Face your fears!!!

Hamingja ser (mördar-) SVANAR!!!

Det faktum att jag - mina svåra sjukvårdsfobier till trots - ändå är gift med en läkare brukar jag säga beror på att jag lever efter devisen "face your fears". Och idag ägnade sig Hamingja åt samma devis när Nottjärn agerade landningsbana och rastplats åt flera stora sträck med svanar! 

Jag hade en "till stallet med Eva-dag" idag som i vanlig ordning inleddes med att jag skrittade Hamingja och Eva promenerade med. I o m att vi kände oss ganska säkra på att det inte pågick någon älgjakt i Mariebäcksområdet idag ville Eva passa på att rida i skogen i närheten av Avan. Så jag skrittade till grillplatsen vid Nottjärnen där jag sedan kunde sitta och vila medan hon och Hamingja var på egen utflykt. Det skulle visa sig att både mitt val av rastplats och tidpunkten var HELT perfekt!!!

För knappt hade (den visserligen nyligen pensionerade) flygledaren försvunnit iväg på ryggen av min häst förrän naturen bjöd på en enastående flyguppvisning!!! Jag hörde svanarna redan på långt håll och av ljuden att döma förstod jag att de var riktigt många, så jag tog upp mobilen för att vara beredd ifall jag skulle ha så tur att de flög förbi inom synhåll för mig. Och jag hade betydligt mer tur än så - det visade sig att jag inte var ensam om att tycka att Nottjärnen är en perfekt rastplats! 

När deras rop kom närmare tilltog också ett annat väldigt mäktigt ljud - som visade sig vara suset från alla vingarna - vilket sedan följdes av ljudet när de i en lång, lång rad landade nere på sjön! Senare tillkom ytterligare flera mindre grupper/sträck också - Nottjärnen ligger uppenbarligen väldigt strategiskt placerad! (Och i efterhand förstår jag ju att det inte var någon slump att jag fick vara med om detta naturens skådespel - självklart var det Eva som "jobbat på distans" och styrt inflygningen!) 

Jag var fortfarande helt inne i fågelskådandet när ropen från svanarna blandades med det underbara ljudet från galopperande hovar - Eva och Hamingja var uppenbarligen på ingång! När jag såg på klockan insåg jag förvånat att de faktiskt varit borta i en timme - mej hade det definitivt inte gått någon nöd på under tiden! För Hamingja blev det förstås VÄLDIGT spännande med alla svanarna nere på sjön - från den sekund som hon hörde och såg dem var det som om Eva och jag inte fanns... så jag kunde fota många fina bilder på henne som kommer i bloggen framöver!

I morgon är det ÄNTLIGEN dags för den första sessionen av min trauma-terapi. När jag pratade med EMDR-terapeuten i telefon här om veckan sa hon att jag måste vara beredd på att det blir jobbigt. "Efteråt kommer det att kännas som att du sprungit ett marathon!" Nu har jag ingen erfarenhet av att springa långlopp och vet inte hur man förbereder sig på ett sådant... Men Eva har sprungit Lidingöloppet (3 mil) några gånger och när vi diskuterade saken enades vi om att det viktigaste dagen innan måste vara att ladda mentalt - m a o PRECIS vad jag gjort idag!!! To be continued...!

Fritt fram i skogen!!!

 

"Sehr schön!!!" för att citera ur Jönssonligan!

Enligt uppgift är det just nu bara på helgerna som det kommer att pågår älgjakt i närheten av Mariebäck, så idag ville jag passa på att rida någon annanstans än längs bilvägen. Det var en helt FANTASTISK höstdag med strålande sol och till eftermiddagen hade SMHI "lovat" 18 grader varmt! När jag kom till Mariebäck på förmiddagen var det redan drygt 15 grader och det räckte ju mer än väl till för att det skulle vara VARMT för Hamingja...! 

Nu när det var "fritt fram i skogen" (för att citera ur Älgarna demonstrerar) bestämde jag mig för att fortsätta utforska terrängen på Nottjärnens västra sida. Tanken var att från den stora vändplanen till höger bakom vägbommen fortsätta i samma riktning till dess den fina tall- och granskogen övergår i snårigare blandskog och där vika av nedför backen mot sjön. Min förhoppning var att det tack vare lutningen skulle vara hyfsat torrt i marken. 

Tyvärr blev det blött tidigare än vad jag hoppats... och vid den laget hade vi dessutom varit ute i ca 20 minuter så jag tyckte det var dags att vända och rida tillbaka hem. Nu efteråt ser jag att vi befann oss vid sjöns mitt, så det var ju dessutom en bit kvar innan vi skulle ha kommit fram till bron och kunnat rida runt. Vi kan göra ett nytt försök när det hunnit frysa på i marken. Men kanske är det smartare att satsa på motsatt strategi: att rida längre västerut när vi lämnar vändplanen och inte vika av ner mot sjön förrän vi kommit närmare Seletvägen så att vi kommer mer "rakt på" bron?! To be continued!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja blivit REJÄLT svettig av att "agera terrängfordon" i värmen! Det är ju jättebra att även skritt kan innebära fysisk ansträngning - det finns ju faktiskt fördelar med svår terräng också! 

Igår var jag på det tredje och sista "kartläggningsmötet" på Smärtrehab. I morgon kommer smärtläkaren, fysioterapeuten och psykologen ha ett gemensamt möte där de ska diskutera sig fram till hur de tycker att min fortsatta rehab bör läggas upp. Det skriftliga beskedet kan jag räkna med någon gång under nästa vecka, men psykologen (som jag träffade igår) tipsade om att jag innan dess kunde gå in på 1177 och läsa journalanteckningen från deras möte ifall jag vill ha besked innan pappersbrevet hunnit komma fram. To be continued där också! 

BFF

"Me and my best friend!!!" Litlamin och Hamingja!

Precis som igår blev det ridning i terrängen närmast bilvägen - med reflexväst på - p g a den pågående älgjakten. Hamingja var pigg och glad som vanligt! 

Vi lyckades faktiskt ägna nästan en hel timme på ovanstående sträcka så då förstår ni att vi red väldigt många "kringelikrokar"! Utforskade lite mer av terrängen på östra sidan av bilvägen idag och där var det väl främst den sista sträckan efter bäcken och upp till den högra sandvägen som gav mersmak. 

I morgon blir det vilodag för Hamingja för då ska jag till det tredje och sista "kartläggningsmötet" på Smärtrehab - denna gång med en psykolog. Efter det ska hon, smärtläkaren och fysioterapeuten tillsammans diskutera sig fram till vilken typ av rehabilitering som bedöms passa mig bäst. Men helt Hamingja-fri blir inte dagen, för Johan ska hjälpa mig att fodra på kvällen. 

Man kan vara modig och man kan vara JÄTTEMODIG!!!

 

Alldeles nyss gick Hamingja över bron och nu är hon på väg att göra det igen - på långa tyglar!

Oj, så MODIG Hamingja var idag, när hon trots sin mångåriga "vattuskräck" lugnt skrittade över nya bron över Höbäcken - där vattnet p g a allt regnande nästan når ända upp till bron - och sedan lika lugnt skrittade tillbaka på långa tyglar!!! Trots pågående älgjakt vågade vi oss lite längre bort från bilvägen idag, men reflexvästen var förstås på och dessutom såg jag till att sjunga högt - för det får de väl lära sig tidigt på jägarutbildningen att man inte får skjuta på sjungande älgar??!!

Min p g a smärta och sömnbrist superstressade hjärna fick verkligen FANTASTISKT välgörande lindring idag när superterapeuten Hamingja samarbetade på bästa sätt med det härliga höstvädret!!! Vi gjorde många avstickare ut i terrängen på båda sidorna av bilvägen mot Avan och var totalt ute ganska precis en timme. Efteråt var jag HELT slut och rejält yr i flera timmar... Men som min kloke make påminde mig om: för inte allt för länge sedan blev jag så här jätteyr av trötthet efter en ridtur på 20 minuter så jag har ju verkligen lyckats förbättra konditionen riktigt mycket i sommar även om jag själv aldrig tycker att det går snabbt nog...! 

Dagen avslutades sedan med en återinvigning av vårt orangeri som poolhus! Vårt uppblåsbara SPA-bad som vi brukar ha haft där vinterhalvåret havererade tidigt i våras och det har inte blivit av att vi köpt ett nytt - förrän nu när jag fick se att de såldes ut med 50 % rabatt! DÅ vaknar en sparsam Handelsbankare !!! Värme har alltid varit min bästa smärtlindring så jag ser verkligen fram emot att åter få preppa inför natten med varma bad!!!

Fredagsfeeling!!!

På grillplatsen vid Nottjärnen rök det fortfarande från grillringen när Hamingja och jag passerade i eftermiddag - antagligen hade älgjägarna nyligen suttit här och fikat. När jag körde till stallet hade jag också sett skylten "Jakt pågår" vid Mariebäcksvägen, men inte sett till vare sig jägare eller "jägarbilar" längs vägen och närmare dem än så här behövde vi aldrig heller komma idag. 

För säkerhets skull höll vi oss i alla fall längs bilvägen idag. Eller, rättare sagt, för det mesta i terrängen nära bilvägen och jag hade förstås reflexvästen på också. Allt medan vi fortsatte att prova oss fram var det går bra att ta sig fram "off road" och var det går mindre bra. Hamingja tycker ju det är jätteroligt samtidigt som hon verkligen får jobba med musklerna trots att vi "bara" skrittar och idag när det åter närmade sig sommarvärme blev hon dessutom OVANLIGT svettig. 

Själv var jag på de första kartläggningsmötena på Smärtrehab igår och fick då träffa smärtläkare samt fysioterapeut. Undersökningarna gjorde att jag fick ÄNNU mer smärta, men det känns förstås bra att processen i alla fall är igång! Och dagens rofyllda "nära Hamingja-upplevelse" var verkligen välgörade för själen!!! På måndag ska kartläggningen avrundas med besök hos en av Smärtrehabs psykologer. Nästa steg blir därefter att få påbörja en digial smärtskola, vilken sedan kan följas av behandling på regionens rehabmottagning i Boden - om det bedöms att jag behöver/kan bli hjälpt av det. 

I april 2019 hölls Umeå Icelandic Horse Meeting för första gången, då var jag och Hamingja med och den här bilden är därifrån. Årets upplaga går av stapeln i helgen så nu håller vi tummarna för alla Miduriter som är där och tävlar!!! 

Idag blir det föresten två besök i stallet för mig. Jag har nämligen kvällsfodringen och Johan har lovat att följa med och hjälpa sin skröppliga fru med det! Men för att maxa "Hamingjaterapi-effekten" ville jag först passa på att rida i solskenet!

Så länge det finns liv finns det hopp!!!

Hamingja är bra på att se möjligheterna!

Idag fanns det ork till att åka till stallet! Så det blev på med regnkläderna för en mysig (om än blöt) timme med Hamingja ute i skogen!!! Hon var jättetaggad när hon fick skritta upp till vänster bakom vägbommen - idag hade nog t o m Eva med sina långa ben ha haft problem att hålla jämna steg! Idag brydde vi oss inte om några återvändsgränder i form av skogsmaskinsspår utan passade istället på när det gick att rida i terrängen längs med skogsvägen. 

När vi var tillbaka på skogsvägen igen tänkte jag filma en fortfarande mycket ivrig Hamingja som skrittade på - nu täckt av barr och små kvistar! Hon hade ju "siktet" så tydligt inställt på att fortsätta framåt till vändplanen så jag tänkte att jag kunde släppa tyglarna en stund för att istället hålla i mobilen. Men när jag vred mig lite för att filma lite ut mot sidorna trodde min lyhörda häst att vi skulle svänga, så det blev lite väl mycket slalom...!

Vid vändplanen svängde vi in på Hamingjas favoritstig, men vis av erfarenheten från i söndags red vi bara en bit uppför den lilla backen innan vi vek av åt höger igen ut på hygget. Och det är ju verkligen MYCKET bättre underlag när man gör så än om man rider upp på höjden och sedan följer skogskanten. Ridning i terrängen blir ju ungefär som när vi pulsar i snö - mycket bra styrketräning för Hamingja samtidigt som det inte blir för ansträngande för mig! Tillbaka i stallet träffade jag Carola och vi hade lite "workshop" där vi kollade pulsen på hennes hästar m h a stetoskop - mycket bra att kunna!

Under hemvägen ringde sedan kuratorn från sjukhuset och berättade att hon nu lyckats ordna så att jag kan få behandling för min PTSD - och första behandlingstillfället blir redan i slutet av nästa vecka! Den form av traumaterapi det gäller kallas EMDR och är visst väldigt effektiv. "Men du måste vara beredd på att det är JÄTTEJOBBIGT - efter en session kommer det att kännas som att ju just sprungit ett marathon! Så se till att vara VÄLDIGT snäll med dig själv efteråt!!!" 

Det är mycket ont om EMDR-terapeuter i Region Norrbotten så det har varit väldigt ovisst om och i så fall när det skulle kunna bli aktuellt med terapi för mig... så det känns ju fantastiskt skönt att nu ha ett datum för det första behandlingstillfället! Och redan i slutet av denna vecka ska jag ju få komma till Smärtrehab på inledande "kartläggningssamtal" så den delen är ju också på gång även om det nog kommer att dröja lite innan själva behandlingarna börjar där. Så länge det finns liv finns det hopp!!!

Det FINNS hästar som törs skrämma älgar!!!

...här ser ni en av dessa modiga!!!

Idag hade jag morgonfodringen och bussiga Eva följde med och hjälpte mig - vad gjorde jag utan henne??!! Det var bara andra gången jag orkat rida denna vecka, men tack vare att Eva varit med båda gångerna har Hamingja ändå fått röra på sig ordentligt! 

Vi testade ett helt nytt grepp idag när vi red vägen förbi kyrkan och stonas sommarhage för att efter en bit vika av i riktning ner mot vägen längs ett skogsmaskinspår. Plötsligt tvärstannade Hamingja och snart såg jag orsaken: två älgar som skrämt rusade iväg! Och Hamingja, som förr brukade tvärvända och fly i panik så snart hon vädrade älg, stod nu kvar och NAGLADE fast dem med blicken!!! Så MODIG tjej!!!

Det krävdes dock en hel del övertalning att få henne att vilja fortsätta sedan, istället för att stå kvar och bevaka så att älgarna inte försökte smyga sig tillbaka. Men tillslut enades vi om att fortsätta i riktning ner mot bilvägen och hade vissa förhoppningar om att kunna ta oss fram till någon av de två små broarna över bäcken så att vi kunde rida bilvägen tillbaka hem igen. Men vi hamnade "i kläm" mellan elstängslet till beteshagen och ett stort, vattenfyllt dike och när Eva fortsatt på en egen rekognoceringstur närmare bäcken och konstaterat att underlaget bara blev sämre och sämre bestämde vi oss för att vända och rida samma väg tillbaka hem istället. 

För min del hade det blivit alldeles tillräckligt ansträngande vid det här laget, så när vi efter 35 minuter var tillbaka på gården satt jag av och lämnade över tyglarna till Eva så att hon och Hamingja skulle få "springa av sig" lite medan jag vilade i Josefshallen. Det blev en riktig fullträff för Hamingja när Eva valde att rida upp till vänster bakom vägbommen, fram till vändplanen och sedan Hamingjas favoritstig in i skogen! Så de såg båda MYCKET nöjda ut när de kom tillbaka!

Och det skulle faktiskt bli ÄNNU bättre för Hamingja - hon fick DESSUTOM "mat i hink"!!! Efter ett uppehåll över sommaren har jag nämligen börjat om att ge henne selentillskott och för att få henne att äta detta blandar jag det med lusernhack, en liiiiten näve "hästmüsli" och en skvätt vatten så att selenpulvret fastnar på "godsakerna". Fast när jag skriver detta inser jag att jag glömde müslin idag och hon slickade ändå hinken ren. Innan jag började med müslin åt hon bara någon tugga och lämnade sedan resten, orört - det var alldeles tydligt att hon inte uppskattade selenpulvrets smak...! Min förhoppning har varit att när müslin (snart) är slut ska hon ha hunnit vänja sig tillräckligt med smaken på selenpulvret så att hon fortsätter att äta upp även om det är blandat med bara lusern - och det verkar ju lovande i alla falll!  

Vilken FANTASTISK dag!!!

Höst med häst är bäst!!!

Den här dagen har nästan varit overkligt bra! Gårdagens gråväder och gårdagskvällens ösregn hade bytts i strålande sol som värmde skönt! Eva och jag åkte till stallet redan vid 9-tiden och valde vänstra vägen bakom vägbommen och kalhygget i dess förlängning för förmiddagens ridtur. Och som vanligt tvekade inte Hamingja minsta sekund för att gå genom de blöta området i början på hennes favoritstig - det är uppenbarligen STOR skillnad på blött och blött...!

Efter en halvtimme hade vi nått fram till där det ljusgröna sträcket slutar och det var dags för mig att lämna över tyglarna till Eva. Jag valde platsen för att det låg en stock på marken, perfekt att sitta på och denna dag hade jag t o m varit smart nog att ta på min regnkjol (trots solskenet) så det gjorde inget att stocken inte hunnit torka helt efter nattens regn. Där kunde jag sedan sitta och "tomglo" medan jag lyssnade på fågelkvittret och kände solen värma, i väntan på att Eva och Hamingja skulle komma tillbaka från på sin upptäcksfärd.

Ganska precis en halvtimme senare var de tillbaka och jag fick sitta upp i sadeln igen. Hamingja hade varit svettig redan när jag lämnade över henne till Eva, trots att vi bara skrittat. Och när de nu kom tillbaka var hon ännu svettigare och flåsade, trots att de p g a terrängen också fått hålla sig till skritt. Vi har ju upptäckt att Hamingja har bättre kondition än jag förväntat mig, trots att hon det senaste året ridits så sporadiskt jämfört med tidigare år och dessutom i stor utsträckning "bara" i skritt. Mitt försök att optimera träningen genom att rida så mycket som möjligt ute i terrängen verkar ha varit mer effektivt än vad jag vågat hoppas! Och det måste ju dessutom ha gjort att hon kunnat behålla musklerna betydligt bättre än om hon mest skrittat på plan mark. Själv kände jag mig vid det här laget ganska rejält trött, trots halvtimmens vila, så jag var VÄLDIGT glad åt att det var Eva och inte jag som skulle gå till fots tillbaka! 

Alltid när jag ridit ut på detta kalhygge har jag brukat hålla mig längs vänsterkanten, närmast skogen, i tron att underlaget är bäst där trots att det är väldigt stenigt. Men nu upptäckte vi att om vi höll oss lite längre ner så var det MYCKET bättre underlag! I fortsättningen ska jag alltså redan halvvägs upp i den lilla backen i början på favoritstigen vika av ut på hygget istället för att fortsätta upp till krönet. Tänk att det bara tog mig 17 år att komma på det! Men så är jag ju ovanligt snabbtänkt också! ;-)

Totalt var vi ute 1,5 timme idag, varav jag red 30 + 30 minuter. När Hamingja sedan fått gå tillbaka till kompisarna i hagen var det ändå inte slut på det roliga, för nu styrde Eva och jag kosan till hennes stuga på Lulnäsudden! 

Där fick jag "parkera" i en solstol på altanen och njuta av havsutsikten medan Eva tände en eld och grillade hamburgare till lunch. Och jag kände hur mina extremhöga stressnivåer bara sjönk och sjönk och sjönk...!!! Så UNDERBART!!! Efter ett tag övervägde jag att helt sonika flytta till Evas stuga, men då tipsade hon om att grannstugan faktiskt är till salu. Och jag började genast fundera över om jag kanske skulle köpa den i present till Johan?! 

Medan jag funderade på detta skördade Eva grönsaker i växthuset och trädgårdslanden för att ta med sig hem till stan. 

Eva odlar blommor också och jag fick plocka en bukett med blåklint och luktärtor som nu pryder sin plats i badrummet hemma i Kyrkbyn. (Jag bestämde mig tillslut för att avvakta lite med flytten till Lulnäsudden.) I morgon, torsdag ska jag träffa kuratorn på sjukhuset igen. Då HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS jag att hon kan ge besked om att jag snart kan få påbörja EMDR-terapin för att behandla min PTSD. HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS!!!

Så här ser bästa terapin ut!!!

Bästa terapin heter Hamingja! 

När jag nu åter blev sjukskriven 100 % fick jag följande ordination av min läkare: att vara ute och skritta med Hamingja i skogen - helst varje dag! Sedan tidigare har jag fått samma ordination även av fysioterapeuten, kuratorn på sjukhuset samt KBT-terapeut på vårdcentralen, och då är det ju bara att göra som de säger! 

Men idag hade Hamingja nästan kunnat vara en hälsorisk också... för när jag visslade och ropade på henne kom hon i full galopp och hade det inte varit för pacemakern hade ju mitt hjärta nästan kunnat stanna av lycka...!!! Det här var tredje tillfället hon gjort så sedan i somras och ingen av gångerna har jag varit nog snabb med att få upp mobilen... men första gången var Eva i alla fall med så det finns ett opartiskt ögonvittne från det tillfället i alla fall!

Idag fick Hamingja välja väg och det blev den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och sedan flera mindre "utflykter" ut i terrängen. Jag bad henne att hålla utkik efter kantareller och stanna när hon såg några, men hon gjorde inte ett enda stopp så uppenbarligen fanns det inga där vi red... Den som ska leta kantareller kan m a o hoppa över den markerade sträckan ovan! Murklorna uppe vid vändplanen stod däremot kvar på sina platser och skrattade åt mig: "Kom och ta oss om du törs!!!" Men det vågade jag förstås inte idag heller...

Nu funderar jag på om jag måste köpa en "body-cam" - typ dem som polisen har - för att hinna filma ifall Hamingja kommer galopperande någon fler gång när jag ropar... fast det kanske vore att "jinxa" så att det aldrig händer igen??!!

En farofylld expedition i mänsklighetens tjänst!

Eva och Hamingja - när Anna själv får välja!

Idag tog Eva, Hamingja och jag över stafettpinnen från Andrée, Göran Kropp, Renata Clumska och de andra när vi gav oss ut på en riskfylld expedition med förhoppningen att hitta en väg runt Nottjärnen! Ett mycket farligt jobb förstås - men några måste ju göra det! Vi inledde dock på tryggt och beprövat sätt genom att jag skrittade Hamingja längs bilvägen mot Avan och sandvägen till grillplatsen, där Eva sedan tog över tyglarna och lät Hamingja galoppera några vändor fram och tillbaka längs sandvägen. Sommarvärmen har kommit tillbaka så det var inte konstigt att Hamingja flåsade rejält i sin (början till) vinterpäls efter de fartfyllda galopperna. Men hon hade faktiskt redan hämtat sig och andades normalt innan jag hunnit upp i sadeln igen - så vi har nog faktiskt lyckats "hålla igång" konditionen på henne över sommaren trots att jag mest bara skrittat!

När min MODIGA häst sedan gått över den nya Höbäckenbron på långa tyglar och utan minsta sekunds tvekan var vi redo att ge oss ut i det okända! Till skillnad mot senast, då Eva och Hamingja visade mig var de ridit mot Torrbergsvägen, vek vi nu av efter en antydan till stig i riktning tillbaka mot Mariebäck. Jag hade ju sett sjön från den här sidan genom gles, fin tallskog när vi kom ridande från den högra skogsvägen bakom vägbommen så nu var det "bara" att försöka hitta till den tallskogen från det här hållet. 

Det var till att börja med ganska snårig och vi kryssade runt i jakt på en stig som förhoppningsvis skulle ta oss åt rätt håll. Först var det flera gånger bara vad som antagligen var djurstigar, som plötsligt upplöstes i intet... men Hamingja och jag hade ju varit smarta nog att ha en flygledare med oss - det bör man ALLTID ha i trängda lägen!!! Och mycket riktigt hittade Eva också en gammal skogsväg som sedan tog oss upp till den glesa tallskogen med utsikt ner mot sjön! Därifrån var det ju bara att fortsätta med sjön på vår vänstra sida för att komma till vändplanen och den högra vägen bakom vägbommen och sedan hem till Mariebäck! 

Detta var förstås var ett STORT steg för mänskligheten, men vi kände ändå att det borde finnas förbättrings- potential. Området jag ringat in med gult ovan är där vi kryssade kors och tvärs i snårskogen och förhoppningsvis kan man hitta en bättre väg om man rider rundan åt andra hållet. 

Här hade vi kommit fram till den glesa tallskogen och man kan ana sjön mellan träden längst till vänster i bild. Om man kommer från det här hållet och följer tallskogens "kant" ner mot sjön kan man förhoppningsvis hitta ett mindre snårigt område där man kan ta sig fram till bron. Detta skulle inte minst uppskattas av Hamingjas matte som visserligen "bara åkte häst i skritt" men i den svåra terrängen blev det ändå rejält jobbigt, så jag var HELT slut efteråt. Men det tror jag faktiskt Kropp och Chlumska m fl också var efter sina expeditioner!!! 

Vänsterhandens upprättelse!

"Att göra något med vänsterhanden" har ju av någon anledning en negativ klang... men man kan göra VÄLDIGT bra saker med vänsterhanden - rida t ex!!!

Tyvärr mår jag sämre och är nu åter sjukskriven 100 %... :-( Det har varit en tuff vecka... men idag orkade jag TILLSLUT åka ut till Hamingja i alla fall!!! Senast jag var till stallet var i lördags då jag red med Eva. Men tack vare Lisa blev Hamingja även riden söndag (då de red TVÅ lektioner för Sylvia) och sedan även i tisdags! 

Sommarvärmen har plötsligt kommit tillbaka så det var VÄLDIGT varmt och skönt när Hamingja och jag skrittade iväg längs den vänstra skogsvägen bakom bommen! Idag gjorde vi bara en liten avstickare ut i terrängen innan vi kom till vändplanen. Men väl där fick Hamingja till sin stora glädje gå in på sin favoritstig! Hon brukar oftast vara ganska tveksam till att gå där det är blött, något vi fått träna MYCKET på under åren... men lustigt nog har det ALDRIG funnits någon tvekan hos henne när det handlar om favoritstigen, trots att den allra första delen är VÄLDIGT blöt och sank! Och det var förstås på samma sätt idag - hon gick på som en skogsmaskin rakt igenom det blöta! 

Vid vändplanen såg jag en hel del murklor - och minns att jag gjort det tidigare år också. Så SYND att man inte vågar äta dem längre... och ännu mer synd att det inte var Karl-Johan istället, som är de allra godaste svamparna om ni frågar mig! 

Både före och efter ridturen hade vi en mysstund när Hamingja stod med huvudet i min famn. Det är så mysigt när hon kan slappna av på det viset! Så snart det är lite mer liv och rörelse i och utanför stallet håller hon sådan koll på allt runt omkring och man får passa sig så man inte råkar stå i vägen när hon plötsligt slänger huvudet åt ett håll för att höra och se bättre. 

I helgen har Midur tävling på Bodentravet - det kommer att bli varmt för dem... men det är ju BETYDLIGT bättre än kallt regn! Ett år minns jag att det var RIKTIGT ruskväder med ösregn och kraftiga vindar... Då pausades tillslut tävlingen när de hästar som var på banan t o m stannade mitt i sina visningar och vände sig med rumpan mot vinden! :-O Nu håller jag tummarna för alla Miduriter som ska tävla!

Ridlördag!

På grillplatsen vid sjön, som jag nu lärt mig heter Nottjärnen.

Nu när älgjakten har dragit igång känns det säkrast att ha reflexväst på! Fast vi såg inte till några jägare.  Det stod visserligen två bilar parkerade vid ett ställe längs vägen, men de verkade tillhöra thailändska bärplockare. Eva var med idag - till både min och Hamingjas glädje! Först skrittade jag Hamingja i 40 minuter medan Eva gick bredvid. Det blev en favorit i repris längs bilvägen mot Avan och sedan sandvägen på vänster sida fram till den nya bron över Höbäcken. Hamingja var fortfarande tveksam till om hon verkligen skulle gå över den... men när jag hoppade av gick det att övertala fröken! 

Sedan satt jag upp i sadeln igen och red efter Eva som visade var hon och Hamingja red förra lördagen. Fast vi tog oss inte hela vägen till Torrbergsvägen idag utan vände när vi kommit fram till ett blötare parti. En bit från bron går det också en liten stig i riktning tillbaka mot Mariebäck - vid tillfälle måste vi testa om man via den kan runda sjön och ta sig tillbaka till den högra vägen bakom vägbommen! 

 Men idag hade vi andra planer, så vi skrittade tillbaka till bron och MODIGA Hamingja gick över - med matte på ryggen - utan minsta tvekan! När vi kom till grillplatsen vid sjön var det dags för mig att lämna över tyglarna till Eva så att hon och Hamingja fick ge sig iväg en sväng. När jag suttit en stund och sett ut över sjön trodde jag först att jag hörde åska i fjärran, eller var det ett flygplan...? Men så insåg jag att det var galopperande hovar - och snart såg jag Eva och Hamingja komma galopperande i full fart efter sandvägen i riktning mot Mariebäck, för att en stund senare galoppera förbi i motsatt riktning - och de såg lika glada ut båda två!

När de kom tillbaka 40 minuter senare berättade Eva att de efter de inledande galopperna längs sandvägen fortsatt på bilvägen mot Avan och därifrån gjort avstickare, bl a vägen upp över hygget på höjden (där jägarna brukar fika, men det alltså bara stod bärplockarbilar idag). Så när jag satt upp igen för att skritta hem till stallet var det på en MYCKET nöjd häst! Ännu nöjdare blev hon ju sedan när hon fått gå tillbaka till hagen och vi (=Eva) lunchfodrade hästarna. När vi åkte hemåt var vi överens om att det som alltid varit väldigt härligt - trots regnet! Sylvia har ridkurshelg i helgen och i morgon ska Lisa rida två lektioner på Hamingja - det blir spännande att höra sedan vad de fått träna på! 

Hamingja goes retro!!!

När jag började rida på 70-talet var den här typen av snörgjord det vanliga - kan faktiskt inte minnas att jag såg någon annan typ av sadelgjord... (Vad jag minns var snörgjordarna alltid vita på den tiden, så det var inte helt lätt att hålla dem rena...!) Men det är VÄLDIGT länge sedan jag såg till en sådan annat än i westernsammanhang. Blev därför ganska förvånad när jag såg en artikel i Ridsport om att de börjat bli populära igen. Men när jag läste att anledningen till snörgjordens renässans bl a är att de både minskar risken för skav och dessutom hindrar sadeln från att glida fram var jag inte sen att slå till - särskilt som de nu även finns i svart! 

Och idag var det dags att testa den första gången! När jag skulle dra åt gjorden blev jag först glatt överraskad över att jag kunde dra så många hål, hade verkligen Hamingja redan blivit så mycket smalare sedan vi började fodra med hö?! Sedan kom jag ihåg att jag ju jämförde med sadelgjorden jag använder med tjockt fårskinn på...! :-D

Jag red till vänster bakom vägbommen och försökte i så stor utsträckning som möjligt rida ute i terrängen vid sidan av vägen. Och fortsatte sedan vägen till vänster fram till hygget och älgtornet. Funderade än en gång hur det kan komma sig att det står stängselstolpar i plast längs hyggeskanten närmat älgtornet... är det någon som tänkt bygga ett vilthägn?!?

Vi skrittade bara, men tack vare terrängen fick ju Hamingja ändå lyfta på benen och ta i lite mer, så hon var ändå lite lätt svettig när vi kom tillbaka till stallet. (Det är också fortsatt varmt efter årstiden, samtidigt som hon redan fått en hel del vinterpäls så det gjorde förstås sitt till också.) Jag tyckte att sadeln fortfarande låg ganska bra, men det återstår ju att utmana nya "retrogjorden" med ridning i alla gångarter. Och ett första sådant test blir det redan i morgon, när Eva ska följa med och rida + lunchfodra!