kan få högerbogen på plats m h a ett vibrerande stöd på yttertygeln. Så när jag var nöjd med uppvärmningen inledde jag där med att hon fick rulla på ett antal varv i högre tempo medan jag fokuserade på att behålla ett drivande säte och att lösgöra utan att samtidigt bromsa. Inte lätt - men det känns ändå som att det så sakteliga går åt rätt håll i alla fall! Och Hamingja tyckte verkligen att det var roligt att få spring fort! Men hon blev förstås rejält flåsig i värmen - särskilt som jag faktiskt kommit ihåg att sätta på viktbootsen!

När vi efter en längre skrittpaus övergick till att rida ökat tempo i höger varv fick jag åter en bekräftelse på att det går åt rätt håll med träningen för det var lite lättare att undvika dragkampen om högertygeln som vi så lätt fastnat i tidigare. Därför gjorde Hamingja inte heller några försök att bita tag i bettet och vräka sig iväg utan det kändes ganska kontrollerat hela tiden. Dock hade vi en hel del taktproblem i hörnen, trots att jag verkligen försökte bibehålla ett drivande säte och inte falla så mycket framåt... tillslut kom jag på att jag helt glömt yttertygeln och när jag tog kontakt där gick det genast lite bättre. 

Fast nu vid det laget var Hamingja REJÄLT trött, så ganska snart fick hon börja varva ner med successivt allt längre tyglar. Sedan fick hon skritta på långa tyglar med jag passade på att byta spöhand om och om igen - när hon faktiskt var för trött för att orka stressa upp sig över det! Efter mera nedvarvning, nu i trav, fick hon först skritta på hellånga tyglar innan jag avslutade med det svåraste som finns: att fortsätta skritta trots att matte kortat upp tyglarna igen. När vi rider ut brukar vi träna detta under sista biten hem till stallet. Men vi behöver verkligen göra det även på ridbanan!

Efter detta fick det bli en svalkande dusch för duktiga hästen innan hon fick mumsa lite gott i form av lucernstrå och vatten "spetsat" med vitaminer och mineraler. Och när hon - precis som här om dagen - slapp betfor slickade hon krubban omsorgsfullt ren!