Doping! :-O

Tur att det inte gjordes någon dopingkontroll i Mariebäck i kväll - Lára hade nog INTE klarat den... Mina onda händer krävde nämligen REJÄLT med smärtstillande gel för att fingrarna ö h t skulle gå att böja på.... Och jag vet att de haft minst ett dopingfall inom travet som berodde på att den som selat hästen hade smärtstillande gel på sina händer. För människor finns en lista med förbjudna ämnen, inkl endel smärtstillande. För hästar är det tvärt om - det finns en lista med vad som är tillåtet och allt annat är förbjudet. Oavsett i hur små doser det förekommer. Och till förbjudet hör alla former av smärtstillande. Självklart bra eftersom en häst inte kan välja själv om den ska tävla eller inte! Men ibland kanske det vore bra om det fanns något slags undre gräns - för de fall där det är så låga koncentrationer av ett ämne att det inte kan påverka hästen ö h t.

Fast nu var det ju inte doping jag skulle skriva om - utan ridning! Idag var det ridbanan som gällde. Normalt har vi lektion för Sylvia på torsdagarna, men hon blev tyvärr tvungen att ställa in idag p g a en förkylning som nästan fått henne att tappa rösten. Inte så praktiskt när man har rösten som ett av sina viktigaste arbetsredskap! Hur som helst tyckte jag att det var hög tid att repetera övningarna från förra veckans lektion!

När vi skrittat igång en stund började jag med sluta i skritt. När jag lyckas rida slutorna riktigt, riktigt sakta går det också riktigt bra! Intressant med Lára är att jag i princip inte behöver använda någon ytterskänkel i slutorna i skritt. Det räcker oftast med att jag vrider om lite i höften för att hon ska flytta in bakdelen från spåret. Däremot behöver jag ofta använda lite innerskänkel för att hon inte ska tvära så mycket med bakdelen så att hon slår knut på sig själv! Hon är så härligt ambitiös!

Hon fick jogga igång lite i trav på volt - och där märker man verkligen mer och mer nyttan av att vi haft så mycket fokus på ytterhjälperna: jag kan ge henne lös innertygel i väldigt stor utsträckning!

Red sedan sluta i tölt på volt. Först i det lättare vänstervarvet. Började med att ge STORA hjälper och SNABBT, precis som jag fick göra på förra veckans lektion. Efter en stund behövdes mindre och mindre hjälper och jag kunde få henne att länga halsen riktigt bra på volten! Hela tiden tänkte jag "minska volten med ytterskänkeln" för att behålla de aktiva bakbenen.

När vi sedan gjorde samma sak i höger varv fick jag förstärka ytterskänkeln ett par gånger med pisken - med riktig WOW-effekt! Plötsligt kändes det som om hon hade "hur många bakben som helst"!!! Och dessa bakben jobbade UPPÅT, inte framåt! När jag njutit av det en stund på volten bestämde jag mig för att testa hur det gick att rida ökat tempo med "alla de där bakbenen". Och gissa om hon gasade på??!! Ser verkligen fram emot att rida mer ökad tölt ute, när vi inte har ridbanans hörn som stör. Nu när jag verkar ha hittat "knapparna" lite bättre!

Efter lite avslappning i trav på volt och längs spåret skrittade vi en lång stund som avslutning. Passade på att då och då korta tyglarna i skritten, för att visa att det inte behöver betyda att man ska springa mer.

När hon ätit kraftfoder med "raffset" på (tigermönstrade fleecetäcket) var hon fortfarande ganska svettig. Det var bara 2 grader ute - och duggregn - så jag bestämde att hon skulle få ha regntäcke på när hon gick ut igen. Har kommit på hur jag kan komma runt att hon bits när jag ska sätta på henne det. Jag låter alltid spännena framme i bogen vara stängda. När täcket ska på drar jag det bara över huvudet på henne. Eftersom jag då aldrig kittlas med några spännen har hon ingen anledning att bitas. Och när det sedan ska av drar jag det bara över huvudet igen. The Queen of Mariebäck verkar lika nöjd med denna lösning som hennes matte!